Jag vet inte vad det är med gamla böcker men jag tror att det är språket som får mitt hjärta att fladdra av hänförelse. Jag har läst och bläddrat i tre böcker som alla berör människans psyke; en är en välskriven presentation om en utbildning inom bl.a. ”hypnotism och tankeöverföring” och två är riktade till läkare och allmänhet.

 

1. Beskrivning över Elmer E Knowles fullständiga system över Personligt Inflytande och Läkekonst ( andra utgåvan, 1926 ).

Elmer Ellswoth Knowles sade sig vara ”uppfinnaren av suggestionen, radiohypnotiska kristallen, den roterande hypnotiska spegeln etc”. Han var föreläsare och författare av arbeten i psykologi, hypnotism, personlig magnetism, suggestiv terapi, magnetisk läkekonst, minne, viljemakt, koncentration, tankeöverföring och ”besläktade vetenskapsgrenar”. Hans kurs i 6 delar + den radiohypnotiska kristallen kostade 55 skr vilket idag motsvarar 1476 skr.

Det är ett nöje som hypnoterapeut att läsa hans beskrivning av t.ex. personlig magnetism; ”Magnetismen frambringas i det mänskliga batteriet genom sinnessjälen, och vår förråd av denna kraft står i förhållande till de själsliga funktionernas fullkomlighet. Svaghet, matthet, kraftlöshet äro, tecken på en brist i magnetism. Tystlåtenhet, oförmåga att gå framåt, skygghet, osund rädsla, falsk blyghet, nervositet vid särskilda eller alla tillfällen äro vart och ett för sig och på sitt sätt ett bevis på att den vital kraften är under pari”. ”Under pari” betyder ”under det normala”.

Han skriver att ”det är svårt på enkelt sätt giva en absolut definition på mänsklig magnetism” och att ”det lyckligtvis icke är nödvändigt i ett arbete av denna karaktär, göra annat än referera till fenomenet i lätt förstådda ordalag fria från tekniska termer”. Det närmaste han kommer en förklaring är ”vitalitet som vi har mer eller mindre av under livets olika skeden och att ”varje abnormt tillstånd är bevis på  att den mänskliga maskinen – åtminstone för tillfället – har förlorat sin förmåga att alstra kraft”.

Han beskriver hur ”sinnesjälens krafter mer och mer används för att bota själsliga och fysiska sjukdommar” ( det står faktiskt sjukdommar ) och att ”statistiken visar, att giftiga och skadliga droger alltmera förvisas till det förgångna. Många berömda läkare sätta allt mindre tilltro till vad vi kalla kemisk terapi, och redan hava många organiska och oorganiska ämnen, vilka förut stodo högt i kurs, bannlysts från farmakopén och läkarens mottagningsrum. Tendensen inom läkarkretsar nu för tiden är att inom mänskokroppen finna allt, som är nödvändigt för att hålla den vid normal hälsa. När funktionerna äro försvagade, har man ofta funnit, att felet har sitt säte i sinnessjälen, i hämmandet av de vitala krafterna eller i någon störning eller rubbning i nervsystemets hjärnstruktur”.

Jag hade en föreläsning för några år sedan med rubriken ”Vi arbetar oss sjuka för att konsumera oss sjuka” där jag gjorde en del jämförelser mellan de två senaste sekelskiftena och fann likheter gällande människors psykiska mående ( i den rika delen av världen ) i båda övergångarna. På tidigt 1900-tal talades det mycket om nervsvaghet eller ”neurasteni” och det kan översättas till vår tids depression och ångesttillstånd. Under samma tid blomstrade också den esoteriska ( dold kunskap ) rörelsen där teosofin hade en framstående ställning ( bl.a. Madame Blavatsky, Rudolf Steiner ) och idag kan vi också se dessa gå igen i New Age-rörelsen som fick ett nytt uppsving på 1980-talet men är inte ett modernt fenomen som många tror. De senaste 10 åren har Kabbalah varit mycket populär bland kända artister som t.ex. Madonna. Gemensamt för dessa rörelser som verkar bli starkare och få mera anhängare i tider av snabb utveckling och omvälvande, globala förändringar är dragningen åt det mystiska, det österländska och det ”naturliga”. Nu ser vi hur yoga, meditation och vegetarianismen vinner alltmer västerländsk mark. Alternativa medicin har också alltmer blivit en del av den konventionella medicinen. Många läkare gör idag som läkarna på Elmer E. Knowles tid – de vänder sig mot kemisk behandling och satsar på en holistisk vård där människans egna läkningsförmåga understöds och förstärks med ren kost, örter och retreat. Olika psykoterapiorienterade metoder blir alltmer vanliga och bl.a. hypnoterapi upplever nu en renässans vilket jag välkomnar för åtminstone hypnos har vetenskapligt bevisats vara ett tillstånd. Nåväl, så långt herr Knowles.

    

 

2. Hypokondri och Inbillade Sjukdomar för läkare och allmänhet av Med. D:r Richard Weber ( 1891 ).

Jag har flera gånger stött på teorin att hypokondri till stor är en rubbning i matsmältningsorganen –  i äldre böcker. Den här lilla boken inleder med kapitlet ”Hypokondriens väsen och symptom”. Hör här: ”Den äldsta beskrifning, som man påträffar angående hypokondrien, uppfattar sjukdomen såsom en i matsmältningsorganen rotad, med häftiga smärtor i inälfvorna och ansvällning af den yttre delen av diafragmat ( mellangärdet ) förenad rubbning, hvartill sälla sig oro, förkärlek för ensamhet och skräckinjagande drömmar.”  Från att man på 1700-talet utgick från läran om dyskrasi eller blodblandningssjukdom ( 4-saftsläran; gul galla, svart galla, slemoch blod ) insåg man sedermera att hjärnan ”medelbart eller omedelbart måste ha någon andel i de hypokondriska nervösa rubbningarna”.

Andra symptom beskrivs som följer; ”Betrakta vi nu hypokondriens väsen och symptom, så är för hypokondern en förändring i sinnesstämingen den viktigaste och mest afgörande. Lynnet är alltid nedatt, ängsligt, ja stundom gråtmildt. Visserligen lyckas det en sjuke ibland att beherska sig i främlingars närvaro, men misstämningen blifver desto starkae, så snart han blifvit ensam eller är i kretsen af sina anhöriga. Denna misstämning ger sig luft i högljudd klagan, i förbannelser öfver sig själf och världen, i oroliga kastningar i sängen o.s.v.”

Boken beskriver ingående och väldigt illustrativt alla möjliga symptom och det är inte svårt att föreställa sig hur svårt det måste vara att ha denna störning. ”Karaktäristiskt är det dock för en hypokondrisk person, att han aktar ett obetydligt lidande för icke så ringa, som det förtjänar, utan att han i det ser ett outhärdligt, obotligt, lifsfarligt ondt”.

Orsakerna till hypokondri delas upp i två huvudgrupper; närvaron av verkligt organiska sjukdomar och könsorganens sjukdomar. Den senare gruppen anses av författaren vara en vanlig orsak till hypokondri; ”En hufvudroll spela på detta område utvecklingsålderns sjukdomar: onani och i anslutning därtill uppträdandet af ofta återkommande pollutiner”. Den tidens sexualmoral gav ingen pardon för onani och beskrev de hemskaste följder av ”självbefläckelse”. En annan och inte så långt fråndagens tänk är ”läsning af populärt-medicinska böcker och sysslandet med medicin öfverhufvud”. Den som har läst ett ”Husets läkarlexikon” vet att man har alla symptom och fel som finns uppräknade i boken. Tänk bara på internet! Det finns läkare idag som säger att patienterna har ställt egna diagnoser på basen av vad de har läst på internet och vet vilken medicin eller behandling de ska ha när de kommer till mottagningen. Det måste vara ett guldläge för läkemedelsindustrin med alla människor som efterlyser tabletter för allt som känns ”onormalt”. Det finns en tendens att hellre söka hjälp i tabletter än att söka efter orsaken och åtgärda den.

En annan anledning till hypokondri som tas upp är ”Icke sällan en falsk uppfostringsmetod. Denna består däri, att barnen med hänsynslös stränghet beröfvas sina egenheter, sitt fria tänkande och sinnesriktning och blifva maskiner åt pedagogiska imperative. Naturer, som blott med våld kunna förmås afstå från sin lust att utveckla sina individuella egenskaper, ser man under dessa omständigheter snart utbildas till hypokondriska personer”.  Här är det ord och inga visor! Hur är det med våra barns fria tänkande och sinnesriktning år 2014? Weber kritiserar den tidens undervisningssystem där unga människor överbelastas med skolarbete och att ”i lärjungarna instoppa en stor massa vetande och tidigt väcka till lif ärelystnad efter så omfattande detaljkunskaper som möjligt”. Han var inte så förtjust i den tiden skolsystem, verkar det som.

Boken avslutas med behandling av hypokondri och Weber tar upp ”nyttan af kroppsöfningar, förhållanden under pubertetstiden, behandling af rubbningar i matsmältningen, val af umgänge, läkarbehandlingens metodik, sjukhus eller privatbehandling, läkemedel, användning af elektricitet, kallvattensmetoden samt sjö och bergsluft”.

De här två böckerna har jag fått låna av Stina Mellberg, en kvinna jag nyligen har lärt känna och som har så mycket att berätta. Tack, Stina!

                                

 

3. Psykiatri till husbehov av George H. Preston ( 1942 ).

Den här boken är lite mera i vår tid även om den är skriven för 72 år sedan. I innehållsförteckningen står bl.a. att läsa om inledningen rörande ord och att ”Man anklagar psykiatrin för att använda dunkla ord. Denna inledning söker förklara hur orden användas i följande kapitel…”

Kapitel II skisserar en synvinkel, ur vilken allt uppträdande kan betraktas….”

Kapitel III inleder diskussionen om varför människorna handlar som de göra och framhåller de sätt, på vilka det mänskliga uppträdandet modifieras genom det faktum att människan måste leva tillsammans med andra människor…”

Den gode herr Preston skriver i inledningen ”Var god och lägg märke till citationstecknen. Det är just det besvärliga, när man skriver, att man inte kan uttrycka några gester i skrift och inte kan ändra tonen eller modulationen av ett tryckt ord. Det enda sätt på vilket jag kan visa att jag ställer mig skeptisk till den allmänt accepterade betydelsen av ett ord är att sätta det inom citationstecken. När ni ser sådant citationstecken skall ni vara vänlig att tänka er en tveksam gest eller något av misstroende i rösten. Den accepterade sanningen kan vara både allmänt accepterad och sann. Det sunda förnuftet kan vara både sunt och förnuftigt. Jag vill bara att ni ska veta att jag ställer mig lite tvivlande”.Jag tycker att det är en underbar inledning!Boken tar upp två uppsättningar försvarsvapen som människan har; fysiska och de psykiska. ”Med dessa två uppsättningar av försvarsvapen möter varje människa två slag av faror och hot om fara. Det ena slaget är gemensamt för de flesta människor och är en ofrånkomlig del av de risker varje människa möter under sitt liv, det andra är av högst personlig art och består av de situationer som en viss människa har lärt sig att frukta utan hänsyn till deras faktiska förmåga att skada henne. Till denna grupp hör fruktan att bli utskrattad, fruktan att bli ansedd som feg, fruktan att ej vara omtyckt, fruktan för de synder vi ha fått lära oss att betrakta som dödssynder. Dessa slag av fruktan äro rent personliga, de växla från människa till människa med deras makt är verklig och oerhörd. Tänk som ett belysande exempel på att fruktan för att bli ansedd som feg kan väga tyngre än dödsfruktan”.

Preston skriver väldigt illustrativt om att varje diskussion om psykiatri kan ha sin utgångspunkt i sagan om Cheshirekatten i Alice i Underlandet som bara hade ett huvud och ingen kropp och i ”ryttaren utan huvud” historierna. ”Psykiatrin förmodas syssla med psyken, men ingen har ännu sett ett psyke som inte varit intimt förbunden med en levande person, utrustad med hjärta, ett par lungor, armar och ben och en mångfald andra inre organ. Ingen(s?) psyke har någonsin gått ensam till kyrkan eller kastats i fängelse eller hamnat på fattighuset eller ens på sinnessjukhus. En psykisk sjukdom är en sjukdom som drabbar människor, inte enbart psyken. ”Ryttare utan huvud” tänkandet skiljer somatiken från psykiatrin och han menar att ”tanken på en rent psykisk sjukdom och en rent kroppslig sjukdom är en myt”. Hans tankegångar känns inte särskilt förlegade. I själva verket känns det som om det är först nu som man faktiskt börjar prata om att kroppen och psyket är förbundna med varandra men fortfarande skiljer man skarpt mellan psykisk och somatisk sjuk- och hälsovård.

Boken behandlar olika typer av psykiska störningar. För att fortsätta på Webers teorier om hypkondri så är Prestons funderingar något utmanande och han inleder kapitlet med: ”En av era vänner går kanske genom livet och använder sin mage som en sköld när det gäller att skydda sig mot svårigheterna i en värld som är alltför besvärlig att möta utan skydd. Istället för magen kan han använda hjärtat och skydda sig med hjälp av ”ett nervöst hjärtfel”…. I vårt nuvarande samhällekan den omständigheten att ni är sjuk befria er från en god portion ansvar”. Han fortsätter att diskutera detta utan att för den skull förminska den sjukes upplevelse av sjukdom och hot om fara. Han gör också upp en rolig förteckning över på ”de olika organ i kroppen som i vårt tänkande och i litteratur ha förknippats med olika drag i personligheten. Vi tala om att en person är ”gallsprängd”, att någon har ”panna” eller ”mage” till det och det”.

Preston skriver så fint att ”när jag säger att en person använder ”försvarmekanismer” eller ”försvarsåtgärder”, menar jag att denna person ”gör något åt något”. Vi skulle kunna använda orden ”anpassning” eller ”uppträdande efter omständigheterna” eller ”reaktion”. Att göra något åt en sak, att dra sig tillbaka eller kämpa vidare inför svårigheter, att förändra de metoder med vilka vi möta växlande situationer, att pröva nya metoder, att vara smidig och böjlig är karakteristiskt för den levande, friska människan”.

Sedan går han vidare i boken med att beskriva de olika försvarsåtgärderna som han ansermånga av de pskiska störningarna är.

Hans bok kom ut mitt under brinnande krig i Europa och USA hade ännu inte gått in i kriget. Nya psykmediciner hade kommit ut på marknaden ( antidepressiva med sedativ eller tröttande verkan ) och beteendevetenskapen eller behaviorismen hade etablerats. Man forskade mycket om djurs och människors beteende i olika sammanhang.

                               

 

I en tid av stora förändringar är Prestons ord ”att göra något åt en sak, att dra sig tillbaka eller kämpa vidare inför svårigheter, att förändra de metoder med vilka vi möta växlande situationer, att pröva nya metoder, att vara smidig och böjlig är karakteristiskt för den levande, friska människan” lika aktuella idag som för 72 år sedan.

Prestons syfte med boken var främst att ”skingra en mängd utbredda vanföreställningar om vad som är normalt och abnormt” och jag undrar om det inte skulle vara dags för en ny ”Psykiatri till husbehov” med tanke på vår tids vansföreställningar om att t.ex. sorg, tillfällig nedstämdhet, ilska och kriser i livet ses som någonting abnormt.

Det jag har skrivit faller kanske under kategorin ”intressant men värdelöst vetande”? Det får du, kära läsare, avgöra. Jag har haft trevliga timmar med att sammanställa denna kria 🙂

 

Fridens liljor!

 

 

 

 

 

 

Jag känner att jag måste skriva om våra ungdomar och på hur vi klagar på dem stup i kvarten. Det är bara fel på dem, de kommer inte att bli till någonting och de bryr sig inte. De kan inte ta sig fram och förväntar sig att samhället ska föda dem. Märk väl, det är vi vuxna som säger det här och sedan förväntar vi oss att ungdomarna ska vara oss tillmötesgående och känna sig motiverade att bli GODA SAMHÄLLSMEDBORGARE och känna ansvar för att GÖRA RÄTT FÖR SIG. Vilka förebilder har de då? Och vilka är det som uppmärksammar ungdomar oftast när de har supit, kört moppe på gågator, rökt på eller slagit sönder ölflaskor? Den kategorin ungdomar som ofta får positiv uppmärksamhet är idrottare och det är inget fel i det men det känns lite enspårigt. Hur mycket uppmärksamhet får alla konstnärliga, innovativa och intellektuella ungdomar? Hur är det med politiskt aktiva ungdomar? Hur ofta uppmuntrar vi våra ungdomar för vad de är och inte för vad de gör? När får ungdomar som går sina egna vägar uppmuntrande hejarop av oss och solskensreportage i tidningen? Det händer alltför sällan, vill jag påstå. Vuxna efterlyser respekt av ungdomar men hur är det med vuxnas respekt gentemot barn och unga? Varifrån lär sig barn hur man ska bete sig? Nu kanske jag skjuter mig i foten här för jag är i sanning ingen flitig konsument av vare sig TV eller tidningar så om någon anser att jag inte vet vad jag talar om så vore jag glad att få rätt information. Jag anser att barns och ungdomars beteende till stor del är speglingar av den värld de lever i och den världen vill kurera symptomen ( de unga ) istället för att göra en diagnos på sig själv. 

Jag smajlade in mig på stan idag och fick ta bilder av DAGENS UNGDOMAR. Puss på er!

       Peetu och Joona – något suddiga. Sorry guys 🙁  

 

 Gabriella, Sarah, Christa och Amanda – glada tjejer och Christa känner jag ju!

 

Vilket ansvar har t.ex. massmedia om hur ungdomar framställs? ”Vi lyssnar till konsumenternas behov” är en vanlig kommentar man hör när frågan om massmedias ansvar kommer upp och jag kontrar med att det är avancerat bullshit! Tidningar och TV vet exakt hur de ska få folk att köpa budskap och ”nyheter” vilka alla är mer eller mindre vinklade, fragmenterade och osanna. Det gäller att veta hur man bäst manipulerar för att få en produkt att sälja – det sköter skickliga beteendevetare om. Varför får negativa och upprörande ”nyheter” vår uppmärksamhet? Jo, för att det som avviker från det normala får vår uppmärksamhet. I det stora hela är det mesta ”normalt” och bra – åtminstone här hos oss i den rika delen av världen där vi har basnödvändigheterna för överlevnad tryggade – så det finns inget att uppröras över på den fronten. Nåja, nu kom jag lite utanför spåret här och den som är intresserad att lära mer om massmedia och manipulation kan gå in här. Men mycket av den mediala uppmärksamheten på ungdomar är negativ, sensationssökande och enögd. Dessutom är det nöjesindustrin som till stor del skapar ungdomskulturerna och vilka är de som styr nöjesvärlden? Vuxna! Det finns ungdomskultur som är accepterad med lagom sex, lagom rebellisk attityd och lagom utmanande beteende. Det kan vi stå ut med, ungdomen får leka av sig och det understöds av musik och klädstil som skapas av vuxna som spanar in trender bland unga. De unga tycker att de gör uppror mot vuxenvärlden men är i själva verket i hög grad manipulerade. Sen finns det ungdomskultur som bryter mer eller mindre helt mot samhällsnormer och som vi vuxna har svårt att acceptera och är rädda för.

En annat sätt att svika barnen och unga på är – som jag ser det – att inte våga låta dem upptäcka världen, testa sina förmågor och lära sig hantera frustration. Många föräldrar har svårt att hantera barnens missnöje och känner sig som dåliga föräldrar när de säger nej. Jag tänker att en orsak till denna ”curling” uppfostran är föräldrarnas osäkerhet och oförmåga att hantera känslor som t.ex. ilska. I USA talar man om ”helicopter parenting”. Jag tänker inte gå in på curlingfenomenet för det finns hur mycket som helst skrivet om det men för den som inte är så inkommen i det kan ju börja här. Jag möter unga människor i mitt arbete och ser resultatet av att vara curlad; det finns inte mycket till bra självkänsla i dessa unga människor och de är väldigt osäkra på hur de ska klara livet på egen hand.

                         

                                                                  myparenthetical.com

Jag har själv tre vuxna barn och skulle jag kunna gå tillbaka i tiden och göra om något i mitt liv så skulle det vara mitt sätt att bemöta mina barn när de var små och sedan tonåringar. Jag agerade då utgående ifrån den medvetandegrad jag befann mig på och nu när jag tänker tillbaka så verkar det som att jag  tidvis har varit medvetslös. Det är alltid lätt att vara efterklok men kanske jag kan bidra till att mina barn och andra unga föräldrar vill lära sig något av det jag vill säga. Så länge vi inte är medvetna om vad vi säger och gör så kan vi inte ändra på någonting och det är troligt att vi upprepar våra föräldrars mönster när vi själva blir föräldrar. Nu handlar det inte om att skuldbelägga någon – sånt är bara destruktivt och värdelöst. Det handlar om att medvetandegöra för att kunna förändra.


Om jag kunde vrida tillbaka klockan skulle jag mycket mera ofta tala om för mina barn hur mycket jag älskar dem för att de bara finns i mitt liv. Jag skulle krama dem mycket mera. Jag skulle tala om för dem att världen är till för dem och att de kan göra precis vad de vill bara de vet vad de vill. Jag skulle tala om för dem att inte gå i mina fotspår och att jag inte vill att de ska tycka som jag eller leva upp till mina förväntningar. Jag skulle tala om för dem att det inte är deras skyldighet att göra mig stolt eller nöjd med deras beteende eller prestationer. Jag skulle be dem om deras hjälp att se på världen med deras ögon för att kunna stötta och hjälpa dem. Jag skulle tala om för dem att de inte är skyldiga mig eller samhället någonting. Jag skulle tala om för dem att de inte är en förlängning av mig eller att de ska leva mina drömmar jag själv aldrig vågade leva. Jag skulle tala om för dem att de är otroligt viktiga för att samhället ska fungera, att de behövs och att deras idéer och drömmar om ett bra samhälle är viktigare än vuxenvärldens koagulerade tankegångar. Jag skulle berätta för dem att det förflutna ( läs föräldrarnas egen uppväxt ) inte går att leva efter, att de är nuet som gäller och att det vi gör nu påverkar framtiden. Jag skulle tala om för dem att deras största och viktigaste resurs är deras inre röst som har svar på alla frågor och jag skulle lära dem att lyssna på den. Jag skulle tala om för dem att det är jag som ska hedra dem och inte tvärtom. Jag skulle tala om för dem att den ständiga strömmen av negativa nyheter, den sexistiska underhållningsindustrin, våldspornografin och egotrippade vuxnas ständiga behov av ”egen tid” inte är annat än symptom på en galen och åldrande värld i sina dödsryckningar och att en ny värld är på väg att skapas och att det är en fantastisk värld!

Vi befinner oss just nu i en övergångsperiod där allt verkar helt utflippat och stört men vi kan inte hänvisa till gårdagen längre – vi kan bara klara av de omvälvande förändringarna genom att hjälpas åt och samarbeta. Alla övergångar är turbulenta och det är ju inte första gången världen går igenom dramatiska förändringar.

                                         

                                                                    one-vibration.com

Barnen och ungdomarna är en del av den  nya världen och vi ska ge fan i att försöka hålla dem kvar i vår gamla och förlegade världsbild. Det är inte lätt att bli vuxen och försöka hitta sin väg och vi gör det sannerligen inte lättare för de unga med att ständigt kritisera och påpeka vad de gör, hur de ser ut och vad de borde. Alla försöker sitt bästa och alla har sitt syfte här i livet. Alla vill vi ha ett gott liv men vi ska inte förvänta oss att våra barn ska vilja leva som vi gör. Jag vill vara en av de vuxna som kan följa med en bit på vägen innan jag tar av mig skorna för sista gången och kanske lära mig och andra något viktigt om livet på vägen. Kan jag dessutom bidra med kunskap eller annat matnyttigt på vägen så skulle det kanske inte kännas helt förgäves med alla misstag och ansträngningar som jag och de flesta föräldrar har gjort och kommer att göra. Allt som är äldre än igår är ju inte enbart värdelöst och dammigt. Det kan vara bra att kunna baka rågbröd, sätta potatis och tvätta för hand också i den nya världen. Typ.


Ert barn är inte era barn.
De är söner och döttrar av Livets längtan efter sig själv.
De kommer genom er men är inte från er.
Och fastän de lever hos er, tillhör de er ändå inte.
Ni kan giva dem er kärlek, men inte era tankar, ty de har sina egna tankar.
Ni kan hysa deras kroppar men inte deras själar.
Ty deras själar dväljs i morgondagens hus, som ni inte kan besöka, ens i era drömmar.
Ni må sträva att efterlikna dem, men sök inte att göra dem lika er.
Ty livet vänder inte tillbaka och dröjer inte hos den dag som har flytt.
Ni är de bågar, från vilka era barn skickas ut som levande pilar.
Bågskytten ser målet på det oändligas stig och Han böjer dig med sin makt för att Hans pilar skall gå snabbt och långt.
Låt dig i glädje böjas i Bågskyttens hand.
Ty liksom Han älskar pilen, som flyger, älskar Han också bågen, som är stadig.


Ur Profeten av Khalil Gibran


https://mail.google.com/mail/u/0/images/cleardot.gif

 

 

Det har gått en månad idag sedan jag bestämde mig för att ändra på mina matvanor men det visade sig att det medförde andra förändringar också. Det var egentligen efter en föreläsning i Kronoby med ayurvedaläkaren Janesh Vaidya i december som mitt undermedvetna började jobba dag och natt med att förbereda mig för att nu är det andra bullar som kommer att gälla.

Så på morgonen den 2:a januari i år började jag med att dricka 2½ dl rumstempererat vatten efter en noga rengöring av munnen. Efter 21 dagar ökade jag mängden vatten till 5 dl som ska drickas i 3 månader. Sen fortsätter det med 7½ dl i 6 månader och efter det tillbaka till 5 dl i 2 år. Jag antar att det är bara att fortsätta livet ut om man så vill. Efter att ha inmundigat vattnet ska man varken äta eller dricka något på 45 minuter. Denna vattenterapi har gjort underverk med min mage som är lugn och mår bra nuförtiden.

Förutom denna underbara vattenterapi är det ayurvedisk mat som gäller så långt det är möjligt och det är ganska långt. Janesh har i sin bok ”Maten är min medicin” anpassat recepten till nordiska förhållanden och när man har lärt sig vilka råvaror som passar ens kroppstyp eller ”doscha” så kan man själv pröva på olika rätter. Det går också kurser i ayurvedisk matlagning med jämna mellanrum och i Vasa erbjuder bl.a. AyurVeda Wellness kurser.

                                                      

Inte nog med att mina matvanor har ändrats till det bättre så har också min dygnsrytm förändrats så nu är jag mycket morgonpigg och mycket kvällstrött – förutom just nu när jag skriver. Visserligen har jag under en längre tid jobbat på att komma mig upp tidigt för då är jag som klarast i huvudet men det har varit trögt fram till det att jag ändrade matvanorna. Nu är det kl. 5 och ibland t.o.m. 4.30 som gäller och jag får massor gjort innan jag åker iväg till jobbet. Vad gör jag då? Lite morgongymnastik, en stunds meditation, läser ett eller två kapitel ur någon bra bok, skriver en hel del och planerar dagen om det är något annat utöver jobbet som ska beaktas. Sen är jag redo att möta dagen med allt vad den har att erbjuda.

Men något annat som flugit i mig förutom att jag genomgår en fysisk och mental/känslomässig reningsprocess är att nu ska hela mitt bohag genomgås, sorteras och allt som bara går att bli av med ska bort och detta tack vare en bok – Rensa i röran med feng shui av Karen Kingston. Herregud, jag fick hålla fast mig i sängen för att inte stiga upp mitt i natten och börja röja i skåp och lådor när jag hade läst halva boken! Jag betar nu av ett rum åt gången och räknar med att det kommer att ta någon månad eller två innan allt är genomgått. Det blir att sälja, ge bort och kasta. Man vet aldrig när det är dags att lyfta och bege sig till nya äventyr och då duger det inte att släpa med sig boklådor, ”bra att ha – kläder”  och konstiga saker som har följt med i snart 20 år. Det är slut med det nu en gång för alla och det känns så förbannat skönt!

                                                

                                                                    Bilden hittad på mammacarola.blogg.se

Det är 10 år sedan marken började spricka under mina fötter och avgrunden öppnade sig längre fram på året. Det var det värsta år jag tror jag har upplevt och jag ville inte leva längre. Men livet ville något annat och nu känner jag att jag äntligen har kommit till slutet på den väg jag gått på med tunga steg och gråt i hjärtat. När jag ser tillbaka så inser jag hur fruktansvärt trött och nedstämd jag har varit i många år. Men jag har också haft goda stunder och har haft stort stöd. En person kom in i mitt liv för att jag skulle få vila och jag är den personen evigt tacksam.

Nu påbörjar jag ett helt nytt kapitel i Carinas bok. Jag vet inte ännu vad den kommer att handla om men jag vet att det kommer att bli en bra berättelse. Jag är fri, jag har förlåtit det förgångna och jag har nästan förlåtit mig själv men det är fortfarande lite kvar att jobba med. Så nu städar jag hejvilt ut allt gammalt och förstelnat och ger plats för det nya som är på väg in i mitt liv. En spännande början på 2014!

                                             

                                                                  Det här ”feng shuiade” sovrummet tror jag ska bli mitt en vacker dag.

                                                                  Hittade bilden på womenonthefence.com

 

Fridens liljor!

Hej och välkommen till andra delen av två i min lilla uppsats om hypnos och hypnoterapi. Jag hoppas att du fann det första inlägget intressant och att om du har haft fördomar om hypnos så har de blivit färre nu. Jag tänker gå in på hypnoterapi och hypnoanalys idag men först ska jag kort redogöra för vad som menas med suggestioner. Jag utgår även idag till största delen av innehållet från Jörgen Sundvalls kursmaterial – varför uppfinna hjulet en gång till? Jörgens text är i kursiv stil.

Vad är en suggestion?

Det finns många olika förklaringar om vad en suggestion är. En mycket viktig lag är dock att ta i beaktande:

När en idé börjar rota sig i det undermedvetna måste det få utlopp i handling eller tanke. En idé föder en ny idé. Kom ihåg att det undermedvetna lika slaviskt uppfyller en dålig idé som en bra – om den rotats.

Jag kan inte nog understryka detta påstående! Läs den högt för dig själv!

En suggestion är en idé som man helt okritiskt och positivt accepterar, vilket resulterar i att ens beteende styrs i den riktning idén indikerar. Det är ett försök att få en person att uppvisa ett beteende utan att beordra eller uppmana honom att göra det. För att man ska kunna ge sitt omedvetna jag suggestioner det kan acceptera måste vissa betingelser vara uppfyllda:

  1. Man måste ge själva idén intensiv uppmärksamhet.
  2. Den intensiva uppmärksamheten man ger idén måste förstärkas av känslan. Det         har ingen betydelse vilken känsla som används.
  3. Det får inte förekomma några motsuggestioner från psyket.

Den sistnämnda betingelsen innebär att om jag t.ex. vill sluta röka och får suggestioner om att jag är rökfri men mitt psyke säger att jag vill fortsätta att röka så hjälper inte de positiva suggestionerna om att jag är rökfri. Suggestionerna måste övertyga psyket om fördelarna med att vara rökfri om det ska lyckas – vilket det oftast gör.

Vi ska komma ihåg att den största kraften är vår föreställningsförmåga. Det är med våra föreställningar och fantasier vi skapar bilder om allt i våra liv. Föreställningsförmågan är en förutsättning för att hypnoterapi ska fungera. Jag har ännu inte mött någon som inte har föreställningsförmåga men det som kan stöta på problem är att vi tror att vi måste se i bilder för att hypnoterapi ska ha någon effekt men så är det inte. En del ser i bilder, andra bara ”anar” något eller förnimmer en känsla, en doft, ett ljud. Alla har vi vårt sätt att föreställa och uppleva. Men man kan säga så här att ju livligare föreställningsförmåga och fantasi man har desto lättare har man att också att uppleva suggestionerna. Har man hög suggestibilitet är man mera mottaglig för och lättpåverkad av suggestionerna och hypnoterapin får bra effekt.

Obs! Suggestion är inte manipulation! Det går inte att ge suggestioner som mottagaren inte accepterar. Enklare än så går det inte att förklara.

Varför är hypnoterapi en bra metod?

Det finns många fördelar med hypnos;

  • Minskar ångest
  • Höjer smärttröskeln
  • Frigör energi för healing
  • Gör det möjligt för klienten att vara aktiv i behandlingen
  • Ger klienten större kontroll över sin situation

Klienten får ett utmärkt tillfälle att utforska sitt inre landskap och hitta lösningarna på problemen som den brottas med. En bättre och sundare självbild utvecklas. En växande tilltro till den egna förmågan att lösa problem och till att våga vara den man vill vara skapas. En större tillit till livet och en mera förlåtande inställning till dig själv och andra sker också i.o.m. en ökad självkännedom.

Hypnoterapi är bra för den som vill ändra ett negativt och nedbrytande beteende som t.ex. rökning, överdrivet ätande, nagelbitning, olika fobier, sömnstörningar, rädslor, prestationsångest mm. Många av våra dåliga vanor är präglingar från uppväxten och kan kännas som en del av vår identitet men så är det inte. Vi föds inte som rökare, nagelbitare eller överviktiga – vi präglas och formas av olika orsaker till att bli det.

Hypnoterapeuten suggererar fram positiva bilder och budskap i syfte att ersätta en dålig vana med en bra vana. Under ett avslappnat tillstånd är intellektet inte lika aktivt vilket ger utrymme för att lyssna på det undermedvetna – där alla erfarenheter och minnen lagras och som är kopplade till en viss känsla. Under ett avslappnat tillstånd får de positiva bilderna större chans att präglas in och som sedan aktiveras i handling.

Det kan räcka med några sessioner men det löns att lyssna på inspelningarna som de flesta terapeuter med klientens lov gör i samband med sessionerna. Jag brukar skicka inspelningarna i filformat till klienten att ladda ner och lyssna på hemma.

Hypnoanalys

Något finns inom mig men utanför min kontroll. Många klienter känner igen sig i denna beskrivning. Det finns någonting som är i vägen, som är laddat med energi och som kan komma till uttryck som aggression, depression, ångest, hetsätning, sexuella problem, beroendeproblematik mm men de kan inte sätta fingret på vad det är. Dessa symptom är ofta ett uttryck för låsta och /eller bortträngda känslor kopplade till negativa erfarenheter i yngre år. Det finns alltid en orsak till klientens symptom men orsaken är ofta bortträngd och ”glömd”. Som vi vet så är det under barndomen som mönstret för den vuxnes handlande skapas. Många barn far illa av olika orsaker och ofta är föräldrarna också skadade sedan barnsben, de negativa mönstren präglar barnen som i sin tur för över det på sina kommande barn. Man brukar ju tala om ”familjeförbannelser” och så länge problemet inte medvetandegörs är det svårt att göra något åt det.

Under hypnoanalys får klienten hjälp med att blottlägga och frigöra trauman, bortträngda upplevelser och känslor. Hypnoanalys öppnar upp för att upptäcka sig själv, att bli självmedveten och att tillfriskna. Detta sker gradvis tillsammans med människor klienten känner sig trygg med och som kan stödja. Processen i tillfrisknandet innebär att klienten möter det inre barnet, frigör känslomässig smärta och omskapar smärtan och de händelser som en gång orsakade den. När klienten är engagerad och aktivt deltar i denna process leder det till en känsla av mera kreativitet, livlighet, glädje och en helhetskänsla. En känsla av välbefinnande och autonomi infinner sig successivt. Så även om klienten har växt upp i en dysfunktionell familj kan hon tillfriskna och bli en helare och friare individ som lever på sina villkor och inte på det förflutna eller på familjens ”sanningar”.

Det är ändå viktigt att komma ihåg att inga erfarenheter eller minnen raderas ut i hypnoanalys. Klienten ser nu på erfarenheterna med en vuxens ögon, det inre barnets inflytande av smärta och bristande tillit blir allt svagare tills det mer eller mindre försvinner då klienten inser att hon är vuxen och kan ta ansvar för sina känslor och handlingar. Som vuxen kan hon välja, vilket ett barn inte kan på samma sätt. Jag brukar säga att det inre barnet får äntligen slappna av och gå ut i den inre trädgården och leka för nu har klienten tagit ansvar över sitt liv på ett vuxet sätt.

Ja, det var allt om hypnos och hypnoterapi så här långt. Jag hoppas att jag har lyckats slå hål på en och annan fördom om hypnos. Hypnoterapi är en mycket effektiv metod att komma till rätta med problem, den kräver inte lika många sessioner som många andra terapiformer tenderar att göra och den kanske bästa belöningen är en bättre självkänsla och en djupare självkännedom.

Om du funderar över det jag har skrivit så kommentera eller fråga. Du kan också skicka e-post till info@carinaengstrom.com

Fridens liljor!

 

 

                                           

                                                  Hypnos – sömnens gud

 

Jag har i okt 2013 bloggat om hur jag jobbar som Dream Builder Coach eller Förändringscoach och hur du med mitt 12 – veckors program kan få hjälp med att upptäcka inre hinder och hitta dina resurser för din utveckling på livets alla plan. Du fick en inblick i ”Drömbyggarens 10 steg” och förhoppningsvis också nyttig vägkost på din livsväg.

Nu ska jag berätta om vad hypnos är och varför hypnoterapi är en bra och effektiv terapiform. Jag är av SSEAH certifierad hypnoterapeut sedan år 2010.

 

Vad är hypnos? 

I den grekiska mytologin är Hypnos sömnens gud – jag ville bara nämna det som curiosa. Ofta börjar människor flacka med blicken när jag säger att jag jobbar med hypnoterapi. Jag antar att bilder av människor på scener som står på ett ben och kacklar eller gör något annat konstigt inför publik flimrar förbi den inre blicken. Det florerar många myter och missförstånd om hypnos. Det förekommer att klienter kommer till min mottagning med den felaktiga förväntan om att jag med en gest och magiska formler ska ta bort det som har plågat dem kanske i åratal, att de försätts i ett tillstånd där de sover och när de vaknar är alla problem borta. Inget kan vara mera fel! Det är lika ologiskt som att säga att problemen med övervikten, fobin, beroendet eller vad det nu kan vara bara kom så där över en natt- när de sov! Klienter med sådana förväntningar blir ofta missnöjda och besvikna när de inser att jag inte har en magisk formel och att det krävs engagemang, närvaro och ett visst mått av disciplin av dem. Jag tänker nu citera min mentor och handledare Jörgen Sundvall som skriver i sitt  kursmaterial följande:

”Ursprunget till dessa felaktiga föreställningar står att finna i historiska överdrifter, kulturella och religiösa fördomar, scenhypnos, TV-shower, Hollywoodfilmer mm. Vidare påverkas klienten av egna omedvetna projektioner, djupgående behov, önskningar och rädslor. Exempel på de senare framkommer i följande typiska frågor som dagligen riktas till hypnoterapeuter världen över:

  1. När jag befinner mig i trance kommer du då att göra så att jag gör bort mig, letar efter enhörningar, kliver ut framför     en bil eller skäller som en hund? ( Jag kanske överdriver lite ).
  2. Kommer jag att kunna vakna i slutet av sessionen och sedan vara i stånd att köra bil? (en vanlig fråga )
  3. Kommer jag att bli beroende av hypnos?
  4. Kan jag göra mig själv illa?
  5. Tänk om jag berättar alla mina hemligheter! ( mångas stora rädsla)
  6. Kan jag ta med en kompis? ( som garanti för att inget otillbörligt händer )
  7. Tanken på att någon ska styra mina tankar gör mig oroad. Är det så det går till?
  8. Tanken att jag kanske inte skulle kunna ta mig ur hypnosen skrämmer mig. Vad skulle t.ex. hända om något händer     dig när jag befinner mig i hypnos?”

Klienter har ofta en bild av vad hypnos är som baserar sig på TV-shower.

                                                 

                                                                          www.alicepinion.com

 

Därför är det så viktigt att noga förklara vad hypnos är och en bra förklaring lyder så här och jag citerar Jörgen igen:

”Hypnos är ett tillstånd av samtidig avslappning, skärpt koncentration och ökad medvetenhet framkallat av suggestioner. Det är en naturlig manifestation av sinnet i arbete. Emellertid kan man vara spänd som en fiolsträng och ändå vara i djup hypnos men de flesta hypnoterapeuter försöker för klientens skull åstadkomma en viss avslappning i alla fall.”

Många har försökt definiera vad hypnos är och det finns otaliga alternativ men år 2011 publicerades en forskning vid Högskolan i Skövde som fastställde att hypnos är ett speciellt tillstånd. Två finländska universitet var inkopplade ( Åbo Universitet och Aalto Universitet ).

Ordet hypnos är grekiskt och betyder sömn men det är inte sömn i egentlig bemärkelse. Under nattsömnen är du inte medveten om vad som pågår i din omgivning vilket du däremot är under hypnos. Under hypnos väljer du hur mycket uppmärksamhet du sätter på alla yttre ljud och hur mycket du fokuserar på dina inre bilder och processer. Andra benämningar på hypnos som används mycket nuförtiden är bl.a. ”avslappnat tillstånd” och ”mental avslappning”. Effekten är densamma oberoende vilket begrepp som används – ett förändrat mentalt tillstånd.

Tecken på att du är i ett hypnotiskt och avslappnat tillstånd under en terapisession är bl.a. följande och jag citerar Jörgen igen:

  • Avslappning
  • Dåsighet
  • Drömmande
  • Förändrat medvetandetillstånd
  • Kroppen känns lätt eller tung
  • Domningar
  • Kittlingar eller pirrningar i ben eller fingrar
  • Ökad salivutsöndring
  • Ögonen som tåras

En annan bra förklaring vad som är hypnos är tillståndet mellan vakenhet och sömn – du är i gränslandet mellan det medvetna och det undermedvetna. Du får lättare tillgång till information från det undermedvetna som tränger upp p.g.a. medvetandets nedsatta uppmärksamhet och du kan känna dig osäker på om du är i en dröm eller om det verkligen sker på riktigt. Du har säkert haft hur många sådana upplevelser som helst.

 

Vardagliga tranceupplevelser

 Trance är ett annat ord för hypnos. Du upplever dagligen korta stunder av hypnos eller trance; du kör bil och upptäcker att du har kört förbi avfarten för att du tänkte på något annat, du lämnar sittandes med tom blick över kaffekoppen med en känsla av att vara ”tom” i huvudet – jag har lärt mig att kalla det ”att falla i fröjd” – eller du läser en bok och reagerar inte på att din partner pratar till dig för att du är så fokuserad och koncentrerad på vad du läser. Dessa ögonblick är inget annat än vardagliga tranceupplevelser.

 

Ja, så här långt om hypnos. I nästa inlägg förklarar jag vad suggestioner är och berättar om hypnoterapi.

Väl mött!

1.      


                                                  

Våra tankar är grundstommen till hur vi uppfattar vår verklighet. Det fanns en tid då man trodde att världen var platt och ingen ifrågasatte det. Under 1400 och 1500 talet blev jorden plötsligt rund men inte utan protester främst från kyrkan som också ägde den politiska makten. Vetenskapsmän fängslades och deras arbeten förstördes eller gömdes undan för allmänhetens beskådande. Den rådande världsuppfattningen skulle med all makt fasthållas men som vi vet så går det inte att hindra utvecklingen – det är mot naturlagarna.
Hur ser vår världsbild ut i dag? Hur vet vi att det vi antar vara sant är sant?  Nu är vi mitt i en mycket turbulent tid där den ”gamla” världen får ge alltmer vika för den nya världen. Många upplever som Anders Fugelstad sjunger i sin sång att Ingenting är längre som förut, alla gamla sanningar är slut. Alla gamla sånger dom är vals och stämmer inte alls”.

Det är ju inget nytt i historien att det gamla inte viker undan för det nya utan kamp. Men det som är nytt är människans alltmer förhöjda medvetandegrad och den explosion som har skett inom olika forskningsområden ( neurovetenskap, fysik, psykologi, energi ) de senaste 15-20 åren. Vi vet nu t.ex.att hjärnan är plastisk vilket betyder hjärnans förmåga att anpassa sig till sin organism och dess omgivning. Vid en hjärnskada kan hjärnans plasticitet göra så att aktivitet förknippad med en viss funktion kan flyttas till en oskadd del av hjärnan. Det är ganska ny kunskap. Fantastiskt!

Gregg Braden; författare, forskare och visionär, talar om vikten av att vara resilient i en tid av stora förändringar. Jag har försökt hitta ett bra uttryck på svenska men det är svårt. Att vara ”resilient” är att vara motståndskraftig, elastisk, böjlig, formbar. I svåra och utmanande situationer är det bra att vara elastisk och motståndskraftig. Att vara formbar innebär inte att mitt ursprungliga jag, den jag är innerst inne ändras eller formas till något annat. Att vara formbar innebär att anpassa sig efter omständigheterna så att det blir till fördel för mig och omgivningen.

 Just nu genomgår världen en omvälvande förändring, en stor global kris; miljö, ekonomi, konflikter, matbrist, nya sjukdomar. Enligt Gregg Braden är allt detta symtom på en mycket stor förändring som pågår – en stor övergång från det gamla till det nya –  och vi har ett val här; ska vi ta tag i problemen och lösa dem med den nya kunskap vi har tillgång till eller ska vi titta bakåt och försöka lösa problemen med samma tänkesätt som i första hand skapade problemen? Eller ska vi stoppa huvudet i sanden?

 ”Global extremes trigger personal extremes”. Globala ytterligheter triggar igång personliga ytterligheter. Hur många av oss tycker inte att det mesta omkring oss är mer eller mindre uppochner, sjukt eller perverst nuförtiden? Världen har blivit galen! Jag hör mer eller mindre dagligen människor klaga på det ena eller det andra och då menar jag inte i mitt arbete utan i största allmänhet. Enligt G.Braden är vi inne i cykel som snart når sitt slut. Övergången till en ny cykel föregås av extrema händelser på ALLA nivåer; fysiskt, psyksiskt och andligt, globalt. Vi lever just nu mitt uppe i alla dessa förändringar och media matar på med katastrofer, död, förstörelse, krig och nöd för det säljer. Men vi glömmer att det samtidigt händer fantastiska saker hela tiden!  Människor utför helande handlingar varje dag men det säljer inte, det har nyhetsmedia sett till. Varför säljer katastrofer? Jo, därför att katastrofer är avvikande händelser och det som avviker från det normala får vår uppmärksamhet. Vi tar det normala – vilket är gott, helande och uppbyggande – för givet och vi får inga kickar av det. Media ger oss konstant elektroniska amfetaminkickar. Ibland ser jag oss som försöksdjur som sitter och klickar och klickar på möss och knappar och vi får som belöning en stunds upprymdhet av adrenalinet som rusar i kroppen av alla hemskheter och konstigheter vi ser och som kittlar vår fantasi. Det får oss att känna att oss levande för vi har glömt bort hur det känns att leva – på riktigt; glada, nöjda, lyckliga och rena inombords.

Ett intressant fenomen är det enorma intresset för deckare, kriminalromaner och thrillers i Norden och i västvärlden i största allmänhet. Varför säljer det så bra? En förklaring är att vi lever ett så pass tryggt, omhändertaget och förutsägbart liv att vi helt enkelt har tråkigt och söker spänning. Det är en naturligt att söka utmaningar för människan vill utmana sina förmågor, expandera och tänja på gränser men hur gör vi det genom att läsa deckare? Missförstå mig inte, jag älskar bra deckare och thrillers. Jag tycker att det är en intressant fråga.

Vi befinner oss i en turbulent tid, ingenting känns säkert och gamla värderingar gäller inte längre. Vad kan vi göra för att klara av den här perioden på bästa sätt? Som jag ser det finns det två vägar:

1.    Vägra inse att mina föreställningar om mig själv, världen och min roll i den måste medvetandegöras, förändras och anpassas till den förändring som pågår. Jag kan hålla fast vid gamla värderingar och känna mig attackerad och också attackera allt jag upplever hotar min världsbld.

2.    Jag öppnar upp för nya tankebanor, känner mig fram och lyssnar på människor som arbetar och forskar i den tid som nu är. Jag väljer att ompröva mina idéer och föreställningar, kasta gamla och obrukbara överbord och spänna seglen efter den vind som nu blåser. Destinationen måste jag däremot själv sätta. Vill jag vara med och skapa en ny värld eller vill jag helst att allt återgår till det som var en gång? Vill jag leva HÄR och NU eller vill jag leva i en värld som inte längre finns annat än i mitt minne?

 Vi är alla medskapare i skapandet av världen. Vi kan inte välja att inte skapa. Vad vi än väljer att tänka och göra just nu skapar vår värld. Och våra tankar nu och här skapar vår och andras framtid. Med vilka tankar tänker du skapa din dag och din framtid? Tillsammans kan vi hjälpa framtiden på traven genom att bli medvetna om vad vi tänker och hitta lösningar som är i linje med nuet – inte med gårdagen.

                                           

                                                                          Bild: stralayoga.com

 

 

Nu är vi i slutet på årets andra vecka. För min del har året startat på bästa möjliga sätt och jag ska göra allt jag kan för att det ska sätta prägel på hela året. Jag har deltagit i en två dagars föreläsning med därpå följande fyra dagars meditationskurs . PhD i Psykologi, Salman Ahmad, har varit i Vasa för andra gången på ett år och hållit föreläsning i Psychology, Spirituality and Meditation. Han är i mina ögon en mycket intelligent man med stor integritet och känns solid som en klippa i sitt väsen. Han lyckas hålla åhörarna fullständigt uppmärksamma och man kunde nästan ta på den fokuserade energin som var riktad på vad han hade att berätta – åtminstone vår grupp satt som ljus och bara absorberade kunskap och information. Jag kunde också känna en oerhörd värme och en stark längtan till någonting som bara den enskilde har svar på. 

                                   

                                 Jag, Kaj, Salman, Lulu  och Tine –  kärntruppen

                                   

                                      En studie i intensitet och fokusering 🙂

 

 

Psychology, Spirituality and Meditation. Kroppsmedvetenhet, Själsmedvetenhet och Meditation. Salman redogjorde skillnaden mellan att vara kroppsmedveten ( body consciousness ) och själsmedveten ( soul consciousness ) och hur man med hjälp av meditation kan gå från kroppsmedvetenhet till själsmedvetenhet. Salman är knuten till Brahma Kumaris i Danmark,  en andlig rörelse med rötter i Pakistan på 1930-talet och som har meditationscenter i ca 140 länder och Finland är ett av länderna ( H:fors ). Förutom hans arbete bl.a. vid Copenhagen Business School håller han föreläsningar och vi ser fram emot att få hit honom igen. 

Jaha, och varför ska man gå från kroppsmedvetenhet till själsmedvetenhet? kanske någon undrar. Enligt Salman – och många med honom – är roten till vårt lidande vår identifiering med kroppen och formen. Den identitet vi skapar åt oss själva bygger på omständigheter och erfarenheter från barndomen och framåt. Yttre omständigheter som skapar inre bilder och tankar om vem jag är ( som psykiatrisk sjukskötare har jag sett t.ex. hur mobbade personer ser på sig själva och det är hjärtskärande. De har internaliserat eller införlivat mobbarnas beteende i sina liv och behandlar sig själva som om de fortfarande var mobbade. De ser inte att det i själva verket är dem själva som låter mobbningen fortsätta genom självkritik och nedvärdering ).

När vi identifierar oss med kroppen eller formen ( allt omkring oss är ju ”form” ) blir vi snabbt beroende av alla andra kroppar och former för vårt välbefinnande. Vi förlorar vår autonomi och frihet genom att låta omständigheter ( relationer, ekonomi, jobb, bostadsort, historia, föräldrar, vänner osv ) definiera vilka vi är. Vi ser oss som enbart den här kroppen som går omkring x antal år på jorden för att sedan försvinna. Och vad gör vi under den tiden? Samlar på saker, bråkar om ägodelar och mark, spenderar mesta av tiden att jaga pengar så vi kan köpa saker och upplevelser, mördar, skövlar, förorenar, älskar och hatar, gråter och skrattar och lider av separationsångest. Vi sårar och sviker varandra, vill komma tillbaka eller vill gå, attackerar ”dom där” och skyddar det som är ”vårt, mitt” ( nation, kultur, språk, hudfärg, mark, vatten, luft…).

Den som har ögon i huvudet ser att det här kroppsmedvetandet inte är bra och att vi måste höja vårt medvetande om vi vill rädda den här vackra planeten vi bor på. Lidandet grundar sig i separationen från den del av oss som är oförstörbar, helig och som är ett med allt levande, med hela universum. Den del vilkens ursprung är av det många vill kalla Gud, Allah, Krishna, Livskraften, Universum, Fadern, Modern för att ta några namn. Orsaken till att vi behöver sätta namn och bild är för att vi lever i en värld av form. Vi har svårt att föreställa oss något som vi inte kan ge en form. Dessa namn och bilder är ändå inget annat än symboler för den källa vi alla kommer ifrån och som vi inte vet vad det är men som vi tycks ha något minne av långt inom oss och det minnet kan spåras genom hela mänsklighetens historia. Detta dunkla minne verkar också vara kopplat till den svårdefinierbara längtan som människan har gett uttryck för på olika sätt genom historien. Det som är intressant att många religioners gudar påminner mera om oss i XXL-storlek än tvärtom – men så vet vi ju inte av något annat heller så länge vi är fast i formen och sätter ord i munnen på något vi inte har ord för – egentligen. Vi kan bara använda oss av de symboler vi har och som utvecklas med tiden för hur beskriver man något som är osynligt, tidlöst och inte har någon form?  Fredrik Lindström säger så bra i radioprogrammet Vinter att den gud vi nu tillber är den ekonomiska marknaden men att den guden också har fjättrat oss i bojor som vi har svårt att komma loss ur och tja, det är ju inte så långsökt.

Så länge vi ser oss separerade från varandra, från djur och växter, vatten och luft så kan vi fortsätta att slakta och skövla –  bortdomnade och drogade som vi är av rädsla och förtvivlan förklätt till ilska och hat mot allt och alla som vi upplever hotar vår identitet. Vi är så avtrubbade av långvarig indoktrinering om att det inte finns något hopp att vi har svårt att vakna upp men allt fler människor håller på att vakna upp nu och ser att vi måste ta oss samman. Här kommer medvetandet om själen in – Själsmedvetenheten – och kan få oss att vakna upp ur vår långa törnrosasömn. När själsmedvetenheten blir större än kroppsmedvetenheten kan vi inte fortsätta att leva som vi har gjort tidigare. Det går inte att förgifta sin kropp utan att man börjar må riktigt dåligt. Man blir mera känslig för vad man äter och mera lyhörd för kroppens signaler. Kroppen är vårt fordon, vår ”köttkostym” och den kan också ses som bostaden ( kroppen är ditt tempel ) för det oförstörbara och eviga medvetandet eller själen, om man så vill. Vi är här på jorden för att hjälpa och hela och dela med varandra, ta hand om jordens gåvor och hela tiden minnas vem vi är, varifrån vi kommer och vem vi tillhör. Om vi förstör kroppen med gifter och dåliga vanor är det svårt att utföra det vi är ämnade att göra. Att helt fokusera på kroppen och bo på gym mesta av den vakna tiden är heller inte att visa respekt och känna kärlek för kroppen. Kroppen som utför så fantastiska saker varje dag utan att vi noterar det – ett intelligent instrument som kan göra i stort sett vad som helst. Varför har vi bil? Jo, för att komma från punkt A till punkt B. Den tjänar oss genom att föra oss vart vi vill bara vi sköter om den och tankar bensin med jämna mellanrum. Samma är det med kroppen – den är fordonet för medvetandet som använder kroppen för de uppgifter som ska utföras och om vi ser till att ge bra mat och tillräcklig med vila så kommer den att vara ett trevligt fordon att framföra och ett fint tempel att bo i.

                                             

Genom meditation kan vi hålla ”linjen öppen” till Källan, återvända dit för att få healing och ny energi och inte minst påminna oss om att vi är så mycket större än vår kropp, historia, relationer, framgångar, nederlag, roller. Vi är det oförstörbara medvetandet som inte känner till lidande och sorg. Lidande och sorg är egots domäner. Den som är beroende lider. Nu betyder inte det att vi ska strunta i våra relationer eller vända världen ryggen för att sitta och meditera i en grotta resten av livet – tvärtom! Vad hjälper det världen om syftet med meditation är att bli världsfrånvänd? Nej, vi har alla ett syfte, det gäller bara att ta reda på vad det är och t.ex. genom meditation – att gå in i sig själv och eftersträva stillhet och tystnad – kan man få svar på många frågor. Att meditera är som att låta det grumliga i vattnet sjunka ner till botten så att vattnet blir klart och man kan se bättre. Det finns mycket forskning om meditationens positiva verkan på hjärnverksamheten . Meditation hjälper båda hjärnhalvorna att bli mera synkroniserade med varandra vilket medför ett bättre minne, snabbare arbetsminne, bättre förmåga till problemlösning, bättre omsättning av syre osv. 

                                 

En PET-scanning av hjärnan före och efter meditation. Bilden till vänster visar en vardagsaktiv hjärna och den till höger visar en hjärna som har mediterat. De röda områdena är pågående verksamhet. Notera att det svarta fältet är mindre i den mediterande hjärnan till höger. Man har konstaterat hos buddhistiska munkar att de har mera grå hjärnsubstans än ”normalt” och man tror att det har att göra med bl.a. meditation.

 

Om det är viktigt att respektera kroppen och vara sparsam i sin konsumtion av jordens tillgångar så är våra tankar ännu viktigare att förädla och kultivera. Allt börjar med en tanke i form av ord – I begynnelsen var Ordet ( Johannes 1:1 ) och det jag tänker har tendens att manifesteras i en eller annan form. Om jag är rädd i mina tankar så syns det i mitt liv och i vilka val jag gör. Utgående från en helhetsperspektiv där alla är sammanbundna med varandra så påverkar de tankar du har om en person även om det är avstånd mellan er och ni inte har kontakt. Det du tänker om mig påverkar mig i en eller annan utsträckning. Om jag vill dig väl så påverkar det mig också och om jag har mindre ädla tankar om dig drabbas vi båda i negativ riktning. Man kan säga att det jag tänker avgör hur mitt liv blir. Har jag dålig karma från mitt förflutna så kan jag påverka mitt karma rätt riktning i fortsättningen genom att ta ansvar för tankar och handlingar här och nu. Det jag gör idag har effekt längre fram i livet  – för mig och andra. Tanke är energi – som allt annat – och energi är oförstörbar.

Nu finns det otaliga sätt att meditera och genom att pröva sig fram så hittar man det sätt som passar ens temperament och energi, tänker jag. För min del känner jag att bästa kontakten med mitt högre medvetande får jag när jag skriver. Att stiga upp tidigt på morgonen och sitta en stund med ett ljus tänt och fokusera inåt är heller inte dumt. En del dansar sig in till sitt högre medvetande och andra kanske målar. Men oberoende vilka kanaler vi använder är syftet med meditationen att vi ska kunna vara i ett meditativt och harmoniskt tillstånd i allt vi gör under dagen; medvetna, närvarande, empatiska, kärleksfulla och hjälpsamma men inte beroende av vare sig människor eller andra omständigheter. Inte låta sig rubbas i sitt inre lugn trots utmanande omständigheter, fastna i känslor av panik, ilska eller andra destruktiva känslor utan istället se vad som behöver göras och sedan ”move on” som Salman uttrycker det.

Nå, så långt mina tankar runt kursen. Nu hoppas jag att du har famnen öppen för alla möjligheter och utmaningar som väntar dig detta år. Sträck på dig, säg JA till möjligheter som dyker upp och låt inte rädslorna hindra dig – du kommer bara att ångra dig och det är ju värdelöst. Öppna upp en litet hörn i ditt medvetande för att du kan så mycket mera än du tror och att du har ett syfte, ett viktigt jobb att utföra här på Moder Jord. Om du inte vet vad ditt syfte är så ska jag ge dig en liten vink; vad är det som känns naturligt för dig och som du inte behöver anstränga dig att göra och som känns rätt, sant och bra? Börja leta där. Sätt dig ner eller lägg dig ner och känn in vad som kommer till dig.

                                      

 

Och så vill jag avsluta med en historisk tillbakablick med att berätta att den 11:e januari år 1787 upptäckte den tysk-brittiske astronomen William Herschel Uranus månar Titania och Oberon. Det ni!

 

Fridens liljor!

Min nyårsafton går i eftertankens tecken i skenet av levande ljus och med stillhet i huset. Jag känner att jag måste samla mina intryck och erfarenheter på något sätt. Jag tänker göra en liten krönika över året som har gått. Ofta tittar jag inte bakåt när jag står inför det nya året men i år har jag bestämt mig för att titta på spelkartan jag har haft i min hand och se vilka vägar jag har gått, vilka hinder jag har stött på och var jag har fått ett extra liv, några mynt eller extra energi.

Några axplock ur min kalender för år 2013:

Januari:

Min äldre lillebror Micke fyller år. Påbörjar en 40 dagars sadhana ( meditation man gör dagligen i 40 dagar och det finns olika traditioner att följa ). Deltar i en Kriya Yoga helg på Wasa Wellness. Föreläsning för Malax Mittimellan Marthorna. Skypesamtal med Rick Boggs från USA angående min ansökan om att delta i Dream Builder Live i Los Angeles i mars. Jag vill bli Dream Builder Coach! Bestämmer mig där och då att åka ner men vet inte hur jag ska finansiera det! Jag tillämpar principen om att ”fokusera på vad men inte bekymra mig så mycket om hur” för det sköter någon annan eller något annat om så länge jag sköter min del av jobbet. Jag nöjer mig med den något luddiga förklaringen.

                           

                                                                    mylifepuzzle.com 

Februari:

Min son Viktor fyller år. Till Teneriffa med två goda vänner efter en kort överläggning med min plånbok som protesterade men jag blev plötsligt lomhörd. Dåligt väder, dålig stämning och studerar samtidigt Dream Builder Coaching programmet – 12 veckors program som ska präntas in på 4 veckor eftersom det måste vara gjort innan jag åker över till Los Angeles. Ögonen blöder, öronen heta av att ständigt vara instängda i hörlurar. Webinars, coachingsamtal, skriva, skriva, skriva. Våra dansträningar startar igång igen efter juluppehåll och vi kör två gånger i veckan. Jobbar kvällar med hypnoterapi i min privata mottagning. Får loss pengar till USA på rekordtid genom att gå till banken. TACK! TACK! TACK! 40 dagars sadhana avklarad. Jag undrar hur mycket den påverkar allt som händer just nu?

                                         

                                                      En googlad bild som jag inte hittar adressen till!

 

 

Mars:

Min äldsta dotter Lina fyller år. Vår dans- och rytmgrupp Kpanlogo Yede  ( hemsidan är inte up to date, tyvärr ) uppträder på en tillställning i Vasa. Träningar. Sticker till Los Angeles med hög feber – har inte haft feber på 10 år! Är där över en helg på LAX Marriott Hotel och är så sjuk att jag knappt vet vad som pågår runtomkring mig. Hinner med 6-timmars sightseeing i en liten buss med roligt folk. Fullspäckat program, massor med folk och grupparbeten. Feber, luftrörskatarr som gör att det känns som att andas genom ett sugrör samtidigt som lungorna försöker slita sig loss i hostattackerna. Får mitt certifikat. Väl hemma sjukskrivs jag samtidigt som jag fyller 50 år vilket passerar fridfullt förbi utan väsen men jag får en underbar present av mina barn och mamma; de har öppnat ett resekonto åt mig för min drömresa! Få se nu…Indien? Ghana? Peru? USA?

 

April:

Mamma fyller år. En lugn månad förutom på jobbet. Många mår dåligt på våren – särskilt innan löven spricker ut, verkar det som. Jag är helt slut – är alltid lite nedstämd och trött i april. Fortsätter studera coachingprogrammet, mera webinars och coachingsamtal. En fantastiskt föreläsningshelg i Vasa med psykologiprofessor Salman Ahmad från Köpenhamn – Psychology, Spirituality and Meditation. Omtumlad, upplyft och full av nya insikter. Alltmer meditation och introvert tillvaro. Behöver stanna upp. Min nya sida på facebook är klar: Carina Engström Coaching & Therapy.

 

Maj:

Yngre lillebror Stasse fyller år. Vi uppträder med dans på torget 1:a Maj, svinkallt att dansa barfota. Har några klienter som kommer till min mottagning för hypnoterapi. Mycket jobb och mycket trött. Åker till Gränna och Visingsö på den årliga hypnoterapikonferensen som SSEAH ordnar. Klättar upp i kyrktornet igen för att kolla om min höjdskräck fortfarande är botad sedan förra årets hypnoterapisession Jörgen Sundvall gjorde med mig och det är inga problem att stå där uppe. Passar på att göra min första videofilm att lägga ut på facebook. Nervös och hur amatörmässig som helst men det är roligt! Ett härligt veckoslut fyllt av nya intryck och nyttigheter att ta med hem. Cyklar runt på ön och känner mig hel. Väl hemma igen deltar jag och Hanna i en demonstration mot Monsanto. Liten grupp men gapig och synlig! Bestämmer mig för att köra 5:2 dieten och startar på 66 kg. Men jag fastar på riktigt vilket betyder att jag inte äter alls utan bara dricker. Den 19:e juli ska jag komma i mina favoritjeans som jag inte har varit i på 9 år. Bara för att jag ska. Något mål måste jag ju ha!

 

Juni:

Mycket jobb. Går stadigt ner i vikt. Lina förlovar sig! Vi uppträder med dansgruppen på Pienet Festarit Preerialla på Sandö. Tungt att dansa i sanden men det kändes speciellt på något sätt – mera jordnära. Har flera klienter i min privata mottagning. Vill göra något annat på midsommar än det vanliga så jag stannar hemma och betraktar tillsammans med miljoner mygg den uppstigande solen. Tar några bilder med telefon och dom blir rätt bra. Lägger ut några videosnuttar på fb där jag pratar om ditten och datten, borde kanske satsa mera på det? Köper biljetter till Mundekulla Musikfestival som går av stapeln i augusti i Smålands mörka skogar. Det blir inte den sedvanliga Rauma Blues helgen detta år. Vill göra något annorlunda. Det har sitt pris, visar det sig men jag kan inte fortsätta på samma väg – det går inte. Saker blir sagda, saker blir missförstådda, saker blir bara så fel. Jag drar mig in i mitt skal – behöver stillhet. Läser mycket och skriver dagligen ner mina tankar.

 

Juli:

Mycket på jobbet och klienter i min mottagning på kvällar och helger. Vikten går stadigt ner. I slutet av månaden tar jag semester, pappa kommer med sin stora hoj och stannar i ca 2 veckor. Lugnt och skönt. Slappar, läser böcker och mår bra. Kommer in i mina jeans den 19:e!

 

Augusti:

På Konstens Natt är jag med i sambatåget och spelar surdotrumma. Har mina favoritjeans på mig men de känns inte lika roliga längre så de åker in tillbaka i skåpet. Skickar i sista minuten in en novell till en tävling som tidningen Kuriren ordnar. Jag reser med långtradare ner till Gränna för att därifrån åka till Mundekulla med Bodil och Björn. De är i full fart med att skapa Uppgrenna Naturhus och det kommer att bli ett fantastiskt center för retreat och kurser! Den bästa helgen på evigheter upplever jag i Mundekulla! Sover i tält, deltar i workshops, förläsningar, sjunger, dansar och spelar djembetrumma runt öppen eld tillsammans med några killar och massor med dansande människor. Njuter av gudomlig vegetarisk mat. Jag vill inte komma ut ur min drömtillvaro! De mest magiska 4 dagar som jag så väl behövde och jag bara längtar till nästa festival! Stannar i ett par dagar i Gränna innan jag åker hem. Cyklar, går mycket och funderar på allt och inget. Får en invit av Jörgen att hänga med till London på APHP-konferensen i oktober. Hur ska jag få pengar till det? Tillämpar än en gång principen  ”fokusera på vad men inte bekymra mig så mycket om hur” för det sköter någon annan eller något annat om så länge jag sköter min del av jobbet. Åker hem med den ständiga närvaron av sorg – som alltid när jag ska lämna Sverige. Tillbaka på jobb med fullbokade tider. Hanna flyttar samtidigt  till Umeå för att studera på universitet, Viktor börjar på Lappfjärds Folkhögskola och Lina börjar sitt andra år på Åbo Akademi. Mitt modershjärta svämmar över av glädje och jag är så glad att de hittar sina vägar i livets snårskog.

 

September:

Min dotter Hanna fyller år. Kommer igång med dansträningarna igen. Lite ångest över hur vi ska klara av hyran för träningslokalen. Nu är min hemsida äntligen klar efter en längre tids tjafs om bilder och annat – jag är nog lite perfektionist i alla fall…Känns lite nervigt för nu får jag prestationsångest! Jag ska ju hålla min hemsida levande vilket innebär att jag bör skriva ofta – tänk om jag inte har något att säga eller ingen tycker att det är intressant det jag skriver? Deltar i en föreläsning om Hormoner och Kvinnors Hälsa i Närpes med Marianne Arnström. Mera kunskap men mera ilska på köpet! Skriver en blogg om det. Skönt kroppsarbete i form av vedarbete med mina underbara grannar. Planerar tillsammans med Tine och Kaj nästa föreläsningsserie som Salman Ahmad ska hålla i Vasa i början av januari. Anmäler mig till en 6-veckors kurs på nätet – Journal Your Life –  av och med Susannah Conway

 

Oktober:

Åker till Helsingfors med god vän för att lyssna på min idol Richard Bona ( är lite småförälskad i den mannen ). Han är den som jag har lyssnat på under hela detta år nästan dagligen. Hans musik är som balsam på sargad själ. Dagen efter konserten håller jag min första Dream Builder Workshop vid Sundom ungdomslokal för ca 20 personer. Nervös, skakig men efter en stund lossnar det och det blir en bra kväll. Hade riggat upp kamera för att filma i studiesyfte men det klassiska händer – ingenting har spelats in! Så kan det gå. Jobbar på som vanligt med fullbokade tider. Skrivkursen ”Journal Your Life” avslutas och jag har fått mera verktyg att använda i mitt skrivande. Köper biljett till APHP-konferensen i London som är 26-27.10. En mycket givande helg med intressanta föreläsningar och människor. Känner en förundran över att jag sitter tillsammans med professionella terapeuter som har skrivit många böcker i ämnet och äter mat och konverserar med dem. Hur i fridens namn gick det här till? Jag känner samtidigt djup tacksamhet. Jag blir så förtjust i London trots den korta tid jag var där. Dit ska jag åka igen! Bor på ett hostel nära Hyde Park. Kommer hem med en drös böcker och ett tomt konto.

                                       

                                                                  Richard Bona!

November:

Min söta och härliga dotterdotter Michelle fyller år. Fruktansvärt trött. Kan inte sova. Sjukskriven i en vecka, blir helad under långa skogspromenader. Kommer igen och påbörjar en föreläsningsserie på jobbet. Jag är med i en skrivarkurs igen – Bloggskrift 4. Har varit med förr och det är riktigt roligt att få uppgifter att jobba med. Startar en ny blogg – det var vår första uppgift. Nu har jag min ”litterära blogg” som går under namnet ”En förvirrad 60-talists tankespån” och naturligtvis får jag prestationsångest igen…Månaden lunkar på i gemytlig takt.

 

December:

Vi uppträder med våra danser på ett julfest och det är alltid lika roligt att se folks miner när vi vitingar dansar afrikanskt. Hur som helst är afrikansk dans och trummor mitt vattenhål för jag är alltid fylld av ny och härlig energi efter varje träningspass. Bilen till verkstan vilket gjorde ett stort hål i min julbudget. Fick beskedet att jag fått tredje pris i novelltävlingen! Wow! Fullbokade tider på jobbet. Ledigt över julhelgen. Middag hos mig på julafton. För mycket mat och för mycket vin men det var roligt. Mina två yngsta kottar bor hos mig nu när de har jullov.

 

 

Offentliga eller på annat sätt kända personer som mer eller mindre har haft stor betydelse för mig under året:

Mary Manin Morrissey, Eckhart Tolle, Robin Sharma, Natalie Ledwell, Wayne Dyer, Brendon Burchard, Neal Donald Walsh, Esther Hicks, Richard Bona, Greg Braden, Kay Pollak, Thomas DiLeva, Bob Doyle, Janet Conner, Jörgen Sundvall och många fler.

Mina nära och kära finns alltid i mitt hjärta även om min hjärna ofta befinner sig uppe i en nebulosa eller intrasslad i planer, drömmar och mål – där också ni finns med… alltså inte i nebulosan men i planerna… Jag är inte den mest familjära typen i mitt dagliga liv, jag behöver mycket tid för mig själv och låter andra vara ifred men utgår ifrån att om jag behövs så får jag veta det. Jag älskar er och när ni mår bra så mår jag bra!

Många nya vänner har jag fått! Så härligt och så givande! Jag har vågat gå utanför min comfort zone och det har gett mig helt nya upplevelser, nya insikter och en uppgraderad självkänsla! TACK!

Mina ”gamla” vänner är jag också djupt tacksam över. Jag har inte så många nära vänner och vi träffas inte så ofta men de finns i mitt hjärta. Jag har gjort en del val under året som har medfört att en del vänskapsband inte håller längre på samma sätt och det var inte en lätt sak att hantera. Det är tråkigt men så är livet – vi förändras och passar plötsligt inte in i det gamla och bekanta. Huvudsaken är ingen ska behöva känna skuld eller vara bitter och arg – det leder ingenstans. Även de som inte är vänner på samma sätt längre finns i mitt hjärta för de har hjälpt och lärt mig så mycket under årens gång. Jag hoppas att jag har kunnat ge ens en liten del tillbaka. 

 Det är så många ögonblick som har försvunnit och glömts bort. Så många tankar och insikter som inte har skrivits ned. Så många minuter och sekunder som säkert har haft större betydelse än jag inser. Så många händelser som jag inte har nämnt men som har påverkat mig. Men jag har haft ett bra år. Jag har öppnat en del nya dörrar men samtidigt har dörrar också stängts. Många inre kamper har jag utkämpat, otaliga timmar har jag satt ner på min personliga utveckling och så många människor jag har mött – i jobbet och utanför – som har lärt mig så mycket.

Vilken läxa har jag lärt mig under år 2013? Det som kommer till mig är att när jag accepterar sådant jag inte velat se hos mig själv och låter det vara där bland alla andra ”egodelar” i min personlighet, utan att bråka med det så är det som om ett krig upphör. Den egodel jag inte har gillat viftar med vit flagga, jag omfamnar den och den får äntligen vila i frid tills den smälter samman med mina bättre egodelar. Det tar tid men jag har all tid i världen och jag är så tacksam över att kunna låta saker bara vara som de är!

Nu ska jag tända en eld i öppna spisen, smälta mitt tenn och fokusera på vad medan någon annan eller annat tar hand om hur.

Jag hoppas att det du längtar efter och drömmer om ska komma till dig. Jag sänder en tanke till dig att du ska ha tillit till att Livet bär och att du inte ska oroa dig för någonting. Jag hoppas att du tycker att du är värd allt du drömmer om. Jag tycker att du är det. Lev, låt andra leva och förvalta ditt pund väl.

                                                     

                                                              GOTT NYTT ÅR!

Det blev inte så många bilder den här gången av den enkla anledningen att jag inte har foton som passar till texten eller så är de för stora och jag vet inte hur jag ska få dem mindre. Kanske ett av mina mål för året bör vara att lära mig mera om bildhantering…

 

 

 

Idag, den 28:e december, är det Menlösa barns dag. Hur många har koll på varför en sådan dag uppmärksammas i kalendern? I Sverige kallar man istället dagen för Värnlösa barns dag sedan år 2001 medan vi i Finland tycker att Menlösa barns dag fortfarande fungerar. Att vara värnlös är dock inte detsamma som att vara menlös vilket jag ska förklarar lite närmare längre fram.

Menlösa barns dag eller fjärde dag jul firas för att minnas offren för kung Herodes barnamord – han lät döda alla upp till 2 år gamla gossebarn i Betlehem för att försäkra sig om att den ”kung” som stjärntydarna hade förutspått skulle födas – alltså Jesus – inte skulle kunna hota hans maktposition. Man minns också denna dag som Josefs, Marias och Jesusbarnets flykt till Egypten.

                                         

Men storyn är inte ny.  I 2:a Moseboken kände sig Farao … Akhenaton, Ramses? …också hotad av ett gossebarn  och lät kasta alla gossebarn i Nilen men åtminstone  en pojke räddades undan döden genom att läggas i en korg och hittades sen gömd i vassen av hovdamer. Han hette Moses. Det här hände alltså ca 1300 år innan Herodes fick samma idé som Farao ”Vemdetnuvar” och det berättas också att Moses blev fosterbror till den egyptiske prinsen Ramses. Tja, ni vet – legender och myter…och så hände det en massa saker och enligt Sigmund Freud dödades Moses senare av sina egna ( israeliter ) som sedan ångrade attentatet och skapade myten om Messias som skulle komma tillbaka en vacker dag. Det finns hur många historier som helst och den ena är mera dramatisk än den andra. 

Det kan diskuteras i evigheter om vad som är sant och vad som är legender och myter. Våra liv har genomsyrats av legender och myter genom alla generationer och det är ett mänskligt drag att berätta historier som ändras från mun till mun och från tid till tid. Det är inget märkligt med det. Personligen tycker jag att det bara är roligt och intressant att veta varför man firar det ena eller det andra och om det är sant eller inte tycker jag är av mindre betydelse; vad det än ligger för grund till våra berättelser så berättar de någonting om oss.

Menlös betyder egentligen skuldfri, oskyldig, from men ordet har också fått betydelsen naiv, enfaldig, harmlös och outvecklad i andligt avseende ( jag älskar gammalmodiga uttryck! ). Värnlös betyder däremot skyddslös, att inte kunna försvara sig, utsatt för omgivningens godtycke. Menlös ses som ett gammalmodigt uttryck och har antagligen därför bytts ut till värnlös p.g.a. att menlös har med tiden kopplats samman med de mindre smickrande adjektiven som nämndes tidigare. Här finns en utförlig lista på vad menlös kan betyda.  

Tja, här kom det lite fakta och sånt denna fjärde dag jul, Menlösa eller Värnlösa barns dag. 

 

                                                       

         Mark Levengood har alltid något roligt att berätta så han får vara med idag också 🙂

                                       

 

                 Och sist men inte minst såg den snygge Denzel Washington dagens ljus

                                                    denna dag för 59 år sedan 😉

                           

    Oj! Jag får inte glömma att gratulera min kära granne Peter på hans födelsedag också!

                                                              Hurra! Hurra! Hurra!

 

 

Den här videon har delats otaliga gånger och den ska vandra från skärm till skärm i all evighet, tycker jag. Det jag ser är så vackert att mitt hjärta slår knut på sig själv. Ett ögonblick av bekymmerslöshet i 20 cancersjuka människors liv har fångats in i evighetens kameralins. 

Jag har inte hört om Mimi Foundation förrän jag såg videon och jag känner djup respekt för vad stiftelsen gör för att hjälpa människor med cancersjukdomar att för en stund känna sig bekymmersfria. Att för en stund få komma bort mentalt och känslomässigt från sin sjukdom – det måste ju vara bra för immunförsvaret! 

Jag ser inte bara bekymmerslöshet i blickarna som ser in i sig själva – jag ser också en andlös hänförelse över att se sig själv och bli fullständigt upp över öronen förälskad! Likt det lilla barnet som ser sig själv i en spegel och blir helt saligt och avfyrar ett leende så man bara smäller av. Det är som att återse en länge saknad och mycket älskad vän!

Jag får en massa associationer när jag ser videon och jag kan titta på den om och om igen för det finns någonting så stort och ordlöst i dessa öppna och hänförda blickar som inte kan kläs i ord. Kärlek? Det ordet känns så futtigt på något vis…

Stiftelsen har center i några länder i Europa knutna till onkologiska avdelningar på sjukhus där de erbjuder olika typer av behandlingar för välmåendet. Varför inte bjuda in Mimi Foundation till vårt lands sjukhus att bli en aktiv samarbetspartner inom cancervården?