Kan man lösa de problem människan har skapat på detta jordklot utan att umgås med de stora frågorna om vilka vi är, vad våra syften är och vad allt levande i grund och botten består av och kommer ifrån? En del av mänskligheten är dagligen uppkopplad på internet vilket betyder att vi har lärt oss att använda någon lag inom energin som vi inte kunde för några årtionden tillbaka. För över hundra år sedan lärde man sig använda en annan lag om energin som ledde till att vi fick elektriskt ljus i våra hem. Men vad och var är energins källa? Big bang? Why not? Men det fanns ju något före big bang också, kan man tänka. Atomerna gömmer kanske svaret? Finns det gemensamma nämnare mellan atma ( den individuella själen, det djupaste inre i allt levande och som är oförstörbart enligt indisk tro ), atom, Adam? Det är alltid lika roligt att leka med ord och meningar men svaret är likafullt lika gäckande. Kan det vara så som berättelsen om gudarna på Olympen förtäljer att de gömde sanningen om livet i människans hjärta för att det var det sista stället de skulle leta på? Att det spelar ingen roll hur mycket vi än försöker hitta svaren i rymden, haven, på bergen så hittar vi inte dem inte någonannanstans än i våra hjärtan? Hur skulle det se ut om vi började formulera frågorna annorlunda? Det finns inget problem som inte har en lösning. Skapar jag ett problem – ett teoretiskt eller ett praktiskt – så har jag också svaret. Man kan bli tokig med mindre av att umgås med dylika frågor med de är icke desto mindre intressanta och de är i allra högsta grad nödvändiga! Kan jag lösa ett problem med samma tänk som jag hade när jag skapade problemet? Nej, säger Einstein. Han sa också att om han bara hade en timme på sig att lösa ett problem på liv och död – jag antar att det gällde hans egen död men jag är inte säker –  så skulle han använda 55 minuter av den timmen till att formulera rätt fråga och inom 5 minuter skulle han ha svaret på frågan. Vi borde ta efter hans exempel.

 

 

Så här långt hade jag hunnit skriva under tiden jag besökte Bodil och Björn i Uppgränna ( en bit utanför Gränna ) sista helgen i september. Mer om deras mycket spännande bygge skriver jag om längre fram. Några dagar innan jag for till Sverige lånade jag två böcker av den mycket kunniga och intressanta norske författaren Jostein Gaarder (  han som skrev  ”Sophies Värld” ) men jag började inte läsa förrän när jag kom hem. Jag hade inte tänkt låna just de böckerna men då jag inte hittade det jag letade efter fick det bli något på måfå och det blev Jostein . Mina ovanstående tankar som uppstod i diskussionerna med Bodil och Björn kopplades direkt till boken ”Maya”.

 

20141004_160442

 

Den norske evolutionsbiologen Frank reser till den lilla fidjiön Taveuri i ett uppdrag och grubblar bl.a. på sitt ursprung – våra äldsta förfäder är kvastfeningarna från devontiden och vi snackar ca 350-390 miljoner år bakåt i tiden! Bara tanken på att våra celler bär på gener från jura och krita är hisnande! Hans ångest över att en dag vara död och att världen – och alla andra världar! – bara fortsätter utan honom öppnar upp till en hisnande resa till dinosaurier, Big Bang och Gaiadyrkaren Lauras tal om maya-teorin. Maya är – förutom ett folk i Sydamerika och ett dataprogram för 3D-grafik – ett begrepp hos indierna sedan tusentals år tillbaka och är ett annat ord för bländverk. Vi tror att den yttre, synliga eller materiella världen är den verkliga världen. Vi tror att vi är separata från varandra och allt annat på denna jord och i universum. Men den vise vet att brahman eller världssjälen är den verkliga världen och att allt är ett. Det är egentligen en sinnessjuk tanke att tro att vi är åtskilda eftersom allt är uppbyggt av samma byggstenar. Maya är den drömlika illusionen vi går omkring i och vi tror ju också att det är sant det som händer i våra drömmar under tiden vi sover – tills vi vaknar då vi inser att det var en dröm. Allting sker parallellt, samtidigt och överallt men vår förmåga att omfatta det är mycket begränsad.

Men Maya dyker också upp i en annan skepnad i berättelsen och spänningen stiger. Frank har en ovälkommen gäst – en geckoödla – i sin bungalow som sitter på ginflaskan som står på bordet. Frank är rädd att geckoödlan ska hoppa så att flaskan faller i golvet och att innehållet ska rinna ut mellan golvplankorna. Frank tar några centiliter varje kväll för att dämpa sin ångest och för att kunna sova. Gordon – som Frank döper honom till eftersom det är en Gordon’s Gin den sitter på – berättar för honom att det finns bara en verklighet, att Gordon är Frank och Frank är Gordon. Bara dialogen mellan geckoödlan och den tvåbenta ättlingen till kvastfeningarna är en lustfylld upplevelse. Frank misstänker en komplott mot honom när Gordon med sitt ödleöga ser på Franks mera rödsprängda blick och säger; ”Vi bär och blir burna av en själ vi inte känner. När gåtan ställer sig på två ben utan att lösas, är det vår tur. När drömbilderna nyper sig själva i armen utan att vakna, är det vi. För vi är gåtan som ingen gissar. Vi är sagan som är inspärrad i sin egen bild. Vi är det som går och går utan att komma till klarhet”. Han har nämligen hört samma sak citeras av ett mycket märkligt par som också är på besök på ön. Boken är sprängfylld med poetiska och naturfilosofiska livsbetraktelser och  Frank tvingas ifrågasätta sina egna teorier och värderingar. Han måste också möta sorgen över sin dotter som dog alltför tidigt. För att inte tala om det märkliga manifest i form av en kortlek som verkar ha vandrat fram och tillbaka i tiden med hjälp av en dvärg! Logiken är alltför fattig på ambivalens. Därför är den inte särskilt bra lämpad för konfliktlösning, eller för processer överhuvudtaget. Den är stendöd, Vera” skriver Frank i ett brev senare i boken efter alla de märkliga och knasiga möten han har varit delaktig i.

 

Tillbaka till Bodil och Björn i Uppgränna. Deras vision om ett hållbart kretslopp är nu på god väg att manifesteras i                       Uppgrenna Naturhus

Bodil och Björn

och nästa sommar är det tänkt att det ska invigas. Det är en dröm som särskilt Bodil har burit på i många år och nu har grunden lagts och i skrivande stund antar jag att stommen till huset är på väg att resas. Bodil har inspirerats av Bengt Warnes ”Naturhus” och Uppgrenna Naturhus är en vidareutveckling av Warnes filosofi. Anders och Rosemary Solvarm och deras företag Ecorelief ( Anders själv är där hos Bodil och Björn och bygger själva kretsloppshuset som ska stå för all avloppsrening ) är också inspirerade av Warnes filosofi om ett liv i harmoni med naturen. Uppgrenna Naturhus blir en plats, en oas som kan bjuda på allt från citronlund till tropisk del till konferensutrymmen och kanske den viktigaste delen är möjligheten för människor att kunna återhämta sig med grön terapi, ljusterapi och mycket musik ( både Bodil och Björn är mycket musikaliska och varje gång jag har varit hos dem vaknar jag ofta till sång och gitarr som strömmar ut från köket ). Husets tak kommer att vara av glas så det blir en växthusmiljö och redan nu kan jag känna dofterna av växterna som antagligen kommer att växa så det knakar. Jag kommer att tänka på filmen Resan till Melonia och jag kan tänka mig att växtelixiret i huset blir en kombination av musik, kärlek och solen som öser sitt ljus över Vättern. Huruvida detta hus och allt annat jag ser är ett bländverk – maya – eller inte må vara osagt men åtminstone känner jag en Maya som i allra högsta grad är sann och verklig. Och vem vet vilka hemligheter hon bär på? Hon är förmodligen lika klok och insiktsfull som geckoödlan Gordon.  Jag tror det i alla fall.

 

 

Underbara, goda Maya!

 

På vägen hem tog jag en avstickare till Omberg i Vadstena och jag blev nästan bergtagen! Vilken natur! Vilken energi! Omberg har varit föremål för många författare och konstnärer och ekoparken är något jag verkligen rekommenderar dig att besöka. Jag siktar på att kunna spendera några veckor i Ellen Keys bostad för att skriva och vandra någon gång i framtiden. Jag sår det fröet nu när jag skriver detta. Jag är ju inte Dream Builder Coach för intet!

Sen körde jag vidare över Östgötaslätten till Björnlunda där min käre far håller till och jag fick se gamla Björnlunda och hembygdsgården. Södermanland är ett vackert landskap och mitt svenska hjärta klappade lite extra när jag såg alla backarna med enar och vackra små hus. Men blir mera patriotisk när man är utanför sitt hemland, som Dr. Riyadh al-Baldawi sa. Har du inte käkat lunch på Öster Malma så har du missat något. Jag som är vegetarian var tveksam om det skulle finnas något för mig men jag åt den mest utsökta soppa på svartrot och salladsskålarna svämmade över av allt man kunde önska sig.

 

Björnlunda

Jag hann hem och sova en natt bara för att igen sätta mig i bilen och på nytt styra kosan söderut till Kristinestad för en tvådagars fortbildning om Individens psykosociala utveckling under migrations- och anpassningssprocess av och med Dr. Riyadh al-Baldawi. Han föreläste bl.a. om de olika faserna en människa på flykt måste gå igenom: hemlandsfasen, transferfasen och mottagarlandsfasen. Jag kan tala om att det är sannerligen inte bara den yttre resan som sätter spår – den inre resan är mycket mera komplicerad. Jag inser nu ännu mera hur lite vi vet om varandra och hur lite vi vet om bakgrunden varför människor gör som de gör.  Just därför borde vi tänka en gång extra innan vi luftar våra fördomar om andra och ta reda på mera fakta istället för att gå efter lösa antaganden och slappa föreställningar.

 

Dr. Riyadh al-Baldawi

 

Det som jag fastnade vid speciellt var hans upplysning om vad integration egentligen betyder och hur fel vi använder begreppet – inte minst bland politiker och i media. De borde verkligen sätta sig ner och låta Dr. Riyadh al-Baldawi pränta in i dem ett och annat vad gäller människor som av en eller annan orsak väljer eller tvingas att lämna sina länder. Integration = möte mellan två olika kulturer och som ger uppgov till en tredje ( ny ) kultur. Nu talar vi om att invandrare ska integreras men i själva verket menar vi att de ska anpassa sig efter vår kultur eller t.o.m. assimileras vilket betyder en fullständig anpassning till majoritetens kultur och underförstått utplåna den egna kulturen. Nu sker integration obereonde vi är medvetna om det eller inte för vi tar till oss av varandras seder och bruk i mindre eller större utsträckning över tid. Jag tycker ändå att vi är lite väl slarviga med hur vi använder begreppen och jag fick se mig själv i spegeln och begrunda min egen okunskap och mina fördomar – sånt är bara nyttigt.

Den långa visan ”Vi sålde våra hemman” berättar om de umbäranden nordborna fick utstå när de emigrerade till Kanada. Det är inte annorlunda för dem som idag kommer till vårt land. Folk säljer sina hemman varje dag för att söka sig ett bättre liv någon annanstans eller så tvingas de fly hals över huvud. Vilket motiv det än må ligga bakom är det alltid smärtsamt att lämna sitt land, sina vänner och sitt hus. Nu som då. En del klarar sig bra i sitt nya land medan andra aldrig återhämtar sig. Vi har alla en historia, vi längtar alla till att ha ett bra liv och vi borde inte vara så småsinta att vi inte kan unna varandra ett gott liv. Finns det hjärterum finns det stjärterum.

Det blev långt om den gångna veckan men det kan inte hjälpas. Och nu kan jag knappt hålla mig till nästa blogg då jag ska berätta om den andra boken av Jostein Gaarder som jag fick i min hand istället för den jag frågade efter. Det är bara för komiskt och jag fick verkligen svar på varför jag inte ska slösa tid och energi på ”bekännelser”. Svaret fick jag av en mycket klok kvinna som vägrade döpa sig. Väl mött nästa söndag!

”Människan är kanske det enda levande väsen i hela universum som har ett universellt medvetande. Då är det inte bara ett globalt ansvar att bevara miljön på den här planeten. Det är ett kosmiskt ansvar. En gång kanske mörkret sänker sig igen. Och Guds ande svävar inte längre över vattnet” ( ur Maya ).

 

Om Shanti

 

 

Ibland tvingas man ifrågasätta det man håller på med och det är bara hälsosamt. Efter att jag läste detta gick jag några dagar och funderade på min roll som psykiatrisk sjukskötare. Vad är det som är viktigt? Vad är det som jag tillsammans med mina klienter belyser i våra samtal? Hur stor del av samtalen går ut på att vända på stenarna från det förflutna i hopp om att hitta svar och bot? Hur helande är det att ständigt prata om det som är fel, sjukt och galet? Vad sätter jag fokus på? Att ta fram så många detaljer som möjligt om det som är fel eller att locka fram resurser och framtidstro? Att fram till idag så har jag….men från och med idag ska jag…

Jag vill hellre prata om ”friskdomar” istället för sjukdomar. Jag vill hellre slå på trumman som gör att allt det hemska, det tragiska och det såriga ska få vara där tills det hittar sin läkning, att samtalen om nuet, drömmarna och längtan ska bli som ett läkande förband, en sårsalva. Jag tror inte på att man måste vända på alla stenar för att hitta orsak, vem som är skyldig, varför det är si eller så. ”Varför” är egentligen en meningslös fråga. Kvaliteten på svaren beror på kvaliteten på frågan. Jag tror däremot på att gråta över det som har gjort ont och gör ont och att småningom försonas med det som just nu känns omöjligt att acceptera. Jag tror att så länge frågan ”varför”seglar över huvudet som ett mörkt moln så finns ingen plats för acceptans och försoning. Att acceptera betyder inte att man måste lära sig tycka om det som har hänt men att inse att det inte går att ändra på det förgångna. Det enda jag kan ändra på är mitt sätt att tänka om det som har hänt och händer. Det enda jag kan göra för att kunna bli fri och gå vidare med mitt liv är att acceptera att det har hänt mig och vad jag kan lära mig av det. Det går inte att bli av med erfarenheter! Så länge erfarenheterna – hur hemska de än må vara – inte kan accepteras blir de mina fiender jag måste dagligen slåss mot. Jag kan inte utplåna det jag har varit med om men jag kan lära mig att integrera det så att det blir en del av mitt liv, av den jag är och kommer att bli. Därför vill jag hellre tala om det som helar hos en människa och det är olika för varje individ.

I boken ”Waking the Tiger” skriver Dr. Peter Levine att den energi som används för att skydda sig i en farlig situation stannar kvar i kroppen efter att faran är över. Han relaterar till hur det går till i djurvärlden och vad som händer som gör att en flock betesdjur efter ett överfall av rovdjur relativt snabbt återvänder till att beta och bete sig som om inget hade hänt. När vi inte kan göra oss av med energin utvecklas det till PTSD – PostTraumatisk Stressyndrom. Att sitta och prata och prata om det som har hänt är inte så effektivt som vi kanske vill tro. Det som händer är att energin som inte längre behövs försöker kroppen göra sig av med men om vi bara pratar om det som har hänt så tvingar vi den att fortsätta att cirkulera i kroppen. Det som vi har missat i vår mentala värld är vad som sker fysiologisk och att kroppen har ett eget system att göra sig av med energin den har genererat i överlevnadssyfte. T.ex. om du sprang för ditt liv och inte har fått hjälp med att göra dig av med den energin så kommer du antagligen att fortsätta att fly från vissa situationer livet igenom. Om du ”frös fast” i en farlig situation eller spelade ”död” ( vilket är i vissa fall det enda vettiga att göra ) så kommer du antagligen att frysa fast eller spela död i vissa situationer livet igenom. Eller så slåss du för ditt liv och det fortsätter du med senare också. Dessa tre reaktioner – fly, fäkta eller spela död – är kroppens försvarsmekanismer som vi ska vara glada och tacksamma över. Problemen kommer när vi inte får hjälp med att stänga av försvarsmekanismerna när faran är över och genom att prata om det farliga år ut och år in är det som att trycka på ”on” hela tiden.

 

Impala

 

Människans förbannelse i motsats till djuren är bl.a. hennes kognitiva förmåga. Vi går mentalt och känslomässigt igenom det som hände och försöker frigöra oss från de fysiska symptomen med hjälp av samtalsterapi och i värsta fall läkemedel. Det fungerar sällan så bra som vi intalar oss. Vi ifrågasätter oss själva i det som hände, vi känner oss djupt kränkta, vår världsbild formas efter det som hände oss och vi vågar inte lita på någon eller oss själva. Allt detta är naturligt att uppleva men det hjälper oss inte i längden. Så länge energin sitter kvar i muskler, inre organ och i cellerna är vi hela tiden på helspänn. Det sliter på kroppen och på psyket. Vi kanske skulle tjäna mera på att få hjälp med att frigöra kroppen från den fastfrusna energin genom ta in mera av fysiska övningar i vården. I Rwanda är sol, dans, trummor och att få vara tillsammans i grupp självklara resurser i syfte att komma över – i Rwandas fall – det mest fasansfulla man någonsin kan tänka sig. Jag säger inte att det är glada dagar efter det men man lär sig att leva med erfarenheterna. Jag tror att vi i västvärlden har missat en väsentlig del i vad det innebär att bli helad från trauamtiska upplevelser.

Till dig som lider av PTSD kan jag rekommendera ”Waking the Tiger”. Tyvärr är den inte översatt till svenska. Inom EMDR-terapin är kroppens reaktioner i allra högsta grad i fokus och jag har sett många klienter göra sig av med fastfrusen energi genom att låta kroppen sköta det på egen hand under min handledning. Jag förstår bättre hur klok kroppen är och att ibland måste vi lägga våra tankar, frågor och anklagelser åt sidan och låta naturen sköta läkningsprocessen. Vi måste våga lita på att vi också är en del av naturen och att vi kan lära av djuren hur vi kan frigöra oss från energin när faran är över. Vi är fysiologiskt programmerade på samma sätt som djuren men p.g.a. vår kognitiva och emotionella förmåga har vi låtit föreställningarna ta över istället för det faktiska och naturliga/fysiologiska.

 

Jag hade tänkt skriva lite mera lättsamt idag men nu blev det så här och jag antar att det är en mening med det. Men jag vill dela med mig av en underbar dag som började tidigt med en minst sagt magisk cykeltur på Söderfjärden till tranornas rop om att det är dags att sticka söderut och där regnbågen slutade nästan framför mina fötter…

 

Söderfjärden

 

 

…fortsatte sedan på sjön med lite fiske och sen i en skog i jakt på svamp och där jag är säker på att det bor tomtar och troll…

 

Lina, jag mamma

 

 

I skogen

 

…och slutade med att jag somnade som en klubbad säl på soffan och jag som hade tänkt filmkväll och popcorn…

 

Steglitsan

 

…men ”Steglitsan” av Donna Tartt fick min odelade uppmärksamhet istället senare på natten och det är en bok som jag verkligen vill rekommendera. En underhållande och spännande berättelse, språkligt sett en ren och skär njutning och många sidor av tunt papper! Godis för en boknörd :-)

 

Fridens liljor!

 

…och inte låter pilen flyga blir man trött i armen. Så känns det mentalt just nu. Jag har stått med spänd båge rätt länge, siktat hit och dit men har inte låtit pilen flyga. Det finns bara en sak att göra; sänka bågen, lägga pilen tillbaka i kogern och göra något annat en stund – som att gå ut i skogen och plocka svamp, ligga på soffan och äta choklad eller spela fåniga spel på telefon.

 

Legolas

 

En och annan bok har fått min tid. Alice Munro är just nu aktuell och hon går inte av för hackor. Hennes noveller är finurliga och det finns ett djup i dem som kräver att man är uppmärksam och att man engagerar sig i texten. Tack vare att hon fick Nobels litteraturpris 2013 har jag blivit medveten om hennes existens. Tack för det!

Jag har fått budskap från alla håll att ta det lugnt och hejda min upptäckarlust. Ingenting hinner mogna och växa till sig när jag bara fnattar runt och tycker att jag borde det ena och det femte. Mitt huvud vill så mycket men min intuition försöker förtvivlat låna mitt öra för att tala om att jag vinner på att stanna upp och låta saker bero. Inte min starka sida, inte alls, att låta saker bero.

Två planerade resor blev inte av i somras – intuitionen hade rätt i varför. En avbokad resa till en konferens – rätt beslut det med. Nu en längre resa på gång och nej, det känns bara inte rätt. Jag får inga bilder, ingen känsla, ingenting. Det är bara tyst inombords och det är ett tydligt tecken på att det inte är dags. Mitt intellekt säger JA! men hjärtat viskar neeejjjj….Det är svårt det här. Som en god vän sa; du har fått möjlighet men det betyder inte nödvändigtvis att du ska. Klokt sagt.

 

intuition

 

En diskussion med god vän om sömnproblem, ångestproblematik, depression föranledde en djupare reflektion ( för n-te gången ) om kopplingen mellan dessa numera vanliga tillstånd och mängden läkemedel som sväljs ned dagligen för att lindra obehagen. Exempel: en artikel eller annons upplyser dig om att om du ”lider av trötthet, stress, koncentrationssvårigheter, nedstämhet osv” så KAN det bero på din livsstil men nu har forskningen kommit fram till att hjärnan lider brist på det ena eller det andra ämnet och det är inte nödändigtvis p.g.a. din livsstil(!). Det är en brist i hjärnans kemi för hjärnforskningen är ju så avancerad numera att den kan upptäcka i stort sett vad som helst. Och är det inte märkligt hur många brister vår västerländska hjärna plöstligt lider av? Och VIPS! är ett nytt läkemedel ute på marknaden som råder bot på just den brist du anses lida av och som har uppmärksammats i media under lämpligt lång tid – så pass lång tid att du ska hinna inse att du lider brist på någonting. Du visste inte om det förra veckan men nu plötsligt har du alla symptom på en brist som du inte visste att du hade. Det luktar kartell mellan media och läkemedelsföretag på långt håll. Ledsen, men jag kan helt enkelt inte köpa alla dessa ”diagnoser” och ”botemedel” så där rakt av. Och det finns många läkare som heller inte går med på att distribuera läkemedel hur som helst och om de går ut i offentligheten med kritik mot läkemedelsfirmornas aggressiva marknadsföring och många gånger tvivelaktiga forskningsresultat, hamnar de i hetluften och drevet är i full gång. Tysta alla tvivlare!

Vi vet att mat, motion, sömn och socialt umgänge är de fyra grundstenarna för att kunna leva ett kreativt och produktivt liv. Vi i västvärlden har tillgång till dessa fyra grundstenar men dessvärre är kvaliteten under all kritik. Maten är processad och urlakad på näring, motion har blivit prestation och en gigantisk business, sömnen får flytta på sig för att ge plats åt sociala medier, filmer och spel på nätet och det sociala umgänget där man kan ta på varandra, se varandra i ögonen och skratta samtidigt åt samma sak börjar bli en lyxvara och helst ska man komma överens per telefon två veckor på förhand för att få uppleva direktkontakt. Vi har fått för oss att om vi inte sover 8 timmar oavbruten sömn varje natt så har vi inte sovit tillräckligt och katastrofen är ett faktum. Det är NORMALT att vakna några gånger under natten. Det är ingen orsak till att bli stressad och är man lite trött på dagen är det heller ingen katastrof. Men så länge vi tror att vi måste vara 100% högpresterande 24/7/365 och att det är onormalt att inte sova 8 timmar oavbruten sömn varje natt så ja, då blir vi stressade och man kan inte sova när man är stressad. Kom ihåg att det du tänker på när du ligger i sängen måste din hjärna processa. Om du tänker på allt som kan gå fel, har gått fel och hur du ska orka så ja, din hjärna tvingas söka efter lösningar på de frågorna. Pröva på att tänka sköna, positiva och accepterande tankar varje kväll under nån vecka eller två så kanske du blir förvånad. Och ja, du kan styra dina tankar – vem är det som styr det du tänker nu? Det handlar om vanetänkande som bara kan brytas med att tänka andra tankar men det räcker inte med att pröva en minut eller två och sen ge upp för att det inte funkade. Det gäller att vara envis. Som jag tänker, så blir det.

 

sova

 

Jag har jobbat i 8 år med människor som lider av ångest, depression och sömnlöshet för att nämna några tillstånd. Jag har under den tiden kommit fram till att det väldigt ofta handlar om själens kristillstånd. Vi blir deprimerade när vi inte lever våra liv som vi är skapta för och det är en i allra högsta grad en subjektiv grej. Alltför många försöker anpassa sig till ett samhälle vars normer är dikterade av mediala illusioner om det perfekta livet, om vad som är normalt och inte normalt. Eller så försöker vi leva enligt våra föräldrars, vänners eller parntners förväntningar. Vi tappar helt enkelt bort oss själva och priset vi betalar är högt. Bosättaren får ångest över att tvingas vandra hela tiden. Nomaden får ångest över att tvingas vara på ett och samma ställe alltför länge. Krigaren blir självdestruktiv om det inte finns något att slåss för.

Men vi är så rädda att inte passa in, att hamna utanför flocken. Många av oss har förvandlats till trygghetssnortande narkomaner som säljer oss till varje pris och hellre tar ett piller för att orka stå ut i vår illusion om det perfekta livet. Det är åtminstone ett helvete vi känner till och det är tryggare att stanna kvar i det än att gå ut genom dörren till ett okänt bättre. Det är bara att ta ett piller till så orkar man. Någongång måste det ju ta slut; när barnen har flyttat, när jag har bytt jobb, när min partner slutar supa, när jag slutar supa, när jag har vunnit på lotto, när vi har varit på en veckas solsemester, bara jag får sova, när föräldrarna dör, när grannen dör, när ekonomin blir bättre, när jag har blivit frisk…då ska jag…vi…sen…

Muntert så man kan dö, eller? Men jag orkar inte vara munter just nu. Min arm är så trött efter att spänt bågen alltför länge utan att jag har låtit pilen flyga. Jag sätter pilen i kogern och gör något annat ett tag för nu ska jag åka till en kompis för att dricka kaffe, äta sött och gott och skratta högt och ljudligt. Jag vet att en och annan ängel brukar sitta med och skratta. Och allt är precis som det ska vara :-)

Och så en liten visuell naturrapport…

Spindlar o stenar picmonkey

 

Fridens liljor!

Sommaren kom och gick. Den tropiska värmen som höll ett järngrepp åtminstone om min hjärna gjorde att jag varken kunde tänka eller utföra en handling under mina tre veckors semester. Mycket välgörande, må jag säga. Jag har inte legat på någon strand, jag har simmat en gång och min minitripp till östra Finland blev inte av. För varmt, bilen på service och andra (o)väntade utgifter satte stopp för det. Väinämöinen får vänta på att sjunga för mig till en annan gång.

PicMonkey Collage BK

Min härliga retreat i juni fick en fortsättning i juli i Helsingfors då Brahma Kumaris hade en kurs med titeln ”Decisions, decisions – the Art of Thinking Clearly med syster Gopi. Hon har en fantastisk energi och hon är en själens krigare! Men det är de alla, systrarna i Brahma Kumaris :-) En mycket givande kurs där vi fick möta våra egna motstånd och våra resurser och jag tyckte om att sitta och meditera med systrarna kl. 04.00. och jag vill faktiskt fortsätta med det här hemma – jag måste bara övervinna mina (o)vanor! Tack Gitte Hulden, för att du pushar på mig med jämna mellanrum! Jag är på gång…

PicMonkey Collage AgooPicMonkey Collage Agoo2

 

Sen var det idel förberedelser för något så lämpligt som en festival – Agoo African Culture Festival! – mitt i den heta sommaren med stekande sol mitt inne i staden Vasa! Spända nerver och ett band som inte fick visum så vi – nej, Francis! – fick svettas fram en nödlösning. Musik, dans, workshops, mat och en sol som gjorde allt för att höja njutningsfaktorn och folk strömmade till. Eldistributionen räckte inte till så det blev ett och annat avbrott men ingen festival utan utmaningar för arrangören. Festen fortsatte på Sky bar med Azonto night och nattamat men mina fötter var så såriga och överansträngda att det var bara att pallra sig hem och lägga dem i fotbad. Det var svettigt, det var gungigt och hade jag reslust innan så försvann den för ett tag för jag var i Afrika hela dagen och nästan halva natten. Jag fann en ny vän i från Paris influgna Lamine Cissokho – en virtuos på sin kora och en rolig, otroligt positiv och vänlig själ och jag fick spela på triangel i en av hans låtar! och det var mitt eget fel men den storyn orkar jag inte dra upp här. Jag fick helt enkelt äta upp mina egna ord :-) Han har många järn i elden och vem vet – det kanske blir mera samarbete i framtiden. Det finns säkert hur många bilder som helst från festivalen men ni får nöja er med dessa axplock.

Francis. My little brother in spirit. Om ni visste hur hårt denne man sliter för att ge något tillbaka till det finska samhället som tack för allt han har fått och för de möjligheter han har erbjudits och tagit emot. Han drar kvällskurser, workshops för barn och åldringar, arrangerar festivaler och han är som skapt för att jobba som manager. Han studerar, jobbar, spelar fotboll, har familj och jag begriper inte hur han klarar av allt. Men drivkraften är densamma som min – att skapa något meningsfullt för andra och för en själv. Tillsammans jobbar vi för att människor ska sluta exkludera varandra och för att vi ska ha roligt, dansa, spela och skapa en bättre värld tillsammans. Vi jobbar på det varje tisdag och torsdag kl. 18 i vår studio ( Kpanlogo Yede eller KY studio – låter som en radiokanal och vem vet, det kanske blir ett nytt projekt! ) på Kasern 13, Korsholmsesplanden 6, Vasa. ALLA är välkomna att lära sig dansa och spela trummor på västafrikanskt vis. Vi startar upp igen f.o.m. september. Kolla på Facebook för mera information.

Olika bilder 22.8.14 314

Fredagen 22.8 kom ett brev på posten. I kuvertet låg det efterlängtade diplomet! Nu är jag äntligen klar med min hypnoanalysutbildning. Ett av de bästa beslut jag tog år 2009 då jag begav mig till Gränna, visserligen i ett annat ärende men när jag träffade Jörgen och såg vad hans arbete ledde fram till – det var då det klickade till i mig. Jag ville bli hypnoanalytiker och Voilà! här har ni förmodligen en av de få av SSEAH utbildade hypnoanalytikerna i Finland! När klienter bli fria från symptom de har släpat omkring med i åratal finns det inget mera att tillägga. JUST NU ÄR JAG SÅ HIMLA GLAD OCH TACKSAM OCH NÖJD OCH BARA JAAAAA!!!

 

DBC

 

Dream Builder Coaching är ett annat mycket kärt ämne. I skrivande stund är det ett gigantiskt översättningsarbete på gång. Allt material ska översättas från engelska till svenska! Jag vill ut med det här fantastiska programmet! Om ni visste vilket sprängstoff det här är! Var trogen din dröm, låt inte de rådande omständigheterna bestämma vad du vill uppnå, lär dig se bortom hindren och lita på att så länge du vet vad och inte viker av en tum från det så kommer alla hur att uppenbara sig längs vägen. Jag måste citera Henry David Thoreau igen ur hans bok ”Walden”, år 1854:

”En sak lärde jag mig i alla fall genom mitt experiment; Den som tillitsfullt rör sig i den riktning som drömmarna har utstakat och strävar efter att leva det liv som han har föreställt sig, kommer att uppleva sådan framgång som han aldrig kunnat tro på under alldagliga stunder ( alldagligt tänkande ). Han lämnar en del saker bakom sig, han passerar en osynlig gräns ( våra – oftast begränsande – antaganden om oss själva baserade på erfarenheter ); universella och mera liberala lagar börjar uppstå omkring honom och i hans eget inre; eller också utvecklas och tolkas de gamla lagarna till hans fördel i en mer liberal mening och han skall leva i frihet med människor på ett högre plan. Om du har byggt ett luftslott så behöver inte ditt arbete ha varit förgäves; det är just där de ska byggas. Se nu bara till att de får sin grund”.

Olika bilder 22.8.14 315

Hör man till kategorin ”kattens slav” så måste man ju naturligtvis lägga in en bild. Någon annan i samma kategori som känner igen den här blicken?

 

Ship with butterflies. Salvador Dali

 

Nya vindar blåser upp och jag ser fram emot vad som komma skall. Det är en skön känsla. Men nu är det bara att sträva efter att leva det liv jag föreställer mig och vill leva och jag gör det här och nu med det jag har. Att göra något VARJE DAG som är i linje med det jag eftersträvar är det enda jag kan göra – det duger inte att sitta och föreställa sig och sen tro att det bara ska hända ”så där”. Det är ett s.k. mirakeltänkande då man tror att man själv inte har en del i det som man vill ska hända. Det duger inte att sitta framför vedspisen och säga till den att ”ge mig värme så ska jag ge dig ved”. Miraklet ligger i att du kommer från din dröm – den kommer inte till dig. M.a.o. allt startar med och från dina tankar och föreställningar här och nu. Glöm inte det :-)

Fridens liljor!

Nu börjar det antisemitiska monstret komma upp till ytan igen och människor som inte är inblandade i konflikten i Mellanöstern men som råkar vara av judisk härkomst blir återigen måltavlor. Nu haglar glåpord i sociala medier och egendom förstörs i Sverige och antagligen också i övriga Europa. 1930-talet hotas att upprepas om vi inte sansar oss, tänker kritiskt och självständigt. Kollektiv bestraffning borde vara där den hör hemma – på historiens sophög. Jag vill understryka att jag inte väljer sida här. Både israeler och palestinier bidrar till att detta helvete får fortsätta. Det finns så många olika aspekter på varför detta krig pågår och orsakerna är så många att det är svårt att få en klar bild. Alla har en åsikt.

Det man sällan pratar om är psykiskt trauma. Jag anser att det finns ett kollektivt trauma som är mycket aktivt och som har sin rot i bl.a. 2:a världskriget. En traumatiserad människa för över traumat till sina barn som bär det med sig men är inte nödvändigtvis medvetna om det. Det kusliga med psykiska trauman är att den som har varit utsatt för någon form av våld tenderar att återupprepa våldet på ett eller annat sätt. Det kan riktas mot en själv eller mot någon annan. Barnen tar över och helvetet fortsätter. Kan vi vänta oss att barnen i Palestina – de som överlever – ska vara dom som ska lösa traumat om de inte får hjälp med det? Knappast, detta helvete har blivit normalt och de vet inte om något annat så därför är det troligt att de fortsätter på samma sätt. De vet inget annat sätt att lösa konflikter på än att skicka missiler och spränga bomber. Israelerna beter sig mot Palestina som de själva blev behandlade av tyskarna och deras allierade under 2:a världskriget även om det inte är på ett lika raffinerat sätt som då. De bygger murar men jag ser dem mera som symboler för vad som pågår inom dem på individnivå och på kollektiv nivå. Och de får stöd av USA som antagligen har sina egna intressen i Mellanöstern. Hamas har också förlorat kontrollen för de som är Hamas är också traumatiserade eftersom det kommer ständigt nya medlemmar som har växt upp i krig och vet inget annat. Detta krig lever sitt eget liv och det skruvar sig mer och mer in i människorna. De har blivit sina egna värsta fiender.

Människor som har ett flockmedvetande är de som gapar högst – de kan inte tänka självständigt utan bräker med fåren och ylar med vargarna. Flockmänniskor går igång på eldiga och intensiva tal av ledare ( självutvalda ) och dras lätt med i gruppsykoser, slutar tänka själva och handlar utgående från sina känslomässiga reaktioner. Det är de arga och kränkta individerna som ser ett tillfälle att få ge igen för något som sällan har att göra med målgruppen för hatet och rädslan. Det är människor som saknar förmåga att tänka kritiskt, som har stort behov av att se upp mot en ledare. I mänsklighetens unga historia var det en fråga om överlevnad att tillhöra en flock – utan flock var du dödsdömd och då var du tvungen att anpassa dig och sätta din individualitet åt sidan för att inte frysas ut. Rasistiska grupper, religiösa sekter för att nämna ett par exempel, är bildade av individer med ett flockmedvetande men de styrs ofta av en eller flera individer med kollektivt medvetande och som kan skilja på eget tänkande och andras. De utnyttjar naturligtvis flockdjurens oförmåga att tänka självständigt, deras uppdämda ilska och frustration och får dem att utföra våldshandlingar de själva anser sig för goda för – eller för rädda. Flocken leds av en mera medveten individ och det är ledande individens avsikt som manifesteras i gruppens handlande.
Människor som har ett kollektivt medvetande kan skilja på sitt eget tänkande och andras och ser sig själv som en enskild individ men tillhörande en grupp. Den kollektiva människan observerar, granskar kritiskt och förlorar inte kontakten med sig själv, sina värderingar och handlar utifrån beslut grundade på självständigt tänkande men med kollektivet i minnet. De väljer att vara med eller inte med. Den kollektivt medvetna människan kan välja att dela ett kollektivs värderingar men identifierar sig inte med varken värderingarna eller kollektivet. Den kollektivt medvetna människan identifierar sig inte heller med sina egna värderingar utan kan ändra dem om det behövs utan att uppleva att den kulturella och historiska identiteten förintas. Hon är inte sina värderingar – hon har värderingar. Hon är inte sin kultur – hon har en kultur. Hon är inte sin historia – hon har en historia.
Eftersom det fortfarande verkar vara så att flockmedvetandet är starkt rotat i samhället är det viktigt att politiska ledare står upp för värderingar som är i linje med det kollektiva medvetandet och att de är tydliga med att all form av rasism och särbehandling av folkgrupper inte hör hemma i ett modernt samhälle. Det finns ledare som rider på människors missnöje och rädsla och så finns det ledare som ser sig själv som en individ i ett kollektiv och att kollektivet är grundförutsättning för att vi ska kunna fortsätta på denna planet. Ett fungerande kollektiv ger plats åt olikheter och drar nytta av dem för kollektivets väl.

På vilken medvetandenivå är du?

http://www.expressen.se/debatt/antisemitismen-okar-i-sverige—och-vi-tiger/

Vi kan inte välja att inte tänka. Vår hjärna tänker hela tiden, söker förklaringar på och tolkar alla de intryck den tar in via våra fem ( eller fler? ) sinnen. Hjärnan är en processor som jobbar 24/7/365 tills vi drar den sista sucken. Det vi dagligen ser, hör, känner och uppfattar kodar och tolkar hjärnan och placerar all information i de redan installerade program som finns i vårt undermedvetna. De präglingar och program som är installerade i vårt undermedvetna utgör grunden för den berättelse vi sedan berättar åt oss själva och åt andra om det liv vi lever. Föreställ dig själv och att dina olika medvetandeplan ( fysiska och psykiska ) fungerar ganska långt som en dator. Det här är bara en tankelek men kanske du kan hitta något att fortsätta att ”tankeleka” med. human computer

 

Hårdvaran eller hårdskivan – tangentbord, processorer, moderkort och bildskärm – kan ses som den del av dig som är din fysiska, materiella natur; kroppstyp, immunförsvar, hårfärg osv. Operativsystemet – den mest grundläggande formen av programvara – kan liknas vid din psykiska, kognitiva och emotionella ( immateriella ) natur samt den fysiska naturen; temperament, begåvning, immunförsvar ( ja, det finns också ett psykiskt immunförsvar ), inlärningsförmåga, språk, muskler, koordination osv och utan ett operativsystem kan ingenting fungera på hårdvaran. Operativsystemet är både materiellt och immateriellt – fysiskt och icke-fysiskt och gör det möjligt för andra program att fungera. Man kan också se operativsystemet som ditt medvetande – det som är här och nu i tid och rum och som du arbetar med i vaket tillstånd, ditt arbetsminne. Det är det du ser på desktopen, det du skriver in där med hjälp av de redan installerade programmen i mjukvaran ( det undermedvetna ). Du knappar in information med ditt medvetande ( det du ser, hör, tänker, känner osv ) och informationen behandlas och tolkas av mjukvaran och du handlar och agerar enligt det som kommer tillbaka efter bearbetning upp på desktopen. När du har processat klart lagras allt på hårdskivan.

hardware theglint.orgmjukvara sp.se

 

Mjukvaran är de program som installeras i dig i samspel med omgivningen under tiden du växer upp och under hela livet. Du lär dig genom att iaktta mamma och pappa och när du blir äldre lär du dig av kompisar, skola, massmedia osv. Du ”programmeras” att tänka, agera och reagera på olika sätt med hjälp av ditt operativsystem – den grundläggande delen av din materiella och immateriella natur. Mjukvaran blir det du utgår ifrån i ditt dagliga görande och varande – de filer, mappar och applikationer du har fått installerat på hårdskivan. Mjukvaran kan liknas vid det undermedvetna. Allt du har sett, hört, tänkt, känt lagras i filer och mappar. Du använder ett visst ordbehandlingsprogram, redigeringsprogram osv. Du använder delar av allt du känner till, av allt som är lagrat i ditt undermedvetna för att orientera dig i nuet. En del filer används mera sällan eller aldrig, de behövs inte men de finns där ändå. PC-användare och Mac-användare är i olika läger – ungefär som olika kulturer, folkslag, traditioner osv. Det är kanske lite långsökt men tja, tankelekar…

 

Internet kan liknas vid ett universum eller varför inte ett oändligt sinne, en sfär i vilken det finns information du laddar ner i din dator. Ditt supermedvetande ( det högre medvetandet ) är som ditt eget privata internet som du laddar ner information ifrån i form av tankar, idéer och när du är i stillhet, i tystnad eller mediterar. En person som är van att meditera kan få en upplevelse av att se allting ur ett ovanifrån perspektiv och kan ladda ner information som ibland förändrar personens världsbild dramatiskt. Supermedvetandet kan också ses som ett universum i universum och som kan ta in information från andra dimensioner. På internet finns så mycket information att du inte ens kan föreställa dig hur mycket. Du skriver in ett ord på en sökmotor och du kan få en miljon träffar på ett par sekunder.  Supermedvetandets gränslöshet är för det medvetna jaget – som är fast i den fysiska världen med dess begränsningar – lika svårt att greppa som internets gränslöshet. Internet eller ”nätet” spänner runt hela jordklotet, går kors och tvärs och i det nätet strömmar information och budskap i en aldrig sinande ström. Du kan ladda ner vad som helst till din dator – allt finns tillgängligt men allt är inte nödvändigtvis nödvändigt eller bra för just dig. Din hjärna är en transformator som genererar den energi den laddar ner ( eller upp ) och som omvandlas till tankar och det det du tänker på får mera energi.

Trafiken på internet blir allt snabbare liksom förändringarna på vår planet vilket inte alls behöver ses som negativt – i gapet mellan det gamla och det nya uppstår ofta frustration och ökad spänning vilket är helt naturligt. Den gamla världen måste nu ge plats åt den nya – hur skrämmande det än känns att lämna det som har känts tryggt och bekant. Och den gamla världen ger sig inte utan kamp! Det har knappast undgått dig att det händer mycket i världen just nu och att det eskalerar i en rasande fart. Jag ser det som att vi är på väg in i en global diskrensning och en uppgradering av ett trött och uttjänt globalt operativsystem ( tänkande, värderingar, föreställningar, religioner, politik, ekonomiska strukturer osv ) för jag tror att vi är nu redo för nya program och ny information som förvisso alltid har funnits där för oss att ta i bruk. Vi har bara inte varit på det medvetandeplan som krävs för att ladda ner insikter om att vi måste vakna upp ur vår egenhändigt skapade mardröm och börja samarbeta. Den gamla världen som har stått för separation, krig, egocentriska intressen och listan kan göras hur lång som helst, är på väg ur tiden och det är upp till var och en att besluta sig för om man ska vakta sina benknotor eller aktivt arbeta för att hjälpa fram den nya världen. Det som pågår nu är inte första gången i människans historia – vi lever i cykler precis som naturen men nu ska jag inte fladdra ut i den diskussionen just nu i alla fall.

 

 

internet cbc.ca

 

Bland den amerikanska ursprungsbefolkningen finns det många legender och myter om Spider Grandmother och hennes nät. En Hopi-legend säger att hon var budbärare mellan gudarna och människorna och hennes nät täckte jorden. Jag gillar att tänka på internet som Spider Grandmother. Internet i sig är neutralt – likt spindelhonans nät – men det är vi som använder det som ger nätet dess innehåll och kvalitet. Vi bidrar till hur nätet ser ut och vilka vibrationer det avger. Vilka budskap vibrerar du ut där du sitter på din plats på nätet bakom din dataskärm? Vem snappar upp din vibration? Och var kan den personen befinna sig? Du hör, jag skulle kunna spinna vidare hur mycket som helst på den här tråden ;-) spiderwomanMen den globala uppgraderingen föregås alltid av den enskilde individens diskrensning och uppgradering av sig själv. Om du är orolig för vart världen är på väg, hur din ekonomi kommer att se ut i framtiden, hur dina barn ska klara sig osv så måste du gå in i dig själv och fråga dig om dina program som körs nu verkligen är uppdaterade och hjälper dig att hantera nuet och din oro. Mjukvaran måste uppdateras för att kunna hantera den växande och alltmer sofistikerade information som datorn måste hantera. Vårt medvetande expanderar, de gamla programmen är inte längre effektiva och de kraschar med jämna mellanrum. Informationen har som sagt alltid funnits där men vårt medvetande har inte haft tillgång till de p.g.a. av dess begränsningar i form av användandet av ständigt samma program. Det är alltid tryggare att använda de program man känner till än att pröva på nya och ofta bättre program.  När ditt operativsystem inte längre klarar av att hantera nya applikationer eller program behöver du inte nödvändigtvis byta ut operativsystem helt och hållet – i själva verket går inte det för du är ju ingen dator, tack och lov! Du är den natur du är men du kanske måste uppgradera den genom att byta ut gamla program till nya som fungerar bättre och stämmer överens med den du är idag, med omgivningen och den tid du lever i med dess berättelser. Om du kör samma program som då du var liten uppstår det låsningar, blockeringar och datorn kanske kraschar. Du blockeras och kanske t.o.m. kraschar när du försöker lösa nya problem med gamla tankemönster och program. Den största skillnaden mellan dig och en dator är att du har känslor som är direkt kopplade till tankarna. Det är oftast där vi kör fast för när vi har starka känslor – negativa eller positiva – uppslukas vår uppmärksamhet av dem och vi glömmer bort att det var någonting som satte igång känslostormarna. Vi famlar i mörker, kastas runt på stormiga hav och blir som hjälplösa barn. Vi beter oss som om det är utifrån kommande krafter som regerar oss och det känns som att det som det är inom oss är utanför vår kontroll. Vi försöker lösa det upplevda problemet av att känna det ena eller det andra istället för att gå till källan – tankarna. Känslan är alltid sann men tanken är inte nödvändigtvis det. Känslor är inte farliga, de kan inte skada. Att förneka dem kan däremot ställa till problem.

 

 

upgrade

 

Det som är så skönt är att du alltid kan uppgradera dig själv. Det går alltid att avinstallera gamla program och lägga in nya. Det är alltid möjligt att ändra tankebanor, beteenden och vanor som inte längre tjänar något syfte och som stjälper istället för hjälper! Det som fungerade när du var liten eller tonåring behöver inte nödvändigtvis fungera när du är 30, 40 eller 50. Det krävs lite koncentration, tid och engagemang – som det också gör när du ska lära dig ett nytt redigeringsprogram eller vad det nu kan vara. Men tänk vad roligt det är att kunna använda ett program som underlättar för dig att göra det du egentligen ska göra – leva ditt syfte och ge din gåva till världen. Eller sitter du hellre och slösar bort din dyrbara tid med att knacka på med samma gamla operativsystem och program som är så långsamma och tröga att du hinner gå på toa, koka kaffe och hänga tvätt under tiden datorn laddar ner en fil bara för att komma tillbaka och konstatera att ”file could not be found?”

 

Fridens liljor!  

För en vecka sedan var jag på mitt livs första retreat. En bekant, Gitte Hulden som är verksam som meditationslärare inom Brahma Kumaris i Helsingfors, bjöd in mig och det kunde jag naturligtvis inte säga nej till. Jag har kommit i kontakt med Brahma Kumaris tack vare Salman Ahmad från Köpenhamn som höll föreläsningar i Vasa i två omgångar 2013-2014. Temat var psykologi, spiritualitet och meditation och jag fick mersmak eftersom jag tycker dessa tre ”moduler” tillsammans är vansinnigt spännande att utforska.

Jag fick privilegiet att vistas i det engelska landskapet tillsammans med människor från olika länder; Grekland, Israel, Frankrike, Cypern, Island, Holland, Danmark, Tyskland, England. I en vacker villa i palladiansk stil som Nuneham House i Oxfordshire, är det inte alls svårt att öppna upp för sina inre landskap medan ögonen tar in de vackra rummen och det gröna, böljande landskapet utanför de höga fönstren med de tunga gardinerna. Lewis Carroll’s bok Alice i Underlandet kom till i miljöerna från just Nuneham Courtenay med omnejd. Jag försökte fånga en av de många kaninerna som hoppade runt på gräsmattorna på bild men det lyckades inte. Jag tänkte på Alice som följde den vita kaninen till Underlandet. Nu såg jag ingen vit kanin men det var sannerligen fantasieggande att vandra runt i den magnifika trädgården som ständigt bjöd på överraskningar.

Brahma Kumaris Retreat Center                     BK 2

BK 4

Temat för helgen på Brahma Kumaris Global Retreat Center var Tapping into the Power of Silence. Vi fick höra föreläsningar om tystnadens olika kvaliteter och aspekter, inre frid, inre rytm och uppfattningen om tid, den heliga triangeln av Självet, ”The One” ( hur säger man det på svenska? ) och den Andra. Vi hörde om principerna om positiva motsatser som t.ex att vara beslutsam men ändå flexibel, ha självrespekt men ändå vara ödmjuk, makten att välja, tystnad som en kraft i Livet. Jag tänker inte gå in i detalj men kärnan är att genom meditation och tystnad öppnar vi upp för kommunikation med det sanna självet – the True Self – och det Gudomliga. Det är så mycket lättare att hitta bra ord på engelska! Att stå i ständigt kontakt med vårt sanna själv – som är ett med Gud, Universum, Energin eller vad vi nu vill kalla det – gör att vi fattar de rätta besluten enligt våra syften och att vi ser oss själva och andra som Ett. Vi kommer alla från samma källa och om vi kan se varandra som systrar och bröder kan vi också skapa fred mellan alla folk som bor på denna hårt ansträngda och utmattade planet. Brahma Kumaris’ enkla och viktiga budskap lyder;

Du är en andlig varelse och när du äntligen inser det, kommer du automatiskt att bringa fram din andlighet till liv, så väl som för andras liv runt omkring dig. Essensen av dig och grunden för din andlighet är fred. Fred är vad du är”.
Kan det formuleras enklare än så här? Utmaningen är att tillämpa detta budskap i det dagliga livet, i handling, i tanke. Det är inte lätt att realisera budskapet i en värld som lär oss det motsatta – att det finns ett ”vi” och ”dom” och att ”vi” har och gör rätt medan ”dom” har och gör fel. Den ständiga kampen med egot som gör allt för att skjuta bort det som kan förminska eller förgöra dess makt är något som vi måste utkämpa varje dag. Genom att meditera, kortare eller längre stunder varje dag, hjälper vi oss själva att minnas vilka vi är; gudomliga själar i kroppslig kostym. Våra kroppar kan ses som boningar för Själen, som verktyg eller fordon. På vilket sätt kan jag använda min tanke, mitt intellekt och min kropp för att skapa en bättre värld? Vad är det jag är bra på? Vilka är de gåvor jag har som jag kan ge vidare åt andra för att de ska må bättre och i sin tur ge vidare sina gåvor? Vad är syftet med mitt liv och hur kan jag tjäna på bästa sätt?

Syster Jayanti sa att varje skruv behövs i en maskin. Om en skruv trillar bort kommer maskinen att med tiden sluta fungera. Alla människor behövs – gatsoparen, lagerarbetaren, bagaren, entrepenören, städaren, fiskaren, politikern, ledaren, konstnären, vårdaren, frimärkssamlaren…alla. Det gäller att hitta skönheten i det jag gör och att inte jämföra mig med andra. Det handlar om att verka där jag är med det jag har och inte se över staketet i tron att det är där på andra sidan jag borde vara. Nu sitter jag i själva verket och talar främst till mig själv för jag har tendens att drivas av otålighet och vilja att vandra vidare och jag tar kanske inte min uppgift på tillräckligt stort allvar. Varför? Jag antar att det beror på en viss osäkerhet, en känsla av att inte vara tillräckligt bra och kunnig. Min mentor, Jörgen Sundvall, fick mig att inse att det är viktigt att vara i kontakt med känslan av otillräcklighet och osäkerhet för det är det som driver mig framåt, som håller mig alert och medveten. Det gör att jag inte blir styv i korken eller självtillräcklig. Jag gillar det och jag har kommit till freds med att jag ska vara där jag är och göra det jag gör så bra jag bara kan för andra. Resten kommer av sig själv.
Syster Jayanti talade om att ha tillit ( faith ) till Självet, till det Gudomliga och att tillit leder till seger över det inom mig som inte vill mig väl. Vi har alla sidor inom oss som gör allt för att sabotera intellektets minsta lilla avsikt att förändra tankar och beteende i vår strävan till att leva i fred och harmoni med andra levande varelser men först och främst med oss själva( sanningen om vem man är, vem man tillhör och vad man måste göra måste var och en ta reda på ). Vi måste dock börja med oss själva för hur ska vi kunna leva i fred och harmoni med andra om det pågår ett krig inom oss själva?

BK 3

 

Anthony Strano berättade om ”de tre hästarna” – 1) tanke/sinne, 2) intellekt, 3) ursprungliga präglingar, programmeringar (det vi har med oss när vi föds ) kontra förvärvade mönster ( uppfostran, omgivning, kultur, skola, samhälle etc ). Dessa tre eniteter samarbetar inte så bra, de måste tyglas av den som kör vagnen – jag. Intellektet ses som den mest samarbetsvilliga hästen medan tankens häst är den mest rebelliska. Intellektets häst behöver mest näring och uppmärksamhet för att kunna samarbeta optimalt med vagnföraren – mig. Tanken och de inpräglade mönstren och vanorna samarbetar mycket med varandra och det är därför det är så svårt att bryta vanor och beteenden. Hur många av oss har inte sagt att ”jag vet att det inte är bra att…” men ändå fortsätter vi med det som inte är bra? Intellektet vet vad som är bäst men det har ingen makt om det inte får hjälp av vagnföraren i form av uppmärksamhet, kunskap, stillhet, meditation och täta upprepningar av det man vill uppnå. Ett exempel är att om jag vill få bättre kondition måste jag röra på mig varje dag. Eller om jag vill kunna meditera bättre så måste jag göra det varje dag. Vill jag bli konstnär så måste jag göra något varje dag som är i linje med det jag vill skapa och på vilket sätt. För vad gör vi med kunskap om vi inte använder den i det dagliga livet? Det blir då – som Anthony sa – bara ett ”ritualistiskt kunnande”, ett ständigt formulerande och analyserande. Genom tystnad riktar intellektet tillbaka tanken och sinnet till dess ursprungliga blåkopia eller arkiv – själen. Inom RajYog eller Raja Yoga som de flesta felaktigt kallar det, betonar man starkt intellektets betydelse och dess funktion i att minnas vilka vi är. Det är vårt intellekt som tar in kunskap och utmaningen står i att tillämpa kunskapen i verkligheten men ofta stöter vi på patrull i form av tankar och vanor som vi har förvärvat under vår uppväxt och i samspel med omgivningen. Dessa förvärvade tankar och vanor hade vi inte med oss när vi föddes och rajyog är att minnas vilka vi är och att leva enligt det. Rajyog ses som ”the King of Yoga” och anses vara en av de svårare meditationsformerna. Den har enklare versioner som passar den västerländska och stressade människan utan att för den skull förlora andemening och kraft.

Soul to soul. www.bkpublications.com

 

Francios Becher berättade om naturens rytm och hur vi människor har glömt eller tappat bort vår egen rytm. Naturen lär oss det vi har glömt bort och genom att vistas i naturen och vara medveten om den kan vi hitta vår egen frekvens och rytm. Varje morgon kl. 07.00-07.30 gick vi tillsammans med en av ställets trädgårdsmästare ut på en trädgårdsvandring, en meditationsvandring. Vi stannade upp emellanåt för att ta in naturen med våra sinnen men främst med själens medvetande. Det var inte lätt att låta bli att analysera blommor och träd och undra vad det och det heter. Det är faktiskt jäkligt svårt att bara vara i allting och bara…ja, vara.

BK 5

 

Vi vet inte hur vi ska leva om vi inte vet hur vi ska dö. Nu talar man inte om att ”dö” i den bemärkelsen vi vanligen tänker på. Var det inte Jesus som sa; ”Om inte vetekornet faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det en rik skörd”. Ett zenbuddhistiskt perspektiv på samma kan vara; ”No seed ever sees the flower”. Att vara ”död” kan i detta sammanhang ses som att vara stilla, i tystnad. Livet är rörelse, expansion, upplevelse, uttryck eller m.a.o. ljud. Expansion betyder växande som leder till entropi ( förändring i energi, oordning ) som leder till vilsenhet som leder till separation. Tystnaden och stillheten hjälper oss att hitta hem till oss själva igen. Meditationen blir som en bro mellan dessa två världar – mellan liv och död, ljud och tystnad. Francios beskrev tystnaden som det som tar oss backstage av scenen av våra liv. Tystnaden som finns mellan orden bär på budskapet.

Maten får jag inte glömma att nämna. Det var vegetarisk kost och det som är typiskt för Brahma Kumaris och mat är att man äter bara mat som har tillretts av någon som är medlem i organisationen. När jag först hörde om det höjde jag lätt på ett ögonbryn men nu förstår jag idén bakom det; när man tillreder maten gör man det med kärlek, välvilja och medvetenhet – för att fylla maten med god energi. Man anser att maten inte bara ska vara hälsosam gällande råvarorna utan maten påverkas också av den som tillreder den. Det konceptet köper jag rakt av! Min son berättade om maten han fick i skolan och som inte var rolig att äta därför att han märkte att hon som lagade maten var allt annat än glad och harmonisk. Allt är energi och det vi sänder ut påverkarvår omgivning. Det kanske inte behöver påpekas att maten var god och mycket mättande – om det sen berodde på att jag åt mer än nödvändigt eller på den positiva energin som de som lagade maten lade ner i den må vara osagt.
Att meditera enligt RajYog innebär att man stiger upp kl. 04.00 för att meditera i ca 1 timme. Sen mediterar man kortare pass under dagen. Jag har tidigare gjort på samma sätt men som med det mesta tar de gamla vanorna över så jag har ”glömt” att fortsätta med tidiga morgnar. Jag ämnar återuppta denna vana eftersom jag har märkt att hjärnan är som klarast på morgonen och ännu inte invaderad av dagens buller. Antagligen kommer jag att falla tillbaka i gamla mönster igen och igen men det är bara att vara envis och inte ge upp. Ett bra sätt börja bekanta sig med att meditera regelbundet är att stanna upp en gång i timmen under dagen och för en minut eller två påminna sig om vem man är, vad ens syfte är och igen vem man i grund och botten är; en själ i ett tillstånd av fred. Man kan se det som att stanna vid en trafikkontroll med jämna mellanrum och det finns appar som man kan ladda ner till sin telefon som hjälper en att komma ihåg att stanna upp en stund under dagen. Glöm inte vem du är!

BK 6                         BK 7
Det jag tog med mig från retreaten är att allt är väl, jag är där jag ska vara, jag är en själ som är i ett tillstånd av fred, mina systrar och bröder finns överallt och jag är inte ensam. Sharona Stillerman – en stor krigarsjäl ( the unseen warrior, som hon själv sa ) i en liten kvinnokropp – tittade på mig med sina innerligt varma och glada ögon och jag fick budskapet att det finns hur mycket som helst att göra. Jag är inte ensam och det har ingen betydelse om någon vet vad eller hur jag gör – jag är ett med allt och alla och jag är ett verktyg för det högsta goda. Tilliten bär mig och det räcker för mig.

Jag måste nämna att det är kvinnorna som är ledande inom Brahma Kumaris. De är de som driver denna organisation vars existens är helt beroende av donationer. Brahmas Systrar gör ett ofantligt bra och viktigt jobb för att sprida kunskap och fred – tillsammans med sina bröder.

 

Alice i Underlandet
Jag skäms att säga att jag inte har läst Alice i Underlandet så det ska jag göra nu. Jag har lånat min dotterdotters bok som hon ännu  är för liten att läsa själv. Det blir många godnattläsningar för henne och mig vad tiden lider.

 

Om Shanti

 

 

Senaste natt har jag varit rolig, diplomatisk och jag har legat och plaskat i vattenbrynet i en vik i ett varmt land. Jag tänker i drömmen där jag ligger och njuter av det varma och klara vattnet att hit måste jag komma igen. Det finns en strand i en vik jag tidigare har drömt om som är någonstans i Indien. Jag kom dit en kväll när solen höll på att sjunka ner i havet och den purpurvioletta färg som himlen hade går inte att beskriva. Det finns ett litet resort där med låga, vita stenhus. Jag vet att den platsen finns på riktigt. Det visste jag direkt när jag vaknade den morgonen och jag antar att en dag kommer jag att stiga ut ur taxin som har stannat framför den vackra hotelldörren som är inramad av mörkt trä och en bit längre bort ser jag stranden i den lilla viken. Och jag har en resväska på hjul, luften är varm, det är skymning och himlen med den purpurvioletta färgen.

dogdreaming

Bild från www.themost10.com

Det är längesedan jag har kommit ihåg mina drömmar och jag vet inte om jag ska tolka det som något bra eller dåligt antagligen är det ett bra tecken. Efter att ha varit van att leva i alla möjliga draman känns det lite konstigt att plötsligt befinna sig i en ström av att ja, allt bara funkar liksom.
Jag drömmer mycket när jag är i en konflikt med mig själv och livet eller när det är en förändringsprocess på gång. Mitt undermedvetna har sannerligen ger mig de mest konstiga bilder som mitt medvetna jag förväntas förstå. Jag är ingen sanndrömmare i den bemärkelsen att jag ser katastrofer eller så men om jag blundar för verkligheten för att slippa ta ansvar, vevar det undermedvetna igång filmer som jag bara inte kan nonchalera. Jag vet alltid när jag måste göra något för att inte helt tappa kompassriktningen. Eller vänta nu, vilket ”jag” talar jag om här? Mitt egojag eller mitt själsjag? Jag tror bestämt att det är mitt själsjag som talar om för mig att så här kommer det att gå om du inte tar dig samman nu eller så berättar det att så här ser ditt liv ut just nu – do you like it? Det är krigsscener och skepp som sjunker, mark som rasar framför fötterna eller ett irrande i hyttgångar ( ibland vattenfyllda ) längst nere i fartyg, mörkhåriga män ( ofta i blåställ! ) som är efter mig, som vill ta mina barn från mig eller någonting annat som jag har och är rädd att förlora. Jag tror att männen i själva verket är ute i gott ärende ( angels in disguise ) – jag måste släppa taget om någonting som jag inte längre behöver för att kunna gå vidare. De är inte aggressiva eller så, de bara förföljer mig och verkar rätt stumma i sitt beteende, lite inåtvända på nåt sätt. Men eftersom jag går omkring som en blind i dagsljuset och inte ser tecknen måste mitt undermedvetna göra mig uppmärksam genom att slänga in lite Hitchcock feeling i drömmarna. Jag börjar känna igen repertoaren och vad de olika scenerna står för.

CG Jung: ”Drömmar erbjuder den mest intressanta information för den som gör sig besväret att försöka förstå dess symbolspråk. Resultatet har förvisso föga att göra med sådana världsliga angelägenheter som köpande och säljande. Men livets mening kan inte uttömmande förklaras i termer av ens yrkesliv, inte heller uppfylls människohjärtats djupaste önskan av ett bankkonto”.

Han visste vad han talade om, gamle Calle.

dali

Slavador Dali: Sleep

Louise Minerva-Li har skrivit flera böcker om drömmar och drömmandet och jag har någonstans hennes bok Drömtolkning och drömalkemi som är en mycket intressant och inte minst inspirerande bok. Den som vill få en dröm tolkad kan sända in den till ”Veckans dröm” på hennes hemsida och hoppas på tur.

Hon skriver också om sömnparalys ( det finns många olika tolkningar om vad det är ) som är ett intressant fenomen och jag har varit med om många sådana nätter då jag har legat totalt förlamad men samtidigt känt hur jag har glidit ut ur kroppen. Innan jag förstod vad det handlade om var jag skräckslagen och såg mycket skrämmande bilder men nuförtiden försöker jag hjälpa till att komma ut ur kroppen genom att slappna av. De hemska bilderna skapas av de egna rädslorna och de försvinner när man slutar vara rädd. Ett par gånger har jag befunnit mig utomhus men oftast rör jag mig på golvnivå och sveper runt i huset. Jag kommer alltid att tänka på Astrid Lindgrens bok ”Skymningslandet” för det är som att befinna sig i ett landskap i skymningsljus. Jag känner igen tecknen på att en sömnparalys är på gång och ibland ger jag efter och ibland ser jag till att vakna ordentligt om jag känner att nej, inte nu. Jag tror att sömnparalys sker när man är väldigt trött psykiskt eller befinner sig i en pressad livssituation. Det subtila kroppen – astralkroppen – behöver få komma ifrån ett tag, tänker jag. Den tunga och sammandragna energin som den fysiska kroppen består av kanske känns som ett fängelse? Eller så är det rätt och slätt en lätt slirning i sömnapparaten. Sömnparalys är inte farligt även om det kan kännas mycket obehagligt. Det gäller att lära sig samarbeta med sig själv och ha tillit. Det finns läkare som menar att det kan finnas ett samband mellan narkolepsi och sömnparalys och det är alltid viktigt att lyssna till vad de har att säga.

sömnparalys

Bild: alltomvetenskap.se

Idag firar vi Kristi Himmelsfärd och jag kan inte hjälpa det men jag måste le. Det här är ju för bra. Sömnparalys, att lämna kroppen…Jesus var tillsammans med sina lärjungar i 40 dagar efter uppståndelsen( jag måste skriva om det här med talet 40 i ett annat inlägg för det är så spännande! ) och undervisade dem innan han for upp till himlarna. Man har firat den här dagen sedan 300-talet. Så nu vet ni det. Det är ändå viktigt att komma ihåg att världsbilden såg annorlunda ut på den tiden och skrifterna är därefter. Jag tycker att A Course in Miracles kan ses som en uppdatering av den kristna bibeln och är enligt min mening mera i linje med den moderna männaskans världsbild. Livet och världen förändras och berättelserna med dem men människans inre föreställningar tenderar att hålla sig fast vid gamla historier – i stort som i smått. Det gamla känns kanske tryggare än det nya och okända. Hur som helst propagerar jag för att ha ett öppet sinne men att inte ta något för givet.

Kristi Himmelsfärd

Kristi Himmelsfärd målad av Domingos Antonio de Sequeira ( 1768 – 1837 ).

 

Solen lyser utanför mitt fönster. Det blåser kallt. Det är inte mitt favoritväder precis. Jag gillar inte varm sol i kall vind. Jag gillar inte när det vispar runt i trädens löv, jag får huvudvärk. I skrivande stund lyssnar jag på regnskogsljud med inslag av regn och flöjt och det passar mig mycket bättre. Men jag antar jag borde gå ut och dra in lite syre i alla fall för ett gediget översättningsarbete av engelskt material i Dream Builder Coaching är på gång och syftet är att tillhandahålla mina coachingklienter svenskt material så att de kan tillgodogöra sig vartenda ord för att kunna få så bra hjälp som det bara är möjligt för att förverkliga drömmar. Drömmar går nämligen att förverkliga. Jag vet det. Jag sitter ju här och gör det jag för några år sedan drömde om att göra! Och nu drömmer jag fram någonting annat som en fortsättning på det som just nu pågår i mitt liv och det är vansinnigt spännande och roligt!

”Vi kan inte komma till vår dröm.

Vi måste komma från den och

för att komma från den måste vi BLI den”

~ Mary Manin Morrissey ~

Dream on!

Efter EU-parlamentsvalets resultat hade jag för ett tag väldigt svårt att fokusera på någonting överhuvudtaget men det var lyckligtvis ett snabbt övergående tillstånd. Jag tror faktiskt inte att det kommer att bli så hemskt som vi kanske tror för nu måste vi skärpa oss och vara observanta på ett helt annat sätt än på många årtionden. Låt oss bara hoppas vi har lärt oss någonting av historien. För trots att de flesta håller med om att våld och krig är fasansfullt finns det krafter som är redo att vilken dag som helst starta ett blodbad och det finns många arga män och kvinnor som är villiga att gå dessa krafters ärenden. Med andra ord – vi måste vara alerta! Och vi måste förhålla oss kritiska till allt som skrivs och sägs i massmedia! Kom ihåg att ingen sitter inne med sanningen för det finns ingen sanning – bara antaganden och föreställningar.

Dagens blogg handlar om SSEAH:s årliga rikskonferens som gick av stapeln 17-18 maj på vackra Visingsö, Vätterns pärla eller ”Kungarnas och Vindarnas Ö”. Den för sina polkagrisar kända staden Gränna är kanske ett riktmärke för den som känner sig osäker var ön ligger. Detta var den tredje gången jag deltog i rikskonferensen. Jörgen Sundvall, grundaren av SSEAH är eldsjälen och inspiratören som håller i trådarna för konferensen och det gör han briljant som alltid.

 

20140519_111347

Gränna i dis

Årets tema för konferensen var LIV. ”Liv på väg att födas in i denna värld, liv som det kan upplevas mellan liven och liv som kan levas bättre på jorden” som det så vackert stod att läsa i Jörgens presentation. Jag hade äran att själv få bidra med min Vision Workshop som jag håller i egenskap av coach. Jag antar att jag stod för ”liv som kan levas bättre på jorden”. Jag var väl föreredd – tyckte jag. Men självkritisk som jag är tyckte jag att jag missade att ta upp det och det och det och ett tag när jag stod där framför alla kröp paniken in under skinnet och jag drabbades av en lätt sinnesförvirring som sedermera utvecklades till en tillfällig blackout. Det var en ny upplevelse för jag brukar kunna hantera pressande situationer men det var en nyttig erfarenhet. Vill man veta mera om mitt arbete som Dream Builder Coach kan man kolla Drömbyggande i 10 steg från okt 2013 här på min blogg.

20140517_204023

Livet i form av blommande äppelträd på Visingsö

Ulf Sandström - Emotional Personal Trainer, Hypnoscoach och en eminent musiker i bandet Jump4Joy – föreläste om Hypnobirthing och det var så märkligt för bara veckan innan kom jag för första gången kontakt med hypnobirthing då jag lunchade med en bekant som informerade mig om metoden. Hypnobirthing är en metod som består av fyra olika tekniker om hur man lär sig självhypnos för att uppnå en så bra förlossningsupplevelse som möjligt: avslappning, visualisering, andning och koncentration. Det finns en barnmorska i Helsingfors som är utbildad i hypnobirthing och hon är ev på väg hit till Vasa i höst för att föreläsa i ämnet. Hypnobirthing är en ypperlig metod som blivande föräldrar kan lära sig och där pappan spelar en viktig roll. Hypnobirthing förstärker anknytningen mellan det nyfödda barnet och föräldrarna. Ulf talade hellre om födslovågor än om värkar och han redogjorde för hur inandning aktiverar det sympatiska nervsystemet ( ökad stress ) medan utandning lugnar. En förlängd utandning förlänger återhämtning och lugn – något som är så viktigt under en förlossning då man behöver samla krafter mellan födslovågorna för att kunna samarbeta med dem. Andningstekniken kallade han alpha-tetha andetag. Jag kommer att tänka på när jag väntade mitt första barn i slutet på 80-talet. Då var det profylaktisk andning som gällde och man gick på kurs med sin partner för att lära sig andas rätt. Det funkade. Nu finns det inte så mycket att erbjuda blivande föräldrar – inte här i mina trakter i alla fall – och jag tycker det är märkligt. Så jag hoppas verkligen att hypnobirthing blir känt bland barnmorskor och rådgivare.
Det som jag tyckte var vansinnigt spännande var delen om nervsystemet i PTSD ( posttraumatiskt stressyndrom ) och hur man kan avpotentiera synapserna i amygdalan ( vi är inne i hjärnan nu ) med hjälp av deltavågor för att ladda ur ett trauma ( solklart, eller hur? ). Jag jobbar också med EMDR-terapi så därför lystrade jag extra noga. Ronald A Ruden har skrivit en ypperlig och utförlig artikel om havening som betyder att skapa deltavågor på mekanisk väg genom bl.a. ögonrörelser och beröring i syfte att avleda och distrahera. De psykosensoriska metoderna kan delas upp i två grupper; Havening ( engelskans haven betyder tillflyktsort, hamn ), EMDR och EFT där man jobbar med specifika traumatiska minnen genom att tankar och de känslor som är kopplade till händelsen reaktiveras i syfte att skapa nya neurala banor och ladda ur traumat så att det inte längre påverkar det dagliga livet negativt. Det är viktigt att komma ihåg att det som har hänt har hänt men hur man tänker på det som har hänt kan förändras. Den andra gruppen är metoder som bl.a yoga, meditation, musikterapi, massage, kiropraktik, akupressur, biofeedback, aromaterapi som reglerar stressnivån rent generellt. Eftersom hjärnan inte kan hålla två tankar samtidigt är användandet av distraherande terapimetoder effektiva då de tränger undan den återkallade händelsen från arbetsminnet och förhindrar den att reaktiveras i amygdalan eftersom uppmärksamheten ligger på den sensoriska upplevelsen. Om jag förstår det rätt så när man arbetar med en traumatisk händelse samtidigt som man får en mjuk beröring eller ögonen rör sig förvirras hjärnan och kan inte hålla kvar minnet av händelsen – jag tänker på en väg som har rasat ihop på flera ställen och som gör den omöjlig att köra på. En mycket, mycket enkel beskrivning men som kan ge en idé om vad som händer. Det spekuleras i att mjuk beröring skapar en elektrisk deltavåg i hjärnan och öppnar upp spänningsberoende kalciumkanaler i mottagarsynapserna i amygdalans neuroner för att kalcium ska kunna tränga in cellen. Det spekuleras också i att det finns ett sorts glutamat som har en central roll i kopplingen mellan cellmembran och trauma. Jag är nu inte helt hundra på om jag fattar det här och om jag är helt ute och cyklar hoppas jag att någon därute rättar mig för nu börjar det bli lite väl ”neuroniskt” det här…

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om detta men jag hänvisar till redan skrivna alster i detta ämne. Av någon outgrundlig anledning kan jag inte länka till en intressant artikel just nu men den heter ”Harnessing Synaptic Plasticity” av Ronald A Ruden. Psykosensoriska terapimetoder är verkligen på frammarsch och hjärnforskningen kommer att kasta nytt ljus över hur PTSD uppstår och hur man kan hjälpa människor att hantera sina traumatiska upplevelser – inte bara tillfälligt utan på lång sikt för att förhindra att det blir ett kroniskt tillstånd.

Ulf Sandström är också knuten till Peaceful Heart Network som arbetar ideellt med krigsdrabbade i en del afrikanska länder och lär ut tapping i syfte att reducera PTSD. En fantastisk insats och tapping är en mycket effektiv metod som alla kan lära sig att använda i vardagen för att minska på stress och smärttillstånd. Jag rekommenderar varmt denna sida!

Ulf Sandström

Ulf är också medlem i International Hypnotists Guild, vars hemsida är en fröjd att vandra runt i.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

 

Rita Borensteins mycket intressanta föreläsning Liv mellan Liv har gjort att jag har bestämt mig för att boka in mig hos henne vid lämpligt tillfälle för en session. Rita har en gedigen CV: legitimerad sjuksköterska, TCM Akupunktör, Basmedicinsk utbildning och Osteopat D.O. med vidarutbildning i kraniell osteopati och hypnoterapi, Life between lives TM hypnoterapi. Allt det hon har gjort i sitt liv har lett henne till det som hon vill satsa på helhjärtat – liv mellan liv hypnoterapi. Hon är den enda svenska medlemmen i Newton Institute som är grundat av Dr. Michael Newton. Han är kanske mest i känd Sverige och Finland för sina böcker Själarnas Resa och Minnen av livet mellan liven. Vi har väl alla frågat oss någon gång vad vårt syfte i detta liv är, vad vi längtar efter, hur vi kan bli mera ärliga mot oss själva och andra, hur vi kan få bättre relationer osv. En liv mellan liv session kan hjälpa till att klarlägga och visa väg då vi möter våra guider om så är menat och som kan ge oss det vi behöver för att gå vidare i livet på en för oss sannare och mera levande väg. Rita beskrev rätt så ingående hur en session går till och nu talar vi inte om en session på en timme utan det kan ta flera timmar. Det kallar jag ett grundligt arbete och det tilltalar mig. När jag tittade på hennes material som delades ut inför föredraget rodnade jag lite av skam – jag inser att jag kunde ha tänkt igenom mitt eget material lite bättre men jag tackar Rita för den påminnelsen.

20140519_091006

Jag vet inte men den här passar liksom in här – vid en strand i Gränna

Det som jag tyckte var särskilt spännande var det hon berättade om själsenergin. Om man tänker själsenergin i % så är en del av energin i min kropp här på jorden och en del är kvar i andevärlden. Den fysiska kroppen klarar inte av att bära 100% av energin utan att sprängas. Det fick mig att verkligen fundera ett par gånger extra. En kvinna sa åt mig inte för så länge sedan när jag klagade på en märklig känsla i huvudet som gjorde att allting kändes så tungt, som att allt gick i slow motion att jag hade för mycket av högvibrerande energi som jag inte klarade av att generera. Nu kan jag inte säga bu eller bä om det men Ritas förklaring kändes på något sätt vettig. Så om vi har en del av vår energi kvar i andevärlden är det inte så konstigt att folk berättar om märkliga ting de har upplevt i vakentillstånd, under hypnos, meditation, på en skogspromenad och när de sover eller att de upplever att de kan befinna sig i parallellvärldar samtidigt. Det sorgliga är att vi är så snabba att kasta fram DSM-5 för att hitta en diagnos för det anses vara utanför det ”normala” att se och uppleva saker som inte samtidigt kan upplevas och observeras av omgivningen. Vad vet vi – egentligen? Jag tycker att man ska gå in på Ritas fina hemsida och bekanta sig med henne och hennes otroligt spännande arbete. Hennes trädgårdsterapi är också något som lockar. Hon har uppmärksammats i flera tidningar och jag kan bara säga att hon är unik på många sätt. En äkta healer är hon, Rita. Dessutom är hon bördig från Vasa så vi hade en del att prata om på sidan om.

20140517_203516                        20140517_203526

 

Förlåt Rita, för de suddiga bilderna! Men visst var det en härlig kvällspromenad bland äppelblom i solnedgång?

 

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Jörgen Sundvall avslutade konferensen med att demonstrera en hypnosteknik som jag tolkade som att bli medveten om den helhet som vi alla är och om ”jag”. Vilket ”jag” är det som känner t.ex. smärtan i armen och var sitter i så fall det jaget som känner smärtan? Det är lite som ”jag tänker och vem är det ‘jag’ som är medveten om att jag tänker”? Han började så fint med att med lugn och trygg stämma berätta om det gränslösa medvetandet som kan vandra vart det vill, som kan befinna sig var som helst – utanför och innanför kroppen. Med en lugn och lågmäld röst ledsagade han en deltagare in i ett avslappnat tillstånd och jag känner stor respekt för hans skicklighet och jag vill verkligen kunna sitta en dag och bara prata medan mina klienter slappnar av och går in i sig själva. Jag har något att sträva till här! Han fortsatte med att låta personen lokalisera en känsla i kroppen och sen frågade han vilket ‘jag’ det var som kände av känslan. Sen frågade han var det jaget var lokaliserat och det satt på en annan plats i kroppen och observerade känslan. Jaget kan också vara i olika känslotillstånd; ett ledset jag, ett argt jag, ett glatt jag osv. ( Jag kommer att tänka på Ego State Therapy där man talar om olika delpersonligheter men inte i den meningen att man lider av multipel personlighetsstörning där de olika ”jagen” lever sina egna liv omedvetna om varandra. Om jag t.ex. vill äta en chokladkaka så kan en annan del av mig säga nej, jag borde hellre äta ett äpple. Eller när någon grälar på mig kan jag reagera som ett barn och då är det ”barn-jaget” som tar över. Alla jagen är integrerade i personligheten som helhet men beroende på situationen är ett eller flera jag som dominerar. En bra bok jag kan rekommendera i ämnet är skriven av Gordon Emmerson ). Personen som deltog i demonstrationen märkte tydligt av en lättnad i känslan hon lokaliserade i kroppen och dessutom fick hon klart för sig vad nästa steg skulle bli i det som var aktuellt i hennes liv.
Efter att allt hade blivit sagt och gjort samlade vi oss för att låta Jörgens kristallskål med sin helande klang svepa in oss i ett meditativt tillstånd. Det är en besynnerlig upplevelse när ljudet tränger in i huvudet och sveper runt, växer och minskar i styrka och jag vet inte hur jag ska förklara vad som händer. Det måste upplevas. Skålens ton är Diss – det kollade jag med Jörgen och jag känner igen den tonen från en dröm jag hade för många år sedan. Jag skulle vilja veta vilken frekvens kristallskålens ton vibrerar på bara för att jag är nyfiken. Det finns nämligen många olika Diss…alltid kan man snöa in på detaljer.
Det var en mycket helande och renande upplevelse och efter det kom Eva Cederbladh – en gudabenådad sångerska, gudinnedanserska och så in i norden skrattig och rolig – in med en trumma och plötsligt stod vi och sjöng afrikanska sånger i kanon. Vilken energi det var i rummet! Här möttes verkligen kropp och själ i en lovsång till LIVET!
Jag åkte hem med ny kunskap, ny energi och nya bekantskaper. Åter en gång inser jag hur viktigt det är att med jämna mellanrum träffa kolleger för att utbyta erfarenheter och för att påminna sig om varför man gör det man gör. Det är i mångt och mycket ett rätt så ensamt arbete som terapeut och man blir lätt hemmablind. Så jag säger bara TACK för denna härliga, lärorika och sköna helg på Visingsö och väl mött igen.

 

20140518_162609

Jag och Jörgen strax innan vi alla tog farväl för denna gång

 

Det händer då och då att jag vaknar upp på morgonen med en fras som måste fås in i ett sammanhang och sedan präntas på papper eller ja, knackas in i datorn. Förr knackade man i sten, nuförtiden sitter vi också och knackar istället för att använda penna…en rätt rolig tanke egentligen men det var nu inte den tanken som väckte upp mig i morse.

För mig är TÄNKANDET väldigt centralt. Det som förorsakar känslomässigt lidande startar i tanken. Don Miguel Riuz skriver i sin bok Kunskapens Röst ( utg. 2004 ) att ”Varje känsla du upplever är verklig. Den är sann. Den kommer direkt från din andes integritet. Du kan inte hitta på det du känner. Du kan försöka rättfärdiga eller undertrycka dina känslor, du kan försöka ljuga om dem, men det du känner är äkta”. Han skriver också att ”Det du kallar att tänka är kunskapens röst som hittar på historier, som talar om för dig vad du vet och som försöker finna mening i allt det du inte känner till. Problemet är att rösten får dig att göra många saker som motarbetar dig själv”. Vidare säger han ”Allt negativt som vi människor genomlider är resultatet av att vi tror på lögner, vanligtvis om oss själva. Den första lögnen vi tror på är jag är inte. Jag är inte sådan jag borde vara. Jag är inte perfekt. Sanningen är den att varje människa föds perfekt, för bara perfektion existerar”.

kunskapens röst

Kontentan av Kunskapens Röst är att när vi börjar tänka mer än känna låter vi omvärldens ”kunskap” om vad som är och inte är sprida sig som ett gift i vårt blodomlopp, styra våra liv och vi tror på den kunskapen och vi bygger på med mera lögner om oss själva med tiden. Men dessa lögner är bara påhittade historier som vi berättar i våra huvuden. Vi berättar alla vår egen historia och så länge vi tror på lögnerna om vilka vi tror vi är så lider vi. Men så långt Don Muguel Ruiz och jag rekommenderar naturligtvis att du läser boken om du inte redan har gjort det.

Den tanke som väckte mig i morse var ”vi tänker och vi ska lära oss behärska vårt tänkande men vi kan inte bli den bakomliggande orsaken till att vi tänker”. Denna tanke är påverkad av Raymond Holliwells bok ”Working With The Law” ( utg. 1955 ).

working with the law

 

Vi har lärt oss att förstå lagen om elektricitet och vi använder den till vår fördel ( och nackdel ) men vi är inte själva lagen. Vi har lärt oss att använda oss av Moder Naturs lag om sådd och skörd men vi är inte lagen som styr växandet. Vi har lärt oss att tänka men vi är inte själva orsaken till att vi tänker. Vår hjärna använder sig bl.a. av elektricitetens principer men vi är inte själva elektriciteten. Vi vandrar alla omkring med något som kan liknas vid ett kärnkraftverk i våra huvuden. Ett kärnkraftverk skapar inte energi – det genererar energi från en annan källa. Det använder sig av atomer för att alstra energi. Vi har lärt oss att utnyttja atomernas sprängkraft för det goda och för det onda. Vi har alla m.a.o. fått möjligheten att välja hur vi använder oss av lagarna som styr vår värld och hela universum men vi har inte insett det till fullo och särskilt inte när det gäller våra egna liv! Vi har bemästrat mycket här i världen men när det kommer till att bemästra oss själva och våra tankar är det som om vi plötsligt blir funktionshindrade. Vi förstår inte att vi kan använda samma principer på oss själva som på allt annat vi skapar runtomkring oss. Vi ser inte att vi styrs av samma lagar som allt annat som skapas ( Jag upplever ibland att vi lever på jorden som om den och allt som växer och lever på den inte har någonting med oss att göra eller att allt finns till bara för oss och våra lustar och behov. Vi existerar som om vi är helt frånkopplade den stora skapelseprocessen. Då blir min fråga – varifrån kommer vi då i så fall om vi inte är en del av helheten? ).

Det vi kan göra är att börja med vårt eget tänkande ( allting skapas två gånger – först i tanken, sen i den fysiska världen ) för det är i sig ett alldeles eget universum som styrs av samma lagar som det universum vi befinner oss i. Vi är som vandrande miniatyrer av detta gigantiska fält av energi som tar olika form men som har sitt ursprung i samma källa. Vad den källan är och består av är en av de stora frågorna många brottas med men jag tror att det är en fråga som skymmer sikten för det vi egentligen borde fråga oss. Hur kan vi använda oss av denna universella kraft, energi, för det högsta bästa? Hur ska vi komma i harmoni med det faktum att ingenting är varken gott eller ont utan det är vi som använder vårt tänkande oekonomiskt genom att bestämma vad som är gott och ont och sedan låta det styra våra känslor och våra handlingar? Energi är varken god eller ond. Moder Natur är varken god eller ond. Planeterna och stjärnorna är varken goda eller onda. Ekonomin är varken god eller ond. Vi är varken goda eller onda. VI ÄR! Allting är vare sig vi vill acceptera det eller inte. Livet forsätter i alla dess former vare sig vi är med eller inte. Livet är neutralt. Vår förbannelse är att vi berättar historier om det som är och vi tror att det är sanning det vi berättar! Min sanning är ingen annan än min och jag vet inte vad din sanning är men ett tror mig veta – det mesta som rör sig i mitt och ditt huvud är påhittade historier. Så länge jag tror på det jag tänker och inte ifrågasätter är jag slav under mina påhittade historier.

Den makt jag har är att välja! Jag kan välja hur jag ska använda den enorma kapacitet jag har i min hjärna som kommer till uttryck i form av ord och bilder. Hur använder jag den på bästa sätt? Jag kan inte hindra hjärnan från att tänka – det är hjärnans jobb – men jag kan ändra det jag tänker. Hjärnan jobbar på dag och natt – likt ett kärnkraftverk som hela tiden alstrar energi från en outsinlig källa. Men vad använder jag denna energi till? Ingen skulle komma på tanken att låta ett kärnkraftverk få vara igång obevakat. Det är rigorös bevakning dygnet runt. Det finns personal som har en plan och ett program för vad kärnkraftverket ska användas till, hur mycket och när. Vad ska energin användas till? Till att värma upp hus, lysa upp vägarna, hålla igång industrin osv. Hur ren är den energi som används i kärnkraftverket?

neurosynthesis

 

neurosynthesis.wordpress.com

Hur använder vi vår energi? Vilken kvalitet är det på varan – tankarna – som vi genererar? Vad händer med vårt eget personliga ekosystem om vi producerar dåliga tankar? Det påverkar varje känsla och handling. Om nedkylningsprocessen i ett kärnkraftverk inte fungerar till 100% föreligger det risk för härdsmälta. Om jag tänker ångestfyllda tankar blir mina känslor upphettade och om jag inte kyler ner mig med lugnande och positiva tankar får jag panik och kroppen slår bakut – härdsmälta. Det här är en något förenklad bild jag förmedlar och det är inte så lätt att styra sina tankar p.g.a. att vi har det här känslocentrat som kopplas på direkt på en tanke. Känslor är sanna och äkta och det är där problemet kommer in – vi blandar ihop känsla och tanke. Eftersom jag känner så här så måste det vara sant, eller? Ja, känslan är sann men är det sant det du tänker? Om du vill må bra och känna att du lever efter din sanning, om du vill känna att du är precis som du ska vara och du har ett värde bara i det att du är – vem är det som ska tala om det för dig? Media? Nyheterna? Skönhetsindustrin? Ekonominytt? Underhållningsindustrin? Mamma och pappa? Kompisarna? Skolan? Vad vet de om om dig? Ingenting!

Du tänker vare sig du vill eller inte – du har fått makten att använda dig av den oändliga energi som finns inom dig och runtom dig. Du har kanske inte insett – jag har inte insett det helt men jag jobbar på det – att det du tänker producerar resultat efter dess sort. Det du tänker ser du manifesteras i den fysiska världen. Med den insikten blir det lättare att vara uppmärksam på vilka sorts tankar du underhåller och följden blir att du börjar välja mera noggrannt vad du tänker. Som vanligt måste jag avsluta med att dra liknelsen med trädgårdsmästaren; han bestämmer sig för vilka sorts blommor han vill ha i sin trädgård och sår därefter. Han har en bild av den skörd han ska få längre fram och för att få en så bra skörd som möjligt måste han se till att hålla ogräset borta genom att rensa bort det – allt för att ge bästa möjliga förutsättningar för blomfröerna att gro och växa. Han ifrågasätter inte lagen om växandet – han förstår den och samarbetar med den. Han är i harmoni med lagen om växande.

Ett bra sätt att börja rensa är att bli uppmärksam på vad du är uppmärksam på!