admin

Hej och välkommen till byggsten nr 2 i serien ”Drömbyggande”. Det kanske låter som en löjlig formulering men se det som att du bygger ett hus. Du behöver vissa redskap för att bygga ett hus. Du behöver bygga grunden till den inre bilden, ritningen av huset du har skapat. Du är arkitekten, snickaren och den som ska bo i huset. Nu när du har lyssnat på ditt missnöje och kanske också hört viskningar om vad det är du längtar efter så ska vi titta på följande byggsten.

När du vill någonting av hela ditt hjärta är det högst troligt att tvivel börjar sippra in och du frågar dig om du är värd att leva det liv du drömmer om. Du börjar hitta på alla möjliga ursäkter; du har inte råd, du är för gammal, du har ingen utbildning, du har inte rätta kontakter osv. Det är ditt paradigm, ett mönster av negativa tankar om dig själv och dina möjligheter som lägger krokben för dig. Vi styrs alla av våra paradigm som inte är annat än inprogrammerade föreställningar om vilka vi är och vad vi kan och får. Dessa föreställningar har skapats i relationer till vår omgivning under uppväxten och de tycks sitta som cement i vårt undermedvetna och styr vårt tänk och beteende. Vi identifierar oss med dessa föreställningar och tror att det definierar vilka vi är. Det fantastiska är att de ofta är felaktiga och du har nu chansen att lämna alla falska föreställningar om vem och vad du tror att du är.

Det här coachingprogrammet hjälper dig att slå hål på dina föreställningar om dig själv – som inte är verkliga! – och plocka fram DITT SANNA JAG och idag ska vi testa din dröm. Men innan vi går vidare vill jag uppmärksamma dig på en fråga vi alla medvetet eller omedvetet ställer oss; Är jag värd min dröm? Fel, fel, fel! Frågan du ska ställa är ”Är drömmen värd mig?” Om du en gång tänker sätta ner en massa tid på att uppnå det du vill så bör det vara värd din tid, ditt engagemang, dina pengar, dina ansträngningar, din livsenergi. Om du vet alla steg som ska tas för att nå din dröm är den inte tillräckligt stor! Då är det ett mål, och säkert ett bra och värdigt mål men en dröm kräver att du går utanför din trygghetszon. Våra mål befinner sig oftast innanför trygghetszonen eller vid dess yttre gräns. Det kittlar så där ”lagom” men inte mer än att vi är trygga, säkra och inte behöver satsa mer än vad våra föreställningar om våra förmågor och resurser tillåter.

Är drömmen värd mig? Känn in frågan, smaka på den, vrid och vänd på den, hur känner du dig inför frågan?

Så ta en titt på ett av de fyra områden som nämndes i första delen, plocka upp en dröm eller hitta på något om du inte är riktigt säker. Huvudsaken är att du hittar någonting du skulle vilja ändra på, få mera av, avsluta eller vad som helst. Det här är en övning som hjälper dig att öppna upp för nytt tänk, nya frågeställningar och nya idéer.

Hur testar jag min dröm då? Jo, med hjälp av fem frågor kan du komma underfund med om det är din dröm och inte någon annans, om den behöver omformas eller helt bytas ut till en annan och bättre dröm.

 

1.    Får drömmen mig att känna mig levande?

När jag tänker på vad jag skulle vilja göra, uttrycka, uppleva – känner jag det i kroppen, i magen, i hjärtat? Fladdrar det i magen, känner jag mig upplivad av blotta tanken? Kan jag se mig själv i den bästa versionen av den jag vill vara?

 

2.    Gör drömmen så att jag växer?

När du börjar tänka i nya banor och leka med nya idéer kräver det också att du lär dig nya saker. Du kanske tvingas stretcha och tänja på dina förmågor. Du måste kanske söka ny kunskap, delta i kurser, träffa nytt folk osv. Din hjärna jublar när den får ta i tag i nya och utmanande uppgifter och du upptäcker nya sidor hos dig som du kanske inte visste du hade.

 

3.    Stämmer drömmen överens med mina grundvärderingar?

Vad är viktigt i ditt liv? Vad brinner du för? Är familjen viktig? Ekonomisk frihet? Rättvisa?Det händer att du drömmer om någonting bara för att senare inse att det var inte riktigt din grej. Vi kanske vill vara föräldrar till lags, kompisar och samhälle har normer som vi mer eller mindre medvetet gör till våra egna. Vilka är dina grundvärderingar?

 

 

4.    Behöver jag hjälp från en högre makt?

Som jag skrev tidigare; om du vet varje steg, varje handling för att nå din dröm är den inte stor nog. När bonden sår frön så måste han förlita sig på att naturen sköter resten tills det är dags för skörd. Han behöver inte fråga sig hur de ska växa, han förlitar sig på att livsenergin eller vad du vill kalla det har allt som krävs för att det ska bli en skörd. Det du ska koncentrera dig på är vad du vill skörda, se till att skapa god jord och kanske rensa bort ogräs ( tvivel, distraherande och förförande tankar om misslyckande ) emellanåt. När du håller drömmen levande och underhåller den så är ditt medvetande och din uppmärksamhet inställd på möjligheter, omständigheter och lösningar som är i linje med din dröm. Just nu är du i beredskap på att plocka ut de bästa fröna och förbereda jorden för att det ska bli en bra skörd. Bara du vet vad så kommer alla hur under processens gång.

 

 

5.    Finns det något bra för andra i min dröm?

Vi är inte ensamma öar. Vi är beroende av varandra för att må bra, för att den här planeten ska må bra. Om du drömmer om den perfekta relationen kan du undra vad det har att göra med andra människor runtomkring dig. Om du ser ett förälskat par så reagerar du antagligen med ett leende och deras ljus smittar av sig på dig och alla andra som finns runt dem. Om du vill bli trädgårdsmästare så delar du med dig av skönhet och kanske goda och näringsrika grönsaker att äta. Om du designar kläder skapar du glädje åt den som bär dina skapelser och du gläds åt att någon bär dem. Du kanske vill ha så mycket pengar att du kan bygga skolor eller sjukhus.

 

Dessa fem frågor testar din dröm och om du kan svara JA på alla fem så har du lagt till den andra byggstenen i ditt drömbyggande eller ditt drömhus, om du hellre vill kalla det så. Känner du dig osäker på en fråga eller känner ett klart NEJ, då är det bara att gå tillbaka till drömmen, omvärdera den eller skapa en helt ny. Men även om du just nu inte vet säkert vad du drömmer om så kan du hitta på något. Det här är en övning där du upptäcker vem du kan bli i processen. Att bygga en bra grund är A och O vare sig det gäller ett ”vanligt” husbygge eller dina drömmar.

Lycka till!

 

                                            

Jag tänkte jag skulle presentera lite mera ingående vad det är jag arbetar med och jag vill börja med att lyfta fram mitt arbete som coach – Dream Builder Coach. Jag vill härmed introducera ”Drömbyggandets” ädla konst i 10 olika avsnitt baserad på Mary Morrissey’s Morningmentor. Denna introduktion är också en inbjudan till dig att ta din dröm på största allvar och om du vill gå djupare in i principerna om bl.a. lagen om attraktion, hur det undermedvetna och medvetna fungerar och om bildernas kraft så står jag till tjänst med min kunskap och mina erfarenheter. Så tveka inte att kontakta mig om du tror att det här är någonting för dig och din väg till att förverkliga dina livs drömmar.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen; vi har alla drömmar som vi bär på och som vi bara längtar efter att få leva. Många av våra drömmar spolas bort av otaliga orsaker och ursäkter men jag vill lyfta fram vilka verktyg du kan använda för att verkligen kunna leva det liv som får dig att känna dig levande, fri, expanderande och kreativ. Som Henry David Thoreau sa: ”Om du bygger luftslott är det inget fel med det, det är i luften de ska byggas. Se nu till att få en bra grund till dem”. Så nu öppnar vi verktygslådan för att se vilka verktyg du behöver.

 

Ära ditt missnöje och i frågan ligger svaret.

Du kan inte bestämma om du ska skapa ditt liv eller inte. Om du andas i ytterligare 365 dagar så kommer du att skapa ett år till av ditt liv. Vad du däremot kan bestämma är om du tänker skapa ett liv designat av din längtan till att leva ett fullödigare, mera expanderande, ett friare och rikare liv eller om du tänker upprepa samma liv som ifjol och alla år före ifjol p.g.a. på förhand inprogrammerade tankemönster och värderingar.

Om du bestämmer en morgon när du vaknar att inte stiga upp ur sängen utan ligga där med täcket över huvudet är det en sådan dag du skapar – en dag med täcket över huvudet. Du kan inte ”inte skapa”.

Allt liv strävar efter att skapa mera av liv. Gräset som tränger igenom asfalt drivs av själva livet att nå ljuset. Våra DNA spiraler är i ständig rörelse och hela universum expanderar. Livet expanderar och så gör vi – eller åtminstone försöker vi men så länge vi kör gamla program händer det inte annat än att vi upprepar och upprepar och energin kröker sig inåt istället för utåt och skapar frustration och missnöje.

Jaha, men om jag inte vet vilket slags liv jag drömmer om? Var ska jag börja? Vilka verktyg behöver jag?

 

Var uppmärksam på ditt missnöje

Missnöjet du eventuellt känner just nu är en viktig signal. Om något inte känns bra, hur skulle du vilja ha det istället? Uppmärksamheten på missnöje och längtan är det första verktyg varje dröm och drömbyggare behöver. Uppmärksamheten är det första steget.

Ära ditt missnöje för det är en av dina guider som öppnar upp för nya tankebanor. Om du uppmärksammar missnöjet och tar tid på dig att känna in vad det handlar om så kommer dina tankar att börja leta efter andra lösningar än de gamla. Du uppmärksammar vad som är problemet, din hjärna processar informationen och söker lösningar som hänger samman med frågan ”vad kan jag göra” – förutsatt att du frågar det. Om du bara uppmärksammar själva problemet så kommer din hjärna att söka efter mer information som stämmer överens med vad du uppmärksammar – problemet!

Ex. ”Jag kommer aldrig att bli skuldfri” eller ”Jag kommer alltid att förbli ensam” är typiska inprogrammerade tankar som ju uppenbarligen inte öppnar upp för lösningar och om du tänker dessa tankar hela tiden så kommer du inte att få annan information än att det är just så det är.

Om du däremot ställer frågor som ”Vad kan jag göra idag för att inom en viss tid bli skuldfri?” eller ”Vart kan jag gå idag för att andra ska se mig?” eller ”Vad är det i mig som gör att jag tror att jag kommer att förbli ensam?” osv. När du ställer specifika frågor kommer din hjärna att svara med att börja söka efter lösningar och svar som är i linje med det du frågar. I frågan ligger svaret!

Du kan titta på fyra områden i ditt liv:

Hälsa

Hur mår du idag? Hur skulle du vilja må? Vad är det som du skulle vilja ändra på? Hur ser du på din kropp? Din energinivå? 

Relationer

Finns det gnissel i någon relation? Något att förlåta och släppa taget om? Vill du fördjupa en relation du redan har? Finns det något som är osagt? 

Kreativitet/arbete

Hur uttrycker du din kreativa kraft? Jobbar du med det du egentligen vill? Önskar du bli bättre på det du redan gör? Vill du byta karriär? 

Tid/pengar

Hur använder du din tid? Vad skulle du göra om du var ekonomiskt oberoende? Vad betyder tid/pengar för dig? Är du beroende av ditt bankkonto för att ha ett bra liv? Vad skulle du göra om du hade obegränsat med tid och pengar? 

Det kanske dyker upp fler frågor. Skriv gärna ner allt som kommer till dig, titta på dina svar och låt tankar och idéer flöda. Kom ihåg att det är från dig all information kommer – ta det på allvar!

 

Hur kan du ära ditt missnöje idag?

 

 

 

                                                                        

Jag brukar rekommendera mina klienter att skriva. Ibland ger jag riktlinjer, ibland får det bli på fri hand. Skrivandet är ett utmärkt terapeutiskt verktyg i syfte att ändra på oönskade/destruktiva tankebanor och beteenden men jag har inte insett HUR viktigt det är. Jag brukar slänga ur mig att det är bra för de båda hemisfärerna ( hjärnhalvorna ) och att själva skrivandet är en motorisk handling som stimulerar hjärnan. Så där lite löst förklarar jag. Jag hör ju själv hur slarvigt det låter. Reaktionerna kan bli allt från ”ja och?” till ”det är inget för mig”.

Nu ska jag presentera lite hard core information för att understryka vad som egentligen händer när man skriver ner sina tankar.

Tankar är neutrala vilket gör dem maktlösa – de är varken eller. Det är vad du TROR om dem som gör dem kraftfulla eftersom tron har sitt ursprung från KÄNSLORNA! Känslor är energi i rörelse. Hjärnan är inställd på överlevnad och gör ingen skillnad på inre och yttre faror – den kan inte det.

När du har negativa erfarenheter som framkallar rädsla skapar hjärnan neurala spår eller stigar där tankarna med känslorna i bakhasorna har fri passage. Med tiden blir du fast i dessa återkommande mönster av erfarenheter eftersom du har slutat upp med att se på ett annat sätt. Ofta sker detta omedvetet – du vet inte av något annat sätt att tänka. Troligen tänker du att den där fettklumpen du bär innanför pannbenet är = DU så därför är det sant det du tänker. Alltmedan du vandrar på dessa upptrampade stigar blir de allt djupare och till slut är de som skyttegravar där du går och vaktar på fienden ( nytt tänkesätt ) som kan komma när som helst och förgöra dig ( ja, dina föreställningar ). Du har utvecklat en vana att tänka på ett visst sätt och som du vet är vanor mycket svåra att bryta. Man kan också likna dessa stigar som till slut blir som motorvägar som tar allt större utrymme.

Ok, när du skriver påbörjar du ett nytt vägarbete. Det händer flera sker samtidigt när du skriver därför att du använder du alla dina sinnen samtidigt:

  1. Synen – du se vad du skriver, hur du skriver och du ser också inne i huvudet vad du skriver om.

  2. Hörseln – du hör dig själv prata till dig själv och du kan uttala högt det du skriver, om du vill det förstås.

  3. Fysisk känsla eller kinestetiskt – du känner pennan, pappret och hela den fysiska upplevelsen av att skriva.

När alla dessa sinnen jobbar samtidigt blir skrivandet en mycket kraftfull handling. Men det händer annat också! Din hjärna jobbar dagligen på olika frekvenser beroende på aktivitet:

  1. Betavågor som är de snabbaste uppstår när du är stressad och koncentrerad eller arbetar. Du kanske hör till den kategorin som rusar upp på morgonen och kastar dig ut på dörr? Du har då slängt dig från den långsammaste frekvensen under sömnen direkt till den snabbaste. Inte bra. De flesta av oss befinner oss dagligen på den högsta frekvensen och det är som att konstant rusa en motor – behöver jag förklara vad som händer då?

  2. Alphavågor är något långsammare än Betavågorna. De är förknippade med kreativitet, insikt och lugn. Nöjen, njutningsfulla aktiviteter och arbete som inte kräver så mycket ansträngning skapar alphavågor. Du vet, att vara i ”flowet”. Då är du i ”djup alpha”.

  3. Thetavågor är de näst långsammaste. När vi håller på att vakna upp ur nattsömnen eller håller på att somna in befinner sig hjärnan på denna frekvens. Du är på denna frekvens när du är i hypnos eller i meditativt tillstånd. När du vaknar upp ur en skön natts sömn kan du lätt minnas dina drömmar när du är i detta thetatillstånd. Vem har inte plötsligt löst ett problem när man har slagit upp sina blå?

  4. Deltavågor är de lägsta och vi upplever dem när vi är djup sömn.

  5. Gammavågor svänger snabbare än Beta och sammankopplas med inlärning och minneslagring. Denna frekvens nämns inte lika ofta i terapeutiska sammanhang – ännu.

     

Men de fyra första är de som vi är mest bekant med och som är av stor betydelse för hur vi kan skapa nya neurala banor. När du börjar skriva är du antagligen på Beta nivå men allteftersom blir du mera koncentrerad och släpper taget. Kreativiteten får alltmer plats och du slappnar av alltmer ju mer du skriver. Ju mer kreativ du blir desto fler lösningar på problem kommer du att hitta. Att skriva i Theta tillstånd är ett sätt att meditera. Har du svårt att varva ner och få ordning på allt som rusar i huvudet är skrivandet det absolut bästa sättet att avlasta hjärnan. Oro och ångest stryper kreativiteten!

Respektive hjärnhalvor styr olika aktiviteter och det är ofta ena hjärnhalvan som dominerar över den andra p.g.a. överstimulans/understimulans. Skrivande öppnar broar mellan hjärnhalvorna så att de samarbetar och nya sätt att tänka om en viss sak eller situation uppstår.

Vi ska heller inte glömma att språket är vårt instrument och att de ord vi använder är avgörande. Om du dagligen använder övervägande negativa ord formas din verklighetsuppfattning efter dem och de skapar ett sammanhang av negativa orsaker och resultat. Varför inte observera vilka ord du använder mest under en dag? Du kommer att bli förvånad!

Ok, men det räcker inte bara med att skriva lite då och då. Jag har också trott att 21-dagars regeln gäller för att bryta en gammal vana genom att börja träna in ny. Men det senaste är att du ska ge dig själv minst 30 dagar av skrivande för att skapa nya neurala banor. Om du hoppar över en dag så är det bara att börja om igen. ( Hmm, samma regel gäller för den som vill göra en 40-dagars sadhana som betyder ”bemöda sig om att uppnå ett specifikt resultat” och det handlar om att meditera dagligen i 40 dagar. Man kanske vill hitta lösningen på ett problem, få upplysning eller röja undan hinder ). Varför det är så viktigt att inte avbryta är för att våra gamla vanor har en tendens att sätta käppar i hjulet för allt som är nytt! Vi faller så lätt tillbaka i gamla mönster. Det vet varenda som har påbörjat ett nytt motions- eller bantningsprogram. Man kör hårt i ett par veckor och så regnar det en dag och man är lite hängig och så hoppar man över den dagen och så har det plötsligt gått en vecka utan motion och bättre kost. Det gäller att vara ståndaktig mot sina vanor!

Därför är det så viktigt att dagligen påminna sig om varför man gör det man gör.

 

Hjärnan är plastisk – den kan skapa nya neurala banor med hjälp av ditt syfte och din beslutsamhet så att du kan hantera livet på ett bättre sätt. På ditt sätt. Vet du syftet med vad du vill så är det bara att börja trampa upp nya stigar och att skriva är absolut ett av de effektivaste metoderna. Det är bara att se omkring dig – folk skriver som aldrig förr! Och du, det finns inget ”rätt” sätt att skriva – du skriver på ditt sätt och som med all annan övning så blir du bättre ju mer du övar.

Om du går i terapi eller har en mycket god vän som du känner förtroende för så är det inget fel att dela med dig om du känner för det. Men det är din berättelse – du samtalar med dig själv eller Någon eller Rösten eller Intuitionen eller Gud eller Brahman eller Allah eller Freja eller Katten eller ja….det är upp till dig vilket namn du vill ge din adressat eller samtalspartner.

Merparten av den här långa texten är taget ut Janet Conner’s writing down your soul. På hennes hemsida finns det mycket intressant att läsa om skrivande och om hjärnforskning.

 

 

När relationer kommer på tal handlar det ofta om relationer till andra runtomkring oss; familj, vänner, kolleger, djur. Vi sätter ner mycken möda och stort besvär för att ha fungerande relationer. Relationer är en förutsättning för att vi ska fungera, en förutsättning för överlevnad. Vi har bilder av hur den perfekta relationen ska se ut och vi beger oss ut på korståg i sökandet efter den heliga Graalen. Förödelse och nedbrända drömmar följer våra spår. Ibland tror vi att vi har hittat Graalen men blir besvikna när vi inser att den inte innehöll frälsningen från oss själva. Många av oss förväntar oss att den andra ska fixa något som vi själva inte klarar av. Göra oss hela eller ”komplettera” som det så fint heter. Det finns alltså någon därute som går omkring och bär på en pusselbit som tillhör oss – tror vi.

Jag är en skrivande människa. Genom att skriva har jag försökt komma på vad det är jag inte förstår – jag vill nämligen förstå saker. I skrivande stund deltar jag i en skrivkurs på nätet. Vi får nya uppgifter varje vecka och de senaste två veckorna har varit en mycket intressant resa i mig själv. Jag beställde en bok som tilltalade mig – det var säkert bara för att det var en uggla på framsidan. Jag läste några sidor och någonting klickade till i mig. Jag upptäckte dialogen som ett verktyg. Nu känns det som om jag inte skulle ha tid med annat än att bara skriva, skriva, skriva. Jag har fått en direkt kanal till min inre röst och min relation till mig själv har fått klarare ramar. Inget vimsande hit och dit eller ”varför?”, ”hur?”, ”när?” som rusar runt i huvudet. Nej, plötsligt finner jag mig själv i en mycket koncentrerad och djup diskussion med denna ”någon” som sitter någontans inne i mig och har en massa kloka saker att komma med. Dessutom har denna ”någon” humor.

Allt har sin tid. Alla relationer har sin tid. Jag vet nu att den allra viktigaste relationen jag har just nu är den till mig själv. För om jag inte har en bra relation med mig själv, är det föga troligt att mina andra relationer fungerar särskilt bra. Jag ställer höga krav på mig själv och nu har jag tid att ta reda på vad det har uppstått ur och hur jag kan dra nytta av det istället för att lägga krokben för mig själv stup i kvarten. Det syns nämligen i mina relationer – krokben efter krokben.

Så nu pågår en ständig dialog inne i mig och det är det mest upplyftande jag har varit med på länge! Jag påstår inte att jag har funnit den heliga Graalen men jag är på väg och litar på att ”någon” redan vet var den finns men jag måste göra jobbet själv. Man kan inte få någonting för ingenting. Det passar mig utmärkt för jag behöver livsläxor på löpande band, verkar det som och jag antar att det finns ett syfte med också.

 

 

Det började redan kvällen innan med en förlamande trötthet. Efter den intensiva föreläsningen tidigare på dagen om hormoner och kvinnors hälsa fanns inget ledigt utrymme kvar. Följande morgon en ihållande huvudvärk som skruvar sig upp genom ryggmärgen. Tankar om meningslöst, hopplöst, sorgligt – vad är vitsen? En cykeltur bland tranor, med värkande ögon badande i ljuset av en vit sol, gula fält flyter ut som honung, melankoli. Kyrkklockor kallar till dialog ( eller monolog? ) med Gud och jag irrar runt bland gravstenar innan jag hittar mormors sten. Så länge sedan jag var där. Solen lyser och lyser och jag ber om audiens hos Den med tusen och inget namn. Jag ber om att få bli liten igen. Jag ber om mormors ljuvliga doft av bullar och hennes lena händer, kattungar som sover i den modersdoftande skrubben under trappan, mjölkkrukan i brunnen. Kära lilla krummelur, jag vill inte bliva stur…

Några tårar senare ute igen på de tysta fälten. Uppgiven, skör, värkande. En hares kropp ligger mitt på vägen. Så mycket bryr människan sig, tänker jag och lägger den i diket åt kråkorna. Hur länge måste jag irra omkring här på jorden och se på allt elände? En bit efter harens sista skutt händer något. Jag får en överväldigande lust att städa! Mera fart på pedalerna och ut med mattor, fram med skurhink och trasa!

Dagar när livet får för sig att leka plockepinn kan bli för mycket för en liten människa. Så mycket att tänka på, hålla reda på, förstå. Då är det dags att jorda sig, låta saker och ting bero. Då är det skönt att fara fram med skurborste och mattpiska. Som en symbolisk handling. Som att tvätta själens fönster så man kan se ut igen. Bort med skiten! Trögheten i korsryggen släpper. Flödet blir fritt igen. Jag sänder ett tack till Moder Jord som förstår vad jag behöver när det går för varmt uppe i huvudet. Hon tar alla tårar och omvandlar dem till blommor och träd.Tillbaka till kroppen, tillbaka till jordliga ting som dammsugare och nytvättade lakan. Allt kommer att bli så bra så!

 

 

Varför verkar allt fler män i västvärlden utveckla bröst och mera fett runt höftpartiet? Varför har kvinnor i västvärlden mera PMS- och övergångsbesvär än i andra delar av världen? Varför fokuserar vi mera på behandling av symptom än på orsakerna till att symptom uppstår?

I går ( lördag ) var Friskvårdsklinik Natur och Hälsa i Närpes värd för en föreläsning med rubriken  Hormoner och Kvinnors Hälsa av och med Marianne Arnström från Sverige. Ca 40 kvinnor hade samlats och i 6 timmar sög vi i oss information som svampar. Det om något bevisade hur angeläget detta ämne är och hur lite vi – åtminstone jag – visste egentligen om hur våra hormoner jobbar och vad som händer när det blir obalans i hormonproduktionen. Kvinnor och hormoner… gäsp! kanske någon tänker nu och det är i så fall bara att beklaga för det är hormonerna som är förutsättningen för att vi fungerar överhuvudtaget – männen inkluderade. Marianne är en kvinna som kan hålla sin publik 100% uppmärksam och hon krävde det också genom att sluta prata om det satt folk djupt försjunkna i samtal mellan bänkraderna under hennes framförande. Hon ville inte att någon skulle missa en enda bokstav! Jag förstår varför.

Hennes material baserar sig på Dr John R. Lee’s ( som avled år 2003 )  forskning om naturliga hormoner och under hans tid som husläkare stötte han på otaliga kvinnor med symptom som han till slut, efter flera års gedigen forskning, förstod berodde på hormonell obalans och felmedicinering vilket skulle senare bekräftas. Trots starkt motstånd från den konventionella medicinforskningen har man tvingats inse att han har haft rätt i sina antaganden. Men det betyder inte att allt är frid och fröjd. Om Dr. John R. Lee, med sitt holistiska förhållningssätt, ville finna orsaken till symptom så vill den dominerande medicinforskningen fortsättningsvis hitta effektivare botemedel mot symptomen – inte orsaken! Marianne berättade om ett tillfälle då Dr Lee var tillsammans med folk inom forskning och läkemedelsbranschen där han ville sätta fokus på nödvändigheten att hitta grundorsaken till bröstcancer och det svar han fick var: ”Vi vill inte veta varför kvinnor får bröstcancer. Vi vill få fram läkemedel mot bröstcancer.” Jag tycker att detta svar är ett svar på den sista frågan jag ställde i inledningen.

Vad är det då som är problemet? Jo, enligt Dr Lee och många med honom är det östrogenet som är boven i dramat. Han myntade begreppet östrogendominans vilket betyder att män och kvinnori västvärlden har alltför mycket av östrogen och som ger en rad olika symptom som bl.a. bröstcancer ( vilket de flesta läkare vet ), äggstockscancer, livmodercancer, prostatacancer, fetma, sköldkörtelproblem, osteoporos ( benskörhet ). Jag skriver ”symptom” därför att sjukdomstillstånd är de facto symptom på att något är galet i kroppen och inte orsaken! Vi medicinerar för högt blodtryck men högt blodtryck är ett symptom på att något annat är fel. Har vi huvudvärk är det ett symptom på olika orsaker men vi äter aspirin för att ”bota” huvudvärken istället för att ta reda på varför vi har huvudvärk.

Nu tänker jag inte gå desto djupare in på östrogen men det kan vara bra att veta att det är ett klassnamn på flera olika östrogener: Östron, Östradiol och Östriol är de tre viktigaste östrogenerna och som bl.a. gör att brösten börjar växa, vattnet att stanna kvar i kroppen, att man blir rundare om höfterna. Östradiol är en av orsakerna till att män får prostatacancer. Vi ska komma ihåg att prostatan är mannens motsvarighet till kvinnans livmoder för de har samma ursprung i fosterstadiet.

Vi utsätts dagligen för östrogenliknande ämnen från kemikalier; växtgifter, lösningsmedel, plaster, insektssprayer … det är kanske skäl att gå igenom badrumsskåpet och städskrubben? Dessa gifter skadar folliklarna (  äggcellernas ”bo” ) och pojkarnas testiklar redan i embryostadiet. Vi har under ett par generationer utsatt oss för allehanda miljögifter ( jag minns hur mormor glad i hågen ”puffade” vita moln av DDT i jordgubbslandet ovetande om vad hon gjorde för så gjorde alla ) så det är inte så konstigt att konsekvenserna nu börjar synas i allt större skala. Den preparerade maten vi äter är väldigt östrogenstinn dels p.g.a av sojaprodukter – en östrogenkälla som blandas i. Kött är också ett problem eftersom man åtminstone i USA ger östrogen till djuren för att de ska utveckla mera ”kött på benen”. Jag har för länge sedan slutat upp med att påstå att ”det händer inte här”…

Vårt immunsförsvar är A och O för optimal hälsa. Det vore logiskt att sätta mera fokus på att stärka immunförsvaret som vår livsstil och de miljöproblem vi har skapat, har desarmerat. Men vi har under flera årtionden utsatt oss för gifter och näringsfattig mat och effekterna av det syns nu redan i embryostadiet. Männens spermiekvalitet är klart sämre idag och kvinnornas folliklar är dåligt utvecklade. Men friska människor har inte läkemedelsindustrin någon glädje av. Vi är själva ansvariga för att hjälpa vårt immunförsvar och kan välja att köpa giftfritt så långt det bara är möjligt – vad gäller mat och hushålls/skönhetsprodukter. Vi kan laga vår egen mat av bra råvaror istället för att sitta och glo på arga kockar och grilltävlingar.

De hormonliknande läkemedel som skrivs ut vid klimakteriebesvär, cancerbehandling, barnlöshet osv är syntetiska vilket innebär att de liknar det naturliga hormonet men man har fifflat lite med molekylen så att kroppen ska tro att det är ett hormon som är naturligt och därmed ofarligt. Dr. Lee framhöll att det är de naturliga, ickemodifierade hormonerna som ska återställa balansen men eftersom man inte kan ta patent på något som finns i naturen så finns det heller inga pengar att hämta och därmed inget intresse att marknadsföra. Därav det svala intresset för naturliga hormoner och läkemedel, för att inte tala om lobbandet mot dessa!

P-pillret är ett kapitel för sig och det går inte att med några rader redogöra för denna gåva från helvetet. Själv har jag inte läst boken ”The Bitter Pill” av Dr. Ellen Grant eftersom jag fick veta om den igår men jag tror att det kan vara av största vikt att läsa den. En annan bok om miljösmart födelsekontroll ”Grönt är skönt” av Irene Ivarsson och Birgit Linderoth kan också vara en bra investering – varför inte båda böckerna som julklapp till en dotter? Unga kvinnor utsätter sig för enorma risker med p-piller som försätter kroppen i kaos och kan ge konsekvenser som inte går att reparera. Larmrapporter poppar upp med jämna mellanrum men fortfarande äter unga kvinnor p-piller med livet som insats. Depression är starkt förknippat med p-piller!

Vad är det då som kan återställa hormonbalansen? Jo, hormonet Progesteron! Vi har underskott av det naturliga progesteronet och som hjälper till att hålla östrogennivån i balans. Namnet ”Progesteron” leder tanken till ett hormon knutet till havandeskap men det naturliga progesteronet är en förutsättning för att upprätthålla balans i kroppens celler. Så när läkaren talar om progesteron i ordinationssyfte är det förmodligen ett syntetiskt hormon det handlar om. Det efterliknar det naturliga progesteronet men som sagt, man ändrar lite i molekylen i tron att kroppen ska acceptera det utan protester. Det finns progesteronreceptorer i kroppens alla vävnader; i hjärnan, vita blodkroppar bl.a. Inte bara i livmodern. Naturligt Progesteron är en substans – tillverkat av växtfetter och oljor – som är identisk med de progesteronmolekyler som tillverkas i äggstockar och testiklar. Kroppen använder sig av Progesteron för mycket annat än enbart reproduktion och hormonet är oerhört viktigt för hindrande av onaturlig celldelning som kan leda till cancer. Och du, om du har svårt att hitta lusten till sex så kan brist på naturligt progesteron vara en orsak!

 

Om du är intresserad av att ta reda på din hormonstatus kan du beställa det t.ex här

 

Den information jag fick på föreläsningen gjorde mig klokare, lättad men också upprörd och förbannad. Under Rosa Bandet-yran som pågick tidigare i år ville man uppmärksamma bröstcancer och de som fallit offer för denna hemska sjukdom, ja. Man uppmanade folk att stödja forskningen för bättre behandlingsmetoder och läkemedel, ja. Men ingenstans hörde jag att man ville att vi skulle stödja för att hitta orsaken till att kvinnor får bröstcancer, det insåg jag igår! Mantrat är fortfarande att det är ärftligt men det är inte hela förklaringen! Att skära bort sina bröst p.g.a. ärftlighetsfaktorn är ett fruktansvärt beslut många kvinnor känner sig tvingade att ta. Det finns orsaker som kan spåras till en hormonell obalans orsakad av bl.a. livsstil och miljö och som kan ställas till rätta igen för att stoppa en redan pågående cancerorsakande celldelning eller förebygga cancer. Naturligt Progesteron kan vara en lösning. Någon har sagt att cancer är läkemedelsföretagens största kassako. Javisst ja! Man var ju inte ens intresserad av att ta reda på varför kvinnor får bröstcancer…

Jag googlade på ”5:2 diet” och fick 17 900 000 träffar! Verkar vara sprängstoff det här. Jag har själv fastat efter metoden sedan juni med övervägande positiva resultat. Mitt mål var att komma i mina favoritjeans inom sju veckor och till min stora förvåning var det ingen match! Jag hade inte fått på mig brallorna på 9 år! Jag har gått i dom två gånger sen dess för jag konstaterade att jag har snyggare benbeklädnader nu än då fast nu är ju dom alldeles för stora. Tur att det finns kjolar!

Jag är fascinerad över denna uppsjö av artiklar, böcker och diskussioner om dieten. Vad är det man pratar mest om? Jo, mat! Vad och hur mycket man ska äta dom dagar man fastar. Allt fokus på just de två fastedagarnas näringsintag! Som om vi svalt ihjäl eller drabbades av farliga sjukdomar om vi är utan mat en dag eller två. Man pratar om fasta som om det var något nytt fenomen. Man pratar om fasta som en mirakelkur till ALLT eller som en inkörsport till självsvält och sjukdomar. Det beror bara på vem man lyssnar på.

Vår fixering vid mat är pervers. Skräcken för hunger finns inbyggt i oss av naturliga skäl men jag undrar vilken slags hunger vi egentligen försöker stilla med denna matpornografi vi mer eller mindre tillåter oss utsättas för. Vi tillfredsställer våra sinnen med matprogram i tv:n istället för att använda våra egna kök. Vi är vilse i pannkakan när vi irrar mellan kilometerlånga hyllor som dignar under 50 olika märken av samma vara. Omtöcknade av sockerbomber och härdade fetter ser vi inte kopplingen mellan depression och näringsbrist. Hypnotiserade av medias ständiga bombardemang av krig, ekonomisk kollaps och en döende natur går vi omkring och väntar på Armageddon. Vi ser inte att nedmonteringen av vår förmåga att tänka själva till stor del beror på vad vi stoppar i oss.

Vi i västvärlden tycker att man i länder där korruption och matbrist är rådande ska ta efter våra demokratiska värderingar och att man ska engagera sig och gå och rösta. Hur engagerad kan man vara i samhällsfrågor när den viktigaste frågan är hur man ska få mat nästa dag? Vår självgodhet vet inga gränser. Det finns hunger och så finns det hunger.

Jag tror att det är bara bra att ”svälta” sig då och då. Jag tror att det är bra att kroppens ekosystem får vila från all den smörja vi dagligen tuggar i oss. Det visste man redan för flera tusen år sedan att kroppen mår bra av att få vila från det ständiga nedbrytningsarbete matintag medför. Den största vinsten jag har av fastan är att mitt behov av att äta i tid och otid mer eller mindre har utplånats. Jag har blivit mera medveten om skillnaden mellan hunger och frustration/missnöje. ”Ta en kaka så blir du glad” gäller inte längre. Mat som fenomen känns mindre intressant för jag har upptäckt andra dimensioner inom mig på vägen. När jag fastar går jag in i en annan rytm. Jag blir mera uppmärksam på inre processer och begreppet ”soul food” blir högst påtagligt. För jag tror nämligen att om själen dagligen får näring så minskar behovet att ständigt vara på jakt efter något att stoppa i munnen. Vi i den ”rika” delen av världen har alla möjligheter att satsa mera på ”soul food” eftersom basnödvändigheterna redan är tryggade. Det har inte mamman i ett land där kampen om överlevnad p.g.a. hunger är vardag. Hon har inte tid att tänka på inre processer eller demokratiska val.

Vi kan minska berget av bortkastad mat genom att äta mindre. 1/3 av all mat vi släpar hem kastas på soptippen varje dag! Hur sjukt är inte det?

5:2 dieten är inget märkvärdigt. Den har blivit big business men om vi sansar oss och tänker efter lite så handlar det inte om annat än att vara utan mat i två dagar per vecka. Varken mer eller mindre. Kanske vi också kan få större förståelse för varför så många människor inte kan tänka på sånt som är så självklart för oss i den ”rika” delen av världen; demokrati, miljö, ekonomi, jämställdhet, djurrättsfrågor, krig osv osv. Man orkar inte, kan inte engagera sig när man är hungrig – på riktigt.

Jag har en god vän som inte äter så mycket men som ändå har massor av energi. Hon brukar säga att hon lever på ”änglamat”. Vad det är vet jag inte men jag tror att det är någon typ av ”soul food”.

På kostdoktorn.se finns det mycket intressant och tänkvärt att ta del av! Länk finns i höger spalt.

Vad är det som gör att man inte gör det man borde göra? Hur många gånger har jag inte tänkt att det och det ska jag börja göra för att underlätta vardagen bara för att några veckor senare konstatera att jag fortfarande kör i gamla spår. Vanans makt!

Under långa skogs
promenader försiggår en febril hjärnverksamhet ( försöker lära mig gåmeditation men det verkar bara ha motsatt effekt ). Jag vet inte hur många videosnuttar, noveller, kåserier ( ett utdött fenomen? ) eller föreläsningar som har snurrat på inne i huvudet under taktfast fotarbete. Det kommer en tanke, en fras eller en bild som jag MÅSTE komma ihåg att skriva ner på papper när jag kommer hem. Vad händer? Ingenting i stort sett. Alla idéer har lämnats kvar i mina fotspår i skogen, som Hans och Gretas brödbitar som fåglarna snodde, och det går tammesjutton inte att hitta tillbaka!

Det är de där ögonblicken av aha! som är så svåra att hålla fast någon längre stund. Ok, det mesta av de ”briljanta” idéerna visar sig vid närmare eftertanke inte vara så genomtänkta men de kan ofta vara frö till något användbart på längre sikt. Jag har min ”lilla svarta” med mig i väskan i vilken jag skriver ner saker jag hör och ser – just in case. Och visst lönar det sig! De hastigt nedskrivna raderna verkar börja leva sitt eget liv mellan pärmarna och det känns tryggt – jag behöver inte lägga mig i hela tiden.

 

När jag kör bil är det inte läge att skriva. Jag skulle aldrig komma fram i tid – nå, det gör jag inte annars heller – för jag skulle vara tvungen att stanna stup i kvarten. Då finns det ett annat hjälpmedel som jag håller på att bli förälskad i på riktigt; digital recordern. Den är en av de bästa investeringarna jag har gjort. Ok, jag har en telefon också men den här är enklare. Det känns också lite sådär halvproffsigt att sitta där med den lilla apparaten i handen och tala in plötsliga insikter, pågående och framtida projekt. Som en författare som researchar för sin nästa bok. Som vanligt raderas mycket av det sagda eftersom kritikern i mig alltid har åsikter och de är sällan positiva. Jag kanske skulle sluta upp med att lyssna och researcha vidare så blir det nog bra till slut. 

Ett projekt är så gott som avslutat, man borde luta sig tillbaka och njuta av frukterna…men se, det går inte! Jag tror att jag har börjat förstå mig själv allt bättre under det senaste halvåret som har gått. Jag har lärt mig identifiera mina svag sidor och jag blir allt bättre på att luska ut hur jag ska undvika att låta dem ta över. En av mina skuggor är perfektionisten som får luft när något ska levereras eller avslutas. Jag går ner i vikt, går på högvarv och blir på snudd obsessiv ( jag glömmer allt annat och har svårt att få ett slut på det jag arbetar med – om det känns viktigt dvs ). Att skriva får mig att glömma att det finns en värld utanför och jag får verkligen jobba mig ut ur den bubblan jag befinner mig i. Det är något jag får jobba med – tror jag. Eller så kan jag bli kompis med perfektionisten. Om jag accepterar mina skuggor istället för att kämpa emot eller springa undan så blir de mina bästa vänner, hjälpare och bundsförvanter.

Men samtidigt är det en skön känsla att vara inne i ett ”flow” och bara koncentrera sig på en sak. Omgivningen kan ha problem med människor som är mer eller mindre onåbara när de arbetar intensivt men hör inte det till sakens natur? Det borde vara allas rätt att få koncentrera sig på det de gör utan att ständigt bli avbrutna. Att bli avbruten i ALLT vi gör är mera regel än undantag numera. Fast vi bidrar ju själva till det genom att vara tillgängliga 24/7 via telefoner och datorer. Om du känner att du inte får slutföra saker och det stressar dig finns det bara ett råd jag kan komma med: stäng av, säg nej och/eller be om att få återkomma.

Fridens liljor!

971457 687673937928957 752961178 nHej kära läsare!

Jaha, efter många om och men och miljoner mail fram och tillbaka så är min hemsida klar. Det är inte utan att jag är nervös och har lätt magknip för nu gäller det att hålla den vid liv. Så välkommen till min sida och jag hoppas att innehållet ska vara till glädje och nytta. På min blogg kommer allt och inget att avhandlas och reflekteras över. Jag är själv ingen flitig bloggläsare men det kan ju ändras nu när jag har kastat mig ut i bloggosfären ( säger man så fortfarande eller är jag fortfarande kvar på 1900-talet? ). Jag tycker om att skratta och kommer därför att försöka sprida det vidare på bästa sätt. Jag är inte mindre seriös för det. 

Hemsidan är först och främst ett sätt för mig att vara tillgänglig för så många som möjligt. Vi behöver alla uppmuntrande ord på vägen och ibland professionell hjälp med olika problem som kan uppstå på livets väg. Som psykiatrisk sjukskötare, hypnoterapeut och coach kan jag erbjuda högklassigt stöd och vägledning. Det är för mig ett privilegium att få finnas till för Dig! Tveka inte att kontakta mig om du har frågor. Under tiden kan du kika in på min sida för att få en bild av vad jag gör. Väl mött där!

 

May the Force be with you!