admin

Nu är vi i slutet på årets andra vecka. För min del har året startat på bästa möjliga sätt och jag ska göra allt jag kan för att det ska sätta prägel på hela året. Jag har deltagit i en två dagars föreläsning med därpå följande fyra dagars meditationskurs . PhD i Psykologi, Salman Ahmad, har varit i Vasa för andra gången på ett år och hållit föreläsning i Psychology, Spirituality and Meditation. Han är i mina ögon en mycket intelligent man med stor integritet och känns solid som en klippa i sitt väsen. Han lyckas hålla åhörarna fullständigt uppmärksamma och man kunde nästan ta på den fokuserade energin som var riktad på vad han hade att berätta – åtminstone vår grupp satt som ljus och bara absorberade kunskap och information. Jag kunde också känna en oerhörd värme och en stark längtan till någonting som bara den enskilde har svar på. 

                                   

                                 Jag, Kaj, Salman, Lulu  och Tine –  kärntruppen

                                   

                                      En studie i intensitet och fokusering 🙂

 

 

Psychology, Spirituality and Meditation. Kroppsmedvetenhet, Själsmedvetenhet och Meditation. Salman redogjorde skillnaden mellan att vara kroppsmedveten ( body consciousness ) och själsmedveten ( soul consciousness ) och hur man med hjälp av meditation kan gå från kroppsmedvetenhet till själsmedvetenhet. Salman är knuten till Brahma Kumaris i Danmark,  en andlig rörelse med rötter i Pakistan på 1930-talet och som har meditationscenter i ca 140 länder och Finland är ett av länderna ( H:fors ). Förutom hans arbete bl.a. vid Copenhagen Business School håller han föreläsningar och vi ser fram emot att få hit honom igen. 

Jaha, och varför ska man gå från kroppsmedvetenhet till själsmedvetenhet? kanske någon undrar. Enligt Salman – och många med honom – är roten till vårt lidande vår identifiering med kroppen och formen. Den identitet vi skapar åt oss själva bygger på omständigheter och erfarenheter från barndomen och framåt. Yttre omständigheter som skapar inre bilder och tankar om vem jag är ( som psykiatrisk sjukskötare har jag sett t.ex. hur mobbade personer ser på sig själva och det är hjärtskärande. De har internaliserat eller införlivat mobbarnas beteende i sina liv och behandlar sig själva som om de fortfarande var mobbade. De ser inte att det i själva verket är dem själva som låter mobbningen fortsätta genom självkritik och nedvärdering ).

När vi identifierar oss med kroppen eller formen ( allt omkring oss är ju ”form” ) blir vi snabbt beroende av alla andra kroppar och former för vårt välbefinnande. Vi förlorar vår autonomi och frihet genom att låta omständigheter ( relationer, ekonomi, jobb, bostadsort, historia, föräldrar, vänner osv ) definiera vilka vi är. Vi ser oss som enbart den här kroppen som går omkring x antal år på jorden för att sedan försvinna. Och vad gör vi under den tiden? Samlar på saker, bråkar om ägodelar och mark, spenderar mesta av tiden att jaga pengar så vi kan köpa saker och upplevelser, mördar, skövlar, förorenar, älskar och hatar, gråter och skrattar och lider av separationsångest. Vi sårar och sviker varandra, vill komma tillbaka eller vill gå, attackerar ”dom där” och skyddar det som är ”vårt, mitt” ( nation, kultur, språk, hudfärg, mark, vatten, luft…).

Den som har ögon i huvudet ser att det här kroppsmedvetandet inte är bra och att vi måste höja vårt medvetande om vi vill rädda den här vackra planeten vi bor på. Lidandet grundar sig i separationen från den del av oss som är oförstörbar, helig och som är ett med allt levande, med hela universum. Den del vilkens ursprung är av det många vill kalla Gud, Allah, Krishna, Livskraften, Universum, Fadern, Modern för att ta några namn. Orsaken till att vi behöver sätta namn och bild är för att vi lever i en värld av form. Vi har svårt att föreställa oss något som vi inte kan ge en form. Dessa namn och bilder är ändå inget annat än symboler för den källa vi alla kommer ifrån och som vi inte vet vad det är men som vi tycks ha något minne av långt inom oss och det minnet kan spåras genom hela mänsklighetens historia. Detta dunkla minne verkar också vara kopplat till den svårdefinierbara längtan som människan har gett uttryck för på olika sätt genom historien. Det som är intressant att många religioners gudar påminner mera om oss i XXL-storlek än tvärtom – men så vet vi ju inte av något annat heller så länge vi är fast i formen och sätter ord i munnen på något vi inte har ord för – egentligen. Vi kan bara använda oss av de symboler vi har och som utvecklas med tiden för hur beskriver man något som är osynligt, tidlöst och inte har någon form?  Fredrik Lindström säger så bra i radioprogrammet Vinter att den gud vi nu tillber är den ekonomiska marknaden men att den guden också har fjättrat oss i bojor som vi har svårt att komma loss ur och tja, det är ju inte så långsökt.

Så länge vi ser oss separerade från varandra, från djur och växter, vatten och luft så kan vi fortsätta att slakta och skövla –  bortdomnade och drogade som vi är av rädsla och förtvivlan förklätt till ilska och hat mot allt och alla som vi upplever hotar vår identitet. Vi är så avtrubbade av långvarig indoktrinering om att det inte finns något hopp att vi har svårt att vakna upp men allt fler människor håller på att vakna upp nu och ser att vi måste ta oss samman. Här kommer medvetandet om själen in – Själsmedvetenheten – och kan få oss att vakna upp ur vår långa törnrosasömn. När själsmedvetenheten blir större än kroppsmedvetenheten kan vi inte fortsätta att leva som vi har gjort tidigare. Det går inte att förgifta sin kropp utan att man börjar må riktigt dåligt. Man blir mera känslig för vad man äter och mera lyhörd för kroppens signaler. Kroppen är vårt fordon, vår ”köttkostym” och den kan också ses som bostaden ( kroppen är ditt tempel ) för det oförstörbara och eviga medvetandet eller själen, om man så vill. Vi är här på jorden för att hjälpa och hela och dela med varandra, ta hand om jordens gåvor och hela tiden minnas vem vi är, varifrån vi kommer och vem vi tillhör. Om vi förstör kroppen med gifter och dåliga vanor är det svårt att utföra det vi är ämnade att göra. Att helt fokusera på kroppen och bo på gym mesta av den vakna tiden är heller inte att visa respekt och känna kärlek för kroppen. Kroppen som utför så fantastiska saker varje dag utan att vi noterar det – ett intelligent instrument som kan göra i stort sett vad som helst. Varför har vi bil? Jo, för att komma från punkt A till punkt B. Den tjänar oss genom att föra oss vart vi vill bara vi sköter om den och tankar bensin med jämna mellanrum. Samma är det med kroppen – den är fordonet för medvetandet som använder kroppen för de uppgifter som ska utföras och om vi ser till att ge bra mat och tillräcklig med vila så kommer den att vara ett trevligt fordon att framföra och ett fint tempel att bo i.

                                             

Genom meditation kan vi hålla ”linjen öppen” till Källan, återvända dit för att få healing och ny energi och inte minst påminna oss om att vi är så mycket större än vår kropp, historia, relationer, framgångar, nederlag, roller. Vi är det oförstörbara medvetandet som inte känner till lidande och sorg. Lidande och sorg är egots domäner. Den som är beroende lider. Nu betyder inte det att vi ska strunta i våra relationer eller vända världen ryggen för att sitta och meditera i en grotta resten av livet – tvärtom! Vad hjälper det världen om syftet med meditation är att bli världsfrånvänd? Nej, vi har alla ett syfte, det gäller bara att ta reda på vad det är och t.ex. genom meditation – att gå in i sig själv och eftersträva stillhet och tystnad – kan man få svar på många frågor. Att meditera är som att låta det grumliga i vattnet sjunka ner till botten så att vattnet blir klart och man kan se bättre. Det finns mycket forskning om meditationens positiva verkan på hjärnverksamheten . Meditation hjälper båda hjärnhalvorna att bli mera synkroniserade med varandra vilket medför ett bättre minne, snabbare arbetsminne, bättre förmåga till problemlösning, bättre omsättning av syre osv. 

                                 

En PET-scanning av hjärnan före och efter meditation. Bilden till vänster visar en vardagsaktiv hjärna och den till höger visar en hjärna som har mediterat. De röda områdena är pågående verksamhet. Notera att det svarta fältet är mindre i den mediterande hjärnan till höger. Man har konstaterat hos buddhistiska munkar att de har mera grå hjärnsubstans än ”normalt” och man tror att det har att göra med bl.a. meditation.

 

Om det är viktigt att respektera kroppen och vara sparsam i sin konsumtion av jordens tillgångar så är våra tankar ännu viktigare att förädla och kultivera. Allt börjar med en tanke i form av ord – I begynnelsen var Ordet ( Johannes 1:1 ) och det jag tänker har tendens att manifesteras i en eller annan form. Om jag är rädd i mina tankar så syns det i mitt liv och i vilka val jag gör. Utgående från en helhetsperspektiv där alla är sammanbundna med varandra så påverkar de tankar du har om en person även om det är avstånd mellan er och ni inte har kontakt. Det du tänker om mig påverkar mig i en eller annan utsträckning. Om jag vill dig väl så påverkar det mig också och om jag har mindre ädla tankar om dig drabbas vi båda i negativ riktning. Man kan säga att det jag tänker avgör hur mitt liv blir. Har jag dålig karma från mitt förflutna så kan jag påverka mitt karma rätt riktning i fortsättningen genom att ta ansvar för tankar och handlingar här och nu. Det jag gör idag har effekt längre fram i livet  – för mig och andra. Tanke är energi – som allt annat – och energi är oförstörbar.

Nu finns det otaliga sätt att meditera och genom att pröva sig fram så hittar man det sätt som passar ens temperament och energi, tänker jag. För min del känner jag att bästa kontakten med mitt högre medvetande får jag när jag skriver. Att stiga upp tidigt på morgonen och sitta en stund med ett ljus tänt och fokusera inåt är heller inte dumt. En del dansar sig in till sitt högre medvetande och andra kanske målar. Men oberoende vilka kanaler vi använder är syftet med meditationen att vi ska kunna vara i ett meditativt och harmoniskt tillstånd i allt vi gör under dagen; medvetna, närvarande, empatiska, kärleksfulla och hjälpsamma men inte beroende av vare sig människor eller andra omständigheter. Inte låta sig rubbas i sitt inre lugn trots utmanande omständigheter, fastna i känslor av panik, ilska eller andra destruktiva känslor utan istället se vad som behöver göras och sedan ”move on” som Salman uttrycker det.

Nå, så långt mina tankar runt kursen. Nu hoppas jag att du har famnen öppen för alla möjligheter och utmaningar som väntar dig detta år. Sträck på dig, säg JA till möjligheter som dyker upp och låt inte rädslorna hindra dig – du kommer bara att ångra dig och det är ju värdelöst. Öppna upp en litet hörn i ditt medvetande för att du kan så mycket mera än du tror och att du har ett syfte, ett viktigt jobb att utföra här på Moder Jord. Om du inte vet vad ditt syfte är så ska jag ge dig en liten vink; vad är det som känns naturligt för dig och som du inte behöver anstränga dig att göra och som känns rätt, sant och bra? Börja leta där. Sätt dig ner eller lägg dig ner och känn in vad som kommer till dig.

                                      

 

Och så vill jag avsluta med en historisk tillbakablick med att berätta att den 11:e januari år 1787 upptäckte den tysk-brittiske astronomen William Herschel Uranus månar Titania och Oberon. Det ni!

 

Fridens liljor!

Min nyårsafton går i eftertankens tecken i skenet av levande ljus och med stillhet i huset. Jag känner att jag måste samla mina intryck och erfarenheter på något sätt. Jag tänker göra en liten krönika över året som har gått. Ofta tittar jag inte bakåt när jag står inför det nya året men i år har jag bestämt mig för att titta på spelkartan jag har haft i min hand och se vilka vägar jag har gått, vilka hinder jag har stött på och var jag har fått ett extra liv, några mynt eller extra energi.

Några axplock ur min kalender för år 2013:

Januari:

Min äldre lillebror Micke fyller år. Påbörjar en 40 dagars sadhana ( meditation man gör dagligen i 40 dagar och det finns olika traditioner att följa ). Deltar i en Kriya Yoga helg på Wasa Wellness. Föreläsning för Malax Mittimellan Marthorna. Skypesamtal med Rick Boggs från USA angående min ansökan om att delta i Dream Builder Live i Los Angeles i mars. Jag vill bli Dream Builder Coach! Bestämmer mig där och då att åka ner men vet inte hur jag ska finansiera det! Jag tillämpar principen om att ”fokusera på vad men inte bekymra mig så mycket om hur” för det sköter någon annan eller något annat om så länge jag sköter min del av jobbet. Jag nöjer mig med den något luddiga förklaringen.

                           

                                                                    mylifepuzzle.com 

Februari:

Min son Viktor fyller år. Till Teneriffa med två goda vänner efter en kort överläggning med min plånbok som protesterade men jag blev plötsligt lomhörd. Dåligt väder, dålig stämning och studerar samtidigt Dream Builder Coaching programmet – 12 veckors program som ska präntas in på 4 veckor eftersom det måste vara gjort innan jag åker över till Los Angeles. Ögonen blöder, öronen heta av att ständigt vara instängda i hörlurar. Webinars, coachingsamtal, skriva, skriva, skriva. Våra dansträningar startar igång igen efter juluppehåll och vi kör två gånger i veckan. Jobbar kvällar med hypnoterapi i min privata mottagning. Får loss pengar till USA på rekordtid genom att gå till banken. TACK! TACK! TACK! 40 dagars sadhana avklarad. Jag undrar hur mycket den påverkar allt som händer just nu?

                                         

                                                      En googlad bild som jag inte hittar adressen till!

 

 

Mars:

Min äldsta dotter Lina fyller år. Vår dans- och rytmgrupp Kpanlogo Yede  ( hemsidan är inte up to date, tyvärr ) uppträder på en tillställning i Vasa. Träningar. Sticker till Los Angeles med hög feber – har inte haft feber på 10 år! Är där över en helg på LAX Marriott Hotel och är så sjuk att jag knappt vet vad som pågår runtomkring mig. Hinner med 6-timmars sightseeing i en liten buss med roligt folk. Fullspäckat program, massor med folk och grupparbeten. Feber, luftrörskatarr som gör att det känns som att andas genom ett sugrör samtidigt som lungorna försöker slita sig loss i hostattackerna. Får mitt certifikat. Väl hemma sjukskrivs jag samtidigt som jag fyller 50 år vilket passerar fridfullt förbi utan väsen men jag får en underbar present av mina barn och mamma; de har öppnat ett resekonto åt mig för min drömresa! Få se nu…Indien? Ghana? Peru? USA?

 

April:

Mamma fyller år. En lugn månad förutom på jobbet. Många mår dåligt på våren – särskilt innan löven spricker ut, verkar det som. Jag är helt slut – är alltid lite nedstämd och trött i april. Fortsätter studera coachingprogrammet, mera webinars och coachingsamtal. En fantastiskt föreläsningshelg i Vasa med psykologiprofessor Salman Ahmad från Köpenhamn – Psychology, Spirituality and Meditation. Omtumlad, upplyft och full av nya insikter. Alltmer meditation och introvert tillvaro. Behöver stanna upp. Min nya sida på facebook är klar: Carina Engström Coaching & Therapy.

 

Maj:

Yngre lillebror Stasse fyller år. Vi uppträder med dans på torget 1:a Maj, svinkallt att dansa barfota. Har några klienter som kommer till min mottagning för hypnoterapi. Mycket jobb och mycket trött. Åker till Gränna och Visingsö på den årliga hypnoterapikonferensen som SSEAH ordnar. Klättar upp i kyrktornet igen för att kolla om min höjdskräck fortfarande är botad sedan förra årets hypnoterapisession Jörgen Sundvall gjorde med mig och det är inga problem att stå där uppe. Passar på att göra min första videofilm att lägga ut på facebook. Nervös och hur amatörmässig som helst men det är roligt! Ett härligt veckoslut fyllt av nya intryck och nyttigheter att ta med hem. Cyklar runt på ön och känner mig hel. Väl hemma igen deltar jag och Hanna i en demonstration mot Monsanto. Liten grupp men gapig och synlig! Bestämmer mig för att köra 5:2 dieten och startar på 66 kg. Men jag fastar på riktigt vilket betyder att jag inte äter alls utan bara dricker. Den 19:e juli ska jag komma i mina favoritjeans som jag inte har varit i på 9 år. Bara för att jag ska. Något mål måste jag ju ha!

 

Juni:

Mycket jobb. Går stadigt ner i vikt. Lina förlovar sig! Vi uppträder med dansgruppen på Pienet Festarit Preerialla på Sandö. Tungt att dansa i sanden men det kändes speciellt på något sätt – mera jordnära. Har flera klienter i min privata mottagning. Vill göra något annat på midsommar än det vanliga så jag stannar hemma och betraktar tillsammans med miljoner mygg den uppstigande solen. Tar några bilder med telefon och dom blir rätt bra. Lägger ut några videosnuttar på fb där jag pratar om ditten och datten, borde kanske satsa mera på det? Köper biljetter till Mundekulla Musikfestival som går av stapeln i augusti i Smålands mörka skogar. Det blir inte den sedvanliga Rauma Blues helgen detta år. Vill göra något annorlunda. Det har sitt pris, visar det sig men jag kan inte fortsätta på samma väg – det går inte. Saker blir sagda, saker blir missförstådda, saker blir bara så fel. Jag drar mig in i mitt skal – behöver stillhet. Läser mycket och skriver dagligen ner mina tankar.

 

Juli:

Mycket på jobbet och klienter i min mottagning på kvällar och helger. Vikten går stadigt ner. I slutet av månaden tar jag semester, pappa kommer med sin stora hoj och stannar i ca 2 veckor. Lugnt och skönt. Slappar, läser böcker och mår bra. Kommer in i mina jeans den 19:e!

 

Augusti:

På Konstens Natt är jag med i sambatåget och spelar surdotrumma. Har mina favoritjeans på mig men de känns inte lika roliga längre så de åker in tillbaka i skåpet. Skickar i sista minuten in en novell till en tävling som tidningen Kuriren ordnar. Jag reser med långtradare ner till Gränna för att därifrån åka till Mundekulla med Bodil och Björn. De är i full fart med att skapa Uppgrenna Naturhus och det kommer att bli ett fantastiskt center för retreat och kurser! Den bästa helgen på evigheter upplever jag i Mundekulla! Sover i tält, deltar i workshops, förläsningar, sjunger, dansar och spelar djembetrumma runt öppen eld tillsammans med några killar och massor med dansande människor. Njuter av gudomlig vegetarisk mat. Jag vill inte komma ut ur min drömtillvaro! De mest magiska 4 dagar som jag så väl behövde och jag bara längtar till nästa festival! Stannar i ett par dagar i Gränna innan jag åker hem. Cyklar, går mycket och funderar på allt och inget. Får en invit av Jörgen att hänga med till London på APHP-konferensen i oktober. Hur ska jag få pengar till det? Tillämpar än en gång principen  ”fokusera på vad men inte bekymra mig så mycket om hur” för det sköter någon annan eller något annat om så länge jag sköter min del av jobbet. Åker hem med den ständiga närvaron av sorg – som alltid när jag ska lämna Sverige. Tillbaka på jobb med fullbokade tider. Hanna flyttar samtidigt  till Umeå för att studera på universitet, Viktor börjar på Lappfjärds Folkhögskola och Lina börjar sitt andra år på Åbo Akademi. Mitt modershjärta svämmar över av glädje och jag är så glad att de hittar sina vägar i livets snårskog.

 

September:

Min dotter Hanna fyller år. Kommer igång med dansträningarna igen. Lite ångest över hur vi ska klara av hyran för träningslokalen. Nu är min hemsida äntligen klar efter en längre tids tjafs om bilder och annat – jag är nog lite perfektionist i alla fall…Känns lite nervigt för nu får jag prestationsångest! Jag ska ju hålla min hemsida levande vilket innebär att jag bör skriva ofta – tänk om jag inte har något att säga eller ingen tycker att det är intressant det jag skriver? Deltar i en föreläsning om Hormoner och Kvinnors Hälsa i Närpes med Marianne Arnström. Mera kunskap men mera ilska på köpet! Skriver en blogg om det. Skönt kroppsarbete i form av vedarbete med mina underbara grannar. Planerar tillsammans med Tine och Kaj nästa föreläsningsserie som Salman Ahmad ska hålla i Vasa i början av januari. Anmäler mig till en 6-veckors kurs på nätet – Journal Your Life –  av och med Susannah Conway

 

Oktober:

Åker till Helsingfors med god vän för att lyssna på min idol Richard Bona ( är lite småförälskad i den mannen ). Han är den som jag har lyssnat på under hela detta år nästan dagligen. Hans musik är som balsam på sargad själ. Dagen efter konserten håller jag min första Dream Builder Workshop vid Sundom ungdomslokal för ca 20 personer. Nervös, skakig men efter en stund lossnar det och det blir en bra kväll. Hade riggat upp kamera för att filma i studiesyfte men det klassiska händer – ingenting har spelats in! Så kan det gå. Jobbar på som vanligt med fullbokade tider. Skrivkursen ”Journal Your Life” avslutas och jag har fått mera verktyg att använda i mitt skrivande. Köper biljett till APHP-konferensen i London som är 26-27.10. En mycket givande helg med intressanta föreläsningar och människor. Känner en förundran över att jag sitter tillsammans med professionella terapeuter som har skrivit många böcker i ämnet och äter mat och konverserar med dem. Hur i fridens namn gick det här till? Jag känner samtidigt djup tacksamhet. Jag blir så förtjust i London trots den korta tid jag var där. Dit ska jag åka igen! Bor på ett hostel nära Hyde Park. Kommer hem med en drös böcker och ett tomt konto.

                                       

                                                                  Richard Bona!

November:

Min söta och härliga dotterdotter Michelle fyller år. Fruktansvärt trött. Kan inte sova. Sjukskriven i en vecka, blir helad under långa skogspromenader. Kommer igen och påbörjar en föreläsningsserie på jobbet. Jag är med i en skrivarkurs igen – Bloggskrift 4. Har varit med förr och det är riktigt roligt att få uppgifter att jobba med. Startar en ny blogg – det var vår första uppgift. Nu har jag min ”litterära blogg” som går under namnet ”En förvirrad 60-talists tankespån” och naturligtvis får jag prestationsångest igen…Månaden lunkar på i gemytlig takt.

 

December:

Vi uppträder med våra danser på ett julfest och det är alltid lika roligt att se folks miner när vi vitingar dansar afrikanskt. Hur som helst är afrikansk dans och trummor mitt vattenhål för jag är alltid fylld av ny och härlig energi efter varje träningspass. Bilen till verkstan vilket gjorde ett stort hål i min julbudget. Fick beskedet att jag fått tredje pris i novelltävlingen! Wow! Fullbokade tider på jobbet. Ledigt över julhelgen. Middag hos mig på julafton. För mycket mat och för mycket vin men det var roligt. Mina två yngsta kottar bor hos mig nu när de har jullov.

 

 

Offentliga eller på annat sätt kända personer som mer eller mindre har haft stor betydelse för mig under året:

Mary Manin Morrissey, Eckhart Tolle, Robin Sharma, Natalie Ledwell, Wayne Dyer, Brendon Burchard, Neal Donald Walsh, Esther Hicks, Richard Bona, Greg Braden, Kay Pollak, Thomas DiLeva, Bob Doyle, Janet Conner, Jörgen Sundvall och många fler.

Mina nära och kära finns alltid i mitt hjärta även om min hjärna ofta befinner sig uppe i en nebulosa eller intrasslad i planer, drömmar och mål – där också ni finns med… alltså inte i nebulosan men i planerna… Jag är inte den mest familjära typen i mitt dagliga liv, jag behöver mycket tid för mig själv och låter andra vara ifred men utgår ifrån att om jag behövs så får jag veta det. Jag älskar er och när ni mår bra så mår jag bra!

Många nya vänner har jag fått! Så härligt och så givande! Jag har vågat gå utanför min comfort zone och det har gett mig helt nya upplevelser, nya insikter och en uppgraderad självkänsla! TACK!

Mina ”gamla” vänner är jag också djupt tacksam över. Jag har inte så många nära vänner och vi träffas inte så ofta men de finns i mitt hjärta. Jag har gjort en del val under året som har medfört att en del vänskapsband inte håller längre på samma sätt och det var inte en lätt sak att hantera. Det är tråkigt men så är livet – vi förändras och passar plötsligt inte in i det gamla och bekanta. Huvudsaken är ingen ska behöva känna skuld eller vara bitter och arg – det leder ingenstans. Även de som inte är vänner på samma sätt längre finns i mitt hjärta för de har hjälpt och lärt mig så mycket under årens gång. Jag hoppas att jag har kunnat ge ens en liten del tillbaka. 

 Det är så många ögonblick som har försvunnit och glömts bort. Så många tankar och insikter som inte har skrivits ned. Så många minuter och sekunder som säkert har haft större betydelse än jag inser. Så många händelser som jag inte har nämnt men som har påverkat mig. Men jag har haft ett bra år. Jag har öppnat en del nya dörrar men samtidigt har dörrar också stängts. Många inre kamper har jag utkämpat, otaliga timmar har jag satt ner på min personliga utveckling och så många människor jag har mött – i jobbet och utanför – som har lärt mig så mycket.

Vilken läxa har jag lärt mig under år 2013? Det som kommer till mig är att när jag accepterar sådant jag inte velat se hos mig själv och låter det vara där bland alla andra ”egodelar” i min personlighet, utan att bråka med det så är det som om ett krig upphör. Den egodel jag inte har gillat viftar med vit flagga, jag omfamnar den och den får äntligen vila i frid tills den smälter samman med mina bättre egodelar. Det tar tid men jag har all tid i världen och jag är så tacksam över att kunna låta saker bara vara som de är!

Nu ska jag tända en eld i öppna spisen, smälta mitt tenn och fokusera på vad medan någon annan eller annat tar hand om hur.

Jag hoppas att det du längtar efter och drömmer om ska komma till dig. Jag sänder en tanke till dig att du ska ha tillit till att Livet bär och att du inte ska oroa dig för någonting. Jag hoppas att du tycker att du är värd allt du drömmer om. Jag tycker att du är det. Lev, låt andra leva och förvalta ditt pund väl.

                                                     

                                                              GOTT NYTT ÅR!

Det blev inte så många bilder den här gången av den enkla anledningen att jag inte har foton som passar till texten eller så är de för stora och jag vet inte hur jag ska få dem mindre. Kanske ett av mina mål för året bör vara att lära mig mera om bildhantering…

 

 

 

Idag, den 28:e december, är det Menlösa barns dag. Hur många har koll på varför en sådan dag uppmärksammas i kalendern? I Sverige kallar man istället dagen för Värnlösa barns dag sedan år 2001 medan vi i Finland tycker att Menlösa barns dag fortfarande fungerar. Att vara värnlös är dock inte detsamma som att vara menlös vilket jag ska förklarar lite närmare längre fram.

Menlösa barns dag eller fjärde dag jul firas för att minnas offren för kung Herodes barnamord – han lät döda alla upp till 2 år gamla gossebarn i Betlehem för att försäkra sig om att den ”kung” som stjärntydarna hade förutspått skulle födas – alltså Jesus – inte skulle kunna hota hans maktposition. Man minns också denna dag som Josefs, Marias och Jesusbarnets flykt till Egypten.

                                         

Men storyn är inte ny.  I 2:a Moseboken kände sig Farao … Akhenaton, Ramses? …också hotad av ett gossebarn  och lät kasta alla gossebarn i Nilen men åtminstone  en pojke räddades undan döden genom att läggas i en korg och hittades sen gömd i vassen av hovdamer. Han hette Moses. Det här hände alltså ca 1300 år innan Herodes fick samma idé som Farao ”Vemdetnuvar” och det berättas också att Moses blev fosterbror till den egyptiske prinsen Ramses. Tja, ni vet – legender och myter…och så hände det en massa saker och enligt Sigmund Freud dödades Moses senare av sina egna ( israeliter ) som sedan ångrade attentatet och skapade myten om Messias som skulle komma tillbaka en vacker dag. Det finns hur många historier som helst och den ena är mera dramatisk än den andra. 

Det kan diskuteras i evigheter om vad som är sant och vad som är legender och myter. Våra liv har genomsyrats av legender och myter genom alla generationer och det är ett mänskligt drag att berätta historier som ändras från mun till mun och från tid till tid. Det är inget märkligt med det. Personligen tycker jag att det bara är roligt och intressant att veta varför man firar det ena eller det andra och om det är sant eller inte tycker jag är av mindre betydelse; vad det än ligger för grund till våra berättelser så berättar de någonting om oss.

Menlös betyder egentligen skuldfri, oskyldig, from men ordet har också fått betydelsen naiv, enfaldig, harmlös och outvecklad i andligt avseende ( jag älskar gammalmodiga uttryck! ). Värnlös betyder däremot skyddslös, att inte kunna försvara sig, utsatt för omgivningens godtycke. Menlös ses som ett gammalmodigt uttryck och har antagligen därför bytts ut till värnlös p.g.a. att menlös har med tiden kopplats samman med de mindre smickrande adjektiven som nämndes tidigare. Här finns en utförlig lista på vad menlös kan betyda.  

Tja, här kom det lite fakta och sånt denna fjärde dag jul, Menlösa eller Värnlösa barns dag. 

 

                                                       

         Mark Levengood har alltid något roligt att berätta så han får vara med idag också 🙂

                                       

 

                 Och sist men inte minst såg den snygge Denzel Washington dagens ljus

                                                    denna dag för 59 år sedan 😉

                           

    Oj! Jag får inte glömma att gratulera min kära granne Peter på hans födelsedag också!

                                                              Hurra! Hurra! Hurra!

 

 

Den här videon har delats otaliga gånger och den ska vandra från skärm till skärm i all evighet, tycker jag. Det jag ser är så vackert att mitt hjärta slår knut på sig själv. Ett ögonblick av bekymmerslöshet i 20 cancersjuka människors liv har fångats in i evighetens kameralins. 

Jag har inte hört om Mimi Foundation förrän jag såg videon och jag känner djup respekt för vad stiftelsen gör för att hjälpa människor med cancersjukdomar att för en stund känna sig bekymmersfria. Att för en stund få komma bort mentalt och känslomässigt från sin sjukdom – det måste ju vara bra för immunförsvaret! 

Jag ser inte bara bekymmerslöshet i blickarna som ser in i sig själva – jag ser också en andlös hänförelse över att se sig själv och bli fullständigt upp över öronen förälskad! Likt det lilla barnet som ser sig själv i en spegel och blir helt saligt och avfyrar ett leende så man bara smäller av. Det är som att återse en länge saknad och mycket älskad vän!

Jag får en massa associationer när jag ser videon och jag kan titta på den om och om igen för det finns någonting så stort och ordlöst i dessa öppna och hänförda blickar som inte kan kläs i ord. Kärlek? Det ordet känns så futtigt på något vis…

Stiftelsen har center i några länder i Europa knutna till onkologiska avdelningar på sjukhus där de erbjuder olika typer av behandlingar för välmåendet. Varför inte bjuda in Mimi Foundation till vårt lands sjukhus att bli en aktiv samarbetspartner inom cancervården?

 

 

 

 

 

 

 

 

                                                      

                                                                         globallightminds.com

Idag är det fullmåne. Jag har tidigare skrivit att jag tycker att månfaserna är ett bra och roligt/kreativt fenomen att utgå ifrån när jag vill påbörja eller avsluta någonting. Jag kan påbörja något vid nymåne och bestämma vid vilken fullmåne det ska avslutas, förankras eller manifesteras. Mitt förhållningssätt till månen har inget att göra med tro eller vidskepelse, jag tycker helt enkelt om att koppla ihop min existens och mina göranden och låtanden med något som är större än mig själv. Det är som att sluta ett avtal med någon/något som inte dömer ut, inte skrattar bäst som skrattar sist eller inte tror/vill att det ska gå bra. Månen är vittne till mina tankar, planer och drömmar och jag är en enda av oss som dömer. Månen är en urgammal symbol för den eviga livscykeln – födelse och död i en ständig process. Månen symboliserar också det undermedvetna, det fördolda. Jag tycker om tanken att vara en del i denna livscykel och att uppmärksamma månens kvaliteter som en symbol för livscykeln och hur det påverkar mig och min omgivning. Bonden förr i världen gick efter månens cykler när han skulle så, skörda osv.

                                                                                                                 

Våra beslut kan tyckas vid första ögonkastet basera sig på vårt rationella tänk men vi bedrar oss för det mesta. Det undermedvetna är känslornas hemvist och om det rationella intellektet inte kommunicerar med känslorna är det troligt att vi styrs av känslorna mer än vi vill erkänna. Om du är i en situation där du står mellan flera val, ett beslut ska fattas eller du står på en ny och okänd väg kan det löna sig att du stillar dig och lyssnar inåt. Lyssna först på vad ditt intellekt har att säga om situationen. Hjärnan är en hejare på att hitta förklaringar på problem men den är också lite enkel för den ser inte skillnaden på verklighet och föreställning. Lyssna sedan till vad hjärtat har att säga till om saken. Är hjärta och hjärna på samma våglängd? Om de inte är det så är det ännu viktigare att du tar dig tid att lyssna ännu mera till vad som pågår i ditt inre.

Vi har ett mentalt system och ett emotionellt system som när de interagerar med varandra skapar en harmoni i våra dagliga liv och när vi står inför valsituationer. Hjärtat har sin egen lilla ”hjärna” som vi först de senaste decennierna har fått mera kunskap om.

Vi vet oftast när vi har fattat ett beslut som inte är i linje med det vi innerst inne vill eller vad hjärtat säger; det känns i magen, i hjärtat och vi hamnar i konflikt med oss själva och omgivningen. Vad som hindrar oss att fatta rätt beslut är ofta RÄDSLA. Rädslan kommer från våra inprogrammerade uppfattningar om hur jag, andra och världen är och bör vara. Rädslan är egots enda vapen för att hindra oss att bli det vi vill bli, göra det vi vill göra och få det vi vill ha. Egot är produkten av ditt samspel med omgivningen och som blir till erfarenheter som du bygger dina beslut i nuet på. Speciellt under de första 20-30 åren av ditt liv skapar du dig en bild av vem du ( tror att ) är och vad som förväntas av dig. Det finns dock ett autentiskt DU bakom egots masker och när du kommer i kontakt med denna DU öppnas en väg mellan din hjärna och ditt hjärta och du får tillgång till den kloka och visa delen av dig och som hjälper dig att fatta beslut som är i linje med den du vill vara.

                                                         

                                                                          emmalinden.com

 I dag är det fullmåne. Vad kan du avsluta eller påbörja idag? Finns det onödig och obrukbar last i din ryggsäck som du kan slänga överbord? Kan du säga farväl till gamla program och tänkesätt som inte längre är till nytta? Har du något bra och fint du vill fira? Vi är alla en del av det oändliga universum vi susar fram i och månen lyser upp våra mörka nätter ( när det är molnfritt dvs ) liksom vår medvetenhet sätter ljus på det undermedvetnas kraft som bor inom oss alla. 

 

 

                                               

                                                                                  karvling.com

”Jag skulle så gärna men jag är så rädd…” osv.  Känner du igen den här typen av påståenden? Det gör du säkert men hur medveten är du om att du ofta resonerar så här? Hur många gånger om dagen tror du att du medvetet eller omedvetet meddelar till dig själv och andra om alla hinder som finns för att göra det ena eller det andra?

Vårt vardagsmedvetna är egentligen på en rätt låg nivå. Vi agerar och tänker för det mesta på rutin så länge vardagen går sin makliga lunk. Vi lufsar på i samma spår och är ganska omedvetna så länge vi har plan mark under fötterna och håller oss till samma rutt. Spontant kan man tycka att det är en rätt gemytlig tillvaro; tryggt och förutsägbart. Många vill ha det så och det är helt i sin ordning. Alla utkämpar inte en ständig kamp om utrymme, förverkligande och expansion. Det skaver ibland i den fotriktiga skon men inte mer än att det går att åtgärda med lite vila, salva och plåster för att nu använda en metafor för olika sorts tröstnappar som finns att ta till.

Du som kämpar med ångestrelaterade problem har däremot lite större skavsår vilka kräver en mera ingående vård. Så mycket du skulle vilja göra men så mycket rädsla som hindrar! Hindren är så stora att det är bara det du ser! Du står med näsan mot muren och ser inget annat än en grå vägg.

                                                     

                                                                              se.freepik.com

Om du t.ex. lider av social fobi kan ditt resonemang lyda så här: ”Jag skulle så gärna vilja gå ut och dansa men jag är så rädd att göra bort mig”. Det finns ett nyckelord i meningen – men! Detta lilla ”men” är förmodligen det ord du använder mest i dina förklaringar till varför du inte kan det ena eller det andra. När du avslutar din mening med ett negativt påstående styrs ditt beteende av det. Ok, vad händer om du ändrar på ordföljden i samma mening?  ”Jag är så rädd att göra bort mig men jag tänker gå ut och dansa i alla fall”. Ditt lilla ”men” är fortfarande med för det är svårt att bryta vanor i första försöket men du borde märka skillnaden i energin i meningen. Det gör jag i alla fall! När du har flyttat det negativa påståendet framför ”men” och avslutar med ett positivt påstående får meningen en ny betydelse och blir som en antidot till till negativa resonemang. Din hjärna minns bättre slutet av meningen. Påståendet lämnar en öppning, en möjlighet för dig att bli mera tolerant och accepterande för det du anser vara negativt/dåligt hos dig. Tanken på att göra bort sig blir inte lika gastkramande och förlamande.

Att bli medveten om vad du säger till dig själv är nyckeln till att ta kontrollen över dina tankar. När du kommer på dig själv att ständigt hitta på ursäkter för att inte våga det du så hett önskar – observera då hur du säger och ändra på ordföljden. Om du tränar det här några gånger varje dag är jag helt säker på att du kommer att ändra ditt beteende på sikt och plötsligt en vacker kväll buggar du loss på dansgolvet med en häftig danspartner…eller kör en riktigt nära tryckare! Låt inte dina rädslor ta kontrollen – de är inget annat än egots små tandpetare som det har fått dig att tro är dödliga! Tro på att du kan det du vill för det gör jag! Jag vet att du kan!

                                        


Dagens inlägg är inspirerat av Terence Watts, hypnoterapeut och psykoterapeut, som jag träffade i London i oktober på den årliga APHP konferensen – Association for Professional Hypnosis and Psychotherapy – samt av John Whitmore, coach och författare till boken Nya Coaching för bättre resultat.

                               

                             

”Maten är din medicin, din livsstil är din terapi” säger Janesh Vaidya, en internationellt välkänd ayurvedaläkare som föreläste igår på 1:a advent i Kronoby Folkhögskola. 95 personer hade trotsat hård vind och snöyra för att komma och lyssna och naturligtvis var det mest kvinnor som det ofta är på föreläsningar om hälsa och livsstil. Det var väl en handfull män som deltog och de såg faktiskt inte ut som att deras fruar hade släpat dit dem utan verkade vara genuint intresserade av vad Janesh hade att berätta.

                 

 

                                 En något risig bild på böckerna jag införskaffade på föreläsningen…

 

Janesh är född i en vaidyafamilj ( en vaidya är en traditionell ayurvedaläkare som tar hand om hälsan i sin by ) med djup kunskap om sammanhangen mellan natur och människa. Han ser att folk mår dåligt p.g.a. dålig/fel mat, fel livsstil och destruktiva tankar och det är han ju naturligtvis inte ensam om. Ayurveda – den indiska läkekonsten med mångtusenåriga anor  – utgår ifrån att vi alla har den helande kraften naturligt inom oss och att naturen med alla växter är vårt medicinskåp. Kroppen har ett läkningssystem som inte behöver hjälp av främmande, icke kroppsegna substanser och naturen har allt som behövs för att understöda det. Ett sunt inre tillsammans med sunda vanor är en förutsättning för ett friskt liv med ett starkt fysiskt och psykiskt immunförsvar. Vi är en naturlig del av naturen.


Vi i västvärlden har mer eller mindre lagt våra liv i mat- och läkemedelsindustrins händer med vår hälsa som insats. men vi har också haft stor kunskap om naturens läkande krafter och använt oss av örter för att bota sjukdomar. Tyvärr har hundratals år av ett alltför intellektuellt synsätt på livet med tiden stympat och utarmat människors kunskap om samspelet mellan människa och natur ( kursiveringarna står för mitt tänk ).

 

Inom Ayurveda skiljer man inte på kropp och själ när man gör behandlingar. Mår kroppen dåligt mår också psyket dåligt och vice versa. Man utgår ifrån tre kroppstyper ( dosha ) som styrs av elementen eld, luft och vatten/jord. De tre kroppstyperna kallas Pitta ( eld ), Vata ( luft ) och Kapha ( vatten/jord ). Vi styrs alla av dessa tre element men domineras av en eller två. Utgående från vilken typ eller dosha man är kan man anpassa sin kost och livsstil för att upprätthålla balans för om man domineras alltför mycket av ett element märks det i olika somatiska besvär och psykiskt mående. Kroppen och naturen strävar efter samma sak; balans.

                                         

Ett vanligt sätt inom Ayurveda att påbörja en diagnostisering ( det tar 14 år för en blivande ayurvedaläkare att lära sig enbart diagnostisering! )  av en person är att ta pulsen och titta i ögonen. Janesh kollar alltid pulsen på båda handlederna för enligt Ayurveda finns det maskulin och feminin energi i kroppen; den högra kroppshalvan representerar den maskulina och den vänstra den feminina ( den vänstra hjärnhalvan är den intellektuella och den högra den kreativa och vi vet att respektive hjärnhalva korresponderar med dess motsatta kroppshalva – de korsar varandra ). Dessa energier har olika kvaliteter och det ska vara balans mellan dem. Det sägs att västvärlden dominerats alltför länge av den maskulina energin och att nu behövs det verkligen mer av den feminina för att få balans och man behöver ju bara se sig omkring för att hålla med. Den utåtriktade maskulina energin har fått rasa fritt utan styrsel så det är sannerligen dags att uppmärksamma den feminina energin – som är mera introvert och står för emotioner/relationer – för att återställa balansen. Var det inte Dalai Lama som sa att ”västerländska kvinnan kommer att rädda världen”? Vi har ett jobb att sköta, systrar!

Han sa också att Ayurveda är farligt! Det är farligt så till vida att skulle folk bli friska med hjälp av en sund kost, en sund livsstil och konstruktiva och goda tankar så skulle mat- och läkemedelsindustrin kollapsa med oanade följder för den globala ekonomin. Därför är utövare av ayurveda och andra naturläkekonster ofta utsatta för skarp kritik och anklagas för kvacksalveri. Det är bara naturligt att det är så. Den som är rädd och har något att dölja anklagar!


Han talade om hur viktigt det är att tänka goda tankar för de påverkar direkt kroppens ”ekosystem” och vår omgivning. Om vi arbetar med något som vi inte tycker om ska vi ta reda på vad våra talanger är och göra det vi är bra på istället.  En Vata-personlighet är bra på vissa områden, en Pitta på andra osv så därför är bra att ta reda på vilken typ man är, få större förståelse för hur man fungerar och våga göra det man är bra på och inte bara göra det som förväntas av en. Vi är alla unika, vi har alla en begåvning som vi ska dela med oss till andra och när vi arbetar med det vi är bra på och älskar att göra så behöver vi aldrig mera arbeta! Ayurveda är också bra för relationer! Vi kan få större förståelse för varför vissa relationer fungerar och andra inte och vad som behöver förstärkas eller dämpas i respektive ”dosha” för att uppnå balans. En Pitta-förälder har kanske svårt att förstå vad ett Vata-barn behöver osv. Ayurveda kan också vara till hjälp i andra sammanhang i livet som t.ex. när man ska utbilda sig, skaffa jobb osv.


En människa som är tillfredsställd, glad och frisk behöver inte söka tillfredsställelse i materiella saker eller i beroendeframkallande substanser/underhållning, enligt Janesh ( den åsikten är han inte ensam om! ). När jag ser mig omkring blir jag betryckt. Mycket av det vi gör och stoppari oss är substitut för brister inom oss. Jag behöver ju bara gå till mig själv! Men varje dag ger nya möjligheter till nya och sundare vanor och att ta kontrollen över sitt liv. Vi kan bryta den här onda spiralen av massproduktion av artificiellt liv som vi översköljs av dagligen – om vi vill. Vi har redan alla resurserna inom oss – det är bara det att mat- och läkemedelsindustrin tillsammans med underhållningsbranschen gör allt för att kväva dem. Vi har länge indoktrinerats att tro att det inte finns något hopp, att våra liv är utanför vår kontroll och att räddningen eller trösten finns i beroendefrakmkallande medel, meningslös underhållning och huvudvärkstabletter som med utsträckt hand erbjuds oss 24/7/365. Tack och lov höjs alltfler röster mot detta vansinne för innerst inne vet vi att det finns en annan väg att gå.

 

Ayurveda är inte, som så många tror, en religion utan det är kunskap om och ett förhållningssätt till livet! Det är att samverka med sig själv, med andra människor och med naturen. I hans bok ”Ayurveda för sinnet” skriver Janesh att ”…alla kan tillägna sig denna kunskap med hjälp av sina livserfarenheter…det enda du behöver göra för att förbereda dig är att utveckla ögonen så att du ser de små tingen i naturen och i din omgivning. Kom ihåg att du förlorar ingenting genom att pröva någonting nytt varje dag”.

Ayurveda är för västerlänningen kanske mest känd för kroppsbehandlingar med varma och aromatiska oljor och en lycklig vinnare i kvällens lotteri får nu se fram emot två veckor av allsköns behandlingar i Janesh Vaidyas by i Kerala. Men för den som inte kan åka till Kerala så finns det ayurvedabehandling att få på närmare håll. Jag har själv fått en underbar behandling av Susanne Korhonen i Vasa och den som bor närmare Jakobstad hittar Britt-Marie Löw på Lotus Energy.

 

Janesh Vaidya är en man som brinner för det han gör – att sprida kunskap om Ayurveda. Det syns i hans ögon!https://mail.google.com/mail/u/0/images/cleardot.gif

 

 

 

                                         

Barn skrattar ca 400 ggr per dag medan en vuxen skrattar ca 15 ggr. Det finns olika uppgifter om detta men de håller i stort sett samma linje; vuxna skrattar alldeles för sällan. Hur har det blivit så?

Barn lever i nuet, de analyserar inte och håller inte på och ska hitta förklaringar till allt de ser utan de tar det som det är och tycker oftast att allt är så himla roligt. Barns tänkande är konkret och omedelbart. Vi vuxna verkar vara helt insnöade på att analysera, fragmentera och klassificera allt vi ser. Eller ja, ser är väl lite att ta i; det vi föreställer oss är väl närmare sanningen. För vad är det vi ser egentligen? Det som är eller det som vi i våra huvuden har gjort det till? Barn ser saker för vad de är för att de har ännu inte utvecklat sin föreställningsförmåga eller abstrakta tänkande som vuxnas. Vid ca 7 års ålder vaknar det abstrakta tänkandet så sakteliga och barn börjar alltmer tänka som vuxna och de programmeras att tänka som den omgivning de växer upp i.

Man kan skratta åt det som är just nu och just här och så kan man skratta åt de föreställningar man gör sig om det – båda kan vara lika roliga. Associationskedjor kan få en på knä och tappa andan av skratt. Nu vet jag inte vilka associationskedjor som kickade igång i mig senaste natt för min dröm var fylld av skratt. Jag kanske ska vara lite orolig över min mentala hälsa med tanke på att jag läste Jo Nesbö ”Smärtans rum”? Det är ju inte en bok som direkt inbjuder till skratt  men min dröm kanske var ett sätt att skaka av mig det mörka. Det undermedvetnas vägar är outgrundliga. Jag skrattade i alla fall så jag kiknade och det var riktigt trevligt att vakna med ett leende på läpparna.

Vad händer när man skrattar som gör att man mår så himla bra? Jag kollade in Skratta för livet på nätet och det finns många välgörande effekter som skratt medför – inte bara psyket får sig en boost, kroppen får en rejäl dusch av endorfiner som är vårt ”måbra” hormon. Ett rejält skrattanfall gör att man kan hantera det mesta som kommer i ens väg.

Men om man inte har något att skratta åt då?, kanske någon undrar. Ja, jag brukar botanisera bland alla knäppa videofilmer som finns på nätet för att få ett gott skratt om inte min egen fantasi kan uppbringa tillräckligt med material. Humorn har räddat många människor som har befunnit sig i de mest vidriga förhållanden. Bara det att det ens är möjligt att hitta någonting att skratta åt när total förnedring och annalkande död tycks vara det enda som återstår gör mig ödmjuk inför vad det är att vara människa. Det är stort!

Att skratta tillsammans med någon som ser samma saker i huvudet utan att man behöver sätta ord på vad man skrattar åt är för mig ett mysterium. Eller jag vet ju inte om man ser samma saker, antagligen är det själva skrattet som triggar igång associationerna. Skratt smittar och jag tror stenhårt på skrattets terapeutiska värde! Skratt är en hälsosam smitta så varför inte sprida den smittan så mycket vi bara orkar? När gardet är nere och man är lite trött och vilsen i pannkakan – då är man extra mottaglig för detta virus och vem har inte skrattat åt i princip allt när man har varit slö och på väg in i en andra andning?

Det här får igång i mig i alla fall 🙂

Robert Gustafsson i Grogg

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  

                                                                      

”Varje tanke är en uppfattning, bedömning”, har Eckhart Tolle sagt. Jag tänkte lägga till – som på impuls – att han har rätt men då har jag värderat hans tanke vilket jag inte ska göra. Hur ofta kommer du på dig själv att du tänker som du tänker? Hur ofta kommer du på dig själv att identifiera dig med det du tänker? Antagligen inte så ofta. Jag lever i en tankekonstruktion som jag identifierar mig med – vem jag är baserad på min egen historia, mina föräldrars, mitt lands osv.

När jag identifierar mig med mina tankar om mig själv, måste jag ha en ”fiende” som stärker och försvarar historien om mig själv. Jag kan rada upp hur många exempel som helst på personer och situationer som jag har använt som fiender och som förstärkare till min tankekonstruktion om mig själv. Jag värderar något som bra eller dåligt, för eller emot och på kollektiv nivå ser vi dagligen handlingar som manifesterar tankekonstruktioner om ”oss” och ”dem”. Jag söker omedvetet efter något utanför mig att reagera på för jag – eller mitt ego – behöver ständigt fiender för att stärka sig själv. Jag reagerar på andras dumheter, på världens galenskaper och tycker att världen borde passa in i min tankekonstruktion om mig själv och min uppfattning om världen. Så går vi alla om kring i våra föreställningar om hur saker och ting ligger till utan att fatta att det är våra egna tankekonstruktioner vi bygger vår verklighetsuppfattning  på och som bara finns i våra huvuden. Jag ser ju annorlunda på saker än vad någon annan gör och vice versa – vad är sant?

När jag utgår från att mina tankar om någonting är sant, tenderar jag att fixera dem så att de återkommer som upprepningar. Jag klänger mig fast vid mina uppfattningar om något eftersom jag identifierar mig med dessa. Om jag är lagd åt det hållet att jag måste ligga vaken om nätterna och älta problem kan jag säga till mig själv och andra att det är ett bevis på att jag ”bryr mig”, att det är ”mänskligt” och om jag inte gör det är jag oansvarig! Men har det hjälpt mig eller dem jag ligger vaken för om nätterna? Att vara orolig är att inte kunna acceptera saker som de är – just nu. Att vara orolig är att identifiera sig med tanken och en del psykologer säger att 95 % av våra tankar är meningslösa! Hur svårt är det inte att överge meningslösa tankar – de är ju en del av mig! När jag finner mig tvungen att överge en föreställning kan det svida till ordentligt i egots tjocka skinn.

                                               

Jag uppehåller mig för det mesta i det förgångna eller i framtiden. Jag upprepar min historia i tankarna och repeterar en tänkbar framtid men glömmer att det enda som egentligen är sant är NU. Åren går, jag uppehåller mig allt oftare i det förflutna, framtiden ser ut att krympa och i trycket av dessa två dimensioner pressas jag ut från LIVET SOM PÅGÅR NU!

 Allt som är nu är just vad det är – det är. Det finns varken ett förflutet eller en framtid förutom i vår linjära tidsuppfattning. Att acceptera att allt ”är exakt som det är just nu” öppnar upp för möjligheten att agera utgående från det som är – inte från mina reaktioner på det som är. Mina reaktioner föds ur mina på förhand inprogrammerade föreställningar om det som är och med dem följer känslor som manar till handling.  Jag kan inte påverka det som är med att värdera det som bra eller dåligt utgående från min föreställning. Jag kan de facto inte påverka det som är. Det jag kan påverka är mina tankar om det som är och hur jag än försöker värja mig för det faktum att  jag är ansvarig för hur jag tänker så kommer jag inte undan.

Mänskligheten har gått på egotrippar i tusentals år och det har varit en nödvändighet i evolutionen. Eckhart Tolle menar att nu har vi kommit till en punkt i mänsklighetens historia där egots tankekonstruktioner håller på att rasa samman för att de tjänar inte längre något syfte. Att vara fast i identifikationerna med våra tankar är att vara ”omedveten” och en medvetandehöjning sker på många områden just nu. Med denna förändring följer också en intensifierad motattack från olika håll – egots många förklädnader – och det är precis så det fungerar med allt som genomgår en förändring eller metamorfos. Motståndet är alltid värst innan man når backkrönet. Det gör ont i fjärilslarven när den ska ut ur sin puppa för att kunna sprida ut sina vingar att torka i vinden och i solens varma strålar och leva resten av sitt korta liv som fjäril.

Min främsta uppgift och mitt största ansvar ligger i att bli medveten om mina tankar, observera dem som enbart tankar och inte som en del av min identitet. När jag har kommit så långt kan jag börja se andra som ” de är” och inte utgående från mina föreställningar om dem kan jag vara tillsammans med dem – nu. När jag kan se andra som de är behöver jag inte skapa fiender. När jag inte behöver skapa fiender – de finns bara i mitt huvud! – kan jag leva och låta leva. Jag kan samexistera med andra utan att värdera och döma och istället koncentrera mig på vad som behöver göras för att rädda den här vackra planeten vi har fått att förvalta. Det är dags att vakna upp ur den personliga och kollektiva egotrippen och gå ut i världen – som den är! – för att se vad som behöver göras. NU!

                                 

 

Fotbeklädnader har alltid varit ett problem för mig. Det finns liksom inga skor som mina fötter gillar och de får alltid skavsår eller blåa tånaglar. De enda skor som hittills har godkänts är flipflopsandaler men nu är det kallt ute och snart kommer det snö även om det ser mörkt ut med det just nu. Ett par skodoningar som dock har följt med i varje flytt under de senaste 30 åren är ett par rejäla vandringskängor som är fula som stryk men ajaj vilket grepp om underlaget de har! Jag har inte gått många timmar i dem sedan de införskaffades för dyra pengar 1983 i Umeå men idag var vi ute på en lång skogsvandring och de ville klättra på stock och sten. Jag blev imponerad över stadigheten och jag kände mig jordad i allra högsta grad. De är nästan som kängor med stålhättor och jag lekte med tanken hur de skulle kunna fälla en alltför närgången björn eller något annat hotfullt element som korsade min stig. I fantasin är allting möjligt…

Som ambitiös men något vilsen 20-åring var det helylle som gällde. Jag jobbade, lärde mig spela altblockflöjt och åt hirsgröt. Allt skulle vara ”naturligt” och helst hade jag velat att hela världen skulle ha doftat fårull och mossa, antar jag. Förmodligen såg jag inte klok ut med mina Lundhags Jämtkängor, en urful fårskinnsmössa nedtryckt över flätorna och min högt älskade, blå ”ladugårdsrock” som jag bar vinter som sommar och som till det bittra slutet hölls ihop med säkerhetsnålar. För att inte glömma palestinasjalen och de lila manchesterbrallorna! 

                                     

Dessa kängor kan spännas på skidor också – i fall jag skulle tvingas staka mig över ett snötäckt kalfjäll en stormig vinterdag. Det är föga troligt att jag kommer att uppleva det men man ska aldrig säga aldrig. Någon baktanke med att släpa dem med mig under alla dessa år måste det ju ha funnits? Men då gäller det att susa fram på rediga skidor och inte på dessa dagens tandpetare i plast som man ska freestyla sig fram på. Nej, tunga träskidor ska det vara så man hålls kvar på marken. För många år sedan fick jag för mig att åka ut i skidspår som jag inte hade gjort på länge och kunde konstatera att mina skidor var från stenåldern; de vara alldeles för breda för spåren och jag kände mig som något som hade vaknat mitt under en vinterdvala och förirrat sig ut bland människor när spänstiga och beniga skidåkare skrevade sig förbi i uppförsbackarna där jag stakade mig fram – gåendes på skidorna. Det kändes mycket förvirrande.

                                    

 

Nu är det inte bara dessa kängor som har kommit fram igen. För någon dag sedan tipsade min dotter om ett par näbbstövlar på ett loppis som hon tyckte skulle passa mig. Jag har också varit insnöad på näbbstövlar anno dazu mal. Och nu är jag ägare till ett par igen och jag fick dem för ett mycket bra pris. Det känns som om ”what goes around, comes around”. Vad det nu ska betyda. Men om jag kommer med en ful fårskinnsmössa på huvudet hoppas jag verkligen att någon säger till. Någonstans måste gränsen dras! 

                                     

Det här är en gräslig teckning och det ser ut som om jag hade klumpfötter – antagligen såg det ut så också. Men något åt det här hållet var det…