Monthly Archives: juni 2015

Nu är gudagott att vara!

 

Jag brukar säga till mina klienter att alltid skriva upp sånt som känns viktigt att ta upp i samtal. Jag har haft flera saker jag tänkt jag skulle skriva om men jag har inte gjort anteckningar så i skrivande stund lider jag av minnesförlust. Jag lever inte alltid som jag lär med andra ord. Dessutom är jag lite distraherad av Nils Landgrens ljuva röst och känner hur den softa jazzen gunga fram i blodådrorna medan jag tittar ut genom köksfönstret och ser hur hundlokorna svajar lite lojt i det regngrå ljuset. Det är midsommarafton och det är långt från sommarkänsla, grillar och glada skratt. Det är svårt att leva upp till sinnebilden av midsommarfirande när fotbeklädnaden består av yllesockor, huvudet igentäppt av pollen och resterna av vinterns flunsa hänger sig envist kvar så jag låter melankolin svepa sin gråa filt runt mina axlar till tonerna av  Hugo Alfvéns ”Midsommarvaka” tolkad av Nils Landgren och Esbjörn Svensson. Jag längtar hem till Sverige just nu – väldigt mycket – och det knyter sig i bröstet när jag hör vallvisor och hornlåtar. Det är en längtan som inte riktigt går att beskriva – den vibrerar in i varje cell och den är som ett lockrop från fäbodvallar och skogar och varje gång jag hör någon kula vill jag bara gråta. Någonting svarar inom mig – ett gammalt minne från ett annat liv. En god vän sa någonting bra häromdagen då vi pratade om vår längtan till Sverige som bådas vår uppväxt är starkt präglad av: vi är som båtflyktingar som aldrig riktigt kommer i hamn någonstans, vi lever liksom hela tiden i en parentes, i en tillfällighet. Det är inte det att det inte är bra att bo här i Österbotten men det är som om en inte riktigt får ro i själen. Denna rastlöshet har naturligtvis sitt ursprung i annat än bara längtan till ursprunget om en säger så och en är nu som en är – rastlös, ständigt på väg någonstans…

Men nu är vi här och världen har sin gång vare sig en vill det eller inte ( ni hör, melankolikern talar ). I skrivande stund sitter en katt och glor på mig samtidigt som jag försöker koncentrera mig och jag känner mig anklagad så där i största allmänhet…

”Du bara jobbar och jobbar… jag då?”

 

Men det som är på gång här på backen där vi bor är att nu kan den som känner längtan till tystnad, skog, öppna fält, trevligt sällskap eller ensamhet hitta allt detta och lite till här! Grannarna har under sina anletens svett och med stor envishet ägnat många timmar till att färdigställa denna lilla oas för den som har vägarna förbi, för den som vill vila rumpan från mc-sitsen ett tag, för den som vill känna historiens vingslag i väggar och inredning och för den som vill vara nära men ändå avskild. Förstås, Söderfjärden Bed & Box finns till för den vars stora passion är hästar för Camilla har två egna fyrbenta vänner och jag antar att det hon inte vet om hästar är inte värt att veta. Bättre värdar än Camilla och Peter får man leta efter! Och för den skrivande människan är den lilla stugan en dröm att vistas i för inspiration, eftertanke och lyriska ögonblick.

Mera information, flera och snyggare bilder hittar du på facebook.

Här sover en gott, vill jag lova!

 

Nästa vecka bär det av till Svearike och närmare bestämt till Gränna och Uppgrenna Naturhus som nyligen öppnade sina dörrar för konserter, föreläsningar, retreat, behandlingar, sommarcafé m.m. och jag ser med spänning fram emot vad Bodil och Björn har åstadkommit. Jag ska bevista en konsert med Kevin James Carroll och det ska bli sååååå roligt så! Bara att få komma till Gränna gör mig glad i själen – att få stå och titta ut över Vättern, krama hunden Maya, njuta av den vackra miljön…det blir ett inlägg om det när jag är hemma i mitt kök igen.

Söderfjärden B & B, Uppgrenna Naturhus…det handlar mycket om själens och kroppens välbefinnande. En annan längtan jag bär på just nu är att kunna vara på ett spa – helst längre än ett veckoslut. Hela mitt väsen ropar efter avskildhet, välgörande behandlingar, tystnad, kravlöshet och omtanke. Jag befinner mig i ett gap i tillvaron – varthän, varthän? Jag kom nyligen i kontakt med SpaDreams och fann till min förtjusning att här finns det många alternativ att välja mellan och jag leker med tanken att packa väskan i höst eller vinter för en time out i tillvaron. En behöver inte alltid resa runt halva jorden för att hitta lugn och ro utan det finns på närmare håll om en hellre håller sig nära hemknutarna. Det är klart, det inre tillståndet av frid och ro borde alltid finnas där oberoende yttre omständigheter men ibland kan det vara bra att stiga åt sidan, låta världen ha sin gång medan en dyker ner i skön pool, låter sig masseras in med väldoftande oljor och bara vara. Vi i västvärlden lider svårt av stress, meningslösheter och vi verkar vara ständigt på jakt efter någonting. Detta någonting finns antagligen strax under ytan av glassighet, pretentioner och kravet på att vara LYCKAD och LYCKLIG 24/7/365. Om en vänder blicken och örat inåt istället för utåt kan en komma i kontakt med ens längtan och den längtan är unik för var och en av oss. Vad är din längtan? På riktigt?

Gå gärna ut och se solen stiga upp strax före midnatt i morgon 20.6 – om det inte är mulet förstås och det ska vi hoppas att det inte är. Till dig som längtar efter en livskamrat; plocka sju eller nio blomster under tystnad och lägg dem under din kudde när du ska sova eller gå sju varv baklänges runt en brunn under tystnad eller ät kraftigt saltad gröt innan du går till sängs utan att dricka något innan. Våga vara lite magisk, lite vidskeplig, lite irrationell…vem vet, det kanske ger utdelning 🙂 Den som är nyfiken på en del midsommartraditioner och hur de har kommit till kan få mera kött på benen om en lyssnar på Vetenskapsradion Forum

midsommar

 

Bilden här under tog jag för ett par år sedan på midsommarmorgonen då solen steg upp. Jag kommer att tänka en textrad i Cornelis Wreeswijks ”Grimasch om morgonen” ( jag vet, fortfarande melankolisk… ) som jag tycker passar in på bilden: ”Nu faller daggen förutan ljud och gräs och blader blir våta. Och varje morgon står solen brud fast inga brudpsalmer låta”.

En riktigt skön midsommar till dig, kära medvandrare på livets kringelkrokiga vägar!

 Fridens liljor!

Veckans andliga

I början av min karriär som hypnoterapeut upprepade jag ett kardinalfel några gånger tills jag fattade vad det handlade om. När jag gav till mina klienter vägbeskrivningen till min mottagning sa jag varje gång så här: ”När ni kommer upp på backkrönet ser ni ett gult hus snett framför er – ni ska inte åka dit. Ni ska istället vika av till höger…”. Varje gång gjorde mina klienter precis det jag sa att de inte skulle göra – de åkte till det gula huset. Vad gjorde jag för fel? Varför åkte varenda en av dem till mina grannar fast jag uttryckligen sa att de inte skulle åka dit? Mina grannar är gudvaretackochlov förstående och var säkert många gånger roade av dessa missförstånd. Jag började misstänka att det var inte klienterna som inte hörde vad jag sa utan det var jag som sa fel. Det som hände var att jag i min beskrivning lade in en negation – ni ska inte åka… – och hjärnan har ingen bild för ”inte” men däremot kan den skapa en bild av ett gult hus. Ordet ”inte” blir därmed bortfiltrerat då en bild av ordet saknas. Hur beskriver man ordet ”inte” i bilder? För att låna min hypnoslärare, Jörgen Sunvalls ord; ”En negativt formulerad suggestion framkallar en bild av det man inte vill ska hända”. Och det händer. Den klassiska ”tänk inte på en rosa elefant” har väl många stött på och vad tänker vi på om inte en rosa elefant?

rosa elefant

Tänk INTE på en rosa elefant!

Filosofiklubben ”Amici in Spiritu” som jag har äran att vara medlem i hade för en tid sedan en sits där vi talade om etik. Av någon anledning kom jag på mig själv att tänka på Guds tio budord och varför jag tror att det är så svårt att följa dem – ja, åtminstone några av dem – och då slogs jag av en tanke. Tänk om det är negationerna i budorden som bidrar till att vi verkar göra precis tvärtemot de säger att vi inte ska göra? Av de tio budorden är det åtta som börjar med ”Du skall inte…”. Om den mänskliga hjärnan inte kan processa negationer så blir det i alla fall för mig mera förståeligt varför det är så svårt att följa budorden. Vi håller nog med om att man inte skall dräpa men likväl slaktar vi varandra och andra arter med liv och lust och ibland på de mest raffinerade sätt, så någonting är fel här. Budorden är mera en läpparnas bekännelse än en livsstil. Jag vågar påstå att en orsak är att budorden är felformulerade. Moses gjorde en rejäl miss här ( får jag stryk nu? ). Så nu ska jag ta och dela biskop emeritus Lennart Koskinens uttolkning av budorden som han ser det och jag vill att du, kära läsare, ska göra ett test. När du läser de ursprungliga budorden vill jag att du ska lägga märke till hur det känns i kroppen när du tar in orden. Känner du dig öppen och avslappnad eller känner du dig ihopdragen och spänd?  Läs sedan Lennart Koskinens uttolkning av dem och lägg märke till hur din kropp reagerar. Du kan vara säker på att din kropp reagerar för det gör den på allt vi tar in med våra fem sinnen och på vad vi tänker. Ok?

Negationerna, Moses! Negationerna!

    Guds tio budord ( dekalogen ) som används idag inom den svenska kyrkan

1.Du skall inga andra gudar hava vid sidan av mig

2. Du skall inte missbruka Herrens, din Guds namn, ty Herren skall inte låta den bli ostraffad som missbrukar hans namn.

3. Tänk på vilodagen så att du helgar den.

4. Hedra din fader och din moder för att det må gå dig väl och du må länge leva i ditt land.

5. Du skall inte dräpa.

6. Du skall inte begå äktenskapsbrott.

7. Du skall inte stjäla.

8. Du skall inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa.

9. Du skall inte ha begärelse till din nästas hus.

10. Du skall inte ha begärelse till din nästas hustru, ej heller till hans tjänarinna, ej heller till något annat som tillhör din nästa.

Vänta en stund och känn in hur dessa budord landar i dig innan du fortsätter att läsa.

Lennart

Lennart Koskinens uttolkning

1. Inrikta ditt liv på den Gud som är alltings ursprung och mål.

2. Använd Guds namn endast i det godas tjänst.

3. Ge dig själv regelbunden tid till vila och uppbyggelse.

4. Visa dina föräldrar respekt och kärlek så kan du förvänta dig detsamma av dina barn.

5. Värna och vörda livet i alla dess former.

6. Var trogen mot din partner.

7. Respektera andras egendom och rättigheter.

8. Visa dig pålitlig i tanke, ord och handling.

9. Dela din medmänniskas glädje över att hon har fått en bra bostad.

10. Tillåt dig att vara glad åt att det gått din medmänniska väl i livet.

Vänta en stund och känn in hur dessa budord landar i dig innan du fortsätter att läsa.

Dessa budord är ju bara några av alla dem som vi omges av i våra liv men jag tror att vi är lite slarviga med formuleringarna och budord är egentligen inget annat än suggestioner. Det kreativa sinnet tänker i bilder,  är det undermedvetnas språk och som det använder i kommunikationen med kroppen. En idé som börjar rota sig i det undermedvetna måste få utlopp i handling eller i tanke. En idé föder en ny idé. Det är nämligen så att om en idé har rotats – oberoende om det är en bra eller dålig idé – så kommer det undermedvetna att uppfylla den slaviskt ( lånat igen av Jörgen Sundvalls material ). Det undermedvetna ifrågasätter inte, ställer inga villkor och har inga åsikter om bra eller dåligt – det undermedvetna gör allt det kan för att uppfylla din önskan så var noga med vilken ”reklam” du låter rulla i dina tankar! Ditt undermedvetna är lite som anden i flaskan! Någonting säger mig att om det är så att det undermedvetna måste leva ut en idé på ett eller annat sätt och om vi tog  bort ”du skall inte” helt och hållet och istället lade in positiva bilder om respekt, omtanke, värdighet, samhörighet och kärlek för att nämna några, ja då tror jag faktiskt att våra handlingar skulle förändras – med tiden. Detta ”du skall inte” är förmodligen så inrotat i oss att vi får nog räkna med några generationer för en total omprogrammering men vi kan börja idag. Bort med ”du skall inte”, uppdatera budorden och in med Lennart Koskinens version ( eller någon annans som funkar ) med hjälp av suggestionsterapi och NLP i gudstjänsterna så får vi nog den här skutan på rätt köl igen!

 

Veckans världsliga

Går omkring som en drucken och måste hålla fast mig i bordskanter och stötta mig mot väggar p.g.a. nånting. Troligen en långvarig inflammation i mellanörat, en alltför spänd överrygg ( dator, dator, dator… ) samt en bihåleinflammation som inte finns men som låter – åtminstone i min näsa. Röntgen, EKG, noggranna undersökningar efter att ha blivit skickad med taxi direkt till sjukhuset med misstanke om nåt virus på hjärnan ( vilket virus har en inte redan? ) men inga fynd. Nåväl, den trevliga läkaren ringde upp mig följande dag och meddelade att hen hade gjort en remiss till neurologiska pkl för att utesluta vad det nu månde vara. Personligen tror jag att det är en eftersläng av den gräsliga flunsan i vintras men en tackar och tar emot. Lider också av frustration i största allmänhet….

 

medicin, blog

 

Nu ska det bli andra bullar! Bergvärme på gång! Folk kommer att springa hit och dit, katterna kommer att bli traumatiserade och flytta upp på höskullen för evigt. Men det blir nog bra i slutänden. Längesen jag låg på en höskulle förresten….

 

höskulle

 

Veckans bildmiss

Kom till jobbet i går morse för att lämna in sjukintyg. Öppnade dörren till mitt rum och blev tämmeligen förvånad över att dataskärmen var försvunnen och rummet kändes invaderat av nånting obestämt. Jag närmade mig brottsplatsen och undrade varför det var vatten på bordet. Tangentbordet var dränkt i vatten och bakom bordet låg skärmen på golvet och jag kunde konstatera att allt detta hade att göra med vatten. Efter en stunds skrapande i hårrötterna insåg jag att detta var frågan om ett gigantiskt vattenläckage och att det häftiga regnet som var tidigare på morgonen eller under natten hade hittat sin väg in genom taket och rakt ner på mitt skrivbord. Skärmen hade stått på ett par böcker och ett mappfodral som hade mjuknat av allt vatten och sen gett efter vilket ledde till att skärmen damp ner i golvet. Efter en stund förfasande tillsammans med kolleger for jag till apoteket och där slog mig tanken att jag borde ha tagit en bild att lägga upp på bloggen. Lite drama i vardagen är alltid kul att dela med sig, tänkte jag med en släng av Miss Marple i mig och for tillbaka bara för att konstatera att effektiviteten hade hunnit före mig så dit for det tillfället. Mina gamla fantasier om en detektivkarriär får nog läggas åt sidan – är inte så mycket för detaljer om en säger så.

Veckans film

nawals hemlighet

Jag blev mycket tagen av denna vackra, hemska och tragiska film. Kriget som äter sig in i människors sinnen, gör dem blinda, traumatiserar dem men också vägran att hata, längtan till kärlek och det vackraste av allt – att vara tillsammans. Har du inte sett den? Snälla, gör dig en tjänst och se den. En oerhört otrolig berättelse som när man tänker efter inte alls verkar så otrolig.

Veckans mat

Ärtsoppa, blogg

 

Veckans katt

Kattbild, blogg

 Fridens liljor!