Monthly Archives: april 2015

Vilka kvaliteter har en god  gäst? Hur uppför sig en god gäst? De här frågorna stannade kvar hos mig efter en föreläsning om Tankens Kraft senaste söndag i Vasa med Prashant Kakoday från Cambridge. Hen har rest runt i Finland i två veckors tid med föreläsningar och avslutade sin turné med ett besök i Vasa. Men först måste jag få berätta om hur det blev som det blev när det inte blev som det skulle.

Hens besök föregicks av en för mig medelsvår mardröm då den annonserade platsen för hens besök visade sig  ha ockuperats av valbås och valfunktionärer ( riksdagsvalet, you know… ). En parant dam med bred bröstkorg kom emot mig  ( jag kom att tänka på en bredsida av ett skepp med kanonerna laddade ) där jag stod i dörröppningen till den tänkta föreläsningssalen och såg antagligen ut som en fågelholk. Hennes lågmälda men väldigt raka och bestämda röst som upplyste mig om att här hade vi inget att hämta gjorde att jag vände på klacken och gick ut med kokande hjärnsubstans.  Jag menar, hur lätt är det att på en fredag eftermiddag hosta upp ett ställe som kan inhysa ett 50-tal personer och som inte kostar skjortan? Tänk, tänk, tänk…efter ett par samtal som inte ledde någonstans bestämde jag mig. Jag kontaktade ett hotell och saken var biff! Ett konferensutrymme, kaffe/te och frukt skulle ordnas och räkningen skulle skickas till Vasa Stad.  Och jag kände mig sååå….

Satisfied

Klappat och klart? Nja, någonting inom mig sa att jag inte skulle ropa hej ännu. Detta någonting hade rätt för någon timme senare ( nu var det sen eftermiddag ) fick jag ett samtal med frågan om hur vi ska göra med räkningen för den skulle bli bra mycket dyrare än den avtalade ( som jag inte ens i skrivande stund är säker på att den ligger på någons bord – i alla fall inte på dens bord som jag har haft kontakt med inför föreläsningen ). Min hjärna var vid det laget helt i avsaknad av aktivitet i den grå massan men personen i andra änden av tråden räddade mig och söndagen med att fixa ett annat ställe. Jag tackade av hela mitt hjärta och sände en begäran till himlens alla änglar att vaka över denna människa och att livet alltid ska vara vänligt mot henne. Och Vasa Stad slapp betala 1200 euro för att en anställd inte hade skött sitt jobb. Så kan det gå och jag fick mig en bra lärpeng; ha alltid en plan B och lita inte till 100% på att andra ska fixa allt. 

Tack för hjälpen, Leena Nyqvist!

 

Tillbaka till frågorna jag inledde denna kria med. Prashant pratade om att vi kan se oss som gäster på och förvaltare av denna planet vi lever på. Så föreställ dig nu att du har bjudit in en gäst till ditt hem och den gästen beter sig som en stor del av mänskligheten gör varje dag i hemmet Jorden. Tänk in det en stund.  Vad ser du för ditt inre öga? Det gäller lika mycket du som gäst hos någon så tro inte att du kommer undan…så om du hade en gäst som betedde som vi gör varje dag i vår värds hem, Moder Jords…..

Du har en gäst som klampar in med lortiga skor och som spottar och fimpar på golvet ( i en del kulturer är det oerhört respektlöst att spotta på marken ). Din gäst fyller sin tallrik till bredden med det som bjuds men äter bara lite av varje. Hen slänger servetten på golvet och kaksmulorna åker samma väg. Sen går hen lös på din mormors krukväxter som du lovade vårda ömt efter hennes död och nu ser du din inbjudna gäst bryta av dem och krafsa runt i krukorna och jord sprids över golvet. Din gäst använder upp hela toapappersrullen, använder upp all tvål och stänger inte vattenkranen efter sig när hen går ut från toan. Hen har naturligtvis inte heller spolat efter sig. Din gäst är dessutom verbalt otrevlig och sitter och gapar vid bordet om hur knäpp och ful du är, att dina vänner är korkade och att såna som du borde buntas ihop och slås ihjäl. Hen lyssnar inte på någon annan än sig själv och alla andra har fel. Hen sparkar åt dina katter och slår din hund som vill komma fram och hälsa. Och för att inte tala om vilket slöseri med att ha djur och inte kunna äta dom!

Ja, jag kan fortsätta hur långt som helst men du fattar nog vid det här laget. Vi bor i våra hem som vi värnar om och vill trivas i men när vi går utanför dörren tycks andra regler gälla. Då kan vi bete oss som vi aldrig skulle drömma om att göra innanför våra fyra väggar. Vad är det som inte kopplar? Vi lever som om vi vore dissocierade, som om den ena handen inte vet vad den andra gör. Och när jag skriver ”vi” menar jag inte att alla beter sig illa och respektlöst men på global nivå lever en alltför stor del av mänskligheten fortfarande på ett omedvetet plan.

Vi lever frånkopplade från vår omgivning och att allting som går att äta och använda ska vi äta och använda – bara för att vi kan.  Ibland tänker jag att vi i egentligen kommer från en planet som vi sedan länge har förstört i vår hunger efter mera och nu har vi hittat en ny planet, ett nytt värddjur att suga livet ur.

Pandora diranart.com

 

Trots denna dystopi så tror jag faktiskt att det finns hopp. Pandora fick en ask av Hermes ( gudarnas budbärare i den grekiska mytologin ) som hon aldrig skulle få öppna. Få är de som klarar av att styra sin nyfikenhet hur länge som helst med en spännande ask med okänt innehåll framför näsan. Pandora stod inte emot trycket och öppnade asken. All världens sjukdomar och olyckor flög ut ur asken. Hen blev förskräckt och lyckades stänga asken innan det sista flög ut – Hoppet. Men tröstlösheten och eländet bara fortsatte att hemsöka människan och till slut släppte Pandora även ut Hoppet. Hoppet kan bara vara till nytta för oss och världen om vi gör något med det istället för det många av oss gör nu – blundar och sitter med knäppta händer och hoppas.  Vi måste manifestera Hoppet i våra dagliga val, i våra dagliga handlingar men allt detta börjar i våra tankar och idéer om vilka vi är, vårt sammanhang, vår mening och vårt syfte. Vi hoppas på att alltmedan vi  glatt envisas med att kacka i eget bo ska någon annan  komma och städa upp skiten efter oss. Det är lika smart som att gå  ner på knä och be om att huset som brinner ska sluta brinna istället för att försöka släcka det med vatten. Jag väljer att hoppas att vi är smartare än så – jag hoppas verkligen det.

Prashant säger att en gäst har en underbar attityd och att en gäst vill inte ha någonting. En gäst njuter av stunden och lämnar platsen lika fin som den var när hen kom dit. 

 

Häromdagen då jag var ute på en lång skogspromenad tillsammans med min fyrbente granne – Nemo – slogs jag plötsligt av en insikt om mig själv men den kom inte sådär ”smack” ut ur det blå – nej, den gångna vintern har varit en tid av grubblerier och ifrågasättande och nu äntligen såg jag något klarare på saken. Jag tror att det som gjorde att poletten trillade ner var dels två frågor som min coachingmentor Mary Morrissey uppmuntrade mig att hitta svar på och dels Terence Watts bok Warriors, Settlers and Nomads – Discovering Who We Are & Who We Can Be som jag läser just nu. Under processen i att finna svaren slog det mig ännu en gång hur viktigt det är att vara noga med vilka frågor vi ställer, hur vi formulerar dem och vem det är som frågar – den som är ett offer eller den som har tagit kontroll över sitt liv.

 

terence bok

 

Att lära känna sig själv, övervinna sig själv är en livslång kärlekshistoria och för mig betyder det att aldrig somna, domna eller vända ryggen till det som inte passar in i min världsbild. Insikten som kom till mig hade att göra med rörelse, att ständigt vara i rörelse. Det är viktigt att kunna identifiera vad det är som ligger som ett hinder på vägen och det hindret finner vi oftast i våra föreställningar om oss själva. Tyvärr är dessa föreställningar ofta av negativ natur och de formas i samspelet med andra människor och situationer under de tidiga uppväxtåren. MEN föreställningarna är oftast falska och det går att ändra på dem!

Jag har drömmar och mål – många- men nomaden inom mig struntar i resultat och svar och vill bara vara på upptäcktsresa och dra vidare när han blir uttråkad, krigaren inom mig slår sig för pannan för att ingen fattar hur bra hans strategier är och inget  flankstöd får han heller alltmedan bosättaren hela tiden ska förhandla och peka på alla fördelar med att stanna hemma där det är tryggt och lugnt.  Det är som att ha tre krafter inom sig som aldrig kan komma överens om en bra och gemensam strategi! Alla håller på sitt!

De två frågorna som ledde mig till en viktig insikt lyder:

Vilka är de saker jag skulle kunna göra NU för att komma närmare mina mål och drömmar?

Vilka är de saker jag gör NU som inte är i linje med mina drömmar och mål?

Jag måste definitivt ha ett snack med nomaden och få honom att fatta att bara för att man når ända fram betyder det inte att han måste sitta och dricka kaffe med bosättaren resten av livet och eller lyssna på krigaren mala på om sina strategiplaner. Min nomad borde inse att han kommer att ha nytta och glädje av de två andra och ta till sig av deras visdom och kunskap i matsäcken när han ska ut på nya äventyr.  Så länge vi andas och hjärtat slår så fortsätter äventyret! Herregud, det finns ju hur mycket som helst att upptäcka…okej, nu var vi där igen…

nomaden

Världen vi lever i nu är i gungning – eller är det snarare vår världsbild som är i gungning? Det är en viss skillnad på världen och vår världsbild. Om det är så att det som pågår inom oss manifesteras i den fysiska världen i form av projicering ( det jag ser på filmduken är bara en reflektion av filmen som snurrar på inne i projektorn ) är det tydligt att mänskligheten befinner sig i ett krig på många fronter. Den nuvarande världsbilden är sannerligen inte den vackraste även om många gör allt för att visa att det finns en annan värld, en bättre värld, en sannare värld. När ett paradigmskifte sker där gamla värderingar och trosuppfattningar utmanas av nya idéer och antaganden uppstår en spänning som visar sig i konflikter, motsättningar och fundamentalistiska strömningar.

Våra ekonomiska ledare och politiker sänder dagligen ut budskap med hjälp av den tredje stadsmakten – media – om krig, hot om ekonomisk kollaps, miljöförstöring, fattigdom, hopplöshet och det påverkar oss på ett förödande sätt.  Vi blir handlingsförlamade och vågar vi ändå tror vi på en bättre framtid finns det alltid dom som hånskrattar åt oss. Underhållningsindustrin ser till att vi hålls tjudrade vid TV-apparater, surfplattor och mobiltelefoner och orgier i mat, sex och våld invaderar våra sinnen. Giftet sprider sig i våra hjärnor, våra hjärtan slår allt snabbare och ångesten kramar om allt hårdare. Domedagsprofeterna dyker upp som svampar efter regn och vi söker förtvivlat efter den tid som har flytt i hopp om räddning.  Febrilt söker vi efter livbojar i allt som känns bekant, tryggt och som stämmer överens med vår egen världsbild. Kroppens larmsystem är konstant påslaget och det leder till hjärnstress och utmattning som i sin tur leder till oförmåga att tänka klart.

Vad kan vi då göra för att härda ut under dessa sammandragningar som världen nu har? Hur kan vi hjälpa oss själva och jorden för att utdrivningsskedet ska gå så smidigt som möjligt och en ny värld kan se ljuset? Att föda och födas gör ont! Kan det vara så att vi människor har passerat denna födslokanal mer än bara en gång? Tänk om det är så att vi har levt många liv och att varje liv med dess erfarenheter har präglat in sår i själen som vi nu lever ut och också har levt ut i tidigare liv? Kan det vara så att för att läka oss själva och jorden som är vår Mamma så behöver vi göra en resa in i oss själva för att förstå varför vi gör som vi gör och för att hitta hem till oss själva och till varandra igen?

Denna något långa inledning inspirerades av  en bok jag beställde före jul och som jag nu har läst för andra gången. Marina Andersson har många roller varav några är; regressionspedagog, NLP-Master, hälsocoach och nu författare ( m.a.o. en av de många som vet att det finns en bättre värld och jobbar för det! ) Hösten 2014 gav hon ut en bok med titeln Världsfredens hemligheter – Ur regressionspedagogens perspektiv inför kärlekens tidsålder ( 2014, Forsbergs Tryckeri ).

 

DSC_0036~2

 

Boken är en handledning i hur vi kan hela oss själva och jorden. Bokens titel vittnar om ett stort allvar och ett enormt mod, enligt mig. Här har vi en kvinna, även hon från Jakobstad ( jag skrev om en annan jakobstadsbo och hennes bok i min senaste blogg  ) vars tankar sträcker sig långt utanför de förhärskande eller åtminstone mest framhållna ideologiska och religiösa föreställningarna på den österbottniska slätten. Här snackar vi reinkarnation och den teorin går sannerligen stick i stäv med en del kristna uppfattningar – jag säger en del för det finns undersökningar som pekar på att reinkarnationsteorin eller någon sorts tro på att livet fortsätter även efter detta godtas av långt fler kristna än vi kanske tror och procenten ökar när det kommer till folk i allmänhet. Detta ska ses i ljuset av den nyandlighet som är ett fenomen i växande och även kristna påverkas av den vilket ju visar på en sorts flexibilitet och lyhördhet för de nya strömningarna i tiden och i människan.  Marinas egna erfarenheter går ända tillbaka till kyrkomötet i Nicea ca 300 e.Kr som var det första konciliet då man skapade en gemensam troslära för hela kristenheten. Det var också på detta möte man bestämde sig för att det som inte stämde överens med kyrkomötets beslut om vad som var kristendom skulle ses som kätteri och den som kan sin historia vet vilka fasansfulla konsekvenser det hade och fortfarande har för människor med annorlunda världsbild.

Marinas egna upplevelser av tidigare liv har gett henne insikter om sig själv, om hennes vandring genom tiden och att hon nu jobbar som bl.a. regressionspedagog är i ljuset av hennes berättelse är absolut ingen överraskning. Ett av bokens många budskap är hur nödvändigt det är att vi blir inifrån styrda istället för utifrån styrda. Att vi måste hela oss själva för att kunna hela jorden och då måste vi våga möta våra rädslor och själssmärtor som har rötter långt tillbaka i tiden.

Kapitlet om chakran kastar ljus över ett nytt chakra som sällan nämns; det åttonde chakrat, ”Den Nya Tidens chakra” eller thymus chakrat som är beläget mellan hjärtchakrat och halschakrat. Färgen är turkos, grön och rosa och stimuleras av musik. Detta ”Nya Tidens” chakra styr immunsystemet. Varför tycker jag att den här informationen känns så relevant när jag ser hur dåligt många mår både psysiskt och fysiskt? Hur är det med vårt immunförsvar och är det inte så att våra ”batterier” börjar ta slut?

Marina efterlyser en större samarbete mellan den traditionella sjukvården och den mera esoteriska friskvården för det ena utesluter inte det andra. Vi måste börja tala mera om friskvård och fästa mera uppmärksamhet på vilka faktorer som gör och håller oss friska. Jag tycker att tendensen fortfarande är ett enögt fokus på det sjuka men jag ser också att det kommer friska motkrafter!

Jag blir så lycklig när jag läser om hennes tankar om nutidens och framtidens barn! Hon anser att vi vuxna måste lära oss att se dessa barn som de är – inte som vi vill att de ska vara. Många barn idag har en högt utvecklad själsintelligens och ett universellt medvetande som vi bör ta på största allvar. Vi måste våga möta dessa stora och antagligen gamla själar, spegla vår egen storhet i deras ögon och inse att de är våra vägledare!

Marinas sätt att skriva är lite introvert, eftertänksamt och stillsamt. När jag läste den för andra gången anade jag dimensioner jag ännu inte kan formulera med ord för språket har sina begränsningar. Jag känner en oerhörd sorg men samtidigt en innerlig värme, kärlek och ett hopp strömma ut från texten och jag tänker vilken förunderlig varelse denna kvinna är! Jag tänkte samma sak då jag träffade henne första gången för några år sedan och sommaren 2014 träffade jag henne igen och hon berättade då om boken som hon skulle skriva. Nu är den manifesterad i fysisk form och trots eftertänksamheten, det introverta och det stillsamma så andas boken STORHET!

Förresten, bönen Fader Vår är inte komplett! Det finns en vers till som gömdes undan  ( med ett otal andra skrifter ) eftersom den inte stämde överens med kyrkomötets hopsnickrade syn på kristenheten. Hur skulle den kristna historien sett om den hade fått vara med? Ingen vet. Hur går den versen? Den finns att läsa i Världsfredens Hemligheter – Ur regressionsterapeutens perspektiv inför kärlekens tidsålder.

17047_101674786533926_4385114_n

Marina Andersson

 

Boken kan beställas direkt av Marina på anderssonmarina@yahoo.com. Gör dig själv en tjänst, läs den, våga utmana din världsbild, lyssna och hör…det finns något mellan raderna som intellektet inte kan höra men det betyder inte att det inte finns där. Tro mig, det finns!