Monthly Archives: maj 2014

Senaste natt har jag varit rolig, diplomatisk och jag har legat och plaskat i vattenbrynet i en vik i ett varmt land. Jag tänker i drömmen där jag ligger och njuter av det varma och klara vattnet att hit måste jag komma igen. Det finns en strand i en vik jag tidigare har drömt om som är någonstans i Indien. Jag kom dit en kväll när solen höll på att sjunka ner i havet och den purpurvioletta färg som himlen hade går inte att beskriva. Det finns ett litet resort där med låga, vita stenhus. Jag vet att den platsen finns på riktigt. Det visste jag direkt när jag vaknade den morgonen och jag antar att en dag kommer jag att stiga ut ur taxin som har stannat framför den vackra hotelldörren som är inramad av mörkt trä och en bit längre bort ser jag stranden i den lilla viken. Och jag har en resväska på hjul, luften är varm, det är skymning och himlen med den purpurvioletta färgen.

dogdreaming

Bild från www.themost10.com

Det är längesedan jag har kommit ihåg mina drömmar och jag vet inte om jag ska tolka det som något bra eller dåligt antagligen är det ett bra tecken. Efter att ha varit van att leva i alla möjliga draman känns det lite konstigt att plötsligt befinna sig i en ström av att ja, allt bara funkar liksom.
Jag drömmer mycket när jag är i en konflikt med mig själv och livet eller när det är en förändringsprocess på gång. Mitt undermedvetna har sannerligen ger mig de mest konstiga bilder som mitt medvetna jag förväntas förstå. Jag är ingen sanndrömmare i den bemärkelsen att jag ser katastrofer eller så men om jag blundar för verkligheten för att slippa ta ansvar, vevar det undermedvetna igång filmer som jag bara inte kan nonchalera. Jag vet alltid när jag måste göra något för att inte helt tappa kompassriktningen. Eller vänta nu, vilket ”jag” talar jag om här? Mitt egojag eller mitt själsjag? Jag tror bestämt att det är mitt själsjag som talar om för mig att så här kommer det att gå om du inte tar dig samman nu eller så berättar det att så här ser ditt liv ut just nu – do you like it? Det är krigsscener och skepp som sjunker, mark som rasar framför fötterna eller ett irrande i hyttgångar ( ibland vattenfyllda ) längst nere i fartyg, mörkhåriga män ( ofta i blåställ! ) som är efter mig, som vill ta mina barn från mig eller någonting annat som jag har och är rädd att förlora. Jag tror att männen i själva verket är ute i gott ärende ( angels in disguise ) – jag måste släppa taget om någonting som jag inte längre behöver för att kunna gå vidare. De är inte aggressiva eller så, de bara förföljer mig och verkar rätt stumma i sitt beteende, lite inåtvända på nåt sätt. Men eftersom jag går omkring som en blind i dagsljuset och inte ser tecknen måste mitt undermedvetna göra mig uppmärksam genom att slänga in lite Hitchcock feeling i drömmarna. Jag börjar känna igen repertoaren och vad de olika scenerna står för.

CG Jung: ”Drömmar erbjuder den mest intressanta information för den som gör sig besväret att försöka förstå dess symbolspråk. Resultatet har förvisso föga att göra med sådana världsliga angelägenheter som köpande och säljande. Men livets mening kan inte uttömmande förklaras i termer av ens yrkesliv, inte heller uppfylls människohjärtats djupaste önskan av ett bankkonto”.

Han visste vad han talade om, gamle Calle.

dali

Slavador Dali: Sleep

Louise Minerva-Li har skrivit flera böcker om drömmar och drömmandet och jag har någonstans hennes bok Drömtolkning och drömalkemi som är en mycket intressant och inte minst inspirerande bok. Den som vill få en dröm tolkad kan sända in den till ”Veckans dröm” på hennes hemsida och hoppas på tur.

Hon skriver också om sömnparalys ( det finns många olika tolkningar om vad det är ) som är ett intressant fenomen och jag har varit med om många sådana nätter då jag har legat totalt förlamad men samtidigt känt hur jag har glidit ut ur kroppen. Innan jag förstod vad det handlade om var jag skräckslagen och såg mycket skrämmande bilder men nuförtiden försöker jag hjälpa till att komma ut ur kroppen genom att slappna av. De hemska bilderna skapas av de egna rädslorna och de försvinner när man slutar vara rädd. Ett par gånger har jag befunnit mig utomhus men oftast rör jag mig på golvnivå och sveper runt i huset. Jag kommer alltid att tänka på Astrid Lindgrens bok ”Skymningslandet” för det är som att befinna sig i ett landskap i skymningsljus. Jag känner igen tecknen på att en sömnparalys är på gång och ibland ger jag efter och ibland ser jag till att vakna ordentligt om jag känner att nej, inte nu. Jag tror att sömnparalys sker när man är väldigt trött psykiskt eller befinner sig i en pressad livssituation. Det subtila kroppen – astralkroppen – behöver få komma ifrån ett tag, tänker jag. Den tunga och sammandragna energin som den fysiska kroppen består av kanske känns som ett fängelse? Eller så är det rätt och slätt en lätt slirning i sömnapparaten. Sömnparalys är inte farligt även om det kan kännas mycket obehagligt. Det gäller att lära sig samarbeta med sig själv och ha tillit. Det finns läkare som menar att det kan finnas ett samband mellan narkolepsi och sömnparalys och det är alltid viktigt att lyssna till vad de har att säga.

sömnparalys

Bild: alltomvetenskap.se

Idag firar vi Kristi Himmelsfärd och jag kan inte hjälpa det men jag måste le. Det här är ju för bra. Sömnparalys, att lämna kroppen…Jesus var tillsammans med sina lärjungar i 40 dagar efter uppståndelsen( jag måste skriva om det här med talet 40 i ett annat inlägg för det är så spännande! ) och undervisade dem innan han for upp till himlarna. Man har firat den här dagen sedan 300-talet. Så nu vet ni det. Det är ändå viktigt att komma ihåg att världsbilden såg annorlunda ut på den tiden och skrifterna är därefter. Jag tycker att A Course in Miracles kan ses som en uppdatering av den kristna bibeln och är enligt min mening mera i linje med den moderna männaskans världsbild. Livet och världen förändras och berättelserna med dem men människans inre föreställningar tenderar att hålla sig fast vid gamla historier – i stort som i smått. Det gamla känns kanske tryggare än det nya och okända. Hur som helst propagerar jag för att ha ett öppet sinne men att inte ta något för givet.

Kristi Himmelsfärd

Kristi Himmelsfärd målad av Domingos Antonio de Sequeira ( 1768 – 1837 ).

 

Solen lyser utanför mitt fönster. Det blåser kallt. Det är inte mitt favoritväder precis. Jag gillar inte varm sol i kall vind. Jag gillar inte när det vispar runt i trädens löv, jag får huvudvärk. I skrivande stund lyssnar jag på regnskogsljud med inslag av regn och flöjt och det passar mig mycket bättre. Men jag antar jag borde gå ut och dra in lite syre i alla fall för ett gediget översättningsarbete av engelskt material i Dream Builder Coaching är på gång och syftet är att tillhandahålla mina coachingklienter svenskt material så att de kan tillgodogöra sig vartenda ord för att kunna få så bra hjälp som det bara är möjligt för att förverkliga drömmar. Drömmar går nämligen att förverkliga. Jag vet det. Jag sitter ju här och gör det jag för några år sedan drömde om att göra! Och nu drömmer jag fram någonting annat som en fortsättning på det som just nu pågår i mitt liv och det är vansinnigt spännande och roligt!

”Vi kan inte komma till vår dröm.

Vi måste komma från den och

för att komma från den måste vi BLI den”

~ Mary Manin Morrissey ~

Dream on!

Efter EU-parlamentsvalets resultat hade jag för ett tag väldigt svårt att fokusera på någonting överhuvudtaget men det var lyckligtvis ett snabbt övergående tillstånd. Jag tror faktiskt inte att det kommer att bli så hemskt som vi kanske tror för nu måste vi skärpa oss och vara observanta på ett helt annat sätt än på många årtionden. Låt oss bara hoppas vi har lärt oss någonting av historien. För trots att de flesta håller med om att våld och krig är fasansfullt finns det krafter som är redo att vilken dag som helst starta ett blodbad och det finns många arga män och kvinnor som är villiga att gå dessa krafters ärenden. Med andra ord – vi måste vara alerta! Och vi måste förhålla oss kritiska till allt som skrivs och sägs i massmedia! Kom ihåg att ingen sitter inne med sanningen för det finns ingen sanning – bara antaganden och föreställningar.

Dagens blogg handlar om SSEAH:s årliga rikskonferens som gick av stapeln 17-18 maj på vackra Visingsö, Vätterns pärla eller ”Kungarnas och Vindarnas Ö”. Den för sina polkagrisar kända staden Gränna är kanske ett riktmärke för den som känner sig osäker var ön ligger. Detta var den tredje gången jag deltog i rikskonferensen. Jörgen Sundvall, grundaren av SSEAH är eldsjälen och inspiratören som håller i trådarna för konferensen och det gör han briljant som alltid.

 

20140519_111347

Gränna i dis

Årets tema för konferensen var LIV. ”Liv på väg att födas in i denna värld, liv som det kan upplevas mellan liven och liv som kan levas bättre på jorden” som det så vackert stod att läsa i Jörgens presentation. Jag hade äran att själv få bidra med min Vision Workshop som jag håller i egenskap av coach. Jag antar att jag stod för ”liv som kan levas bättre på jorden”. Jag var väl föreredd – tyckte jag. Men självkritisk som jag är tyckte jag att jag missade att ta upp det och det och det och ett tag när jag stod där framför alla kröp paniken in under skinnet och jag drabbades av en lätt sinnesförvirring som sedermera utvecklades till en tillfällig blackout. Det var en ny upplevelse för jag brukar kunna hantera pressande situationer men det var en nyttig erfarenhet. Vill man veta mera om mitt arbete som Dream Builder Coach kan man kolla Drömbyggande i 10 steg från okt 2013 här på min blogg.

20140517_204023

Livet i form av blommande äppelträd på Visingsö

Ulf Sandström – Emotional Personal Trainer, Hypnoscoach och en eminent musiker i bandet Jump4Joy – föreläste om Hypnobirthing och det var så märkligt för bara veckan innan kom jag för första gången kontakt med hypnobirthing då jag lunchade med en bekant som informerade mig om metoden. Hypnobirthing är en metod som består av fyra olika tekniker om hur man lär sig självhypnos för att uppnå en så bra förlossningsupplevelse som möjligt: avslappning, visualisering, andning och koncentration. Det finns en barnmorska i Helsingfors som är utbildad i hypnobirthing och hon är ev på väg hit till Vasa i höst för att föreläsa i ämnet. Hypnobirthing är en ypperlig metod som blivande föräldrar kan lära sig och där pappan spelar en viktig roll. Hypnobirthing förstärker anknytningen mellan det nyfödda barnet och föräldrarna. Ulf talade hellre om födslovågor än om värkar och han redogjorde för hur inandning aktiverar det sympatiska nervsystemet ( ökad stress ) medan utandning lugnar. En förlängd utandning förlänger återhämtning och lugn – något som är så viktigt under en förlossning då man behöver samla krafter mellan födslovågorna för att kunna samarbeta med dem. Andningstekniken kallade han alpha-tetha andetag. Jag kommer att tänka på när jag väntade mitt första barn i slutet på 80-talet. Då var det profylaktisk andning som gällde och man gick på kurs med sin partner för att lära sig andas rätt. Det funkade. Nu finns det inte så mycket att erbjuda blivande föräldrar – inte här i mina trakter i alla fall – och jag tycker det är märkligt. Så jag hoppas verkligen att hypnobirthing blir känt bland barnmorskor och rådgivare.
Det som jag tyckte var vansinnigt spännande var delen om nervsystemet i PTSD ( posttraumatiskt stressyndrom ) och hur man kan avpotentiera synapserna i amygdalan ( vi är inne i hjärnan nu ) med hjälp av deltavågor för att ladda ur ett trauma ( solklart, eller hur? ). Jag jobbar också med EMDR-terapi så därför lystrade jag extra noga. Ronald A Ruden har skrivit en ypperlig och utförlig artikel om havening som betyder att skapa deltavågor på mekanisk väg genom bl.a. ögonrörelser och beröring i syfte att avleda och distrahera. De psykosensoriska metoderna kan delas upp i två grupper; Havening ( engelskans haven betyder tillflyktsort, hamn ), EMDR och EFT där man jobbar med specifika traumatiska minnen genom att tankar och de känslor som är kopplade till händelsen reaktiveras i syfte att skapa nya neurala banor och ladda ur traumat så att det inte längre påverkar det dagliga livet negativt. Det är viktigt att komma ihåg att det som har hänt har hänt men hur man tänker på det som har hänt kan förändras. Den andra gruppen är metoder som bl.a yoga, meditation, musikterapi, massage, kiropraktik, akupressur, biofeedback, aromaterapi som reglerar stressnivån rent generellt. Eftersom hjärnan inte kan hålla två tankar samtidigt är användandet av distraherande terapimetoder effektiva då de tränger undan den återkallade händelsen från arbetsminnet och förhindrar den att reaktiveras i amygdalan eftersom uppmärksamheten ligger på den sensoriska upplevelsen. Om jag förstår det rätt så när man arbetar med en traumatisk händelse samtidigt som man får en mjuk beröring eller ögonen rör sig förvirras hjärnan och kan inte hålla kvar minnet av händelsen – jag tänker på en väg som har rasat ihop på flera ställen och som gör den omöjlig att köra på. En mycket, mycket enkel beskrivning men som kan ge en idé om vad som händer. Det spekuleras i att mjuk beröring skapar en elektrisk deltavåg i hjärnan och öppnar upp spänningsberoende kalciumkanaler i mottagarsynapserna i amygdalans neuroner för att kalcium ska kunna tränga in cellen. Det spekuleras också i att det finns ett sorts glutamat som har en central roll i kopplingen mellan cellmembran och trauma. Jag är nu inte helt hundra på om jag fattar det här och om jag är helt ute och cyklar hoppas jag att någon därute rättar mig för nu börjar det bli lite väl ”neuroniskt” det här…

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om detta men jag hänvisar till redan skrivna alster i detta ämne. Av någon outgrundlig anledning kan jag inte länka till en intressant artikel just nu men den heter ”Harnessing Synaptic Plasticity” av Ronald A Ruden. Psykosensoriska terapimetoder är verkligen på frammarsch och hjärnforskningen kommer att kasta nytt ljus över hur PTSD uppstår och hur man kan hjälpa människor att hantera sina traumatiska upplevelser – inte bara tillfälligt utan på lång sikt för att förhindra att det blir ett kroniskt tillstånd.

Ulf Sandström är också knuten till Peaceful Heart Network som arbetar ideellt med krigsdrabbade i en del afrikanska länder och lär ut tapping i syfte att reducera PTSD. En fantastisk insats och tapping är en mycket effektiv metod som alla kan lära sig att använda i vardagen för att minska på stress och smärttillstånd. Jag rekommenderar varmt denna sida!

Ulf Sandström

Ulf är också medlem i International Hypnotists Guild, vars hemsida är en fröjd att vandra runt i.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

 

Rita Borensteins mycket intressanta föreläsning Liv mellan Liv har gjort att jag har bestämt mig för att boka in mig hos henne vid lämpligt tillfälle för en session. Rita har en gedigen CV: legitimerad sjuksköterska, TCM Akupunktör, Basmedicinsk utbildning och Osteopat D.O. med vidarutbildning i kraniell osteopati och hypnoterapi, Life between lives TM hypnoterapi. Allt det hon har gjort i sitt liv har lett henne till det som hon vill satsa på helhjärtat – liv mellan liv hypnoterapi. Hon är den enda svenska medlemmen i Newton Institute som är grundat av Dr. Michael Newton. Han är kanske mest i känd Sverige och Finland för sina böcker Själarnas Resa och Minnen av livet mellan liven. Vi har väl alla frågat oss någon gång vad vårt syfte i detta liv är, vad vi längtar efter, hur vi kan bli mera ärliga mot oss själva och andra, hur vi kan få bättre relationer osv. En liv mellan liv session kan hjälpa till att klarlägga och visa väg då vi möter våra guider om så är menat och som kan ge oss det vi behöver för att gå vidare i livet på en för oss sannare och mera levande väg. Rita beskrev rätt så ingående hur en session går till och nu talar vi inte om en session på en timme utan det kan ta flera timmar. Det kallar jag ett grundligt arbete och det tilltalar mig. När jag tittade på hennes material som delades ut inför föredraget rodnade jag lite av skam – jag inser att jag kunde ha tänkt igenom mitt eget material lite bättre men jag tackar Rita för den påminnelsen.

20140519_091006

Jag vet inte men den här passar liksom in här – vid en strand i Gränna

Det som jag tyckte var särskilt spännande var det hon berättade om själsenergin. Om man tänker själsenergin i % så är en del av energin i min kropp här på jorden och en del är kvar i andevärlden. Den fysiska kroppen klarar inte av att bära 100% av energin utan att sprängas. Det fick mig att verkligen fundera ett par gånger extra. En kvinna sa åt mig inte för så länge sedan när jag klagade på en märklig känsla i huvudet som gjorde att allting kändes så tungt, som att allt gick i slow motion att jag hade för mycket av högvibrerande energi som jag inte klarade av att generera. Nu kan jag inte säga bu eller bä om det men Ritas förklaring kändes på något sätt vettig. Så om vi har en del av vår energi kvar i andevärlden är det inte så konstigt att folk berättar om märkliga ting de har upplevt i vakentillstånd, under hypnos, meditation, på en skogspromenad och när de sover eller att de upplever att de kan befinna sig i parallellvärldar samtidigt. Det sorgliga är att vi är så snabba att kasta fram DSM-5 för att hitta en diagnos för det anses vara utanför det ”normala” att se och uppleva saker som inte samtidigt kan upplevas och observeras av omgivningen. Vad vet vi – egentligen? Jag tycker att man ska gå in på Ritas fina hemsida och bekanta sig med henne och hennes otroligt spännande arbete. Hennes trädgårdsterapi är också något som lockar. Hon har uppmärksammats i flera tidningar och jag kan bara säga att hon är unik på många sätt. En äkta healer är hon, Rita. Dessutom är hon bördig från Vasa så vi hade en del att prata om på sidan om.

20140517_203516                        20140517_203526

 

Förlåt Rita, för de suddiga bilderna! Men visst var det en härlig kvällspromenad bland äppelblom i solnedgång?

 

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Jörgen Sundvall avslutade konferensen med att demonstrera en hypnosteknik som jag tolkade som att bli medveten om den helhet som vi alla är och om ”jag”. Vilket ”jag” är det som känner t.ex. smärtan i armen och var sitter i så fall det jaget som känner smärtan? Det är lite som ”jag tänker och vem är det ‘jag’ som är medveten om att jag tänker”? Han började så fint med att med lugn och trygg stämma berätta om det gränslösa medvetandet som kan vandra vart det vill, som kan befinna sig var som helst – utanför och innanför kroppen. Med en lugn och lågmäld röst ledsagade han en deltagare in i ett avslappnat tillstånd och jag känner stor respekt för hans skicklighet och jag vill verkligen kunna sitta en dag och bara prata medan mina klienter slappnar av och går in i sig själva. Jag har något att sträva till här! Han fortsatte med att låta personen lokalisera en känsla i kroppen och sen frågade han vilket ‘jag’ det var som kände av känslan. Sen frågade han var det jaget var lokaliserat och det satt på en annan plats i kroppen och observerade känslan. Jaget kan också vara i olika känslotillstånd; ett ledset jag, ett argt jag, ett glatt jag osv. ( Jag kommer att tänka på Ego State Therapy där man talar om olika delpersonligheter men inte i den meningen att man lider av multipel personlighetsstörning där de olika ”jagen” lever sina egna liv omedvetna om varandra. Om jag t.ex. vill äta en chokladkaka så kan en annan del av mig säga nej, jag borde hellre äta ett äpple. Eller när någon grälar på mig kan jag reagera som ett barn och då är det ”barn-jaget” som tar över. Alla jagen är integrerade i personligheten som helhet men beroende på situationen är ett eller flera jag som dominerar. En bra bok jag kan rekommendera i ämnet är skriven av Gordon Emmerson ). Personen som deltog i demonstrationen märkte tydligt av en lättnad i känslan hon lokaliserade i kroppen och dessutom fick hon klart för sig vad nästa steg skulle bli i det som var aktuellt i hennes liv.
Efter att allt hade blivit sagt och gjort samlade vi oss för att låta Jörgens kristallskål med sin helande klang svepa in oss i ett meditativt tillstånd. Det är en besynnerlig upplevelse när ljudet tränger in i huvudet och sveper runt, växer och minskar i styrka och jag vet inte hur jag ska förklara vad som händer. Det måste upplevas. Skålens ton är Diss – det kollade jag med Jörgen och jag känner igen den tonen från en dröm jag hade för många år sedan. Jag skulle vilja veta vilken frekvens kristallskålens ton vibrerar på bara för att jag är nyfiken. Det finns nämligen många olika Diss…alltid kan man snöa in på detaljer.
Det var en mycket helande och renande upplevelse och efter det kom Eva Cederbladh – en gudabenådad sångerska, gudinnedanserska och så in i norden skrattig och rolig – in med en trumma och plötsligt stod vi och sjöng afrikanska sånger i kanon. Vilken energi det var i rummet! Här möttes verkligen kropp och själ i en lovsång till LIVET!
Jag åkte hem med ny kunskap, ny energi och nya bekantskaper. Åter en gång inser jag hur viktigt det är att med jämna mellanrum träffa kolleger för att utbyta erfarenheter och för att påminna sig om varför man gör det man gör. Det är i mångt och mycket ett rätt så ensamt arbete som terapeut och man blir lätt hemmablind. Så jag säger bara TACK för denna härliga, lärorika och sköna helg på Visingsö och väl mött igen.

 

20140518_162609

Jag och Jörgen strax innan vi alla tog farväl för denna gång

 

Det händer då och då att jag vaknar upp på morgonen med en fras som måste fås in i ett sammanhang och sedan präntas på papper eller ja, knackas in i datorn. Förr knackade man i sten, nuförtiden sitter vi också och knackar istället för att använda penna…en rätt rolig tanke egentligen men det var nu inte den tanken som väckte upp mig i morse.

För mig är TÄNKANDET väldigt centralt. Det som förorsakar känslomässigt lidande startar i tanken. Don Miguel Riuz skriver i sin bok Kunskapens Röst ( utg. 2004 ) att ”Varje känsla du upplever är verklig. Den är sann. Den kommer direkt från din andes integritet. Du kan inte hitta på det du känner. Du kan försöka rättfärdiga eller undertrycka dina känslor, du kan försöka ljuga om dem, men det du känner är äkta”. Han skriver också att ”Det du kallar att tänka är kunskapens röst som hittar på historier, som talar om för dig vad du vet och som försöker finna mening i allt det du inte känner till. Problemet är att rösten får dig att göra många saker som motarbetar dig själv”. Vidare säger han ”Allt negativt som vi människor genomlider är resultatet av att vi tror på lögner, vanligtvis om oss själva. Den första lögnen vi tror på är jag är inte. Jag är inte sådan jag borde vara. Jag är inte perfekt. Sanningen är den att varje människa föds perfekt, för bara perfektion existerar”.

kunskapens röst

Kontentan av Kunskapens Röst är att när vi börjar tänka mer än känna låter vi omvärldens ”kunskap” om vad som är och inte är sprida sig som ett gift i vårt blodomlopp, styra våra liv och vi tror på den kunskapen och vi bygger på med mera lögner om oss själva med tiden. Men dessa lögner är bara påhittade historier som vi berättar i våra huvuden. Vi berättar alla vår egen historia och så länge vi tror på lögnerna om vilka vi tror vi är så lider vi. Men så långt Don Muguel Ruiz och jag rekommenderar naturligtvis att du läser boken om du inte redan har gjort det.

Den tanke som väckte mig i morse var ”vi tänker och vi ska lära oss behärska vårt tänkande men vi kan inte bli den bakomliggande orsaken till att vi tänker”. Denna tanke är påverkad av Raymond Holliwells bok ”Working With The Law” ( utg. 1955 ).

working with the law

 

Vi har lärt oss att förstå lagen om elektricitet och vi använder den till vår fördel ( och nackdel ) men vi är inte själva lagen. Vi har lärt oss att använda oss av Moder Naturs lag om sådd och skörd men vi är inte lagen som styr växandet. Vi har lärt oss att tänka men vi är inte själva orsaken till att vi tänker. Vår hjärna använder sig bl.a. av elektricitetens principer men vi är inte själva elektriciteten. Vi vandrar alla omkring med något som kan liknas vid ett kärnkraftverk i våra huvuden. Ett kärnkraftverk skapar inte energi – det genererar energi från en annan källa. Det använder sig av atomer för att alstra energi. Vi har lärt oss att utnyttja atomernas sprängkraft för det goda och för det onda. Vi har alla m.a.o. fått möjligheten att välja hur vi använder oss av lagarna som styr vår värld och hela universum men vi har inte insett det till fullo och särskilt inte när det gäller våra egna liv! Vi har bemästrat mycket här i världen men när det kommer till att bemästra oss själva och våra tankar är det som om vi plötsligt blir funktionshindrade. Vi förstår inte att vi kan använda samma principer på oss själva som på allt annat vi skapar runtomkring oss. Vi ser inte att vi styrs av samma lagar som allt annat som skapas ( Jag upplever ibland att vi lever på jorden som om den och allt som växer och lever på den inte har någonting med oss att göra eller att allt finns till bara för oss och våra lustar och behov. Vi existerar som om vi är helt frånkopplade den stora skapelseprocessen. Då blir min fråga – varifrån kommer vi då i så fall om vi inte är en del av helheten? ).

Det vi kan göra är att börja med vårt eget tänkande ( allting skapas två gånger – först i tanken, sen i den fysiska världen ) för det är i sig ett alldeles eget universum som styrs av samma lagar som det universum vi befinner oss i. Vi är som vandrande miniatyrer av detta gigantiska fält av energi som tar olika form men som har sitt ursprung i samma källa. Vad den källan är och består av är en av de stora frågorna många brottas med men jag tror att det är en fråga som skymmer sikten för det vi egentligen borde fråga oss. Hur kan vi använda oss av denna universella kraft, energi, för det högsta bästa? Hur ska vi komma i harmoni med det faktum att ingenting är varken gott eller ont utan det är vi som använder vårt tänkande oekonomiskt genom att bestämma vad som är gott och ont och sedan låta det styra våra känslor och våra handlingar? Energi är varken god eller ond. Moder Natur är varken god eller ond. Planeterna och stjärnorna är varken goda eller onda. Ekonomin är varken god eller ond. Vi är varken goda eller onda. VI ÄR! Allting är vare sig vi vill acceptera det eller inte. Livet forsätter i alla dess former vare sig vi är med eller inte. Livet är neutralt. Vår förbannelse är att vi berättar historier om det som är och vi tror att det är sanning det vi berättar! Min sanning är ingen annan än min och jag vet inte vad din sanning är men ett tror mig veta – det mesta som rör sig i mitt och ditt huvud är påhittade historier. Så länge jag tror på det jag tänker och inte ifrågasätter är jag slav under mina påhittade historier.

Den makt jag har är att välja! Jag kan välja hur jag ska använda den enorma kapacitet jag har i min hjärna som kommer till uttryck i form av ord och bilder. Hur använder jag den på bästa sätt? Jag kan inte hindra hjärnan från att tänka – det är hjärnans jobb – men jag kan ändra det jag tänker. Hjärnan jobbar på dag och natt – likt ett kärnkraftverk som hela tiden alstrar energi från en outsinlig källa. Men vad använder jag denna energi till? Ingen skulle komma på tanken att låta ett kärnkraftverk få vara igång obevakat. Det är rigorös bevakning dygnet runt. Det finns personal som har en plan och ett program för vad kärnkraftverket ska användas till, hur mycket och när. Vad ska energin användas till? Till att värma upp hus, lysa upp vägarna, hålla igång industrin osv. Hur ren är den energi som används i kärnkraftverket?

neurosynthesis

 

neurosynthesis.wordpress.com

Hur använder vi vår energi? Vilken kvalitet är det på varan – tankarna – som vi genererar? Vad händer med vårt eget personliga ekosystem om vi producerar dåliga tankar? Det påverkar varje känsla och handling. Om nedkylningsprocessen i ett kärnkraftverk inte fungerar till 100% föreligger det risk för härdsmälta. Om jag tänker ångestfyllda tankar blir mina känslor upphettade och om jag inte kyler ner mig med lugnande och positiva tankar får jag panik och kroppen slår bakut – härdsmälta. Det här är en något förenklad bild jag förmedlar och det är inte så lätt att styra sina tankar p.g.a. att vi har det här känslocentrat som kopplas på direkt på en tanke. Känslor är sanna och äkta och det är där problemet kommer in – vi blandar ihop känsla och tanke. Eftersom jag känner så här så måste det vara sant, eller? Ja, känslan är sann men är det sant det du tänker? Om du vill må bra och känna att du lever efter din sanning, om du vill känna att du är precis som du ska vara och du har ett värde bara i det att du är – vem är det som ska tala om det för dig? Media? Nyheterna? Skönhetsindustrin? Ekonominytt? Underhållningsindustrin? Mamma och pappa? Kompisarna? Skolan? Vad vet de om om dig? Ingenting!

Du tänker vare sig du vill eller inte – du har fått makten att använda dig av den oändliga energi som finns inom dig och runtom dig. Du har kanske inte insett – jag har inte insett det helt men jag jobbar på det – att det du tänker producerar resultat efter dess sort. Det du tänker ser du manifesteras i den fysiska världen. Med den insikten blir det lättare att vara uppmärksam på vilka sorts tankar du underhåller och följden blir att du börjar välja mera noggrannt vad du tänker. Som vanligt måste jag avsluta med att dra liknelsen med trädgårdsmästaren; han bestämmer sig för vilka sorts blommor han vill ha i sin trädgård och sår därefter. Han har en bild av den skörd han ska få längre fram och för att få en så bra skörd som möjligt måste han se till att hålla ogräset borta genom att rensa bort det – allt för att ge bästa möjliga förutsättningar för blomfröerna att gro och växa. Han ifrågasätter inte lagen om växandet – han förstår den och samarbetar med den. Han är i harmoni med lagen om växande.

Ett bra sätt att börja rensa är att bli uppmärksam på vad du är uppmärksam på!

Vad skulle du svara idag om någon frågade dig vad din vision, ditt mål och ditt syfte är? De flesta av oss skulle antagligen inte kunna svara på direkten vad vi vill och vart vi är på väg. Att svara  på frågan varför vi har gjort de val vi har gjort är heller inte det lättaste. Hur medvetna är vi om drivkrafterna och motiven bakom våra val? Hur många av våra val är våra egna – egentligen?

Man kan uttrycka det så här: Visionen representerar vad du vill skapa med ditt liv. Målet representerar olika aspekter av hur du gör det, och syftet förklarar varför. Varför vill vi göra det ena eller det andra? Vad behöver jag göra för att ta nästa steg i riktning mot min vision? Varför är det viktigt för mig att skriva det här? Vilken vision har jag för mina ögon när jag skriver, talar och diskuterar? Vad är syftet med mitt liv? Varför dras jag till denna typ av verksamhet och inte en annan?

”Jag vill göra skillnad men jag vet inte vad jag ska göra och jag vet inte hur” är en fras jag har hört många säga den senaste tiden ( och jag tar det som en vink att skriva om det ). När du lägger ner ditt huvud på kudden för sista gången – vilket vi alla ska vare sig vi vill det eller inte – vad är det du vill se när du tittar bakåt på ditt liv? Det vet bara du. Jag vet att många vill kunna se att de har gjort skillnad – i det stora som i det lilla. Man vill kunna säga att man har betytt något för någon eller för något. Att det man har varit och det man har gjort har på ett eller annat sätt bidragit till en bättre värld – i det lilla såväl som i det stora.

De flesta av oss tillbringar mer tid att planera vad vi ska äta till middag än vad vi spenderar tid att planera för vårt liv. Vi sätter ner massor med tid med att planera för saker som till syvende och sist enbart är tidsfördriv och som inte i större mening utvecklar oss som människor. Vi söker yttre stimuli för att känna oss levande och vi låter lustprincipen styra våra liv. Vi vandrar mellan butiskhyllorna i jakten på meningen med livet bland schampooflaskor och muminmuggar och om vi inte hittar den där hoppas vi att den finns i en paraplydrink på en solig semesterholme. Nu låter jag kanske lite cynisk men jag försöker mig bara på en målerisk beskrivning för att göra texten mera tilltalande. Men vi behöver bara se oss omkring för att se att många av oss lever som om meningen med livet är på något sätt sammankopplad med plånbok, varor och tjänster. Den måste finnas där någonstans – varför skulle vi annars hålla på som vi gör?

lattattlara

Bild: www.lattattlara.com

Jag läst någonstans för många år sedan att på tidigt 1900-tal ( jag tror det något eller några år innan före 1:a världskriget bröt ut ) när reklamen blev en alltmer viktigare kanal för att sälja varor fanns det en affärsman inom en stor företagskoncern som sa någonting i stil med vår uppgift är att få människor att tro ( eller bli medvetna – jag är osäker här ) om att det inte finns något hopp. När det budskapet har sjunkit in i folks medvetande ska vi med hjälp av reklam komma med hoppet i form av varor som kan köpas och lindra den existentiella ångesten. Jag har en mycket cynisk sida i mig men det här slår alla rekord, enligt min mening. Jag söker fortfarande efter källan till detta uttalande för det var så längesedan jag läste det men om någon känner igen det här så vore jag glad om jag fick tips. Under tiden fortsätter jag att leta. Jag är heller inte 100% säker på det exakta ordvalet men däremot är jag säker på andemeningen i uttalandet för det etsade sig fast i min hjärna och visst, det är min tolkning men jag blir inte klokare förrän jag får tag i källan. Men jag är nog inte ensam om att påstå att många av oss försöker lindra vår existentiella ångest och känsla av meningslöshet genom att shoppa, missbruka substanser och sex, ansluta oss till olika sorts grupper med tydliga budskap om det ena eller det andra för att nu nämna några. Så det som sades på tidigt 1900-tal har verkligen försatt oss i ett hypnotiskt tillstånd som vi fortsättningsvis befinner oss i. Reklambranschen har full koll på det här med suggestioner och den kraft de har på den som är mottaglig och vi är många är mottagliga…

Jag tror att utan visioner upprepar vi bara året som gick – vi lever ett år nittio gånger istället för nittio år. Utan visioner lever vi bara det liv vi känner till och det vi känner till upprepar vi. Kanske det är därför t.ex. julfirandet är en symbol för det konstanta? Vi tenderar att vara väldigt motsträviga till att förändra våra jultraditioner och det är väl en reaktion på en ständigt föränderlig värld – vi vill att åtminstone någonting ska vara konstant och bekant i en kaotisk tillvaro.

Jag tror att många av oss inte tar våra visioner på allvar, att vi inte lyssnar på den inre rösten som viskar om andra horisonter, större möjligheter och ett liv i harmoni med våra värderingar. I Talmud kan man läsa att ”varje grässtrå har en ängel som lutar sig över det och viskar väx, väx, väx” och grässtrået växer genom asfalt och cement för att nå ljuset. Jag tror att vi när vi lyssnar och tar våra våra visioner på allvar – de är som frön inom oss som bara väntar på att få börja gro och sedan växa – blir vi som grässtrån som kan växa genom vilken hårt yta som helst.

Alla har vi vår egen vision om ett bra liv men vet vi egentligen vad vi menar med bra? Vad betyder ”bra” för dig? Om din vision om ett bra liv är att konsumera så är det sant och riktigt för dig. Om din vision är att odla sparris i Italien så är det sant och riktigt för dig.

dna soul

 

Bild: www.geneticsandhealth.com

Frasen ”jag vill göra skillnad” är ett frö. Det kommer från djupet av din själ där en ängel viskar väx, väx, väx. Nu är det upp till dig om du vill lyssna och lita på att i fröet finns redan det som vill bli till genom dig. Precis som det finns gener i ditt DNA som är av-eller påkopplade så kan du med hjälp av din medvetna tanke och dina handlingar som är i harmoni med din vision och ditt syfte koppla på och aktivera fröet i ditt ickefysiska, i din själs DNA till att börja slå rot och växa.

Så varför inte spendera en stund av denna dag med att fundera över vad din vision är, vilka mål du kan och vill uppnå på vägen dit och vad syftet är? Aktivera fröet i din själs DNA – hur häftigt låter inte det?

Fridens liljor!