Monthly Archives: februari 2014

Den senaste veckan har varit lite stirrig och splittrad. Jag är mitt uppe i min grundliga städning och snart har jag ett lastflak med prylar och kläder som jag vill bli av med. Mina ambitioner att dagligen skriva någonting för min egen skull eller för andras ( de går ju ihop ) har fått se sig översprungna av andra förpliktelser + att mitt huvud har känts som en seg kola. Men allt har sin tid och nu är det tid att skriva. Av någon outgrundlig anledning kan jag inte länka till andra sidor idag så jag markerar med kursiv och fetstil det som kan vara av intresse att titta lite närmare på.

Då och då hoppar det upp en låt likt en gubben i lådan som en påminnelse om att lugna ner mig: To Everything ( Turn, Turn, Turn ) av den outtröttlige låtskrivaren, folkmusikern och fredskämpen Pete Seeger som avled för någon månad sedan efter ett oerhört produktivt liv. Jag tror att The Byrds var det band som gjorde låten mera känd utanför USA:s gränser på 1960-talet.

To Everything ( Turn, Turn, Turn )

There is a season ( Turn, Turn, Turn )

And a Time to every Purpose, under Heaven

 

A time to be born, A time to die

A time to plant, a time to reap

A time to kill, a time to heal

A time to laugh, a time to weep

 

To Everything ( Turn, Turn, Turn )

There is a season ( Turn, Turn, Turn )

And a Time to every Purpose, under Heaven

 

A time to build up, a time to break down

A time to dance, a time to mourn

A time to cast away stones, a time to gather stones together

 

To Everything ( Turn, Turn, Turn )

There is a season ( Turn, Turn, Turn )

And a Time to every Purpose, under Heaven

A time of love, a time of hate

A time of war, a time of peace

A time you may embrace, a time to refrain from embracing

 

To Everything ( Turn, Turn, Turn )

There is a season ( Turn, Turn, Turn )

And a Time to every Purpose, under Heaven

 

A time to gain, a time to loose

A time to rend, a time to sew

A time of love, of time of hate

A time for peace, I swear it’s not too late.

 

Pete Seeger hade läst sin Predikare i Bibeln http://www.bibeln.se/las/2k/pred ) när han inspirerades att skriva sin berömda sång. Texten ingår i Predikarens filosofiska och något dystra betraktelse över människans livsvillkor, kamp och strävan och jag känner igen flera ordspråk som jag är uppväxt med men som jag inte har förstått var de har sitt ursprung. Predikaren samlade in och ordnade ordspråk i olika kategorier och han ansågs vara en mycket klok man. Han var son till kung David. Jag känner stark sympati för denne man och han verkade inte vara en muntergök precis och jag kommer att tänka på Milnes åsna Ior. Predikaren verkade vara en melankolisk man som såg med sorg och uppgivenhet på människans stretande och kamp i livet för ingenting; ”Allt är tomhet, ett jagande efter vind”. Men han återkommer i sina betraktelse ändå till åtminstone en mening med livet; ”Att äta och dricka och finna glädje i all sin möda – det är en gåva från Gud”.

Så långt om Predikaren och jag vill uppmuntra dig, kära läsare, att bekanta dig med honom. Hans betraktelser känns tidlösa för de frågor hans stackars huvud bråkade med är fortfarande lika relevanta idag. Intet nytt under solen, som han sa. Han är rörande på något sätt, denna Predikare.

Det här är ju riktigt roligt! Här sitter jag och skriver om någonting ur Bibeln och det är söndag. Jag vill ändå påminna om att jag inte hör till någon religiös rörelse av något slag men att jag är mycket intresserad av religiöst och spirituellt tänkande i allmänhet och österländskt i synnerhet.

Nåväl, det som triggade igång dagens blogg är ett samtal från igår om frustration över att inte komma framåt så snabbt som man önskar. Att inte vara tålmodig och förlita sig på att det kommer det som komma skall i rättan tid. Man ska för den skull inte vara ouppmärksam under tiden ingenting ser ut att hända; möjligheter och tillfällen kommer när man minst anar det och då gäller det att vara vaken! Det är som tyngst strax innan man kommit upp på backkrönet. Austin Kleon har en uppmuntrande och inspirerande blogg om hur den kreativa individen kan dela med sig och bli upptäckt på http://austinkleon.com/2014/02/19/10-ways-to-share-your-creativity/. Jag har fått stor hjälp av en skrivkurs jag deltog i förra hösten med och av Susannah Conway och nu är en ny på gång med den här energiska och inspirerande kvinnan – http://www.susannahconway.com/

Så jag tar tröst av The Byrds vackra version av Peter Seegers ”To Everything” och tar till mig Predikarens ord;”Drömmar föds av mycket arbete, dåraktighet av mycket prat”. Det är bara att fortsätta och göra det man gör och förlita sig på att Allt har sin tiNär vi ändå är inne på det bibliska så lär enligt HistoryOrb.com den första papperstryckta bibeln –  Mazarinbibeln – ska ha sett dagen ljus denna dag 23.2 år 1455 tack vare Johannes Gutenberg. Datumet är dock inte 100% säkert.

 

Ha en skön söndag!

Om Shanti

 

Jag har länge gått omkring och sett mig själv som en rätt karaktärssvag person. Jag har sett mig som en person som ger efter alltför lätt för inifrån och utifrån kommande impulser. Jag har tydligen någon gång gjort en överenskommelse med mig själv att jag inte har det som krävs för att nå mina mål här i livet. Om jag når mina mål är det inte p.g.a. min förtjänst utan mera på tur och jag känner mig inte värdig det jag har uppnått. Men den överenskommelsen är tack och lov bruten sedan några år tillbaka och jag börjar inse alltmer att det är min insats, mitt engagemang och min uthållighet som för mig till den destination jag har i sikte och att jag faktiskt har det som krävs. Jag har härliga vänner och kolleger omkring mig som hjälper till men de skulle inte ha dykt upp om jag inte först hade bestämt för vad jag vill och tro på min egen förmåga.  Jag har alltid beundrat målmedvetna människor som kan avstå från allt möjligt för att nå sin a drömmar och mål. Någon sa åt mig en gång att det man beundrar hos andra har man själv men att det inte har fått komma fram. Det köper jag rakt av!

                                            

                                                       indianapolisfitnessandsportstraining.com

Jag vill prata om VILJESTYRKA idag. Det finns en hel del spännande och för mig överraskande forskning om viljestyrka. Robin Sharma har nyligen sänt en webinar om viljestyrka och jag blev nyfiken och hittade socialpsykologen och forskaren Roy Baumeister och John Tierney som diskuterade fenomenet viljestyrka här.

Forskningen om viljestyrka följer två spår: intelligens och självkontroll. Nu finns det ingen direkt koppling mellan viljestyrka och intelligens utan nyckeln verkar vara självkontroll. Från att viljestyrka – eller snarare självkontroll? – var något eftersträvansvärt och upphöjt under den viktorianska tiden ( senare  hälften av 1800-talet ) talades det mycket litet om det under 1900-talet.

Man har också länge tänkt att en bra självkänsla leder till framgång men det är faktiskt så att viljestyrka leder till framgång som i sin tur leder till bättre självkänsla. Viljestyrka kräver ett visst mått av självkontroll. Självkontrollen är mycket avgörande för hur bra du lyckas med det du har föresatt dig. Har du bra självkontroll är det lättare att stå emot impulser som du utsätts för av omgivningen och av dig själv.

Vi har också längre trott att den hjärna vi föds med är oföränderlig – en fettklump som är som den är och där med jämt. Nu vet vi att hjärnan är neuroplastisk vilket betyder att den kan tränas till att funktionera bättre, att skadade områden kan repareras eller kompenseras med nya neurala banor.

Var sitter viljestyrkan? I prefrontala cortex eller bakom pannbenet. Det tycks finnas tre olika områden i prefrontala cortex som kontrollerar tre olika aspekter av viljestyrka:

  1. Det vänstra området av prefrontala cortex ansvarar för ”jag ska”
  2. Det mittersta området ansvarar för ”jag vill”
  3. Det högra området ansvarar för ”jag ska inte”

Dessa tre områden tillsammans ger oss självkontroll och självmedvetenhet –  m.a.o. vår viljestyrka. Här finns mera att läsa.

                                          

                                                                                 socialphy.com

Nu är det så att prefrontala cortex är en muskel som används varje dag och som blir trött när den överstimuleras. Vi utsätts dagligen för en massa frestelser och vi ska fatta otaliga beslut på kort tid och det tröttar ut vår stackars muskel bakom pannbenet och när vi är trötta i prefrontala cortex tenderar vi att fatta sämre beslut. Att alltid behöva stå emot frestelser tröttar ut prefrontala cortex och det kan vara en förklaring till varför det är så svårt att bryta vanor – vår vardag kantas av frestelser vart vi än går och som vi måste anstränga oss att undvika. Man har t.o.m. mätt sänkning i IQ när prefrontala cortex är trött; slutlednings- och tankeförmåga försämras.

Så hur smart du är varierar med din viljestyrka; ju mera frestelser och beslutsfattande desto mindre smart och desto sämre viljestyrka. Vi har säkert alla undrat över hur en person kan göra som den gör och särskilt offentliga personer råkar i rampljuset om de har gjort något galet. Vi tycker att personen alltid har varit rationell och har ”sitt på det torra” och så går människan och krossar vår bild av upphöjdhet och kontroll. Vad handlar det om? Självkontroll! Ibland blir trycket att hålla sig på mattan för högt och i ett svagt ögonblick ger man efter för en impuls som kan förödande konsekvenser.

Baumeister säger också att energin i hjärnan inte är en metafor utan den är verklig och det som ger hjärnan energi är glukos. Neurotransmittorerna i hjärnan äter formligen glukos för att funktionera. En trött hjärna skriker efter mera glukos och tyvärr ger vi efter för alla möjliga quick fix lösningar i form av godis och snabba kolhydrater. När hjärnans glukosnivå är låg blir vi lättare aggressiva och irrationella. Det finns undersökningar ( som jag inte hittar i skrivande stund ) om det alkoholrelaterade våldet i Finland där man ser en direkt koppling till lågt blodsocker och våld. Det räcker nog inte med en varm korv i bastun på 20 öl för att hålla hjärnan med glukos….

Ju mera hjärnan anstränger sig desto lägre halter av glukos har den och desto sämre presterar den. Glukos ska inte ges i form av godis, läsk och snacks utan i långsamma kolhydrater. Glukoshalten påverkar beslutsfattande, inlärningsförmåga, uthållighet och självkontroll. Det här är något som är oerhört viktigt att tänka när det gäller barnen och deras förutsättningar att prestera t.ex. i skolan. Hur många barn går hungriga till skolan och förväntas kunna koncentrera sig och sitta stilla? Jag tror att det finns en stark koppling mellan barn med koncentrationssvårigheter, bristande impulskontroll och aggressionsproblem och hjärnans brist på glukos. För att inte tala om alla beslut barn i alltför tidig ålder förväntas ta. Och hur är det med näringsinnehållet i det barnen äter på en dag? När det gäller t.ex. ADHD så ses självkontroll vara ett kärnproblem. Också när vi är sjuka töms vi snabbare på glukos eftersom immunförsvaret använder mycket glukos. Därför fungerar hjärnan så mycket sämre när man är sjuk då så stor del av energin går till immunförsvarets jobb och det bästa vi kan göra är att vila och sova tills reparationsjobbet är klart.

Religiösa människor har mera självkontroll p.g.a. traditioner där man tränar självkontroll; meditation, bön, fasta etc. Även i den asiatiska delen av världen är självkontroll mera vanligt p.g.a. regler och konsekvens som hör till kulturen och som Baumeister menar stärker självkontrollen. Tänk på alla kampsporter som till största delen handlar om självkontroll! För att inte tala om yogis som kan stå i en och samma position till synes ett helt liv!

                                           

                                                                mythicmeditation.com

De problem som den moderna människan och hennes prefrontala cortex ständigt måste kämpa med är alltför många valmöjligheter. Vi blir splittrade och ofokuserade av all stimuli som bombarderar oss från massmedia, skola, jobb, sociala nätverk och familj. Vi försöker vara på flera ställen och hålla tio bollar i luften samtidigt men det hela slutar med att vi är utmattade och okoncentrerade. Barn som har varit på dagis åtta till tio timmar har svårt att uppbringa självkontroll klockan fem på eftermiddagen när hjärnan är tömd på glukos och överstimulerad av alla sinnesintryck under dagen.

Baumeister menar att det är bättre att hjälpa barnen med att stärka deras självkontroll än självkänsla. Vi ska inte lära barn att skrika sig till det de vill ha. Han berättar om en kvinna som ammade och som när barnet skrek först lugnade ner det med att prata och sen gav hon mat. Ja, om man hade fattat det då det begav sig… Jag tror knappast jag är ensam om att tycka att barn inte får lära sig självkontroll utan den omedelbara tillfredsställelsen är mera regel än undantag. Allt är lättillgängligt och allt ska vi ha nu och det gäller inte bara barn utan vuxna har också svårt att tänja på sin otålighet. Så när vi ger efter för barnens utbrott hjälper vi dem att förlora kontroll – vi belönar bristande självkontroll.

Det är också svårt att vara kreativ när vi ska jämt ska göra flera saker samtidigt eller som Baumeister säger: ”Det är svårt att söka efter Gud och samtidigt tänka på att köpa hundmat”. I skrivande stund kan jag konstatera att jag har suttit mer eller mindre oavbrutet i 5 timmar med att färdigställa denna ”kria” Det enda som egentligen har stört mitt ”flow” är katterna som ska in och ut med jämna mellanrum men jag väljer att se det som hälsosamma avbrott för att hålla igång blodcirkulationen. Jag försöker ha så lite distraherande faktorer runt mig som det är möjligt för att kunna slutföra det jag håller på med. Vi glömmer nämligen att alla oavslutade projekt vi har dränerar oss på energi för prefrontala cortex arbetar med dessa projekt tills de är avslutade eller är helt och hållet nedlagda och kasserade.

Hör du till den kategorin som skjuter upp saker till sista minuten och gör allt på en gång för att inte göra nånting alls efteråt på några dagar eller veckor? Då är det skäl att tänka om och kanske träna in ett nytt sätt att jobba. Detta ”binge-beteende” är nämligen oerhört energikärvande och allt annat än produktivt eller effektivt. Du bränner ut dig för eller senare. Samma är om du har ett eller flera stora mål men inga delmål på vägen dit; du blir alldeles utmattad av blotta tanken att klättra över det där stora berget fast du bara ser konturerna av det i fjärran. Du ser inte att du måste  till berget innan du kan börja klättra. Samma sak är det om du bara har små mål men inget stort mål – det mesta du gör blir ostrukturerat och följer ingen plan alls och livet blir lite ”random”. Baumeister föreslår en 5-års plan med ett stort mål med flera mindre mål på vägen.

                                   

                                                                      wired.com

Robin Sharma är för mig sinnebilden av viljestyrka och uthållighet och han berättar i sin webinar om viljestyrka att mellan frestelse och handling har vi 0,25 sekunder på oss att välja. 0,25 sekunder i fönstret av möjligheter att välja mellan! Här är självmedvetenheten oerhört viktig för oss att välja det som gagnar våra mål och inte det som ger kort tillfredsställelse eller går emot våra överenskommelser med oss själva.

Han listar tre mirakelmediciner för att stärka självkontrollen och därmed viljestyrkan:

  1. Meditation – 1 timmes meditation får prefrontala cortex att växa och effekten av denna enda timme sitter i 11 timmar senare. Man vet att buddhistiska munkar har mera grå hjärnmassa än övriga och man tror att det beror på meditation.
  2. Träning – 15 minuter varje dag minskar suget efter sött och prefrontala cortex växer. Jonh J. Ratey är en förgrundsfigur som ofta kommer upp i diskussioner om träning och hjärnan.
  3. Sömn – många av oss lider av något som kallas ”mild prefrontal dysfunktion” och det beror på för lite sömn och skapar på sikt depression. När vi får för lite sömn utsöndrar binjurarna steroidhormonet kortisol som i sin tur ökar sötsuget och är också kopplat till stress.

 

Vi lever i en värld full av frestelser och valmöjligheter. Vi uppmanas att välja och välja ofta. Vi drar oss för att fatta beslut för det kan ju komma upp någonting bättre längre fram. Många av oss hamnar till slut i en sorts ”analysparalys”; vi kan inte fatta beslut alls p.g.a. en utmattad prefrontal cortex. Så nej, det går inte att sluta röka, börja banta och jogga tre gånger i veckan samtidigt. Vi måste börja med en sak och jobba in den nya vanan och det tar inte 21 dagar som det har sagts tidigare utan det ta 66 dagar! Vi måste ge vår nya vana 66 dagar och därmed sänka vår flyktbenägenhet innan vi börjar med något annat. Kom också ihåg att sämsta tiden att fatta ett beslut är på kvällen! Hur många gånger har vi inte legat i sängen och tänkt att ”i morgon ska jag….”? Så ju flera val, desto sämre viljestyrka!

Michelangelo blev inte vad han var utan självkontroll och viljestyrka. Zlatan blev inte den han är utan självkontroll och viljestyrka. Skillnaden mellan dessa två är att Zlatan har hundrafalt flera valmöjligheter än vad Michelangelo hade. Ändå valde Zlatan på vägen mot sin karriär som fotbollsproffs bort det mesta som inte gagnade hans mål. Det har inget med att vi har olika intelligens och  kapacitet – det har att göra med självkontroll, viljestyrka och att veta vad vi vill här i livet.

                                             

                                                                       nytimes.com

Om du inte vet var du ska börja så gör en lista på vad som är viktigt för dig. Skriv ner så många saker du  kommer på att du vill ändra eller på något sätt påverka, ordna dem i viktighetsgrad och börja med det som känns absolut viktigast. Ge dig själv 66 dagar, gör det varje dag, kom ihåg 0,25 sekunders utrymmet för vad du väljer och pussa dig själv på armen för varje seger över frestelserna! Känn hur din prefrontala cortex muskel svettas, växer och mår bra när du är fokuserad på ett viktigt mål och inte på 50 val av meningslösheter.

För det är ju inte så att somliga har viljestyrka och somliga inte – det är fråga om träning och om att vilja ändra på sitt beteende och tänkesätt.  

 

 

 

Jag har som sagt påbörjat mitt feng shui projekt vilket innebär en total utrensning av allt som jag inte behöver, använder eller tycker om. Jag är nu i köksregionerna och konstaterar lättad att det inte finns så mycket att städa bort, bara organisera på ett bättre sätt.

När man röjer runt bland papper, kvitton, bordstabletter ( tallriksunderlägg? ), knappar och annat skumt kan man komma på överraskningar. Jag har haft en bricka på bänken som har fått agera uppsamlingsställe för ”ta tag i det snart men inte nu” grejer. När jag rensade ur den såg jag en liten papperslapp i hörnet mellan två bordstabletter. Lappen var också ett avrivet hörn av nåt papper och på den stod det med en för mig helt okänd handstil When ”Alone-time” becomes an obsession. Jag måste säga att jag blev lite ställd för det kändes som ett direkt budskap till mig. När ”Ensam-tid” blir en besatthet…tja, vad ska man säga? Jag kontemplerade en stund över texten, nickade igenkännande och slängde den sedan i pappershögen som ska brännas senare.

Det har gått en vecka snart och jag har inte riktigt kunna släppa taget om den där lappen som jag slängde bort. Dröm om min förvåning när jag stiger ut ur bilen i garaget idag och råkar tänka på den där lappen samtidigt som jag ser en trekantig pappersbit ligga på golvet strax innanför garagedörren. Vad tror ni det var för en lapp? Hur den har kommit till garaget från huset där jag har samlat allt brännbart på ett skilt ställe övergår mitt förstånd och naturligtvis finns det en vettig förklaring men det är inte utan att jag undrar…

 

                     

                                        Någon som känner igen handstilen?

Jag vet inte vad det är med gamla böcker men jag tror att det är språket som får mitt hjärta att fladdra av hänförelse. Jag har läst och bläddrat i tre böcker som alla berör människans psyke; en är en välskriven presentation om en utbildning inom bl.a. ”hypnotism och tankeöverföring” och två är riktade till läkare och allmänhet.

 

1. Beskrivning över Elmer E Knowles fullständiga system över Personligt Inflytande och Läkekonst ( andra utgåvan, 1926 ).

Elmer Ellswoth Knowles sade sig vara ”uppfinnaren av suggestionen, radiohypnotiska kristallen, den roterande hypnotiska spegeln etc”. Han var föreläsare och författare av arbeten i psykologi, hypnotism, personlig magnetism, suggestiv terapi, magnetisk läkekonst, minne, viljemakt, koncentration, tankeöverföring och ”besläktade vetenskapsgrenar”. Hans kurs i 6 delar + den radiohypnotiska kristallen kostade 55 skr vilket idag motsvarar 1476 skr.

Det är ett nöje som hypnoterapeut att läsa hans beskrivning av t.ex. personlig magnetism; ”Magnetismen frambringas i det mänskliga batteriet genom sinnessjälen, och vår förråd av denna kraft står i förhållande till de själsliga funktionernas fullkomlighet. Svaghet, matthet, kraftlöshet äro, tecken på en brist i magnetism. Tystlåtenhet, oförmåga att gå framåt, skygghet, osund rädsla, falsk blyghet, nervositet vid särskilda eller alla tillfällen äro vart och ett för sig och på sitt sätt ett bevis på att den vital kraften är under pari”. ”Under pari” betyder ”under det normala”.

Han skriver att ”det är svårt på enkelt sätt giva en absolut definition på mänsklig magnetism” och att ”det lyckligtvis icke är nödvändigt i ett arbete av denna karaktär, göra annat än referera till fenomenet i lätt förstådda ordalag fria från tekniska termer”. Det närmaste han kommer en förklaring är ”vitalitet som vi har mer eller mindre av under livets olika skeden och att ”varje abnormt tillstånd är bevis på  att den mänskliga maskinen – åtminstone för tillfället – har förlorat sin förmåga att alstra kraft”.

Han beskriver hur ”sinnesjälens krafter mer och mer används för att bota själsliga och fysiska sjukdommar” ( det står faktiskt sjukdommar ) och att ”statistiken visar, att giftiga och skadliga droger alltmera förvisas till det förgångna. Många berömda läkare sätta allt mindre tilltro till vad vi kalla kemisk terapi, och redan hava många organiska och oorganiska ämnen, vilka förut stodo högt i kurs, bannlysts från farmakopén och läkarens mottagningsrum. Tendensen inom läkarkretsar nu för tiden är att inom mänskokroppen finna allt, som är nödvändigt för att hålla den vid normal hälsa. När funktionerna äro försvagade, har man ofta funnit, att felet har sitt säte i sinnessjälen, i hämmandet av de vitala krafterna eller i någon störning eller rubbning i nervsystemets hjärnstruktur”.

Jag hade en föreläsning för några år sedan med rubriken ”Vi arbetar oss sjuka för att konsumera oss sjuka” där jag gjorde en del jämförelser mellan de två senaste sekelskiftena och fann likheter gällande människors psykiska mående ( i den rika delen av världen ) i båda övergångarna. På tidigt 1900-tal talades det mycket om nervsvaghet eller ”neurasteni” och det kan översättas till vår tids depression och ångesttillstånd. Under samma tid blomstrade också den esoteriska ( dold kunskap ) rörelsen där teosofin hade en framstående ställning ( bl.a. Madame Blavatsky, Rudolf Steiner ) och idag kan vi också se dessa gå igen i New Age-rörelsen som fick ett nytt uppsving på 1980-talet men är inte ett modernt fenomen som många tror. De senaste 10 åren har Kabbalah varit mycket populär bland kända artister som t.ex. Madonna. Gemensamt för dessa rörelser som verkar bli starkare och få mera anhängare i tider av snabb utveckling och omvälvande, globala förändringar är dragningen åt det mystiska, det österländska och det ”naturliga”. Nu ser vi hur yoga, meditation och vegetarianismen vinner alltmer västerländsk mark. Alternativa medicin har också alltmer blivit en del av den konventionella medicinen. Många läkare gör idag som läkarna på Elmer E. Knowles tid – de vänder sig mot kemisk behandling och satsar på en holistisk vård där människans egna läkningsförmåga understöds och förstärks med ren kost, örter och retreat. Olika psykoterapiorienterade metoder blir alltmer vanliga och bl.a. hypnoterapi upplever nu en renässans vilket jag välkomnar för åtminstone hypnos har vetenskapligt bevisats vara ett tillstånd. Nåväl, så långt herr Knowles.

    

 

2. Hypokondri och Inbillade Sjukdomar för läkare och allmänhet av Med. D:r Richard Weber ( 1891 ).

Jag har flera gånger stött på teorin att hypokondri till stor är en rubbning i matsmältningsorganen –  i äldre böcker. Den här lilla boken inleder med kapitlet ”Hypokondriens väsen och symptom”. Hör här: ”Den äldsta beskrifning, som man påträffar angående hypokondrien, uppfattar sjukdomen såsom en i matsmältningsorganen rotad, med häftiga smärtor i inälfvorna och ansvällning af den yttre delen av diafragmat ( mellangärdet ) förenad rubbning, hvartill sälla sig oro, förkärlek för ensamhet och skräckinjagande drömmar.”  Från att man på 1700-talet utgick från läran om dyskrasi eller blodblandningssjukdom ( 4-saftsläran; gul galla, svart galla, slemoch blod ) insåg man sedermera att hjärnan ”medelbart eller omedelbart måste ha någon andel i de hypokondriska nervösa rubbningarna”.

Andra symptom beskrivs som följer; ”Betrakta vi nu hypokondriens väsen och symptom, så är för hypokondern en förändring i sinnesstämingen den viktigaste och mest afgörande. Lynnet är alltid nedatt, ängsligt, ja stundom gråtmildt. Visserligen lyckas det en sjuke ibland att beherska sig i främlingars närvaro, men misstämningen blifver desto starkae, så snart han blifvit ensam eller är i kretsen af sina anhöriga. Denna misstämning ger sig luft i högljudd klagan, i förbannelser öfver sig själf och världen, i oroliga kastningar i sängen o.s.v.”

Boken beskriver ingående och väldigt illustrativt alla möjliga symptom och det är inte svårt att föreställa sig hur svårt det måste vara att ha denna störning. ”Karaktäristiskt är det dock för en hypokondrisk person, att han aktar ett obetydligt lidande för icke så ringa, som det förtjänar, utan att han i det ser ett outhärdligt, obotligt, lifsfarligt ondt”.

Orsakerna till hypokondri delas upp i två huvudgrupper; närvaron av verkligt organiska sjukdomar och könsorganens sjukdomar. Den senare gruppen anses av författaren vara en vanlig orsak till hypokondri; ”En hufvudroll spela på detta område utvecklingsålderns sjukdomar: onani och i anslutning därtill uppträdandet af ofta återkommande pollutiner”. Den tidens sexualmoral gav ingen pardon för onani och beskrev de hemskaste följder av ”självbefläckelse”. En annan och inte så långt fråndagens tänk är ”läsning af populärt-medicinska böcker och sysslandet med medicin öfverhufvud”. Den som har läst ett ”Husets läkarlexikon” vet att man har alla symptom och fel som finns uppräknade i boken. Tänk bara på internet! Det finns läkare idag som säger att patienterna har ställt egna diagnoser på basen av vad de har läst på internet och vet vilken medicin eller behandling de ska ha när de kommer till mottagningen. Det måste vara ett guldläge för läkemedelsindustrin med alla människor som efterlyser tabletter för allt som känns ”onormalt”. Det finns en tendens att hellre söka hjälp i tabletter än att söka efter orsaken och åtgärda den.

En annan anledning till hypokondri som tas upp är ”Icke sällan en falsk uppfostringsmetod. Denna består däri, att barnen med hänsynslös stränghet beröfvas sina egenheter, sitt fria tänkande och sinnesriktning och blifva maskiner åt pedagogiska imperative. Naturer, som blott med våld kunna förmås afstå från sin lust att utveckla sina individuella egenskaper, ser man under dessa omständigheter snart utbildas till hypokondriska personer”.  Här är det ord och inga visor! Hur är det med våra barns fria tänkande och sinnesriktning år 2014? Weber kritiserar den tidens undervisningssystem där unga människor överbelastas med skolarbete och att ”i lärjungarna instoppa en stor massa vetande och tidigt väcka till lif ärelystnad efter så omfattande detaljkunskaper som möjligt”. Han var inte så förtjust i den tiden skolsystem, verkar det som.

Boken avslutas med behandling av hypokondri och Weber tar upp ”nyttan af kroppsöfningar, förhållanden under pubertetstiden, behandling af rubbningar i matsmältningen, val af umgänge, läkarbehandlingens metodik, sjukhus eller privatbehandling, läkemedel, användning af elektricitet, kallvattensmetoden samt sjö och bergsluft”.

De här två böckerna har jag fått låna av Stina Mellberg, en kvinna jag nyligen har lärt känna och som har så mycket att berätta. Tack, Stina!

                                

 

3. Psykiatri till husbehov av George H. Preston ( 1942 ).

Den här boken är lite mera i vår tid även om den är skriven för 72 år sedan. I innehållsförteckningen står bl.a. att läsa om inledningen rörande ord och att ”Man anklagar psykiatrin för att använda dunkla ord. Denna inledning söker förklara hur orden användas i följande kapitel…”

Kapitel II skisserar en synvinkel, ur vilken allt uppträdande kan betraktas….”

Kapitel III inleder diskussionen om varför människorna handlar som de göra och framhåller de sätt, på vilka det mänskliga uppträdandet modifieras genom det faktum att människan måste leva tillsammans med andra människor…”

Den gode herr Preston skriver i inledningen ”Var god och lägg märke till citationstecknen. Det är just det besvärliga, när man skriver, att man inte kan uttrycka några gester i skrift och inte kan ändra tonen eller modulationen av ett tryckt ord. Det enda sätt på vilket jag kan visa att jag ställer mig skeptisk till den allmänt accepterade betydelsen av ett ord är att sätta det inom citationstecken. När ni ser sådant citationstecken skall ni vara vänlig att tänka er en tveksam gest eller något av misstroende i rösten. Den accepterade sanningen kan vara både allmänt accepterad och sann. Det sunda förnuftet kan vara både sunt och förnuftigt. Jag vill bara att ni ska veta att jag ställer mig lite tvivlande”.Jag tycker att det är en underbar inledning!Boken tar upp två uppsättningar försvarsvapen som människan har; fysiska och de psykiska. ”Med dessa två uppsättningar av försvarsvapen möter varje människa två slag av faror och hot om fara. Det ena slaget är gemensamt för de flesta människor och är en ofrånkomlig del av de risker varje människa möter under sitt liv, det andra är av högst personlig art och består av de situationer som en viss människa har lärt sig att frukta utan hänsyn till deras faktiska förmåga att skada henne. Till denna grupp hör fruktan att bli utskrattad, fruktan att bli ansedd som feg, fruktan att ej vara omtyckt, fruktan för de synder vi ha fått lära oss att betrakta som dödssynder. Dessa slag av fruktan äro rent personliga, de växla från människa till människa med deras makt är verklig och oerhörd. Tänk som ett belysande exempel på att fruktan för att bli ansedd som feg kan väga tyngre än dödsfruktan”.

Preston skriver väldigt illustrativt om att varje diskussion om psykiatri kan ha sin utgångspunkt i sagan om Cheshirekatten i Alice i Underlandet som bara hade ett huvud och ingen kropp och i ”ryttaren utan huvud” historierna. ”Psykiatrin förmodas syssla med psyken, men ingen har ännu sett ett psyke som inte varit intimt förbunden med en levande person, utrustad med hjärta, ett par lungor, armar och ben och en mångfald andra inre organ. Ingen(s?) psyke har någonsin gått ensam till kyrkan eller kastats i fängelse eller hamnat på fattighuset eller ens på sinnessjukhus. En psykisk sjukdom är en sjukdom som drabbar människor, inte enbart psyken. ”Ryttare utan huvud” tänkandet skiljer somatiken från psykiatrin och han menar att ”tanken på en rent psykisk sjukdom och en rent kroppslig sjukdom är en myt”. Hans tankegångar känns inte särskilt förlegade. I själva verket känns det som om det är först nu som man faktiskt börjar prata om att kroppen och psyket är förbundna med varandra men fortfarande skiljer man skarpt mellan psykisk och somatisk sjuk- och hälsovård.

Boken behandlar olika typer av psykiska störningar. För att fortsätta på Webers teorier om hypkondri så är Prestons funderingar något utmanande och han inleder kapitlet med: ”En av era vänner går kanske genom livet och använder sin mage som en sköld när det gäller att skydda sig mot svårigheterna i en värld som är alltför besvärlig att möta utan skydd. Istället för magen kan han använda hjärtat och skydda sig med hjälp av ”ett nervöst hjärtfel”…. I vårt nuvarande samhällekan den omständigheten att ni är sjuk befria er från en god portion ansvar”. Han fortsätter att diskutera detta utan att för den skull förminska den sjukes upplevelse av sjukdom och hot om fara. Han gör också upp en rolig förteckning över på ”de olika organ i kroppen som i vårt tänkande och i litteratur ha förknippats med olika drag i personligheten. Vi tala om att en person är ”gallsprängd”, att någon har ”panna” eller ”mage” till det och det”.

Preston skriver så fint att ”när jag säger att en person använder ”försvarmekanismer” eller ”försvarsåtgärder”, menar jag att denna person ”gör något åt något”. Vi skulle kunna använda orden ”anpassning” eller ”uppträdande efter omständigheterna” eller ”reaktion”. Att göra något åt en sak, att dra sig tillbaka eller kämpa vidare inför svårigheter, att förändra de metoder med vilka vi möta växlande situationer, att pröva nya metoder, att vara smidig och böjlig är karakteristiskt för den levande, friska människan”.

Sedan går han vidare i boken med att beskriva de olika försvarsåtgärderna som han ansermånga av de pskiska störningarna är.

Hans bok kom ut mitt under brinnande krig i Europa och USA hade ännu inte gått in i kriget. Nya psykmediciner hade kommit ut på marknaden ( antidepressiva med sedativ eller tröttande verkan ) och beteendevetenskapen eller behaviorismen hade etablerats. Man forskade mycket om djurs och människors beteende i olika sammanhang.

                               

 

I en tid av stora förändringar är Prestons ord ”att göra något åt en sak, att dra sig tillbaka eller kämpa vidare inför svårigheter, att förändra de metoder med vilka vi möta växlande situationer, att pröva nya metoder, att vara smidig och böjlig är karakteristiskt för den levande, friska människan” lika aktuella idag som för 72 år sedan.

Prestons syfte med boken var främst att ”skingra en mängd utbredda vanföreställningar om vad som är normalt och abnormt” och jag undrar om det inte skulle vara dags för en ny ”Psykiatri till husbehov” med tanke på vår tids vansföreställningar om att t.ex. sorg, tillfällig nedstämdhet, ilska och kriser i livet ses som någonting abnormt.

Det jag har skrivit faller kanske under kategorin ”intressant men värdelöst vetande”? Det får du, kära läsare, avgöra. Jag har haft trevliga timmar med att sammanställa denna kria :-)

 

Fridens liljor!

 

 

 

 

 

 

Jag känner att jag måste skriva om våra ungdomar och på hur vi klagar på dem stup i kvarten. Det är bara fel på dem, de kommer inte att bli till någonting och de bryr sig inte. De kan inte ta sig fram och förväntar sig att samhället ska föda dem. Märk väl, det är vi vuxna som säger det här och sedan förväntar vi oss att ungdomarna ska vara oss tillmötesgående och känna sig motiverade att bli GODA SAMHÄLLSMEDBORGARE och känna ansvar för att GÖRA RÄTT FÖR SIG. Vilka förebilder har de då? Och vilka är det som uppmärksammar ungdomar oftast när de har supit, kört moppe på gågator, rökt på eller slagit sönder ölflaskor? Den kategorin ungdomar som ofta får positiv uppmärksamhet är idrottare och det är inget fel i det men det känns lite enspårigt. Hur mycket uppmärksamhet får alla konstnärliga, innovativa och intellektuella ungdomar? Hur är det med politiskt aktiva ungdomar? Hur ofta uppmuntrar vi våra ungdomar för vad de är och inte för vad de gör? När får ungdomar som går sina egna vägar uppmuntrande hejarop av oss och solskensreportage i tidningen? Det händer alltför sällan, vill jag påstå. Vuxna efterlyser respekt av ungdomar men hur är det med vuxnas respekt gentemot barn och unga? Varifrån lär sig barn hur man ska bete sig? Nu kanske jag skjuter mig i foten här för jag är i sanning ingen flitig konsument av vare sig TV eller tidningar så om någon anser att jag inte vet vad jag talar om så vore jag glad att få rätt information. Jag anser att barns och ungdomars beteende till stor del är speglingar av den värld de lever i och den världen vill kurera symptomen ( de unga ) istället för att göra en diagnos på sig själv. 

Jag smajlade in mig på stan idag och fick ta bilder av DAGENS UNGDOMAR. Puss på er!

       Peetu och Joona – något suddiga. Sorry guys :-(  

 

 Gabriella, Sarah, Christa och Amanda – glada tjejer och Christa känner jag ju!

 

Vilket ansvar har t.ex. massmedia om hur ungdomar framställs? ”Vi lyssnar till konsumenternas behov” är en vanlig kommentar man hör när frågan om massmedias ansvar kommer upp och jag kontrar med att det är avancerat bullshit! Tidningar och TV vet exakt hur de ska få folk att köpa budskap och ”nyheter” vilka alla är mer eller mindre vinklade, fragmenterade och osanna. Det gäller att veta hur man bäst manipulerar för att få en produkt att sälja – det sköter skickliga beteendevetare om. Varför får negativa och upprörande ”nyheter” vår uppmärksamhet? Jo, för att det som avviker från det normala får vår uppmärksamhet. I det stora hela är det mesta ”normalt” och bra – åtminstone här hos oss i den rika delen av världen där vi har basnödvändigheterna för överlevnad tryggade – så det finns inget att uppröras över på den fronten. Nåja, nu kom jag lite utanför spåret här och den som är intresserad att lära mer om massmedia och manipulation kan gå in här. Men mycket av den mediala uppmärksamheten på ungdomar är negativ, sensationssökande och enögd. Dessutom är det nöjesindustrin som till stor del skapar ungdomskulturerna och vilka är de som styr nöjesvärlden? Vuxna! Det finns ungdomskultur som är accepterad med lagom sex, lagom rebellisk attityd och lagom utmanande beteende. Det kan vi stå ut med, ungdomen får leka av sig och det understöds av musik och klädstil som skapas av vuxna som spanar in trender bland unga. De unga tycker att de gör uppror mot vuxenvärlden men är i själva verket i hög grad manipulerade. Sen finns det ungdomskultur som bryter mer eller mindre helt mot samhällsnormer och som vi vuxna har svårt att acceptera och är rädda för.

En annat sätt att svika barnen och unga på är – som jag ser det – att inte våga låta dem upptäcka världen, testa sina förmågor och lära sig hantera frustration. Många föräldrar har svårt att hantera barnens missnöje och känner sig som dåliga föräldrar när de säger nej. Jag tänker att en orsak till denna ”curling” uppfostran är föräldrarnas osäkerhet och oförmåga att hantera känslor som t.ex. ilska. I USA talar man om ”helicopter parenting”. Jag tänker inte gå in på curlingfenomenet för det finns hur mycket som helst skrivet om det men för den som inte är så inkommen i det kan ju börja här. Jag möter unga människor i mitt arbete och ser resultatet av att vara curlad; det finns inte mycket till bra självkänsla i dessa unga människor och de är väldigt osäkra på hur de ska klara livet på egen hand.

                         

                                                                  myparenthetical.com

Jag har själv tre vuxna barn och skulle jag kunna gå tillbaka i tiden och göra om något i mitt liv så skulle det vara mitt sätt att bemöta mina barn när de var små och sedan tonåringar. Jag agerade då utgående ifrån den medvetandegrad jag befann mig på och nu när jag tänker tillbaka så verkar det som att jag  tidvis har varit medvetslös. Det är alltid lätt att vara efterklok men kanske jag kan bidra till att mina barn och andra unga föräldrar vill lära sig något av det jag vill säga. Så länge vi inte är medvetna om vad vi säger och gör så kan vi inte ändra på någonting och det är troligt att vi upprepar våra föräldrars mönster när vi själva blir föräldrar. Nu handlar det inte om att skuldbelägga någon – sånt är bara destruktivt och värdelöst. Det handlar om att medvetandegöra för att kunna förändra.


Om jag kunde vrida tillbaka klockan skulle jag mycket mera ofta tala om för mina barn hur mycket jag älskar dem för att de bara finns i mitt liv. Jag skulle krama dem mycket mera. Jag skulle tala om för dem att världen är till för dem och att de kan göra precis vad de vill bara de vet vad de vill. Jag skulle tala om för dem att inte gå i mina fotspår och att jag inte vill att de ska tycka som jag eller leva upp till mina förväntningar. Jag skulle tala om för dem att det inte är deras skyldighet att göra mig stolt eller nöjd med deras beteende eller prestationer. Jag skulle be dem om deras hjälp att se på världen med deras ögon för att kunna stötta och hjälpa dem. Jag skulle tala om för dem att de inte är skyldiga mig eller samhället någonting. Jag skulle tala om för dem att de inte är en förlängning av mig eller att de ska leva mina drömmar jag själv aldrig vågade leva. Jag skulle tala om för dem att de är otroligt viktiga för att samhället ska fungera, att de behövs och att deras idéer och drömmar om ett bra samhälle är viktigare än vuxenvärldens koagulerade tankegångar. Jag skulle berätta för dem att det förflutna ( läs föräldrarnas egen uppväxt ) inte går att leva efter, att de är nuet som gäller och att det vi gör nu påverkar framtiden. Jag skulle tala om för dem att deras största och viktigaste resurs är deras inre röst som har svar på alla frågor och jag skulle lära dem att lyssna på den. Jag skulle tala om för dem att det är jag som ska hedra dem och inte tvärtom. Jag skulle tala om för dem att den ständiga strömmen av negativa nyheter, den sexistiska underhållningsindustrin, våldspornografin och egotrippade vuxnas ständiga behov av ”egen tid” inte är annat än symptom på en galen och åldrande värld i sina dödsryckningar och att en ny värld är på väg att skapas och att det är en fantastisk värld!

Vi befinner oss just nu i en övergångsperiod där allt verkar helt utflippat och stört men vi kan inte hänvisa till gårdagen längre – vi kan bara klara av de omvälvande förändringarna genom att hjälpas åt och samarbeta. Alla övergångar är turbulenta och det är ju inte första gången världen går igenom dramatiska förändringar.

                                         

                                                                    one-vibration.com

Barnen och ungdomarna är en del av den  nya världen och vi ska ge fan i att försöka hålla dem kvar i vår gamla och förlegade världsbild. Det är inte lätt att bli vuxen och försöka hitta sin väg och vi gör det sannerligen inte lättare för de unga med att ständigt kritisera och påpeka vad de gör, hur de ser ut och vad de borde. Alla försöker sitt bästa och alla har sitt syfte här i livet. Alla vill vi ha ett gott liv men vi ska inte förvänta oss att våra barn ska vilja leva som vi gör. Jag vill vara en av de vuxna som kan följa med en bit på vägen innan jag tar av mig skorna för sista gången och kanske lära mig och andra något viktigt om livet på vägen. Kan jag dessutom bidra med kunskap eller annat matnyttigt på vägen så skulle det kanske inte kännas helt förgäves med alla misstag och ansträngningar som jag och de flesta föräldrar har gjort och kommer att göra. Allt som är äldre än igår är ju inte enbart värdelöst och dammigt. Det kan vara bra att kunna baka rågbröd, sätta potatis och tvätta för hand också i den nya världen. Typ.


Ert barn är inte era barn.
De är söner och döttrar av Livets längtan efter sig själv.
De kommer genom er men är inte från er.
Och fastän de lever hos er, tillhör de er ändå inte.
Ni kan giva dem er kärlek, men inte era tankar, ty de har sina egna tankar.
Ni kan hysa deras kroppar men inte deras själar.
Ty deras själar dväljs i morgondagens hus, som ni inte kan besöka, ens i era drömmar.
Ni må sträva att efterlikna dem, men sök inte att göra dem lika er.
Ty livet vänder inte tillbaka och dröjer inte hos den dag som har flytt.
Ni är de bågar, från vilka era barn skickas ut som levande pilar.
Bågskytten ser målet på det oändligas stig och Han böjer dig med sin makt för att Hans pilar skall gå snabbt och långt.
Låt dig i glädje böjas i Bågskyttens hand.
Ty liksom Han älskar pilen, som flyger, älskar Han också bågen, som är stadig.


Ur Profeten av Khalil Gibran


https://mail.google.com/mail/u/0/images/cleardot.gif

 

 

Det har gått en månad idag sedan jag bestämde mig för att ändra på mina matvanor men det visade sig att det medförde andra förändringar också. Det var egentligen efter en föreläsning i Kronoby med ayurvedaläkaren Janesh Vaidya i december som mitt undermedvetna började jobba dag och natt med att förbereda mig för att nu är det andra bullar som kommer att gälla.

Så på morgonen den 2:a januari i år började jag med att dricka 2½ dl rumstempererat vatten efter en noga rengöring av munnen. Efter 21 dagar ökade jag mängden vatten till 5 dl som ska drickas i 3 månader. Sen fortsätter det med 7½ dl i 6 månader och efter det tillbaka till 5 dl i 2 år. Jag antar att det är bara att fortsätta livet ut om man så vill. Efter att ha inmundigat vattnet ska man varken äta eller dricka något på 45 minuter. Denna vattenterapi har gjort underverk med min mage som är lugn och mår bra nuförtiden.

Förutom denna underbara vattenterapi är det ayurvedisk mat som gäller så långt det är möjligt och det är ganska långt. Janesh har i sin bok ”Maten är min medicin” anpassat recepten till nordiska förhållanden och när man har lärt sig vilka råvaror som passar ens kroppstyp eller ”doscha” så kan man själv pröva på olika rätter. Det går också kurser i ayurvedisk matlagning med jämna mellanrum och i Vasa erbjuder bl.a. AyurVeda Wellness kurser.

                                                      

Inte nog med att mina matvanor har ändrats till det bättre så har också min dygnsrytm förändrats så nu är jag mycket morgonpigg och mycket kvällstrött – förutom just nu när jag skriver. Visserligen har jag under en längre tid jobbat på att komma mig upp tidigt för då är jag som klarast i huvudet men det har varit trögt fram till det att jag ändrade matvanorna. Nu är det kl. 5 och ibland t.o.m. 4.30 som gäller och jag får massor gjort innan jag åker iväg till jobbet. Vad gör jag då? Lite morgongymnastik, en stunds meditation, läser ett eller två kapitel ur någon bra bok, skriver en hel del och planerar dagen om det är något annat utöver jobbet som ska beaktas. Sen är jag redo att möta dagen med allt vad den har att erbjuda.

Men något annat som flugit i mig förutom att jag genomgår en fysisk och mental/känslomässig reningsprocess är att nu ska hela mitt bohag genomgås, sorteras och allt som bara går att bli av med ska bort och detta tack vare en bok – Rensa i röran med feng shui av Karen Kingston. Herregud, jag fick hålla fast mig i sängen för att inte stiga upp mitt i natten och börja röja i skåp och lådor när jag hade läst halva boken! Jag betar nu av ett rum åt gången och räknar med att det kommer att ta någon månad eller två innan allt är genomgått. Det blir att sälja, ge bort och kasta. Man vet aldrig när det är dags att lyfta och bege sig till nya äventyr och då duger det inte att släpa med sig boklådor, ”bra att ha – kläder”  och konstiga saker som har följt med i snart 20 år. Det är slut med det nu en gång för alla och det känns så förbannat skönt!

                                                

                                                                    Bilden hittad på mammacarola.blogg.se

Det är 10 år sedan marken började spricka under mina fötter och avgrunden öppnade sig längre fram på året. Det var det värsta år jag tror jag har upplevt och jag ville inte leva längre. Men livet ville något annat och nu känner jag att jag äntligen har kommit till slutet på den väg jag gått på med tunga steg och gråt i hjärtat. När jag ser tillbaka så inser jag hur fruktansvärt trött och nedstämd jag har varit i många år. Men jag har också haft goda stunder och har haft stort stöd. En person kom in i mitt liv för att jag skulle få vila och jag är den personen evigt tacksam.

Nu påbörjar jag ett helt nytt kapitel i Carinas bok. Jag vet inte ännu vad den kommer att handla om men jag vet att det kommer att bli en bra berättelse. Jag är fri, jag har förlåtit det förgångna och jag har nästan förlåtit mig själv men det är fortfarande lite kvar att jobba med. Så nu städar jag hejvilt ut allt gammalt och förstelnat och ger plats för det nya som är på väg in i mitt liv. En spännande början på 2014!

                                             

                                                                  Det här ”feng shuiade” sovrummet tror jag ska bli mitt en vacker dag.

                                                                  Hittade bilden på womenonthefence.com

 

Fridens liljor!