Monthly Archives: december 2013

Idag, den 28:e december, är det Menlösa barns dag. Hur många har koll på varför en sådan dag uppmärksammas i kalendern? I Sverige kallar man istället dagen för Värnlösa barns dag sedan år 2001 medan vi i Finland tycker att Menlösa barns dag fortfarande fungerar. Att vara värnlös är dock inte detsamma som att vara menlös vilket jag ska förklarar lite närmare längre fram.

Menlösa barns dag eller fjärde dag jul firas för att minnas offren för kung Herodes barnamord – han lät döda alla upp till 2 år gamla gossebarn i Betlehem för att försäkra sig om att den ”kung” som stjärntydarna hade förutspått skulle födas – alltså Jesus – inte skulle kunna hota hans maktposition. Man minns också denna dag som Josefs, Marias och Jesusbarnets flykt till Egypten.

                                         

Men storyn är inte ny.  I 2:a Moseboken kände sig Farao … Akhenaton, Ramses? …också hotad av ett gossebarn  och lät kasta alla gossebarn i Nilen men åtminstone  en pojke räddades undan döden genom att läggas i en korg och hittades sen gömd i vassen av hovdamer. Han hette Moses. Det här hände alltså ca 1300 år innan Herodes fick samma idé som Farao ”Vemdetnuvar” och det berättas också att Moses blev fosterbror till den egyptiske prinsen Ramses. Tja, ni vet – legender och myter…och så hände det en massa saker och enligt Sigmund Freud dödades Moses senare av sina egna ( israeliter ) som sedan ångrade attentatet och skapade myten om Messias som skulle komma tillbaka en vacker dag. Det finns hur många historier som helst och den ena är mera dramatisk än den andra. 

Det kan diskuteras i evigheter om vad som är sant och vad som är legender och myter. Våra liv har genomsyrats av legender och myter genom alla generationer och det är ett mänskligt drag att berätta historier som ändras från mun till mun och från tid till tid. Det är inget märkligt med det. Personligen tycker jag att det bara är roligt och intressant att veta varför man firar det ena eller det andra och om det är sant eller inte tycker jag är av mindre betydelse; vad det än ligger för grund till våra berättelser så berättar de någonting om oss.

Menlös betyder egentligen skuldfri, oskyldig, from men ordet har också fått betydelsen naiv, enfaldig, harmlös och outvecklad i andligt avseende ( jag älskar gammalmodiga uttryck! ). Värnlös betyder däremot skyddslös, att inte kunna försvara sig, utsatt för omgivningens godtycke. Menlös ses som ett gammalmodigt uttryck och har antagligen därför bytts ut till värnlös p.g.a. att menlös har med tiden kopplats samman med de mindre smickrande adjektiven som nämndes tidigare. Här finns en utförlig lista på vad menlös kan betyda.  

Tja, här kom det lite fakta och sånt denna fjärde dag jul, Menlösa eller Värnlösa barns dag. 

 

                                                       

         Mark Levengood har alltid något roligt att berätta så han får vara med idag också 🙂

                                       

 

                 Och sist men inte minst såg den snygge Denzel Washington dagens ljus

                                                    denna dag för 59 år sedan 😉

                           

    Oj! Jag får inte glömma att gratulera min kära granne Peter på hans födelsedag också!

                                                              Hurra! Hurra! Hurra!

 

 

Den här videon har delats otaliga gånger och den ska vandra från skärm till skärm i all evighet, tycker jag. Det jag ser är så vackert att mitt hjärta slår knut på sig själv. Ett ögonblick av bekymmerslöshet i 20 cancersjuka människors liv har fångats in i evighetens kameralins. 

Jag har inte hört om Mimi Foundation förrän jag såg videon och jag känner djup respekt för vad stiftelsen gör för att hjälpa människor med cancersjukdomar att för en stund känna sig bekymmersfria. Att för en stund få komma bort mentalt och känslomässigt från sin sjukdom – det måste ju vara bra för immunförsvaret! 

Jag ser inte bara bekymmerslöshet i blickarna som ser in i sig själva – jag ser också en andlös hänförelse över att se sig själv och bli fullständigt upp över öronen förälskad! Likt det lilla barnet som ser sig själv i en spegel och blir helt saligt och avfyrar ett leende så man bara smäller av. Det är som att återse en länge saknad och mycket älskad vän!

Jag får en massa associationer när jag ser videon och jag kan titta på den om och om igen för det finns någonting så stort och ordlöst i dessa öppna och hänförda blickar som inte kan kläs i ord. Kärlek? Det ordet känns så futtigt på något vis…

Stiftelsen har center i några länder i Europa knutna till onkologiska avdelningar på sjukhus där de erbjuder olika typer av behandlingar för välmåendet. Varför inte bjuda in Mimi Foundation till vårt lands sjukhus att bli en aktiv samarbetspartner inom cancervården?

 

 

 

 

 

 

 

 

                                                      

                                                                         globallightminds.com

Idag är det fullmåne. Jag har tidigare skrivit att jag tycker att månfaserna är ett bra och roligt/kreativt fenomen att utgå ifrån när jag vill påbörja eller avsluta någonting. Jag kan påbörja något vid nymåne och bestämma vid vilken fullmåne det ska avslutas, förankras eller manifesteras. Mitt förhållningssätt till månen har inget att göra med tro eller vidskepelse, jag tycker helt enkelt om att koppla ihop min existens och mina göranden och låtanden med något som är större än mig själv. Det är som att sluta ett avtal med någon/något som inte dömer ut, inte skrattar bäst som skrattar sist eller inte tror/vill att det ska gå bra. Månen är vittne till mina tankar, planer och drömmar och jag är en enda av oss som dömer. Månen är en urgammal symbol för den eviga livscykeln – födelse och död i en ständig process. Månen symboliserar också det undermedvetna, det fördolda. Jag tycker om tanken att vara en del i denna livscykel och att uppmärksamma månens kvaliteter som en symbol för livscykeln och hur det påverkar mig och min omgivning. Bonden förr i världen gick efter månens cykler när han skulle så, skörda osv.

                                                                                                                 

Våra beslut kan tyckas vid första ögonkastet basera sig på vårt rationella tänk men vi bedrar oss för det mesta. Det undermedvetna är känslornas hemvist och om det rationella intellektet inte kommunicerar med känslorna är det troligt att vi styrs av känslorna mer än vi vill erkänna. Om du är i en situation där du står mellan flera val, ett beslut ska fattas eller du står på en ny och okänd väg kan det löna sig att du stillar dig och lyssnar inåt. Lyssna först på vad ditt intellekt har att säga om situationen. Hjärnan är en hejare på att hitta förklaringar på problem men den är också lite enkel för den ser inte skillnaden på verklighet och föreställning. Lyssna sedan till vad hjärtat har att säga till om saken. Är hjärta och hjärna på samma våglängd? Om de inte är det så är det ännu viktigare att du tar dig tid att lyssna ännu mera till vad som pågår i ditt inre.

Vi har ett mentalt system och ett emotionellt system som när de interagerar med varandra skapar en harmoni i våra dagliga liv och när vi står inför valsituationer. Hjärtat har sin egen lilla ”hjärna” som vi först de senaste decennierna har fått mera kunskap om.

Vi vet oftast när vi har fattat ett beslut som inte är i linje med det vi innerst inne vill eller vad hjärtat säger; det känns i magen, i hjärtat och vi hamnar i konflikt med oss själva och omgivningen. Vad som hindrar oss att fatta rätt beslut är ofta RÄDSLA. Rädslan kommer från våra inprogrammerade uppfattningar om hur jag, andra och världen är och bör vara. Rädslan är egots enda vapen för att hindra oss att bli det vi vill bli, göra det vi vill göra och få det vi vill ha. Egot är produkten av ditt samspel med omgivningen och som blir till erfarenheter som du bygger dina beslut i nuet på. Speciellt under de första 20-30 åren av ditt liv skapar du dig en bild av vem du ( tror att ) är och vad som förväntas av dig. Det finns dock ett autentiskt DU bakom egots masker och när du kommer i kontakt med denna DU öppnas en väg mellan din hjärna och ditt hjärta och du får tillgång till den kloka och visa delen av dig och som hjälper dig att fatta beslut som är i linje med den du vill vara.

                                                         

                                                                          emmalinden.com

 I dag är det fullmåne. Vad kan du avsluta eller påbörja idag? Finns det onödig och obrukbar last i din ryggsäck som du kan slänga överbord? Kan du säga farväl till gamla program och tänkesätt som inte längre är till nytta? Har du något bra och fint du vill fira? Vi är alla en del av det oändliga universum vi susar fram i och månen lyser upp våra mörka nätter ( när det är molnfritt dvs ) liksom vår medvetenhet sätter ljus på det undermedvetnas kraft som bor inom oss alla. 

 

 

                                               

                                                                                  karvling.com

”Jag skulle så gärna men jag är så rädd…” osv.  Känner du igen den här typen av påståenden? Det gör du säkert men hur medveten är du om att du ofta resonerar så här? Hur många gånger om dagen tror du att du medvetet eller omedvetet meddelar till dig själv och andra om alla hinder som finns för att göra det ena eller det andra?

Vårt vardagsmedvetna är egentligen på en rätt låg nivå. Vi agerar och tänker för det mesta på rutin så länge vardagen går sin makliga lunk. Vi lufsar på i samma spår och är ganska omedvetna så länge vi har plan mark under fötterna och håller oss till samma rutt. Spontant kan man tycka att det är en rätt gemytlig tillvaro; tryggt och förutsägbart. Många vill ha det så och det är helt i sin ordning. Alla utkämpar inte en ständig kamp om utrymme, förverkligande och expansion. Det skaver ibland i den fotriktiga skon men inte mer än att det går att åtgärda med lite vila, salva och plåster för att nu använda en metafor för olika sorts tröstnappar som finns att ta till.

Du som kämpar med ångestrelaterade problem har däremot lite större skavsår vilka kräver en mera ingående vård. Så mycket du skulle vilja göra men så mycket rädsla som hindrar! Hindren är så stora att det är bara det du ser! Du står med näsan mot muren och ser inget annat än en grå vägg.

                                                     

                                                                              se.freepik.com

Om du t.ex. lider av social fobi kan ditt resonemang lyda så här: ”Jag skulle så gärna vilja gå ut och dansa men jag är så rädd att göra bort mig”. Det finns ett nyckelord i meningen – men! Detta lilla ”men” är förmodligen det ord du använder mest i dina förklaringar till varför du inte kan det ena eller det andra. När du avslutar din mening med ett negativt påstående styrs ditt beteende av det. Ok, vad händer om du ändrar på ordföljden i samma mening?  ”Jag är så rädd att göra bort mig men jag tänker gå ut och dansa i alla fall”. Ditt lilla ”men” är fortfarande med för det är svårt att bryta vanor i första försöket men du borde märka skillnaden i energin i meningen. Det gör jag i alla fall! När du har flyttat det negativa påståendet framför ”men” och avslutar med ett positivt påstående får meningen en ny betydelse och blir som en antidot till till negativa resonemang. Din hjärna minns bättre slutet av meningen. Påståendet lämnar en öppning, en möjlighet för dig att bli mera tolerant och accepterande för det du anser vara negativt/dåligt hos dig. Tanken på att göra bort sig blir inte lika gastkramande och förlamande.

Att bli medveten om vad du säger till dig själv är nyckeln till att ta kontrollen över dina tankar. När du kommer på dig själv att ständigt hitta på ursäkter för att inte våga det du så hett önskar – observera då hur du säger och ändra på ordföljden. Om du tränar det här några gånger varje dag är jag helt säker på att du kommer att ändra ditt beteende på sikt och plötsligt en vacker kväll buggar du loss på dansgolvet med en häftig danspartner…eller kör en riktigt nära tryckare! Låt inte dina rädslor ta kontrollen – de är inget annat än egots små tandpetare som det har fått dig att tro är dödliga! Tro på att du kan det du vill för det gör jag! Jag vet att du kan!

                                        


Dagens inlägg är inspirerat av Terence Watts, hypnoterapeut och psykoterapeut, som jag träffade i London i oktober på den årliga APHP konferensen – Association for Professional Hypnosis and Psychotherapy – samt av John Whitmore, coach och författare till boken Nya Coaching för bättre resultat.

                               

                             

”Maten är din medicin, din livsstil är din terapi” säger Janesh Vaidya, en internationellt välkänd ayurvedaläkare som föreläste igår på 1:a advent i Kronoby Folkhögskola. 95 personer hade trotsat hård vind och snöyra för att komma och lyssna och naturligtvis var det mest kvinnor som det ofta är på föreläsningar om hälsa och livsstil. Det var väl en handfull män som deltog och de såg faktiskt inte ut som att deras fruar hade släpat dit dem utan verkade vara genuint intresserade av vad Janesh hade att berätta.

                 

 

                                 En något risig bild på böckerna jag införskaffade på föreläsningen…

 

Janesh är född i en vaidyafamilj ( en vaidya är en traditionell ayurvedaläkare som tar hand om hälsan i sin by ) med djup kunskap om sammanhangen mellan natur och människa. Han ser att folk mår dåligt p.g.a. dålig/fel mat, fel livsstil och destruktiva tankar och det är han ju naturligtvis inte ensam om. Ayurveda – den indiska läkekonsten med mångtusenåriga anor  – utgår ifrån att vi alla har den helande kraften naturligt inom oss och att naturen med alla växter är vårt medicinskåp. Kroppen har ett läkningssystem som inte behöver hjälp av främmande, icke kroppsegna substanser och naturen har allt som behövs för att understöda det. Ett sunt inre tillsammans med sunda vanor är en förutsättning för ett friskt liv med ett starkt fysiskt och psykiskt immunförsvar. Vi är en naturlig del av naturen.


Vi i västvärlden har mer eller mindre lagt våra liv i mat- och läkemedelsindustrins händer med vår hälsa som insats. men vi har också haft stor kunskap om naturens läkande krafter och använt oss av örter för att bota sjukdomar. Tyvärr har hundratals år av ett alltför intellektuellt synsätt på livet med tiden stympat och utarmat människors kunskap om samspelet mellan människa och natur ( kursiveringarna står för mitt tänk ).

 

Inom Ayurveda skiljer man inte på kropp och själ när man gör behandlingar. Mår kroppen dåligt mår också psyket dåligt och vice versa. Man utgår ifrån tre kroppstyper ( dosha ) som styrs av elementen eld, luft och vatten/jord. De tre kroppstyperna kallas Pitta ( eld ), Vata ( luft ) och Kapha ( vatten/jord ). Vi styrs alla av dessa tre element men domineras av en eller två. Utgående från vilken typ eller dosha man är kan man anpassa sin kost och livsstil för att upprätthålla balans för om man domineras alltför mycket av ett element märks det i olika somatiska besvär och psykiskt mående. Kroppen och naturen strävar efter samma sak; balans.

                                         

Ett vanligt sätt inom Ayurveda att påbörja en diagnostisering ( det tar 14 år för en blivande ayurvedaläkare att lära sig enbart diagnostisering! )  av en person är att ta pulsen och titta i ögonen. Janesh kollar alltid pulsen på båda handlederna för enligt Ayurveda finns det maskulin och feminin energi i kroppen; den högra kroppshalvan representerar den maskulina och den vänstra den feminina ( den vänstra hjärnhalvan är den intellektuella och den högra den kreativa och vi vet att respektive hjärnhalva korresponderar med dess motsatta kroppshalva – de korsar varandra ). Dessa energier har olika kvaliteter och det ska vara balans mellan dem. Det sägs att västvärlden dominerats alltför länge av den maskulina energin och att nu behövs det verkligen mer av den feminina för att få balans och man behöver ju bara se sig omkring för att hålla med. Den utåtriktade maskulina energin har fått rasa fritt utan styrsel så det är sannerligen dags att uppmärksamma den feminina energin – som är mera introvert och står för emotioner/relationer – för att återställa balansen. Var det inte Dalai Lama som sa att ”västerländska kvinnan kommer att rädda världen”? Vi har ett jobb att sköta, systrar!

Han sa också att Ayurveda är farligt! Det är farligt så till vida att skulle folk bli friska med hjälp av en sund kost, en sund livsstil och konstruktiva och goda tankar så skulle mat- och läkemedelsindustrin kollapsa med oanade följder för den globala ekonomin. Därför är utövare av ayurveda och andra naturläkekonster ofta utsatta för skarp kritik och anklagas för kvacksalveri. Det är bara naturligt att det är så. Den som är rädd och har något att dölja anklagar!


Han talade om hur viktigt det är att tänka goda tankar för de påverkar direkt kroppens ”ekosystem” och vår omgivning. Om vi arbetar med något som vi inte tycker om ska vi ta reda på vad våra talanger är och göra det vi är bra på istället.  En Vata-personlighet är bra på vissa områden, en Pitta på andra osv så därför är bra att ta reda på vilken typ man är, få större förståelse för hur man fungerar och våga göra det man är bra på och inte bara göra det som förväntas av en. Vi är alla unika, vi har alla en begåvning som vi ska dela med oss till andra och när vi arbetar med det vi är bra på och älskar att göra så behöver vi aldrig mera arbeta! Ayurveda är också bra för relationer! Vi kan få större förståelse för varför vissa relationer fungerar och andra inte och vad som behöver förstärkas eller dämpas i respektive ”dosha” för att uppnå balans. En Pitta-förälder har kanske svårt att förstå vad ett Vata-barn behöver osv. Ayurveda kan också vara till hjälp i andra sammanhang i livet som t.ex. när man ska utbilda sig, skaffa jobb osv.


En människa som är tillfredsställd, glad och frisk behöver inte söka tillfredsställelse i materiella saker eller i beroendeframkallande substanser/underhållning, enligt Janesh ( den åsikten är han inte ensam om! ). När jag ser mig omkring blir jag betryckt. Mycket av det vi gör och stoppari oss är substitut för brister inom oss. Jag behöver ju bara gå till mig själv! Men varje dag ger nya möjligheter till nya och sundare vanor och att ta kontrollen över sitt liv. Vi kan bryta den här onda spiralen av massproduktion av artificiellt liv som vi översköljs av dagligen – om vi vill. Vi har redan alla resurserna inom oss – det är bara det att mat- och läkemedelsindustrin tillsammans med underhållningsbranschen gör allt för att kväva dem. Vi har länge indoktrinerats att tro att det inte finns något hopp, att våra liv är utanför vår kontroll och att räddningen eller trösten finns i beroendefrakmkallande medel, meningslös underhållning och huvudvärkstabletter som med utsträckt hand erbjuds oss 24/7/365. Tack och lov höjs alltfler röster mot detta vansinne för innerst inne vet vi att det finns en annan väg att gå.

 

Ayurveda är inte, som så många tror, en religion utan det är kunskap om och ett förhållningssätt till livet! Det är att samverka med sig själv, med andra människor och med naturen. I hans bok ”Ayurveda för sinnet” skriver Janesh att ”…alla kan tillägna sig denna kunskap med hjälp av sina livserfarenheter…det enda du behöver göra för att förbereda dig är att utveckla ögonen så att du ser de små tingen i naturen och i din omgivning. Kom ihåg att du förlorar ingenting genom att pröva någonting nytt varje dag”.

Ayurveda är för västerlänningen kanske mest känd för kroppsbehandlingar med varma och aromatiska oljor och en lycklig vinnare i kvällens lotteri får nu se fram emot två veckor av allsköns behandlingar i Janesh Vaidyas by i Kerala. Men för den som inte kan åka till Kerala så finns det ayurvedabehandling att få på närmare håll. Jag har själv fått en underbar behandling av Susanne Korhonen i Vasa och den som bor närmare Jakobstad hittar Britt-Marie Löw på Lotus Energy.

 

Janesh Vaidya är en man som brinner för det han gör – att sprida kunskap om Ayurveda. Det syns i hans ögon!https://mail.google.com/mail/u/0/images/cleardot.gif

 

 

 

                                         

Barn skrattar ca 400 ggr per dag medan en vuxen skrattar ca 15 ggr. Det finns olika uppgifter om detta men de håller i stort sett samma linje; vuxna skrattar alldeles för sällan. Hur har det blivit så?

Barn lever i nuet, de analyserar inte och håller inte på och ska hitta förklaringar till allt de ser utan de tar det som det är och tycker oftast att allt är så himla roligt. Barns tänkande är konkret och omedelbart. Vi vuxna verkar vara helt insnöade på att analysera, fragmentera och klassificera allt vi ser. Eller ja, ser är väl lite att ta i; det vi föreställer oss är väl närmare sanningen. För vad är det vi ser egentligen? Det som är eller det som vi i våra huvuden har gjort det till? Barn ser saker för vad de är för att de har ännu inte utvecklat sin föreställningsförmåga eller abstrakta tänkande som vuxnas. Vid ca 7 års ålder vaknar det abstrakta tänkandet så sakteliga och barn börjar alltmer tänka som vuxna och de programmeras att tänka som den omgivning de växer upp i.

Man kan skratta åt det som är just nu och just här och så kan man skratta åt de föreställningar man gör sig om det – båda kan vara lika roliga. Associationskedjor kan få en på knä och tappa andan av skratt. Nu vet jag inte vilka associationskedjor som kickade igång i mig senaste natt för min dröm var fylld av skratt. Jag kanske ska vara lite orolig över min mentala hälsa med tanke på att jag läste Jo Nesbö ”Smärtans rum”? Det är ju inte en bok som direkt inbjuder till skratt  men min dröm kanske var ett sätt att skaka av mig det mörka. Det undermedvetnas vägar är outgrundliga. Jag skrattade i alla fall så jag kiknade och det var riktigt trevligt att vakna med ett leende på läpparna.

Vad händer när man skrattar som gör att man mår så himla bra? Jag kollade in Skratta för livet på nätet och det finns många välgörande effekter som skratt medför – inte bara psyket får sig en boost, kroppen får en rejäl dusch av endorfiner som är vårt ”måbra” hormon. Ett rejält skrattanfall gör att man kan hantera det mesta som kommer i ens väg.

Men om man inte har något att skratta åt då?, kanske någon undrar. Ja, jag brukar botanisera bland alla knäppa videofilmer som finns på nätet för att få ett gott skratt om inte min egen fantasi kan uppbringa tillräckligt med material. Humorn har räddat många människor som har befunnit sig i de mest vidriga förhållanden. Bara det att det ens är möjligt att hitta någonting att skratta åt när total förnedring och annalkande död tycks vara det enda som återstår gör mig ödmjuk inför vad det är att vara människa. Det är stort!

Att skratta tillsammans med någon som ser samma saker i huvudet utan att man behöver sätta ord på vad man skrattar åt är för mig ett mysterium. Eller jag vet ju inte om man ser samma saker, antagligen är det själva skrattet som triggar igång associationerna. Skratt smittar och jag tror stenhårt på skrattets terapeutiska värde! Skratt är en hälsosam smitta så varför inte sprida den smittan så mycket vi bara orkar? När gardet är nere och man är lite trött och vilsen i pannkakan – då är man extra mottaglig för detta virus och vem har inte skrattat åt i princip allt när man har varit slö och på väg in i en andra andning?

Det här får igång i mig i alla fall 🙂

Robert Gustafsson i Grogg