Okategoriserade

Nu börjar det antisemitiska monstret komma upp till ytan igen och människor som inte är inblandade i konflikten i Mellanöstern men som råkar vara av judisk härkomst blir återigen måltavlor. Nu haglar glåpord i sociala medier och egendom förstörs i Sverige och antagligen också i övriga Europa. 1930-talet hotas att upprepas om vi inte sansar oss, tänker kritiskt och självständigt. Kollektiv bestraffning borde vara där den hör hemma – på historiens sophög. Jag vill understryka att jag inte väljer sida här. Både israeler och palestinier bidrar till att detta helvete får fortsätta. Det finns så många olika aspekter på varför detta krig pågår och orsakerna är så många att det är svårt att få en klar bild. Alla har en åsikt.

Det man sällan pratar om är psykiskt trauma. Jag anser att det finns ett kollektivt trauma som är mycket aktivt och som har sin rot i bl.a. 2:a världskriget. En traumatiserad människa för över traumat till sina barn som bär det med sig men är inte nödvändigtvis medvetna om det. Det kusliga med psykiska trauman är att den som har varit utsatt för någon form av våld tenderar att återupprepa våldet på ett eller annat sätt. Det kan riktas mot en själv eller mot någon annan. Barnen tar över och helvetet fortsätter. Kan vi vänta oss att barnen i Palestina – de som överlever – ska vara dom som ska lösa traumat om de inte får hjälp med det? Knappast, detta helvete har blivit normalt och de vet inte om något annat så därför är det troligt att de fortsätter på samma sätt. De vet inget annat sätt att lösa konflikter på än att skicka missiler och spränga bomber. Israelerna beter sig mot Palestina som de själva blev behandlade av tyskarna och deras allierade under 2:a världskriget även om det inte är på ett lika raffinerat sätt som då. De bygger murar men jag ser dem mera som symboler för vad som pågår inom dem på individnivå och på kollektiv nivå. Och de får stöd av USA som antagligen har sina egna intressen i Mellanöstern. Hamas har också förlorat kontrollen för de som är Hamas är också traumatiserade eftersom det kommer ständigt nya medlemmar som har växt upp i krig och vet inget annat. Detta krig lever sitt eget liv och det skruvar sig mer och mer in i människorna. De har blivit sina egna värsta fiender.

Människor som har ett flockmedvetande är de som gapar högst – de kan inte tänka självständigt utan bräker med fåren och ylar med vargarna. Flockmänniskor går igång på eldiga och intensiva tal av ledare ( självutvalda ) och dras lätt med i gruppsykoser, slutar tänka själva och handlar utgående från sina känslomässiga reaktioner. Det är de arga och kränkta individerna som ser ett tillfälle att få ge igen för något som sällan har att göra med målgruppen för hatet och rädslan. Det är människor som saknar förmåga att tänka kritiskt, som har stort behov av att se upp mot en ledare. I mänsklighetens unga historia var det en fråga om överlevnad att tillhöra en flock – utan flock var du dödsdömd och då var du tvungen att anpassa dig och sätta din individualitet åt sidan för att inte frysas ut. Rasistiska grupper, religiösa sekter för att nämna ett par exempel, är bildade av individer med ett flockmedvetande men de styrs ofta av en eller flera individer med kollektivt medvetande och som kan skilja på eget tänkande och andras. De utnyttjar naturligtvis flockdjurens oförmåga att tänka självständigt, deras uppdämda ilska och frustration och får dem att utföra våldshandlingar de själva anser sig för goda för – eller för rädda. Flocken leds av en mera medveten individ och det är ledande individens avsikt som manifesteras i gruppens handlande.
Människor som har ett kollektivt medvetande kan skilja på sitt eget tänkande och andras och ser sig själv som en enskild individ men tillhörande en grupp. Den kollektiva människan observerar, granskar kritiskt och förlorar inte kontakten med sig själv, sina värderingar och handlar utifrån beslut grundade på självständigt tänkande men med kollektivet i minnet. De väljer att vara med eller inte med. Den kollektivt medvetna människan kan välja att dela ett kollektivs värderingar men identifierar sig inte med varken värderingarna eller kollektivet. Den kollektivt medvetna människan identifierar sig inte heller med sina egna värderingar utan kan ändra dem om det behövs utan att uppleva att den kulturella och historiska identiteten förintas. Hon är inte sina värderingar – hon har värderingar. Hon är inte sin kultur – hon har en kultur. Hon är inte sin historia – hon har en historia.
Eftersom det fortfarande verkar vara så att flockmedvetandet är starkt rotat i samhället är det viktigt att politiska ledare står upp för värderingar som är i linje med det kollektiva medvetandet och att de är tydliga med att all form av rasism och särbehandling av folkgrupper inte hör hemma i ett modernt samhälle. Det finns ledare som rider på människors missnöje och rädsla och så finns det ledare som ser sig själv som en individ i ett kollektiv och att kollektivet är grundförutsättning för att vi ska kunna fortsätta på denna planet. Ett fungerande kollektiv ger plats åt olikheter och drar nytta av dem för kollektivets väl.

På vilken medvetandenivå är du?

http://www.expressen.se/debatt/antisemitismen-okar-i-sverige—och-vi-tiger/

Vi kan inte välja att inte tänka. Vår hjärna tänker hela tiden, söker förklaringar på och tolkar alla de intryck den tar in via våra fem ( eller fler? ) sinnen. Hjärnan är en processor som jobbar 24/7/365 tills vi drar den sista sucken. Det vi dagligen ser, hör, känner och uppfattar kodar och tolkar hjärnan och placerar all information i de redan installerade program som finns i vårt undermedvetna. De präglingar och program som är installerade i vårt undermedvetna utgör grunden för den berättelse vi sedan berättar åt oss själva och åt andra om det liv vi lever. Föreställ dig själv och att dina olika medvetandeplan ( fysiska och psykiska ) fungerar ganska långt som en dator. Det här är bara en tankelek men kanske du kan hitta något att fortsätta att ”tankeleka” med. human computer

 

Hårdvaran eller hårdskivan – tangentbord, processorer, moderkort och bildskärm – kan ses som den del av dig som är din fysiska, materiella natur; kroppstyp, immunförsvar, hårfärg osv. Operativsystemet – den mest grundläggande formen av programvara – kan liknas vid din psykiska, kognitiva och emotionella ( immateriella ) natur samt den fysiska naturen; temperament, begåvning, immunförsvar ( ja, det finns också ett psykiskt immunförsvar ), inlärningsförmåga, språk, muskler, koordination osv och utan ett operativsystem kan ingenting fungera på hårdvaran. Operativsystemet är både materiellt och immateriellt – fysiskt och icke-fysiskt och gör det möjligt för andra program att fungera. Man kan också se operativsystemet som ditt medvetande – det som är här och nu i tid och rum och som du arbetar med i vaket tillstånd, ditt arbetsminne. Det är det du ser på desktopen, det du skriver in där med hjälp av de redan installerade programmen i mjukvaran ( det undermedvetna ). Du knappar in information med ditt medvetande ( det du ser, hör, tänker, känner osv ) och informationen behandlas och tolkas av mjukvaran och du handlar och agerar enligt det som kommer tillbaka efter bearbetning upp på desktopen. När du har processat klart lagras allt på hårdskivan.

hardware theglint.orgmjukvara sp.se

 

Mjukvaran är de program som installeras i dig i samspel med omgivningen under tiden du växer upp och under hela livet. Du lär dig genom att iaktta mamma och pappa och när du blir äldre lär du dig av kompisar, skola, massmedia osv. Du ”programmeras” att tänka, agera och reagera på olika sätt med hjälp av ditt operativsystem – den grundläggande delen av din materiella och immateriella natur. Mjukvaran blir det du utgår ifrån i ditt dagliga görande och varande – de filer, mappar och applikationer du har fått installerat på hårdskivan. Mjukvaran kan liknas vid det undermedvetna. Allt du har sett, hört, tänkt, känt lagras i filer och mappar. Du använder ett visst ordbehandlingsprogram, redigeringsprogram osv. Du använder delar av allt du känner till, av allt som är lagrat i ditt undermedvetna för att orientera dig i nuet. En del filer används mera sällan eller aldrig, de behövs inte men de finns där ändå. PC-användare och Mac-användare är i olika läger – ungefär som olika kulturer, folkslag, traditioner osv. Det är kanske lite långsökt men tja, tankelekar…

 

Internet kan liknas vid ett universum eller varför inte ett oändligt sinne, en sfär i vilken det finns information du laddar ner i din dator. Ditt supermedvetande ( det högre medvetandet ) är som ditt eget privata internet som du laddar ner information ifrån i form av tankar, idéer och när du är i stillhet, i tystnad eller mediterar. En person som är van att meditera kan få en upplevelse av att se allting ur ett ovanifrån perspektiv och kan ladda ner information som ibland förändrar personens världsbild dramatiskt. Supermedvetandet kan också ses som ett universum i universum och som kan ta in information från andra dimensioner. På internet finns så mycket information att du inte ens kan föreställa dig hur mycket. Du skriver in ett ord på en sökmotor och du kan få en miljon träffar på ett par sekunder.  Supermedvetandets gränslöshet är för det medvetna jaget – som är fast i den fysiska världen med dess begränsningar – lika svårt att greppa som internets gränslöshet. Internet eller ”nätet” spänner runt hela jordklotet, går kors och tvärs och i det nätet strömmar information och budskap i en aldrig sinande ström. Du kan ladda ner vad som helst till din dator – allt finns tillgängligt men allt är inte nödvändigtvis nödvändigt eller bra för just dig. Din hjärna är en transformator som genererar den energi den laddar ner ( eller upp ) och som omvandlas till tankar och det det du tänker på får mera energi.

Trafiken på internet blir allt snabbare liksom förändringarna på vår planet vilket inte alls behöver ses som negativt – i gapet mellan det gamla och det nya uppstår ofta frustration och ökad spänning vilket är helt naturligt. Den gamla världen måste nu ge plats åt den nya – hur skrämmande det än känns att lämna det som har känts tryggt och bekant. Och den gamla världen ger sig inte utan kamp! Det har knappast undgått dig att det händer mycket i världen just nu och att det eskalerar i en rasande fart. Jag ser det som att vi är på väg in i en global diskrensning och en uppgradering av ett trött och uttjänt globalt operativsystem ( tänkande, värderingar, föreställningar, religioner, politik, ekonomiska strukturer osv ) för jag tror att vi är nu redo för nya program och ny information som förvisso alltid har funnits där för oss att ta i bruk. Vi har bara inte varit på det medvetandeplan som krävs för att ladda ner insikter om att vi måste vakna upp ur vår egenhändigt skapade mardröm och börja samarbeta. Den gamla världen som har stått för separation, krig, egocentriska intressen och listan kan göras hur lång som helst, är på väg ur tiden och det är upp till var och en att besluta sig för om man ska vakta sina benknotor eller aktivt arbeta för att hjälpa fram den nya världen. Det som pågår nu är inte första gången i människans historia – vi lever i cykler precis som naturen men nu ska jag inte fladdra ut i den diskussionen just nu i alla fall.

 

 

internet cbc.ca

 

Bland den amerikanska ursprungsbefolkningen finns det många legender och myter om Spider Grandmother och hennes nät. En Hopi-legend säger att hon var budbärare mellan gudarna och människorna och hennes nät täckte jorden. Jag gillar att tänka på internet som Spider Grandmother. Internet i sig är neutralt – likt spindelhonans nät – men det är vi som använder det som ger nätet dess innehåll och kvalitet. Vi bidrar till hur nätet ser ut och vilka vibrationer det avger. Vilka budskap vibrerar du ut där du sitter på din plats på nätet bakom din dataskärm? Vem snappar upp din vibration? Och var kan den personen befinna sig? Du hör, jag skulle kunna spinna vidare hur mycket som helst på den här tråden 😉 spiderwomanMen den globala uppgraderingen föregås alltid av den enskilde individens diskrensning och uppgradering av sig själv. Om du är orolig för vart världen är på väg, hur din ekonomi kommer att se ut i framtiden, hur dina barn ska klara sig osv så måste du gå in i dig själv och fråga dig om dina program som körs nu verkligen är uppdaterade och hjälper dig att hantera nuet och din oro. Mjukvaran måste uppdateras för att kunna hantera den växande och alltmer sofistikerade information som datorn måste hantera. Vårt medvetande expanderar, de gamla programmen är inte längre effektiva och de kraschar med jämna mellanrum. Informationen har som sagt alltid funnits där men vårt medvetande har inte haft tillgång till de p.g.a. av dess begränsningar i form av användandet av ständigt samma program. Det är alltid tryggare att använda de program man känner till än att pröva på nya och ofta bättre program.  När ditt operativsystem inte längre klarar av att hantera nya applikationer eller program behöver du inte nödvändigtvis byta ut operativsystem helt och hållet – i själva verket går inte det för du är ju ingen dator, tack och lov! Du är den natur du är men du kanske måste uppgradera den genom att byta ut gamla program till nya som fungerar bättre och stämmer överens med den du är idag, med omgivningen och den tid du lever i med dess berättelser. Om du kör samma program som då du var liten uppstår det låsningar, blockeringar och datorn kanske kraschar. Du blockeras och kanske t.o.m. kraschar när du försöker lösa nya problem med gamla tankemönster och program. Den största skillnaden mellan dig och en dator är att du har känslor som är direkt kopplade till tankarna. Det är oftast där vi kör fast för när vi har starka känslor – negativa eller positiva – uppslukas vår uppmärksamhet av dem och vi glömmer bort att det var någonting som satte igång känslostormarna. Vi famlar i mörker, kastas runt på stormiga hav och blir som hjälplösa barn. Vi beter oss som om det är utifrån kommande krafter som regerar oss och det känns som att det som det är inom oss är utanför vår kontroll. Vi försöker lösa det upplevda problemet av att känna det ena eller det andra istället för att gå till källan – tankarna. Känslan är alltid sann men tanken är inte nödvändigtvis det. Känslor är inte farliga, de kan inte skada. Att förneka dem kan däremot ställa till problem.

 

 

upgrade

 

Det som är så skönt är att du alltid kan uppgradera dig själv. Det går alltid att avinstallera gamla program och lägga in nya. Det är alltid möjligt att ändra tankebanor, beteenden och vanor som inte längre tjänar något syfte och som stjälper istället för hjälper! Det som fungerade när du var liten eller tonåring behöver inte nödvändigtvis fungera när du är 30, 40 eller 50. Det krävs lite koncentration, tid och engagemang – som det också gör när du ska lära dig ett nytt redigeringsprogram eller vad det nu kan vara. Men tänk vad roligt det är att kunna använda ett program som underlättar för dig att göra det du egentligen ska göra – leva ditt syfte och ge din gåva till världen. Eller sitter du hellre och slösar bort din dyrbara tid med att knacka på med samma gamla operativsystem och program som är så långsamma och tröga att du hinner gå på toa, koka kaffe och hänga tvätt under tiden datorn laddar ner en fil bara för att komma tillbaka och konstatera att ”file could not be found?”

 

Fridens liljor!  

För en vecka sedan var jag på mitt livs första retreat. En bekant, Gitte Hulden som är verksam som meditationslärare inom Brahma Kumaris i Helsingfors, bjöd in mig och det kunde jag naturligtvis inte säga nej till. Jag har kommit i kontakt med Brahma Kumaris tack vare Salman Ahmad från Köpenhamn som höll föreläsningar i Vasa i två omgångar 2013-2014. Temat var psykologi, spiritualitet och meditation och jag fick mersmak eftersom jag tycker dessa tre ”moduler” tillsammans är vansinnigt spännande att utforska.

Jag fick privilegiet att vistas i det engelska landskapet tillsammans med människor från olika länder; Grekland, Israel, Frankrike, Cypern, Island, Holland, Danmark, Tyskland, England. I en vacker villa i palladiansk stil som Nuneham House i Oxfordshire, är det inte alls svårt att öppna upp för sina inre landskap medan ögonen tar in de vackra rummen och det gröna, böljande landskapet utanför de höga fönstren med de tunga gardinerna. Lewis Carroll’s bok Alice i Underlandet kom till i miljöerna från just Nuneham Courtenay med omnejd. Jag försökte fånga en av de många kaninerna som hoppade runt på gräsmattorna på bild men det lyckades inte. Jag tänkte på Alice som följde den vita kaninen till Underlandet. Nu såg jag ingen vit kanin men det var sannerligen fantasieggande att vandra runt i den magnifika trädgården som ständigt bjöd på överraskningar.

Brahma Kumaris Retreat Center                     BK 2

BK 4

Temat för helgen på Brahma Kumaris Global Retreat Center var Tapping into the Power of Silence. Vi fick höra föreläsningar om tystnadens olika kvaliteter och aspekter, inre frid, inre rytm och uppfattningen om tid, den heliga triangeln av Självet, ”The One” ( hur säger man det på svenska? ) och den Andra. Vi hörde om principerna om positiva motsatser som t.ex att vara beslutsam men ändå flexibel, ha självrespekt men ändå vara ödmjuk, makten att välja, tystnad som en kraft i Livet. Jag tänker inte gå in i detalj men kärnan är att genom meditation och tystnad öppnar vi upp för kommunikation med det sanna självet – the True Self – och det Gudomliga. Det är så mycket lättare att hitta bra ord på engelska! Att stå i ständigt kontakt med vårt sanna själv – som är ett med Gud, Universum, Energin eller vad vi nu vill kalla det – gör att vi fattar de rätta besluten enligt våra syften och att vi ser oss själva och andra som Ett. Vi kommer alla från samma källa och om vi kan se varandra som systrar och bröder kan vi också skapa fred mellan alla folk som bor på denna hårt ansträngda och utmattade planet. Brahma Kumaris’ enkla och viktiga budskap lyder;

Du är en andlig varelse och när du äntligen inser det, kommer du automatiskt att bringa fram din andlighet till liv, så väl som för andras liv runt omkring dig. Essensen av dig och grunden för din andlighet är fred. Fred är vad du är”.
Kan det formuleras enklare än så här? Utmaningen är att tillämpa detta budskap i det dagliga livet, i handling, i tanke. Det är inte lätt att realisera budskapet i en värld som lär oss det motsatta – att det finns ett ”vi” och ”dom” och att ”vi” har och gör rätt medan ”dom” har och gör fel. Den ständiga kampen med egot som gör allt för att skjuta bort det som kan förminska eller förgöra dess makt är något som vi måste utkämpa varje dag. Genom att meditera, kortare eller längre stunder varje dag, hjälper vi oss själva att minnas vilka vi är; gudomliga själar i kroppslig kostym. Våra kroppar kan ses som boningar för Själen, som verktyg eller fordon. På vilket sätt kan jag använda min tanke, mitt intellekt och min kropp för att skapa en bättre värld? Vad är det jag är bra på? Vilka är de gåvor jag har som jag kan ge vidare åt andra för att de ska må bättre och i sin tur ge vidare sina gåvor? Vad är syftet med mitt liv och hur kan jag tjäna på bästa sätt?

Syster Jayanti sa att varje skruv behövs i en maskin. Om en skruv trillar bort kommer maskinen att med tiden sluta fungera. Alla människor behövs – gatsoparen, lagerarbetaren, bagaren, entrepenören, städaren, fiskaren, politikern, ledaren, konstnären, vårdaren, frimärkssamlaren…alla. Det gäller att hitta skönheten i det jag gör och att inte jämföra mig med andra. Det handlar om att verka där jag är med det jag har och inte se över staketet i tron att det är där på andra sidan jag borde vara. Nu sitter jag i själva verket och talar främst till mig själv för jag har tendens att drivas av otålighet och vilja att vandra vidare och jag tar kanske inte min uppgift på tillräckligt stort allvar. Varför? Jag antar att det beror på en viss osäkerhet, en känsla av att inte vara tillräckligt bra och kunnig. Min mentor, Jörgen Sundvall, fick mig att inse att det är viktigt att vara i kontakt med känslan av otillräcklighet och osäkerhet för det är det som driver mig framåt, som håller mig alert och medveten. Det gör att jag inte blir styv i korken eller självtillräcklig. Jag gillar det och jag har kommit till freds med att jag ska vara där jag är och göra det jag gör så bra jag bara kan för andra. Resten kommer av sig själv.
Syster Jayanti talade om att ha tillit ( faith ) till Självet, till det Gudomliga och att tillit leder till seger över det inom mig som inte vill mig väl. Vi har alla sidor inom oss som gör allt för att sabotera intellektets minsta lilla avsikt att förändra tankar och beteende i vår strävan till att leva i fred och harmoni med andra levande varelser men först och främst med oss själva( sanningen om vem man är, vem man tillhör och vad man måste göra måste var och en ta reda på ). Vi måste dock börja med oss själva för hur ska vi kunna leva i fred och harmoni med andra om det pågår ett krig inom oss själva?

BK 3

 

Anthony Strano berättade om ”de tre hästarna” – 1) tanke/sinne, 2) intellekt, 3) ursprungliga präglingar, programmeringar (det vi har med oss när vi föds ) kontra förvärvade mönster ( uppfostran, omgivning, kultur, skola, samhälle etc ). Dessa tre eniteter samarbetar inte så bra, de måste tyglas av den som kör vagnen – jag. Intellektet ses som den mest samarbetsvilliga hästen medan tankens häst är den mest rebelliska. Intellektets häst behöver mest näring och uppmärksamhet för att kunna samarbeta optimalt med vagnföraren – mig. Tanken och de inpräglade mönstren och vanorna samarbetar mycket med varandra och det är därför det är så svårt att bryta vanor och beteenden. Hur många av oss har inte sagt att ”jag vet att det inte är bra att…” men ändå fortsätter vi med det som inte är bra? Intellektet vet vad som är bäst men det har ingen makt om det inte får hjälp av vagnföraren i form av uppmärksamhet, kunskap, stillhet, meditation och täta upprepningar av det man vill uppnå. Ett exempel är att om jag vill få bättre kondition måste jag röra på mig varje dag. Eller om jag vill kunna meditera bättre så måste jag göra det varje dag. Vill jag bli konstnär så måste jag göra något varje dag som är i linje med det jag vill skapa och på vilket sätt. För vad gör vi med kunskap om vi inte använder den i det dagliga livet? Det blir då – som Anthony sa – bara ett ”ritualistiskt kunnande”, ett ständigt formulerande och analyserande. Genom tystnad riktar intellektet tillbaka tanken och sinnet till dess ursprungliga blåkopia eller arkiv – själen. Inom RajYog eller Raja Yoga som de flesta felaktigt kallar det, betonar man starkt intellektets betydelse och dess funktion i att minnas vilka vi är. Det är vårt intellekt som tar in kunskap och utmaningen står i att tillämpa kunskapen i verkligheten men ofta stöter vi på patrull i form av tankar och vanor som vi har förvärvat under vår uppväxt och i samspel med omgivningen. Dessa förvärvade tankar och vanor hade vi inte med oss när vi föddes och rajyog är att minnas vilka vi är och att leva enligt det. Rajyog ses som ”the King of Yoga” och anses vara en av de svårare meditationsformerna. Den har enklare versioner som passar den västerländska och stressade människan utan att för den skull förlora andemening och kraft.

Soul to soul. www.bkpublications.com

 

Francios Becher berättade om naturens rytm och hur vi människor har glömt eller tappat bort vår egen rytm. Naturen lär oss det vi har glömt bort och genom att vistas i naturen och vara medveten om den kan vi hitta vår egen frekvens och rytm. Varje morgon kl. 07.00-07.30 gick vi tillsammans med en av ställets trädgårdsmästare ut på en trädgårdsvandring, en meditationsvandring. Vi stannade upp emellanåt för att ta in naturen med våra sinnen men främst med själens medvetande. Det var inte lätt att låta bli att analysera blommor och träd och undra vad det och det heter. Det är faktiskt jäkligt svårt att bara vara i allting och bara…ja, vara.

BK 5

 

Vi vet inte hur vi ska leva om vi inte vet hur vi ska dö. Nu talar man inte om att ”dö” i den bemärkelsen vi vanligen tänker på. Var det inte Jesus som sa; ”Om inte vetekornet faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det en rik skörd”. Ett zenbuddhistiskt perspektiv på samma kan vara; ”No seed ever sees the flower”. Att vara ”död” kan i detta sammanhang ses som att vara stilla, i tystnad. Livet är rörelse, expansion, upplevelse, uttryck eller m.a.o. ljud. Expansion betyder växande som leder till entropi ( förändring i energi, oordning ) som leder till vilsenhet som leder till separation. Tystnaden och stillheten hjälper oss att hitta hem till oss själva igen. Meditationen blir som en bro mellan dessa två världar – mellan liv och död, ljud och tystnad. Francios beskrev tystnaden som det som tar oss backstage av scenen av våra liv. Tystnaden som finns mellan orden bär på budskapet.

Maten får jag inte glömma att nämna. Det var vegetarisk kost och det som är typiskt för Brahma Kumaris och mat är att man äter bara mat som har tillretts av någon som är medlem i organisationen. När jag först hörde om det höjde jag lätt på ett ögonbryn men nu förstår jag idén bakom det; när man tillreder maten gör man det med kärlek, välvilja och medvetenhet – för att fylla maten med god energi. Man anser att maten inte bara ska vara hälsosam gällande råvarorna utan maten påverkas också av den som tillreder den. Det konceptet köper jag rakt av! Min son berättade om maten han fick i skolan och som inte var rolig att äta därför att han märkte att hon som lagade maten var allt annat än glad och harmonisk. Allt är energi och det vi sänder ut påverkarvår omgivning. Det kanske inte behöver påpekas att maten var god och mycket mättande – om det sen berodde på att jag åt mer än nödvändigt eller på den positiva energin som de som lagade maten lade ner i den må vara osagt.
Att meditera enligt RajYog innebär att man stiger upp kl. 04.00 för att meditera i ca 1 timme. Sen mediterar man kortare pass under dagen. Jag har tidigare gjort på samma sätt men som med det mesta tar de gamla vanorna över så jag har ”glömt” att fortsätta med tidiga morgnar. Jag ämnar återuppta denna vana eftersom jag har märkt att hjärnan är som klarast på morgonen och ännu inte invaderad av dagens buller. Antagligen kommer jag att falla tillbaka i gamla mönster igen och igen men det är bara att vara envis och inte ge upp. Ett bra sätt börja bekanta sig med att meditera regelbundet är att stanna upp en gång i timmen under dagen och för en minut eller två påminna sig om vem man är, vad ens syfte är och igen vem man i grund och botten är; en själ i ett tillstånd av fred. Man kan se det som att stanna vid en trafikkontroll med jämna mellanrum och det finns appar som man kan ladda ner till sin telefon som hjälper en att komma ihåg att stanna upp en stund under dagen. Glöm inte vem du är!

BK 6                         BK 7
Det jag tog med mig från retreaten är att allt är väl, jag är där jag ska vara, jag är en själ som är i ett tillstånd av fred, mina systrar och bröder finns överallt och jag är inte ensam. Sharona Stillerman – en stor krigarsjäl ( the unseen warrior, som hon själv sa ) i en liten kvinnokropp – tittade på mig med sina innerligt varma och glada ögon och jag fick budskapet att det finns hur mycket som helst att göra. Jag är inte ensam och det har ingen betydelse om någon vet vad eller hur jag gör – jag är ett med allt och alla och jag är ett verktyg för det högsta goda. Tilliten bär mig och det räcker för mig.

Jag måste nämna att det är kvinnorna som är ledande inom Brahma Kumaris. De är de som driver denna organisation vars existens är helt beroende av donationer. Brahmas Systrar gör ett ofantligt bra och viktigt jobb för att sprida kunskap och fred – tillsammans med sina bröder.

 

Alice i Underlandet
Jag skäms att säga att jag inte har läst Alice i Underlandet så det ska jag göra nu. Jag har lånat min dotterdotters bok som hon ännu  är för liten att läsa själv. Det blir många godnattläsningar för henne och mig vad tiden lider.

 

Om Shanti

 

 

Senaste natt har jag varit rolig, diplomatisk och jag har legat och plaskat i vattenbrynet i en vik i ett varmt land. Jag tänker i drömmen där jag ligger och njuter av det varma och klara vattnet att hit måste jag komma igen. Det finns en strand i en vik jag tidigare har drömt om som är någonstans i Indien. Jag kom dit en kväll när solen höll på att sjunka ner i havet och den purpurvioletta färg som himlen hade går inte att beskriva. Det finns ett litet resort där med låga, vita stenhus. Jag vet att den platsen finns på riktigt. Det visste jag direkt när jag vaknade den morgonen och jag antar att en dag kommer jag att stiga ut ur taxin som har stannat framför den vackra hotelldörren som är inramad av mörkt trä och en bit längre bort ser jag stranden i den lilla viken. Och jag har en resväska på hjul, luften är varm, det är skymning och himlen med den purpurvioletta färgen.

dogdreaming

Bild från www.themost10.com

Det är längesedan jag har kommit ihåg mina drömmar och jag vet inte om jag ska tolka det som något bra eller dåligt antagligen är det ett bra tecken. Efter att ha varit van att leva i alla möjliga draman känns det lite konstigt att plötsligt befinna sig i en ström av att ja, allt bara funkar liksom.
Jag drömmer mycket när jag är i en konflikt med mig själv och livet eller när det är en förändringsprocess på gång. Mitt undermedvetna har sannerligen ger mig de mest konstiga bilder som mitt medvetna jag förväntas förstå. Jag är ingen sanndrömmare i den bemärkelsen att jag ser katastrofer eller så men om jag blundar för verkligheten för att slippa ta ansvar, vevar det undermedvetna igång filmer som jag bara inte kan nonchalera. Jag vet alltid när jag måste göra något för att inte helt tappa kompassriktningen. Eller vänta nu, vilket ”jag” talar jag om här? Mitt egojag eller mitt själsjag? Jag tror bestämt att det är mitt själsjag som talar om för mig att så här kommer det att gå om du inte tar dig samman nu eller så berättar det att så här ser ditt liv ut just nu – do you like it? Det är krigsscener och skepp som sjunker, mark som rasar framför fötterna eller ett irrande i hyttgångar ( ibland vattenfyllda ) längst nere i fartyg, mörkhåriga män ( ofta i blåställ! ) som är efter mig, som vill ta mina barn från mig eller någonting annat som jag har och är rädd att förlora. Jag tror att männen i själva verket är ute i gott ärende ( angels in disguise ) – jag måste släppa taget om någonting som jag inte längre behöver för att kunna gå vidare. De är inte aggressiva eller så, de bara förföljer mig och verkar rätt stumma i sitt beteende, lite inåtvända på nåt sätt. Men eftersom jag går omkring som en blind i dagsljuset och inte ser tecknen måste mitt undermedvetna göra mig uppmärksam genom att slänga in lite Hitchcock feeling i drömmarna. Jag börjar känna igen repertoaren och vad de olika scenerna står för.

CG Jung: ”Drömmar erbjuder den mest intressanta information för den som gör sig besväret att försöka förstå dess symbolspråk. Resultatet har förvisso föga att göra med sådana världsliga angelägenheter som köpande och säljande. Men livets mening kan inte uttömmande förklaras i termer av ens yrkesliv, inte heller uppfylls människohjärtats djupaste önskan av ett bankkonto”.

Han visste vad han talade om, gamle Calle.

dali

Slavador Dali: Sleep

Louise Minerva-Li har skrivit flera böcker om drömmar och drömmandet och jag har någonstans hennes bok Drömtolkning och drömalkemi som är en mycket intressant och inte minst inspirerande bok. Den som vill få en dröm tolkad kan sända in den till ”Veckans dröm” på hennes hemsida och hoppas på tur.

Hon skriver också om sömnparalys ( det finns många olika tolkningar om vad det är ) som är ett intressant fenomen och jag har varit med om många sådana nätter då jag har legat totalt förlamad men samtidigt känt hur jag har glidit ut ur kroppen. Innan jag förstod vad det handlade om var jag skräckslagen och såg mycket skrämmande bilder men nuförtiden försöker jag hjälpa till att komma ut ur kroppen genom att slappna av. De hemska bilderna skapas av de egna rädslorna och de försvinner när man slutar vara rädd. Ett par gånger har jag befunnit mig utomhus men oftast rör jag mig på golvnivå och sveper runt i huset. Jag kommer alltid att tänka på Astrid Lindgrens bok ”Skymningslandet” för det är som att befinna sig i ett landskap i skymningsljus. Jag känner igen tecknen på att en sömnparalys är på gång och ibland ger jag efter och ibland ser jag till att vakna ordentligt om jag känner att nej, inte nu. Jag tror att sömnparalys sker när man är väldigt trött psykiskt eller befinner sig i en pressad livssituation. Det subtila kroppen – astralkroppen – behöver få komma ifrån ett tag, tänker jag. Den tunga och sammandragna energin som den fysiska kroppen består av kanske känns som ett fängelse? Eller så är det rätt och slätt en lätt slirning i sömnapparaten. Sömnparalys är inte farligt även om det kan kännas mycket obehagligt. Det gäller att lära sig samarbeta med sig själv och ha tillit. Det finns läkare som menar att det kan finnas ett samband mellan narkolepsi och sömnparalys och det är alltid viktigt att lyssna till vad de har att säga.

sömnparalys

Bild: alltomvetenskap.se

Idag firar vi Kristi Himmelsfärd och jag kan inte hjälpa det men jag måste le. Det här är ju för bra. Sömnparalys, att lämna kroppen…Jesus var tillsammans med sina lärjungar i 40 dagar efter uppståndelsen( jag måste skriva om det här med talet 40 i ett annat inlägg för det är så spännande! ) och undervisade dem innan han for upp till himlarna. Man har firat den här dagen sedan 300-talet. Så nu vet ni det. Det är ändå viktigt att komma ihåg att världsbilden såg annorlunda ut på den tiden och skrifterna är därefter. Jag tycker att A Course in Miracles kan ses som en uppdatering av den kristna bibeln och är enligt min mening mera i linje med den moderna männaskans världsbild. Livet och världen förändras och berättelserna med dem men människans inre föreställningar tenderar att hålla sig fast vid gamla historier – i stort som i smått. Det gamla känns kanske tryggare än det nya och okända. Hur som helst propagerar jag för att ha ett öppet sinne men att inte ta något för givet.

Kristi Himmelsfärd

Kristi Himmelsfärd målad av Domingos Antonio de Sequeira ( 1768 – 1837 ).

 

Solen lyser utanför mitt fönster. Det blåser kallt. Det är inte mitt favoritväder precis. Jag gillar inte varm sol i kall vind. Jag gillar inte när det vispar runt i trädens löv, jag får huvudvärk. I skrivande stund lyssnar jag på regnskogsljud med inslag av regn och flöjt och det passar mig mycket bättre. Men jag antar jag borde gå ut och dra in lite syre i alla fall för ett gediget översättningsarbete av engelskt material i Dream Builder Coaching är på gång och syftet är att tillhandahålla mina coachingklienter svenskt material så att de kan tillgodogöra sig vartenda ord för att kunna få så bra hjälp som det bara är möjligt för att förverkliga drömmar. Drömmar går nämligen att förverkliga. Jag vet det. Jag sitter ju här och gör det jag för några år sedan drömde om att göra! Och nu drömmer jag fram någonting annat som en fortsättning på det som just nu pågår i mitt liv och det är vansinnigt spännande och roligt!

”Vi kan inte komma till vår dröm.

Vi måste komma från den och

för att komma från den måste vi BLI den”

~ Mary Manin Morrissey ~

Dream on!

Efter EU-parlamentsvalets resultat hade jag för ett tag väldigt svårt att fokusera på någonting överhuvudtaget men det var lyckligtvis ett snabbt övergående tillstånd. Jag tror faktiskt inte att det kommer att bli så hemskt som vi kanske tror för nu måste vi skärpa oss och vara observanta på ett helt annat sätt än på många årtionden. Låt oss bara hoppas vi har lärt oss någonting av historien. För trots att de flesta håller med om att våld och krig är fasansfullt finns det krafter som är redo att vilken dag som helst starta ett blodbad och det finns många arga män och kvinnor som är villiga att gå dessa krafters ärenden. Med andra ord – vi måste vara alerta! Och vi måste förhålla oss kritiska till allt som skrivs och sägs i massmedia! Kom ihåg att ingen sitter inne med sanningen för det finns ingen sanning – bara antaganden och föreställningar.

Dagens blogg handlar om SSEAH:s årliga rikskonferens som gick av stapeln 17-18 maj på vackra Visingsö, Vätterns pärla eller ”Kungarnas och Vindarnas Ö”. Den för sina polkagrisar kända staden Gränna är kanske ett riktmärke för den som känner sig osäker var ön ligger. Detta var den tredje gången jag deltog i rikskonferensen. Jörgen Sundvall, grundaren av SSEAH är eldsjälen och inspiratören som håller i trådarna för konferensen och det gör han briljant som alltid.

 

20140519_111347

Gränna i dis

Årets tema för konferensen var LIV. ”Liv på väg att födas in i denna värld, liv som det kan upplevas mellan liven och liv som kan levas bättre på jorden” som det så vackert stod att läsa i Jörgens presentation. Jag hade äran att själv få bidra med min Vision Workshop som jag håller i egenskap av coach. Jag antar att jag stod för ”liv som kan levas bättre på jorden”. Jag var väl föreredd – tyckte jag. Men självkritisk som jag är tyckte jag att jag missade att ta upp det och det och det och ett tag när jag stod där framför alla kröp paniken in under skinnet och jag drabbades av en lätt sinnesförvirring som sedermera utvecklades till en tillfällig blackout. Det var en ny upplevelse för jag brukar kunna hantera pressande situationer men det var en nyttig erfarenhet. Vill man veta mera om mitt arbete som Dream Builder Coach kan man kolla Drömbyggande i 10 steg från okt 2013 här på min blogg.

20140517_204023

Livet i form av blommande äppelträd på Visingsö

Ulf Sandström – Emotional Personal Trainer, Hypnoscoach och en eminent musiker i bandet Jump4Joy – föreläste om Hypnobirthing och det var så märkligt för bara veckan innan kom jag för första gången kontakt med hypnobirthing då jag lunchade med en bekant som informerade mig om metoden. Hypnobirthing är en metod som består av fyra olika tekniker om hur man lär sig självhypnos för att uppnå en så bra förlossningsupplevelse som möjligt: avslappning, visualisering, andning och koncentration. Det finns en barnmorska i Helsingfors som är utbildad i hypnobirthing och hon är ev på väg hit till Vasa i höst för att föreläsa i ämnet. Hypnobirthing är en ypperlig metod som blivande föräldrar kan lära sig och där pappan spelar en viktig roll. Hypnobirthing förstärker anknytningen mellan det nyfödda barnet och föräldrarna. Ulf talade hellre om födslovågor än om värkar och han redogjorde för hur inandning aktiverar det sympatiska nervsystemet ( ökad stress ) medan utandning lugnar. En förlängd utandning förlänger återhämtning och lugn – något som är så viktigt under en förlossning då man behöver samla krafter mellan födslovågorna för att kunna samarbeta med dem. Andningstekniken kallade han alpha-tetha andetag. Jag kommer att tänka på när jag väntade mitt första barn i slutet på 80-talet. Då var det profylaktisk andning som gällde och man gick på kurs med sin partner för att lära sig andas rätt. Det funkade. Nu finns det inte så mycket att erbjuda blivande föräldrar – inte här i mina trakter i alla fall – och jag tycker det är märkligt. Så jag hoppas verkligen att hypnobirthing blir känt bland barnmorskor och rådgivare.
Det som jag tyckte var vansinnigt spännande var delen om nervsystemet i PTSD ( posttraumatiskt stressyndrom ) och hur man kan avpotentiera synapserna i amygdalan ( vi är inne i hjärnan nu ) med hjälp av deltavågor för att ladda ur ett trauma ( solklart, eller hur? ). Jag jobbar också med EMDR-terapi så därför lystrade jag extra noga. Ronald A Ruden har skrivit en ypperlig och utförlig artikel om havening som betyder att skapa deltavågor på mekanisk väg genom bl.a. ögonrörelser och beröring i syfte att avleda och distrahera. De psykosensoriska metoderna kan delas upp i två grupper; Havening ( engelskans haven betyder tillflyktsort, hamn ), EMDR och EFT där man jobbar med specifika traumatiska minnen genom att tankar och de känslor som är kopplade till händelsen reaktiveras i syfte att skapa nya neurala banor och ladda ur traumat så att det inte längre påverkar det dagliga livet negativt. Det är viktigt att komma ihåg att det som har hänt har hänt men hur man tänker på det som har hänt kan förändras. Den andra gruppen är metoder som bl.a yoga, meditation, musikterapi, massage, kiropraktik, akupressur, biofeedback, aromaterapi som reglerar stressnivån rent generellt. Eftersom hjärnan inte kan hålla två tankar samtidigt är användandet av distraherande terapimetoder effektiva då de tränger undan den återkallade händelsen från arbetsminnet och förhindrar den att reaktiveras i amygdalan eftersom uppmärksamheten ligger på den sensoriska upplevelsen. Om jag förstår det rätt så när man arbetar med en traumatisk händelse samtidigt som man får en mjuk beröring eller ögonen rör sig förvirras hjärnan och kan inte hålla kvar minnet av händelsen – jag tänker på en väg som har rasat ihop på flera ställen och som gör den omöjlig att köra på. En mycket, mycket enkel beskrivning men som kan ge en idé om vad som händer. Det spekuleras i att mjuk beröring skapar en elektrisk deltavåg i hjärnan och öppnar upp spänningsberoende kalciumkanaler i mottagarsynapserna i amygdalans neuroner för att kalcium ska kunna tränga in cellen. Det spekuleras också i att det finns ett sorts glutamat som har en central roll i kopplingen mellan cellmembran och trauma. Jag är nu inte helt hundra på om jag fattar det här och om jag är helt ute och cyklar hoppas jag att någon därute rättar mig för nu börjar det bli lite väl ”neuroniskt” det här…

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om detta men jag hänvisar till redan skrivna alster i detta ämne. Av någon outgrundlig anledning kan jag inte länka till en intressant artikel just nu men den heter ”Harnessing Synaptic Plasticity” av Ronald A Ruden. Psykosensoriska terapimetoder är verkligen på frammarsch och hjärnforskningen kommer att kasta nytt ljus över hur PTSD uppstår och hur man kan hjälpa människor att hantera sina traumatiska upplevelser – inte bara tillfälligt utan på lång sikt för att förhindra att det blir ett kroniskt tillstånd.

Ulf Sandström är också knuten till Peaceful Heart Network som arbetar ideellt med krigsdrabbade i en del afrikanska länder och lär ut tapping i syfte att reducera PTSD. En fantastisk insats och tapping är en mycket effektiv metod som alla kan lära sig att använda i vardagen för att minska på stress och smärttillstånd. Jag rekommenderar varmt denna sida!

Ulf Sandström

Ulf är också medlem i International Hypnotists Guild, vars hemsida är en fröjd att vandra runt i.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

 

Rita Borensteins mycket intressanta föreläsning Liv mellan Liv har gjort att jag har bestämt mig för att boka in mig hos henne vid lämpligt tillfälle för en session. Rita har en gedigen CV: legitimerad sjuksköterska, TCM Akupunktör, Basmedicinsk utbildning och Osteopat D.O. med vidarutbildning i kraniell osteopati och hypnoterapi, Life between lives TM hypnoterapi. Allt det hon har gjort i sitt liv har lett henne till det som hon vill satsa på helhjärtat – liv mellan liv hypnoterapi. Hon är den enda svenska medlemmen i Newton Institute som är grundat av Dr. Michael Newton. Han är kanske mest i känd Sverige och Finland för sina böcker Själarnas Resa och Minnen av livet mellan liven. Vi har väl alla frågat oss någon gång vad vårt syfte i detta liv är, vad vi längtar efter, hur vi kan bli mera ärliga mot oss själva och andra, hur vi kan få bättre relationer osv. En liv mellan liv session kan hjälpa till att klarlägga och visa väg då vi möter våra guider om så är menat och som kan ge oss det vi behöver för att gå vidare i livet på en för oss sannare och mera levande väg. Rita beskrev rätt så ingående hur en session går till och nu talar vi inte om en session på en timme utan det kan ta flera timmar. Det kallar jag ett grundligt arbete och det tilltalar mig. När jag tittade på hennes material som delades ut inför föredraget rodnade jag lite av skam – jag inser att jag kunde ha tänkt igenom mitt eget material lite bättre men jag tackar Rita för den påminnelsen.

20140519_091006

Jag vet inte men den här passar liksom in här – vid en strand i Gränna

Det som jag tyckte var särskilt spännande var det hon berättade om själsenergin. Om man tänker själsenergin i % så är en del av energin i min kropp här på jorden och en del är kvar i andevärlden. Den fysiska kroppen klarar inte av att bära 100% av energin utan att sprängas. Det fick mig att verkligen fundera ett par gånger extra. En kvinna sa åt mig inte för så länge sedan när jag klagade på en märklig känsla i huvudet som gjorde att allting kändes så tungt, som att allt gick i slow motion att jag hade för mycket av högvibrerande energi som jag inte klarade av att generera. Nu kan jag inte säga bu eller bä om det men Ritas förklaring kändes på något sätt vettig. Så om vi har en del av vår energi kvar i andevärlden är det inte så konstigt att folk berättar om märkliga ting de har upplevt i vakentillstånd, under hypnos, meditation, på en skogspromenad och när de sover eller att de upplever att de kan befinna sig i parallellvärldar samtidigt. Det sorgliga är att vi är så snabba att kasta fram DSM-5 för att hitta en diagnos för det anses vara utanför det ”normala” att se och uppleva saker som inte samtidigt kan upplevas och observeras av omgivningen. Vad vet vi – egentligen? Jag tycker att man ska gå in på Ritas fina hemsida och bekanta sig med henne och hennes otroligt spännande arbete. Hennes trädgårdsterapi är också något som lockar. Hon har uppmärksammats i flera tidningar och jag kan bara säga att hon är unik på många sätt. En äkta healer är hon, Rita. Dessutom är hon bördig från Vasa så vi hade en del att prata om på sidan om.

20140517_203516                        20140517_203526

 

Förlåt Rita, för de suddiga bilderna! Men visst var det en härlig kvällspromenad bland äppelblom i solnedgång?

 

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Jörgen Sundvall avslutade konferensen med att demonstrera en hypnosteknik som jag tolkade som att bli medveten om den helhet som vi alla är och om ”jag”. Vilket ”jag” är det som känner t.ex. smärtan i armen och var sitter i så fall det jaget som känner smärtan? Det är lite som ”jag tänker och vem är det ‘jag’ som är medveten om att jag tänker”? Han började så fint med att med lugn och trygg stämma berätta om det gränslösa medvetandet som kan vandra vart det vill, som kan befinna sig var som helst – utanför och innanför kroppen. Med en lugn och lågmäld röst ledsagade han en deltagare in i ett avslappnat tillstånd och jag känner stor respekt för hans skicklighet och jag vill verkligen kunna sitta en dag och bara prata medan mina klienter slappnar av och går in i sig själva. Jag har något att sträva till här! Han fortsatte med att låta personen lokalisera en känsla i kroppen och sen frågade han vilket ‘jag’ det var som kände av känslan. Sen frågade han var det jaget var lokaliserat och det satt på en annan plats i kroppen och observerade känslan. Jaget kan också vara i olika känslotillstånd; ett ledset jag, ett argt jag, ett glatt jag osv. ( Jag kommer att tänka på Ego State Therapy där man talar om olika delpersonligheter men inte i den meningen att man lider av multipel personlighetsstörning där de olika ”jagen” lever sina egna liv omedvetna om varandra. Om jag t.ex. vill äta en chokladkaka så kan en annan del av mig säga nej, jag borde hellre äta ett äpple. Eller när någon grälar på mig kan jag reagera som ett barn och då är det ”barn-jaget” som tar över. Alla jagen är integrerade i personligheten som helhet men beroende på situationen är ett eller flera jag som dominerar. En bra bok jag kan rekommendera i ämnet är skriven av Gordon Emmerson ). Personen som deltog i demonstrationen märkte tydligt av en lättnad i känslan hon lokaliserade i kroppen och dessutom fick hon klart för sig vad nästa steg skulle bli i det som var aktuellt i hennes liv.
Efter att allt hade blivit sagt och gjort samlade vi oss för att låta Jörgens kristallskål med sin helande klang svepa in oss i ett meditativt tillstånd. Det är en besynnerlig upplevelse när ljudet tränger in i huvudet och sveper runt, växer och minskar i styrka och jag vet inte hur jag ska förklara vad som händer. Det måste upplevas. Skålens ton är Diss – det kollade jag med Jörgen och jag känner igen den tonen från en dröm jag hade för många år sedan. Jag skulle vilja veta vilken frekvens kristallskålens ton vibrerar på bara för att jag är nyfiken. Det finns nämligen många olika Diss…alltid kan man snöa in på detaljer.
Det var en mycket helande och renande upplevelse och efter det kom Eva Cederbladh – en gudabenådad sångerska, gudinnedanserska och så in i norden skrattig och rolig – in med en trumma och plötsligt stod vi och sjöng afrikanska sånger i kanon. Vilken energi det var i rummet! Här möttes verkligen kropp och själ i en lovsång till LIVET!
Jag åkte hem med ny kunskap, ny energi och nya bekantskaper. Åter en gång inser jag hur viktigt det är att med jämna mellanrum träffa kolleger för att utbyta erfarenheter och för att påminna sig om varför man gör det man gör. Det är i mångt och mycket ett rätt så ensamt arbete som terapeut och man blir lätt hemmablind. Så jag säger bara TACK för denna härliga, lärorika och sköna helg på Visingsö och väl mött igen.

 

20140518_162609

Jag och Jörgen strax innan vi alla tog farväl för denna gång

 

Det händer då och då att jag vaknar upp på morgonen med en fras som måste fås in i ett sammanhang och sedan präntas på papper eller ja, knackas in i datorn. Förr knackade man i sten, nuförtiden sitter vi också och knackar istället för att använda penna…en rätt rolig tanke egentligen men det var nu inte den tanken som väckte upp mig i morse.

För mig är TÄNKANDET väldigt centralt. Det som förorsakar känslomässigt lidande startar i tanken. Don Miguel Riuz skriver i sin bok Kunskapens Röst ( utg. 2004 ) att ”Varje känsla du upplever är verklig. Den är sann. Den kommer direkt från din andes integritet. Du kan inte hitta på det du känner. Du kan försöka rättfärdiga eller undertrycka dina känslor, du kan försöka ljuga om dem, men det du känner är äkta”. Han skriver också att ”Det du kallar att tänka är kunskapens röst som hittar på historier, som talar om för dig vad du vet och som försöker finna mening i allt det du inte känner till. Problemet är att rösten får dig att göra många saker som motarbetar dig själv”. Vidare säger han ”Allt negativt som vi människor genomlider är resultatet av att vi tror på lögner, vanligtvis om oss själva. Den första lögnen vi tror på är jag är inte. Jag är inte sådan jag borde vara. Jag är inte perfekt. Sanningen är den att varje människa föds perfekt, för bara perfektion existerar”.

kunskapens röst

Kontentan av Kunskapens Röst är att när vi börjar tänka mer än känna låter vi omvärldens ”kunskap” om vad som är och inte är sprida sig som ett gift i vårt blodomlopp, styra våra liv och vi tror på den kunskapen och vi bygger på med mera lögner om oss själva med tiden. Men dessa lögner är bara påhittade historier som vi berättar i våra huvuden. Vi berättar alla vår egen historia och så länge vi tror på lögnerna om vilka vi tror vi är så lider vi. Men så långt Don Muguel Ruiz och jag rekommenderar naturligtvis att du läser boken om du inte redan har gjort det.

Den tanke som väckte mig i morse var ”vi tänker och vi ska lära oss behärska vårt tänkande men vi kan inte bli den bakomliggande orsaken till att vi tänker”. Denna tanke är påverkad av Raymond Holliwells bok ”Working With The Law” ( utg. 1955 ).

working with the law

 

Vi har lärt oss att förstå lagen om elektricitet och vi använder den till vår fördel ( och nackdel ) men vi är inte själva lagen. Vi har lärt oss att använda oss av Moder Naturs lag om sådd och skörd men vi är inte lagen som styr växandet. Vi har lärt oss att tänka men vi är inte själva orsaken till att vi tänker. Vår hjärna använder sig bl.a. av elektricitetens principer men vi är inte själva elektriciteten. Vi vandrar alla omkring med något som kan liknas vid ett kärnkraftverk i våra huvuden. Ett kärnkraftverk skapar inte energi – det genererar energi från en annan källa. Det använder sig av atomer för att alstra energi. Vi har lärt oss att utnyttja atomernas sprängkraft för det goda och för det onda. Vi har alla m.a.o. fått möjligheten att välja hur vi använder oss av lagarna som styr vår värld och hela universum men vi har inte insett det till fullo och särskilt inte när det gäller våra egna liv! Vi har bemästrat mycket här i världen men när det kommer till att bemästra oss själva och våra tankar är det som om vi plötsligt blir funktionshindrade. Vi förstår inte att vi kan använda samma principer på oss själva som på allt annat vi skapar runtomkring oss. Vi ser inte att vi styrs av samma lagar som allt annat som skapas ( Jag upplever ibland att vi lever på jorden som om den och allt som växer och lever på den inte har någonting med oss att göra eller att allt finns till bara för oss och våra lustar och behov. Vi existerar som om vi är helt frånkopplade den stora skapelseprocessen. Då blir min fråga – varifrån kommer vi då i så fall om vi inte är en del av helheten? ).

Det vi kan göra är att börja med vårt eget tänkande ( allting skapas två gånger – först i tanken, sen i den fysiska världen ) för det är i sig ett alldeles eget universum som styrs av samma lagar som det universum vi befinner oss i. Vi är som vandrande miniatyrer av detta gigantiska fält av energi som tar olika form men som har sitt ursprung i samma källa. Vad den källan är och består av är en av de stora frågorna många brottas med men jag tror att det är en fråga som skymmer sikten för det vi egentligen borde fråga oss. Hur kan vi använda oss av denna universella kraft, energi, för det högsta bästa? Hur ska vi komma i harmoni med det faktum att ingenting är varken gott eller ont utan det är vi som använder vårt tänkande oekonomiskt genom att bestämma vad som är gott och ont och sedan låta det styra våra känslor och våra handlingar? Energi är varken god eller ond. Moder Natur är varken god eller ond. Planeterna och stjärnorna är varken goda eller onda. Ekonomin är varken god eller ond. Vi är varken goda eller onda. VI ÄR! Allting är vare sig vi vill acceptera det eller inte. Livet forsätter i alla dess former vare sig vi är med eller inte. Livet är neutralt. Vår förbannelse är att vi berättar historier om det som är och vi tror att det är sanning det vi berättar! Min sanning är ingen annan än min och jag vet inte vad din sanning är men ett tror mig veta – det mesta som rör sig i mitt och ditt huvud är påhittade historier. Så länge jag tror på det jag tänker och inte ifrågasätter är jag slav under mina påhittade historier.

Den makt jag har är att välja! Jag kan välja hur jag ska använda den enorma kapacitet jag har i min hjärna som kommer till uttryck i form av ord och bilder. Hur använder jag den på bästa sätt? Jag kan inte hindra hjärnan från att tänka – det är hjärnans jobb – men jag kan ändra det jag tänker. Hjärnan jobbar på dag och natt – likt ett kärnkraftverk som hela tiden alstrar energi från en outsinlig källa. Men vad använder jag denna energi till? Ingen skulle komma på tanken att låta ett kärnkraftverk få vara igång obevakat. Det är rigorös bevakning dygnet runt. Det finns personal som har en plan och ett program för vad kärnkraftverket ska användas till, hur mycket och när. Vad ska energin användas till? Till att värma upp hus, lysa upp vägarna, hålla igång industrin osv. Hur ren är den energi som används i kärnkraftverket?

neurosynthesis

 

neurosynthesis.wordpress.com

Hur använder vi vår energi? Vilken kvalitet är det på varan – tankarna – som vi genererar? Vad händer med vårt eget personliga ekosystem om vi producerar dåliga tankar? Det påverkar varje känsla och handling. Om nedkylningsprocessen i ett kärnkraftverk inte fungerar till 100% föreligger det risk för härdsmälta. Om jag tänker ångestfyllda tankar blir mina känslor upphettade och om jag inte kyler ner mig med lugnande och positiva tankar får jag panik och kroppen slår bakut – härdsmälta. Det här är en något förenklad bild jag förmedlar och det är inte så lätt att styra sina tankar p.g.a. att vi har det här känslocentrat som kopplas på direkt på en tanke. Känslor är sanna och äkta och det är där problemet kommer in – vi blandar ihop känsla och tanke. Eftersom jag känner så här så måste det vara sant, eller? Ja, känslan är sann men är det sant det du tänker? Om du vill må bra och känna att du lever efter din sanning, om du vill känna att du är precis som du ska vara och du har ett värde bara i det att du är – vem är det som ska tala om det för dig? Media? Nyheterna? Skönhetsindustrin? Ekonominytt? Underhållningsindustrin? Mamma och pappa? Kompisarna? Skolan? Vad vet de om om dig? Ingenting!

Du tänker vare sig du vill eller inte – du har fått makten att använda dig av den oändliga energi som finns inom dig och runtom dig. Du har kanske inte insett – jag har inte insett det helt men jag jobbar på det – att det du tänker producerar resultat efter dess sort. Det du tänker ser du manifesteras i den fysiska världen. Med den insikten blir det lättare att vara uppmärksam på vilka sorts tankar du underhåller och följden blir att du börjar välja mera noggrannt vad du tänker. Som vanligt måste jag avsluta med att dra liknelsen med trädgårdsmästaren; han bestämmer sig för vilka sorts blommor han vill ha i sin trädgård och sår därefter. Han har en bild av den skörd han ska få längre fram och för att få en så bra skörd som möjligt måste han se till att hålla ogräset borta genom att rensa bort det – allt för att ge bästa möjliga förutsättningar för blomfröerna att gro och växa. Han ifrågasätter inte lagen om växandet – han förstår den och samarbetar med den. Han är i harmoni med lagen om växande.

Ett bra sätt att börja rensa är att bli uppmärksam på vad du är uppmärksam på!

Vad skulle du svara idag om någon frågade dig vad din vision, ditt mål och ditt syfte är? De flesta av oss skulle antagligen inte kunna svara på direkten vad vi vill och vart vi är på väg. Att svara  på frågan varför vi har gjort de val vi har gjort är heller inte det lättaste. Hur medvetna är vi om drivkrafterna och motiven bakom våra val? Hur många av våra val är våra egna – egentligen?

Man kan uttrycka det så här: Visionen representerar vad du vill skapa med ditt liv. Målet representerar olika aspekter av hur du gör det, och syftet förklarar varför. Varför vill vi göra det ena eller det andra? Vad behöver jag göra för att ta nästa steg i riktning mot min vision? Varför är det viktigt för mig att skriva det här? Vilken vision har jag för mina ögon när jag skriver, talar och diskuterar? Vad är syftet med mitt liv? Varför dras jag till denna typ av verksamhet och inte en annan?

”Jag vill göra skillnad men jag vet inte vad jag ska göra och jag vet inte hur” är en fras jag har hört många säga den senaste tiden ( och jag tar det som en vink att skriva om det ). När du lägger ner ditt huvud på kudden för sista gången – vilket vi alla ska vare sig vi vill det eller inte – vad är det du vill se när du tittar bakåt på ditt liv? Det vet bara du. Jag vet att många vill kunna se att de har gjort skillnad – i det stora som i det lilla. Man vill kunna säga att man har betytt något för någon eller för något. Att det man har varit och det man har gjort har på ett eller annat sätt bidragit till en bättre värld – i det lilla såväl som i det stora.

De flesta av oss tillbringar mer tid att planera vad vi ska äta till middag än vad vi spenderar tid att planera för vårt liv. Vi sätter ner massor med tid med att planera för saker som till syvende och sist enbart är tidsfördriv och som inte i större mening utvecklar oss som människor. Vi söker yttre stimuli för att känna oss levande och vi låter lustprincipen styra våra liv. Vi vandrar mellan butiskhyllorna i jakten på meningen med livet bland schampooflaskor och muminmuggar och om vi inte hittar den där hoppas vi att den finns i en paraplydrink på en solig semesterholme. Nu låter jag kanske lite cynisk men jag försöker mig bara på en målerisk beskrivning för att göra texten mera tilltalande. Men vi behöver bara se oss omkring för att se att många av oss lever som om meningen med livet är på något sätt sammankopplad med plånbok, varor och tjänster. Den måste finnas där någonstans – varför skulle vi annars hålla på som vi gör?

lattattlara

Bild: www.lattattlara.com

Jag läst någonstans för många år sedan att på tidigt 1900-tal ( jag tror det något eller några år innan före 1:a världskriget bröt ut ) när reklamen blev en alltmer viktigare kanal för att sälja varor fanns det en affärsman inom en stor företagskoncern som sa någonting i stil med vår uppgift är att få människor att tro ( eller bli medvetna – jag är osäker här ) om att det inte finns något hopp. När det budskapet har sjunkit in i folks medvetande ska vi med hjälp av reklam komma med hoppet i form av varor som kan köpas och lindra den existentiella ångesten. Jag har en mycket cynisk sida i mig men det här slår alla rekord, enligt min mening. Jag söker fortfarande efter källan till detta uttalande för det var så längesedan jag läste det men om någon känner igen det här så vore jag glad om jag fick tips. Under tiden fortsätter jag att leta. Jag är heller inte 100% säker på det exakta ordvalet men däremot är jag säker på andemeningen i uttalandet för det etsade sig fast i min hjärna och visst, det är min tolkning men jag blir inte klokare förrän jag får tag i källan. Men jag är nog inte ensam om att påstå att många av oss försöker lindra vår existentiella ångest och känsla av meningslöshet genom att shoppa, missbruka substanser och sex, ansluta oss till olika sorts grupper med tydliga budskap om det ena eller det andra för att nu nämna några. Så det som sades på tidigt 1900-tal har verkligen försatt oss i ett hypnotiskt tillstånd som vi fortsättningsvis befinner oss i. Reklambranschen har full koll på det här med suggestioner och den kraft de har på den som är mottaglig och vi är många är mottagliga…

Jag tror att utan visioner upprepar vi bara året som gick – vi lever ett år nittio gånger istället för nittio år. Utan visioner lever vi bara det liv vi känner till och det vi känner till upprepar vi. Kanske det är därför t.ex. julfirandet är en symbol för det konstanta? Vi tenderar att vara väldigt motsträviga till att förändra våra jultraditioner och det är väl en reaktion på en ständigt föränderlig värld – vi vill att åtminstone någonting ska vara konstant och bekant i en kaotisk tillvaro.

Jag tror att många av oss inte tar våra visioner på allvar, att vi inte lyssnar på den inre rösten som viskar om andra horisonter, större möjligheter och ett liv i harmoni med våra värderingar. I Talmud kan man läsa att ”varje grässtrå har en ängel som lutar sig över det och viskar väx, väx, väx” och grässtrået växer genom asfalt och cement för att nå ljuset. Jag tror att vi när vi lyssnar och tar våra våra visioner på allvar – de är som frön inom oss som bara väntar på att få börja gro och sedan växa – blir vi som grässtrån som kan växa genom vilken hårt yta som helst.

Alla har vi vår egen vision om ett bra liv men vet vi egentligen vad vi menar med bra? Vad betyder ”bra” för dig? Om din vision om ett bra liv är att konsumera så är det sant och riktigt för dig. Om din vision är att odla sparris i Italien så är det sant och riktigt för dig.

dna soul

 

Bild: www.geneticsandhealth.com

Frasen ”jag vill göra skillnad” är ett frö. Det kommer från djupet av din själ där en ängel viskar väx, väx, väx. Nu är det upp till dig om du vill lyssna och lita på att i fröet finns redan det som vill bli till genom dig. Precis som det finns gener i ditt DNA som är av-eller påkopplade så kan du med hjälp av din medvetna tanke och dina handlingar som är i harmoni med din vision och ditt syfte koppla på och aktivera fröet i ditt ickefysiska, i din själs DNA till att börja slå rot och växa.

Så varför inte spendera en stund av denna dag med att fundera över vad din vision är, vilka mål du kan och vill uppnå på vägen dit och vad syftet är? Aktivera fröet i din själs DNA – hur häftigt låter inte det?

Fridens liljor!

 

 

 

Påskveckan har susat förbi. Jag hade tänkt vara produktiv med att skriva under påskhelgen men det har varit segt, kan jag säga. Jag har hellre spelat hjärndöda spel och tittat på sitcom-serier så till den milda grad att jag är botad för en lång tid framöver. Nu har jag kommit ur min baksmälla efter en ledighet på soffan med ostbågar, en låda memma, spel och sitcomsnortande och det känns skönt att ta nya tag.

Jag ljuger, jag har också lyssnat på intressanta radioprogram och särskilt ett har fastnat i de grå ganglierna. I Kropp och Själ ( SR P1 ) tog man upp det här med beröm och att det inte alltid har den effekt man skulle tro – en bra självkänsla och ett bra självförtroende – utan beröm kan faktiskt underminera självtilliten på sikt och hur kommer det sig? Jo, om man under uppväxtåren ständigt får beröm för det ena och det andra – oftast för prestationer och utseende – ökar risken att man utvecklar ett beroende av yttre motivation för att åstadkomma något på bekostnad av den inre motivationen. Vi drivs av inre och yttre motivation och dessa två bör vara i balans – kanske med en viss övervikt på den inre motivationen, enligt min mening. Idrottsmän styrs i hög grad av inre motivation, dvs de tävlar mot sig själva och söker slå tidigare personrekord istället för att ständigt mäta sig med konkurrenterna. Känslighet för kritik och sparsam feedback eller ingen feedback alls från omgivningen gör att många svajar i sin självtillit och inte klarar av att fatta självständiga beslut i yrkeslivet. Frånvaron av ständig feedback ( positiv sådan! ) gör att många förlorar tron på sin förmåga eftersom den inre motivationen inte är stark nog att bära trots noll respons av omgivningen. Tyvärr verkar den unga generationen få lida för föräldrarnas idoga beundran och applåder i tid och otid. Många arbetsgivare upplever att en del unga har svårt att jobba självständigt och att det är svårt att tillrättavisa utan att det upplevs som kränkande. Nu vill jag understryka att det här är ur ett Sverigeperspektiv men jag vet att det är ett växande problem här i Finland också. Jag vill uppmuntra alla och särskilt småbarnsföräldrar att ta sig tid att lyssna på programmet.

Ditt ord är en lykta för min fot, ett ljus på min stig ( Ps 119:105 ). Jaha, kanske någon undrar nu, har hon gått och blivit religiös på gamla dar? Nej, jag är inte religiös men i allra högsta grad andlig och det innebär att ALLT som människan har skrivit och upplevt genom tidernas tider är av intresse för mig. Det som slår an en ton i mig tar jag fasta på och använder i min vardag oberoende om det är kristet, muslimskt, hinduiskt, ateistiskt, buddhistiskt eller vad det nu kan vara. För mig handlar det om människans sökande efter sin sanning, sin mening och alla hittar den på sitt sätt. Jag var redan som liten fascinerad av denna ”lykta för foten” och jag fick liksom inte ihop det; hur har man en lykta för foten? Jag fick reda på det inte för så längesedan. På den tiden när texten skrevs ned ( vet inte när ) så hade man en typ av näbbskor med en liten lykta frampå som lyste upp stigen steg för steg. Det var nämligen vanligt att man vandrade när solen gått ner eftersom det var svalare då och man hade kanske händerna fulla med packning.

När jag coachar och håller mina workshops är en av de centrala punkterna att ta ett steg i taget. Du har stakat ut destinationen, målet och du uppmuntras att lita på att Livet leder dig rätt – det du behöver fokusera på är ta ett steg i taget mot det mål eller den dröm du vill nå. Du ser inte hela vägen men du fortsätter med vissheten om att du kommer att nå målet. Ibland behöver du göra avstickare för att hämta information eller få erfarenheter du kan ha nytta av längre fram. Det är som att köra bil om natten; du vet att du ska till t.ex. Åbo men du ser inte hela vägen. Du ser så långt helljuset lyser och du förlitar dig fullständigt på att du ska komma fram. Det du kan göra under tiden är att köra, köra och köra. Du sätter dig inte i bilen och funderar på hur i all världen du ska komma till Åbo. Nej, du startar bilen, fullt och fast övertygad om att den ska föra dig till målet. Du tankar, tar en paus på vägen och kanske behöver byta ett däck eller fylla på olja och fortsätter sedan tills du kommer fram.

ljus i mörkertyyalniz.com

 

Så vilket mål eller vilken dröm har du i sikte och vilket steg kan du ta IDAG i riktning mot det du vill uppnå? Kom ihåg, vilket steg du än tar leder det dig närmare eller längre bort. För mig betyder Ditt ord är en lykta för min fot, ett ljus på min stig att så länge jag litar på att Livet bär så behöver jag bara koncentrera mig på att ta ett steg i taget i riktning mot min destination. Jag tar reda på vad jag kan göra idag: ringa ett telefonsamtal, söka information, lägga ut en annons, sälja eller köpa, vila, äta mindre eller mera hälsosamt osv.

                    ”Ingen vind är gynnsam för seglaren som inte har stakat ut sin destination”.                                                                                                         no wind is

socialjeanie.com

 

Alla dom där ”hur” frågorna lämnar jag åt sidan för jag vet att svaren kommer allteftersom. Du, som jag, löser problemen när de väl dyker upp så det är inte lönt att försöka lösa problem som ännu inte har uppstått i den fysiska sfären. Jag tenderar att försöka i huvudet lösa ännu icke verkliga problem med en massa onödig oro som resultat. Dessutom ökar risken för att jag inte vågar ta de nödvändiga stegen för jag upplever mig inte ha 100% garanti för att det är rätt steg eller beslut; jag litar inte på att jag får support bara jag är tydlig med vad jag vill. Jag litar ju inte ens på mig själv så hur ska jag då kunna lita på Livet?

Spegelarbetet är ett bra sätt att ge sig själv beröm och uppmuntran om det är det som behövs för att ta nästa steg. Spegelarbetet ingår i mental träning och du ställer dig helt enkelt framför en spegel, ser dig själv djupt in i ögonen och säger trevliga saker till den som tittar tillbaka på dig. Det kan kännas jättekonstigt och pinsamt till en början men tro mig – det har effekt! Pröva på att säga ”jag älskar dig, jag älskar dig verkligen väldigt mycket”. Om det känns knasigt eller långt ifrån vad du känner så kan du börja med ”jag är villig att älska dig,uppskatta dig och verkligen se dig för den du är – på riktigt”. Du hittar nog på lämpliga lovord som känns bra för dig. Du kommer att känna dig jättedum och fånig – och? Varför skulle du inte heja på dig själv? Varför skulle du inte pussa din spegelbild? Titta på vilken liten unge som helst som ser sig själv i spegeln – du ser en unge som är betagen av sin spegelbild för den har ännu inte fått lära sig att den måste få bekräftelse utifrån för att känna sig värdig. Barnets självmedvetenhet har ännu inte blivit dess fiende. Utifrån kommande beröm kan som sagt hjälpa – och stjälpa.

 

kärlek

 buccultureshock.com

Så nu knyter jag ihop dagens godispåse och hoppas att du, kära läsare, har fått en karamell att suga på en stund.

Fridens liljor!

 

Det är en märklig upplevelse att känna ett starkt behov av att skriva men inga ord kommer fram. Jag inget att säga eller jo, jag har massor att säga men inte just nu. För ett par veckor sedan blev det bara stopp och jag har känt stor frustration över den inre tystnaden tills för ett par dagar sedan. Nu har jag insett att det är så det ska vara. Jag är en usel coach när det gäller mig själv och ser inte till mina behov av stillhet och eftertanke. Det är så lätt att bli hemmablind.

Jag har lyssnat mycket på radio den senaste tiden och har lagt märke till att lyssnandet till det som är utanför mig till stor del avtrubbar min hörsel vad gäller det som pågår inom mig. Att höra om helvetet i Syrien, om det eskalerande vansinnet i Ukraina, om alla som är på flykt i Sudan, ekonomier som kraschar och om nya diagnoser på barn som anses dagdrömma för mycket får min själ att dra sig ännu mera inåt och bort från denna fysiska tillvaro. Min vanliga reaktion på alltför mycket negativ information är att bli handlingsförlamad och deprimerad och jag vet att jag inte är ensam om det. Hur många av oss går inte omkring med domedagsprofetior ständigt ringande i våra öron? Den vanligaste reaktionen är eskapism, en flykt in i olika tröstebeteenden; shopping, sex, droger och alkohol, cynism, mat, rasism, religion – ja, listan kan göras hur lång som helst.

Dagens nyhet för mig var att forskningen inom barnpsykiatrin i bl.a. USA som bäst jobbar på en sidodiagnos till ADHD; SCT eller Sluggish Cognitive Tempo. Kriterierna för att ett barn ska diagnosteras med SCT är följande: dagdrömmande, flukturande uppmärksamhet, frånvarande, tappar röda tråden i tankegången, blir lätt ( snabbt? ) förvirrad, verkar sömnig, långsamt tänkande, långsamma rörelser, låg initiativförmåga och blir lätt uttråkad ( behöver stimuleras ).

Jag kan ju se utgående från listan att dessa egenskaper kan vara till hinder för ett barn att fungera optimalt i ett samhälle där målinriktat tänkande/beteende, resultat inom överskådlig tid, beslutsamhet och resultatmedvetenhet hyllas som det saliggörande. Det jag också ser att barn upp till 5-6 års åldern är omedelbara och omedvetna om sig själva men desto mera ett med nuet. De kan föreställa sig saker som om det är ”på riktigt” och de spelar upp roller de ser omkring sig. Sedan sker domesticeringen av barnen när de börjar skolan – de tvingas sluta dagdrömma och ska istället använda linjal och rutigt papper och ingen frågar hur de uppfattar den värld de nu har tvingats in i. Ingen frågar sig varför dagdrömmandet blir ett sätt att överleva i en värld där vuxna rabblar upp gammal kunskap och samtidigt larmar för en mörk och dyster framtid.

Istället för att se barnens psykiska illamående som ett symptom på något som är sjukt i deras omgivning och fokusera på och åtgärda orsakerna så ska barnen anpassas med hjälp av psykofarmaka. Än en gång visar vi vuxna att vi inte är villiga att se vår egen del i den sjuka värld vi har skapat och skapar. Vi vill inte ändra på vår livsstil och vi vill definitivt inte se in i barnens ögon för det är för smärtsamt att se vad vi har svikit mest av allt; vårt eget inre barn. Det är en naturlig reflex att undvika det som gör ont men som vuxna är det vår förbannade skyldighet att möta vår smärta öga mot öga och lyfta upp det lilla barnet som vi alla bär inom oss. Det är vår förbannade skyldighet att fråga vårt inre barn om vad det drömmer om och det är vår förbannade skyldighet att hjälpa barnet att manifestera drömmarna – NU! Tro  mig, den här världen skulle vara rena himmelriket om vi lyssnade mera på barnen och tog till oss deras syn på hur vi kan lösa världens problem.

Jag är så ledsen att jag inte insåg detta när mina egna barn var små men jag har ett barnbarn, flera är kanske på väg hit till jorden så småningom och världen är full av barn som bär på drömmar som bara väntar på att få bli berättade och HÖRDA.

Det har varit en tid av inre tystnad, skogen och gråstenarna har kallat på mig mera på sistone. När jag var liten var skogen mitt kungarike och jag spenderade mycket tid med att sitta i träd, gå längs vattendrag, krypa in i bergsskrevor och redan som liten sörjde jag över att jag höll på att glömma, att dimman mellan mig och den plats jag kom ifrån blev allt tätare. Jag kunde gråta över att jag inte såg de små väsen som jag visste fanns där – jag kände av dom och jag sörjde över att deras värld höll på att stängas för mig. Redan som 5- åring kände jag mig inte värdig att få vara med längre i den världen för jag tyckte det var så svårt att vara liten och ville bli vuxen fort för att slippa känna sorgen. Som om jag redan då visste vad som skulle komma.

Nu är jag på väg till skogen igen och gråstenarna känns plötsligt så närvarande, så tydliga. Nu är det inte tid för mitt vuxna jag utan nu är det dags för mitt inre barn att ta min hand och leda mig in i skogen för att hjälpa mig att minnas hur viktigt det är med dagdrömmar och att i dem finna en del av svaren. Jag har en annan följeslagare som också är bra på att se sånt som mitt vuxna jag inte ser;

2013-10-13 15.46.42

Nemo – en fyrbent varelse med stor visdom och som jag ofta har en ordlös konversation med. Hunden Kerberos som vaktade vid andra sidan floden Styx var den som såg till att alla gick in i dödsriket Hades. Nemo är hunden som leder mig genom glömskans dimma tillbaka till den jag var – innan jag domesticerades och tvingades använda linjal och rutigt papper för att förstå och kunna leva i den här världen.

I morgon, måndag 14.4. kl. 18-20.30 håller jag min Vision Workshop på Kasern 13, Korsholmsesplanaden 6 i Vasa. Där kan du testa den dröm du kanske just nu går omkring och bär på. Välkommen!

Carinas Workshop2

 

Jag vill spinna vidare på mitt förra inlägg där jag skrev om att antalet självmord – försök till eller genomförda – ökar något under våren. För den som lever upp på våren, blir mera energisk och positiv kan det kännas helt galet att någon gör något så fruktansvärt som att ta livet av sig när ljuset återvänder och naturen vaknar till liv. Det strider mot allt förnuft. Den som blir nedstämd och trött när hösten med sitt mörker kryper in under huden kan på ett plan förstå att man inte orkar och väljer att avlsuta sitt liv. Hösten medför också ökad risk för självmord p.g.a. mörkret som sänker sinnesstämningen hos många. Det går liksom att tänka den tanken men att våren skulle trigga igång en sådan oåterkallerlig handling är svårare att begripa. Det är ett svårt ämne att prata om men inte desto mindre viktigt. Sen får vi inte glömma att det inte är enbart årstidväxlingarna i sig som triggar igång destruktiva handlingar. Det är ofta många andra bakomliggande problem i en människas liv som belastar och som tillsammans med yttre omständigheter medför ökad risk. Det som triggar igång ett destruktivt beteende kan ibland verka svårt att koppla ihop med det som är problemet.

Tanke är energi. Känsla är energi. Fysisk handling är energi. Allting är energi. Vi har inte alltid så lätt att inse det och vi separerar dessa tre dimensioner från varandra och en handling kan därmed bli svår att förstå. När en människa är svårt deprimerad finns inte energi till mycket annat än att försöka överleva från dag till dag. Tankar på självmord kan vara mer eller mindre närvarande men de omvandlas inte till handling dels p.g.a. brist på energi. Jag skriver dels eftersom det naturligtvis finns andra skäl till att inte begå självmord än bara bristen på energi; familj, vänner, rädsla för vad som kommer sen, moral, livet i sig osv. När våren kommer och med den en ökad energi kan – om inte tankarna på självmord har dämpats på ett eller annat sätt eller ersatts med konstruktiva och positiva tankar – drivkraften att genomföra självmord bli så stark att den får en psykotisk karaktär och fördunklar sinnet helt och hållet.

Det finns olika förklaringar till varför ljuset på våren och sommaren verkar har koppling till ökad risk för självmord. Signalsubstansen serotonin ökar med mängden ljus och kan göra oss inte bara mera energiska utan också mera aggressiva. Människor med depression tenderar vända aggressionen mot sig själva. En annan förklaring är att vi på det norra halvklotet sover alldeles för lite under den ljusa perioden och att det skulle göra oss mera instabila. Sömnhormonet melatonin sjunker när det är ljust och det förändrar vårt beteende p.g.a. sömnbrist. Vi blir mer eller mindre maniska när det är sommar och glömmer att sova tillräckligt mycket. Dessutom använder vi mera alkohol under sommarhalvåret och vi vet att de flesta självmord sker under alkoholpåverkan.

Självmordsstatistiken har stadigt sjunkit i Finland sedan början på 1990-talet. Den ekonomiska krisen som då rådde i landet ledde till ökat självmord hos den arbetsföra befolkningen. Bättre kunskap, bättre förebyggande arbete och bättre vård har gjort att antalet självmord är den lägsta på 40 år. Vi vågar prata mera öppet om självmord idag, det är inte längre lika tabubelagt som tidigare och existentiella frågeställningar blir alltmer naturligt att ta upp i terapisamtal.

Vi måste våga prata om vad det är att vara människa. Vi måste våga bjuda in existentiell ångest, andlig vilsenhet, hudens hunger efter beröring, ensamhet i samtalen med varandra. Vi måste våga trotsa ”här går man” mentaliteten och istället möta varandra där vi är – just nu och just här. Det innebär också att våga tala om det mest förbjudna – att vilja dö p.g.a. depression och hopplöshet. Det gäller inte bara i terapirummet eller i bloggar och internetforum utan varhelst och närhelst det är närvarande. Det är en myt att om man frågar en person om hen har tänkt begå självmord så kan det bidra till att hen faktiskt gör det. Det är faktiskt precis tvärtom. Att prata om det kan hjälpa personen att få distans till sina tankar och bli medveten om hur destruktivt det är. Att prata om det öppnar oftast upp för nya tankebanor och andra lösningar på livssituationen. Självmord är en desperat handling, den sista utvägen när alla andra vägar upplevs stängda och då kan en annan persons mod att vara närvarande i smärtan vända det hopplösa till hopp.

Det är viktigt att komma ihåg att vi är inte våra depressioner och ångestar. Vi identifierar oss alldeles för lätt med våra tankar och känslor och det gör att vi dömer oss själva för vad vi upplever oss vara p.g.a av det vi tänker. Kan vi skilja på tankar och dem vi är så har vi lättare att bemöta och bearbeta det som är svårt.  Rädslan att närma sig detta svåra ämne som självmord handlar lika mycket om våra egna rädslor för det handlar om det mest kompromisslösa i vår tillvaro –  början och slutet; de två ytterligheterna mellan vilka vi pendlar från det vi föds tills vi dör.