Blogg

Vad är det som gör att man inte gör det man borde göra? Hur många gånger har jag inte tänkt att det och det ska jag börja göra för att underlätta vardagen bara för att några veckor senare konstatera att jag fortfarande kör i gamla spår. Vanans makt!

Under långa skogs
promenader försiggår en febril hjärnverksamhet ( försöker lära mig gåmeditation men det verkar bara ha motsatt effekt ). Jag vet inte hur många videosnuttar, noveller, kåserier ( ett utdött fenomen? ) eller föreläsningar som har snurrat på inne i huvudet under taktfast fotarbete. Det kommer en tanke, en fras eller en bild som jag MÅSTE komma ihåg att skriva ner på papper när jag kommer hem. Vad händer? Ingenting i stort sett. Alla idéer har lämnats kvar i mina fotspår i skogen, som Hans och Gretas brödbitar som fåglarna snodde, och det går tammesjutton inte att hitta tillbaka!

Det är de där ögonblicken av aha! som är så svåra att hålla fast någon längre stund. Ok, det mesta av de ”briljanta” idéerna visar sig vid närmare eftertanke inte vara så genomtänkta men de kan ofta vara frö till något användbart på längre sikt. Jag har min ”lilla svarta” med mig i väskan i vilken jag skriver ner saker jag hör och ser – just in case. Och visst lönar det sig! De hastigt nedskrivna raderna verkar börja leva sitt eget liv mellan pärmarna och det känns tryggt – jag behöver inte lägga mig i hela tiden.

 

När jag kör bil är det inte läge att skriva. Jag skulle aldrig komma fram i tid – nå, det gör jag inte annars heller – för jag skulle vara tvungen att stanna stup i kvarten. Då finns det ett annat hjälpmedel som jag håller på att bli förälskad i på riktigt; digital recordern. Den är en av de bästa investeringarna jag har gjort. Ok, jag har en telefon också men den här är enklare. Det känns också lite sådär halvproffsigt att sitta där med den lilla apparaten i handen och tala in plötsliga insikter, pågående och framtida projekt. Som en författare som researchar för sin nästa bok. Som vanligt raderas mycket av det sagda eftersom kritikern i mig alltid har åsikter och de är sällan positiva. Jag kanske skulle sluta upp med att lyssna och researcha vidare så blir det nog bra till slut. 

Ett projekt är så gott som avslutat, man borde luta sig tillbaka och njuta av frukterna…men se, det går inte! Jag tror att jag har börjat förstå mig själv allt bättre under det senaste halvåret som har gått. Jag har lärt mig identifiera mina svag sidor och jag blir allt bättre på att luska ut hur jag ska undvika att låta dem ta över. En av mina skuggor är perfektionisten som får luft när något ska levereras eller avslutas. Jag går ner i vikt, går på högvarv och blir på snudd obsessiv ( jag glömmer allt annat och har svårt att få ett slut på det jag arbetar med – om det känns viktigt dvs ). Att skriva får mig att glömma att det finns en värld utanför och jag får verkligen jobba mig ut ur den bubblan jag befinner mig i. Det är något jag får jobba med – tror jag. Eller så kan jag bli kompis med perfektionisten. Om jag accepterar mina skuggor istället för att kämpa emot eller springa undan så blir de mina bästa vänner, hjälpare och bundsförvanter.

Men samtidigt är det en skön känsla att vara inne i ett ”flow” och bara koncentrera sig på en sak. Omgivningen kan ha problem med människor som är mer eller mindre onåbara när de arbetar intensivt men hör inte det till sakens natur? Det borde vara allas rätt att få koncentrera sig på det de gör utan att ständigt bli avbrutna. Att bli avbruten i ALLT vi gör är mera regel än undantag numera. Fast vi bidrar ju själva till det genom att vara tillgängliga 24/7 via telefoner och datorer. Om du känner att du inte får slutföra saker och det stressar dig finns det bara ett råd jag kan komma med: stäng av, säg nej och/eller be om att få återkomma.

Fridens liljor!

971457 687673937928957 752961178 nHej kära läsare!

Jaha, efter många om och men och miljoner mail fram och tillbaka så är min hemsida klar. Det är inte utan att jag är nervös och har lätt magknip för nu gäller det att hålla den vid liv. Så välkommen till min sida och jag hoppas att innehållet ska vara till glädje och nytta. På min blogg kommer allt och inget att avhandlas och reflekteras över. Jag är själv ingen flitig bloggläsare men det kan ju ändras nu när jag har kastat mig ut i bloggosfären ( säger man så fortfarande eller är jag fortfarande kvar på 1900-talet? ). Jag tycker om att skratta och kommer därför att försöka sprida det vidare på bästa sätt. Jag är inte mindre seriös för det. 

Hemsidan är först och främst ett sätt för mig att vara tillgänglig för så många som möjligt. Vi behöver alla uppmuntrande ord på vägen och ibland professionell hjälp med olika problem som kan uppstå på livets väg. Som psykiatrisk sjukskötare, hypnoterapeut och coach kan jag erbjuda högklassigt stöd och vägledning. Det är för mig ett privilegium att få finnas till för Dig! Tveka inte att kontakta mig om du har frågor. Under tiden kan du kika in på min sida för att få en bild av vad jag gör. Väl mött där!

 

May the Force be with you!