Blogg

                                         

Barn skrattar ca 400 ggr per dag medan en vuxen skrattar ca 15 ggr. Det finns olika uppgifter om detta men de håller i stort sett samma linje; vuxna skrattar alldeles för sällan. Hur har det blivit så?

Barn lever i nuet, de analyserar inte och håller inte på och ska hitta förklaringar till allt de ser utan de tar det som det är och tycker oftast att allt är så himla roligt. Barns tänkande är konkret och omedelbart. Vi vuxna verkar vara helt insnöade på att analysera, fragmentera och klassificera allt vi ser. Eller ja, ser är väl lite att ta i; det vi föreställer oss är väl närmare sanningen. För vad är det vi ser egentligen? Det som är eller det som vi i våra huvuden har gjort det till? Barn ser saker för vad de är för att de har ännu inte utvecklat sin föreställningsförmåga eller abstrakta tänkande som vuxnas. Vid ca 7 års ålder vaknar det abstrakta tänkandet så sakteliga och barn börjar alltmer tänka som vuxna och de programmeras att tänka som den omgivning de växer upp i.

Man kan skratta åt det som är just nu och just här och så kan man skratta åt de föreställningar man gör sig om det – båda kan vara lika roliga. Associationskedjor kan få en på knä och tappa andan av skratt. Nu vet jag inte vilka associationskedjor som kickade igång i mig senaste natt för min dröm var fylld av skratt. Jag kanske ska vara lite orolig över min mentala hälsa med tanke på att jag läste Jo Nesbö ”Smärtans rum”? Det är ju inte en bok som direkt inbjuder till skratt  men min dröm kanske var ett sätt att skaka av mig det mörka. Det undermedvetnas vägar är outgrundliga. Jag skrattade i alla fall så jag kiknade och det var riktigt trevligt att vakna med ett leende på läpparna.

Vad händer när man skrattar som gör att man mår så himla bra? Jag kollade in Skratta för livet på nätet och det finns många välgörande effekter som skratt medför – inte bara psyket får sig en boost, kroppen får en rejäl dusch av endorfiner som är vårt ”måbra” hormon. Ett rejält skrattanfall gör att man kan hantera det mesta som kommer i ens väg.

Men om man inte har något att skratta åt då?, kanske någon undrar. Ja, jag brukar botanisera bland alla knäppa videofilmer som finns på nätet för att få ett gott skratt om inte min egen fantasi kan uppbringa tillräckligt med material. Humorn har räddat många människor som har befunnit sig i de mest vidriga förhållanden. Bara det att det ens är möjligt att hitta någonting att skratta åt när total förnedring och annalkande död tycks vara det enda som återstår gör mig ödmjuk inför vad det är att vara människa. Det är stort!

Att skratta tillsammans med någon som ser samma saker i huvudet utan att man behöver sätta ord på vad man skrattar åt är för mig ett mysterium. Eller jag vet ju inte om man ser samma saker, antagligen är det själva skrattet som triggar igång associationerna. Skratt smittar och jag tror stenhårt på skrattets terapeutiska värde! Skratt är en hälsosam smitta så varför inte sprida den smittan så mycket vi bara orkar? När gardet är nere och man är lite trött och vilsen i pannkakan – då är man extra mottaglig för detta virus och vem har inte skrattat åt i princip allt när man har varit slö och på väg in i en andra andning?

Det här får igång i mig i alla fall 🙂

Robert Gustafsson i Grogg

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  

                                                                      

”Varje tanke är en uppfattning, bedömning”, har Eckhart Tolle sagt. Jag tänkte lägga till – som på impuls – att han har rätt men då har jag värderat hans tanke vilket jag inte ska göra. Hur ofta kommer du på dig själv att du tänker som du tänker? Hur ofta kommer du på dig själv att identifiera dig med det du tänker? Antagligen inte så ofta. Jag lever i en tankekonstruktion som jag identifierar mig med – vem jag är baserad på min egen historia, mina föräldrars, mitt lands osv.

När jag identifierar mig med mina tankar om mig själv, måste jag ha en ”fiende” som stärker och försvarar historien om mig själv. Jag kan rada upp hur många exempel som helst på personer och situationer som jag har använt som fiender och som förstärkare till min tankekonstruktion om mig själv. Jag värderar något som bra eller dåligt, för eller emot och på kollektiv nivå ser vi dagligen handlingar som manifesterar tankekonstruktioner om ”oss” och ”dem”. Jag söker omedvetet efter något utanför mig att reagera på för jag – eller mitt ego – behöver ständigt fiender för att stärka sig själv. Jag reagerar på andras dumheter, på världens galenskaper och tycker att världen borde passa in i min tankekonstruktion om mig själv och min uppfattning om världen. Så går vi alla om kring i våra föreställningar om hur saker och ting ligger till utan att fatta att det är våra egna tankekonstruktioner vi bygger vår verklighetsuppfattning  på och som bara finns i våra huvuden. Jag ser ju annorlunda på saker än vad någon annan gör och vice versa – vad är sant?

När jag utgår från att mina tankar om någonting är sant, tenderar jag att fixera dem så att de återkommer som upprepningar. Jag klänger mig fast vid mina uppfattningar om något eftersom jag identifierar mig med dessa. Om jag är lagd åt det hållet att jag måste ligga vaken om nätterna och älta problem kan jag säga till mig själv och andra att det är ett bevis på att jag ”bryr mig”, att det är ”mänskligt” och om jag inte gör det är jag oansvarig! Men har det hjälpt mig eller dem jag ligger vaken för om nätterna? Att vara orolig är att inte kunna acceptera saker som de är – just nu. Att vara orolig är att identifiera sig med tanken och en del psykologer säger att 95 % av våra tankar är meningslösa! Hur svårt är det inte att överge meningslösa tankar – de är ju en del av mig! När jag finner mig tvungen att överge en föreställning kan det svida till ordentligt i egots tjocka skinn.

                                               

Jag uppehåller mig för det mesta i det förgångna eller i framtiden. Jag upprepar min historia i tankarna och repeterar en tänkbar framtid men glömmer att det enda som egentligen är sant är NU. Åren går, jag uppehåller mig allt oftare i det förflutna, framtiden ser ut att krympa och i trycket av dessa två dimensioner pressas jag ut från LIVET SOM PÅGÅR NU!

 Allt som är nu är just vad det är – det är. Det finns varken ett förflutet eller en framtid förutom i vår linjära tidsuppfattning. Att acceptera att allt ”är exakt som det är just nu” öppnar upp för möjligheten att agera utgående från det som är – inte från mina reaktioner på det som är. Mina reaktioner föds ur mina på förhand inprogrammerade föreställningar om det som är och med dem följer känslor som manar till handling.  Jag kan inte påverka det som är med att värdera det som bra eller dåligt utgående från min föreställning. Jag kan de facto inte påverka det som är. Det jag kan påverka är mina tankar om det som är och hur jag än försöker värja mig för det faktum att  jag är ansvarig för hur jag tänker så kommer jag inte undan.

Mänskligheten har gått på egotrippar i tusentals år och det har varit en nödvändighet i evolutionen. Eckhart Tolle menar att nu har vi kommit till en punkt i mänsklighetens historia där egots tankekonstruktioner håller på att rasa samman för att de tjänar inte längre något syfte. Att vara fast i identifikationerna med våra tankar är att vara ”omedveten” och en medvetandehöjning sker på många områden just nu. Med denna förändring följer också en intensifierad motattack från olika håll – egots många förklädnader – och det är precis så det fungerar med allt som genomgår en förändring eller metamorfos. Motståndet är alltid värst innan man når backkrönet. Det gör ont i fjärilslarven när den ska ut ur sin puppa för att kunna sprida ut sina vingar att torka i vinden och i solens varma strålar och leva resten av sitt korta liv som fjäril.

Min främsta uppgift och mitt största ansvar ligger i att bli medveten om mina tankar, observera dem som enbart tankar och inte som en del av min identitet. När jag har kommit så långt kan jag börja se andra som ” de är” och inte utgående från mina föreställningar om dem kan jag vara tillsammans med dem – nu. När jag kan se andra som de är behöver jag inte skapa fiender. När jag inte behöver skapa fiender – de finns bara i mitt huvud! – kan jag leva och låta leva. Jag kan samexistera med andra utan att värdera och döma och istället koncentrera mig på vad som behöver göras för att rädda den här vackra planeten vi har fått att förvalta. Det är dags att vakna upp ur den personliga och kollektiva egotrippen och gå ut i världen – som den är! – för att se vad som behöver göras. NU!

                                 

 

Fotbeklädnader har alltid varit ett problem för mig. Det finns liksom inga skor som mina fötter gillar och de får alltid skavsår eller blåa tånaglar. De enda skor som hittills har godkänts är flipflopsandaler men nu är det kallt ute och snart kommer det snö även om det ser mörkt ut med det just nu. Ett par skodoningar som dock har följt med i varje flytt under de senaste 30 åren är ett par rejäla vandringskängor som är fula som stryk men ajaj vilket grepp om underlaget de har! Jag har inte gått många timmar i dem sedan de införskaffades för dyra pengar 1983 i Umeå men idag var vi ute på en lång skogsvandring och de ville klättra på stock och sten. Jag blev imponerad över stadigheten och jag kände mig jordad i allra högsta grad. De är nästan som kängor med stålhättor och jag lekte med tanken hur de skulle kunna fälla en alltför närgången björn eller något annat hotfullt element som korsade min stig. I fantasin är allting möjligt…

Som ambitiös men något vilsen 20-åring var det helylle som gällde. Jag jobbade, lärde mig spela altblockflöjt och åt hirsgröt. Allt skulle vara ”naturligt” och helst hade jag velat att hela världen skulle ha doftat fårull och mossa, antar jag. Förmodligen såg jag inte klok ut med mina Lundhags Jämtkängor, en urful fårskinnsmössa nedtryckt över flätorna och min högt älskade, blå ”ladugårdsrock” som jag bar vinter som sommar och som till det bittra slutet hölls ihop med säkerhetsnålar. För att inte glömma palestinasjalen och de lila manchesterbrallorna! 

                                     

Dessa kängor kan spännas på skidor också – i fall jag skulle tvingas staka mig över ett snötäckt kalfjäll en stormig vinterdag. Det är föga troligt att jag kommer att uppleva det men man ska aldrig säga aldrig. Någon baktanke med att släpa dem med mig under alla dessa år måste det ju ha funnits? Men då gäller det att susa fram på rediga skidor och inte på dessa dagens tandpetare i plast som man ska freestyla sig fram på. Nej, tunga träskidor ska det vara så man hålls kvar på marken. För många år sedan fick jag för mig att åka ut i skidspår som jag inte hade gjort på länge och kunde konstatera att mina skidor var från stenåldern; de vara alldeles för breda för spåren och jag kände mig som något som hade vaknat mitt under en vinterdvala och förirrat sig ut bland människor när spänstiga och beniga skidåkare skrevade sig förbi i uppförsbackarna där jag stakade mig fram – gåendes på skidorna. Det kändes mycket förvirrande.

                                    

 

Nu är det inte bara dessa kängor som har kommit fram igen. För någon dag sedan tipsade min dotter om ett par näbbstövlar på ett loppis som hon tyckte skulle passa mig. Jag har också varit insnöad på näbbstövlar anno dazu mal. Och nu är jag ägare till ett par igen och jag fick dem för ett mycket bra pris. Det känns som om ”what goes around, comes around”. Vad det nu ska betyda. Men om jag kommer med en ful fårskinnsmössa på huvudet hoppas jag verkligen att någon säger till. Någonstans måste gränsen dras! 

                                     

Det här är en gräslig teckning och det ser ut som om jag hade klumpfötter – antagligen såg det ut så också. Men något åt det här hållet var det…

                                                             

Jag hade en illusion om att bli en i skaran av flitiga bloggare som levererar fyndiga, roliga och intelligenta texter som känns aktuella och som andra kan känna igen sig i och som engagerar och som….tja, allt vad som nu förväntas av en blogg för att få många läsare. Problemet är att jag just nu inte hittar något intressant att berätta – om jag inte går in på personliga, gärna lite sunkiga och på gränsen till kika-genom-nyckelhålet grejer men det anser jag är meningslöst. I ärlighetens namn fattar jag inte varför jag skriver det här heller men säkert finns det någon tanke bakom – den har bara inte kommit upp till ytan ännu, tror jag. 

En sak som stör mig är alla böcker jag aldrig kommer att hinna läsa innan jag tar ner skylten. Jag anhåller härmed om ett extra liv! Kan man få ett extra liv om man spelar sina kort väl eller lyckas skjuta ner alla bollar som är i luften? Jag köper böcker på löpande band och jag tycker verkligen att Adlibris borde ge någon sorts rabatt åt en som mer eller mindre bor på siten. Senaste bokinköpen skedde i London förra veckan på en konferens för hypnoterapeuter och psykoterapeuter. Inte världens billigaste böcker men å andra sidan är allt relativt och dessutom ser jag det som en investering i min egen kompetensutveckling. Dessa böcker + många till ligger här och där i huset och det känns skönt. Min dröm sedan tonåren är att skapa ett rum som är ett bibliotek där jag sitter och låter mig inspireras av stora tänkare och där jag skriver på min bok. Jag vet att många går och bär på liknande drömmar. Jag har flyttat x antal gånger och alla dessa boklådor som jag har släpat med mig! En gång fick jag ett anfall och rensade bland alla böcker och förde två lådor till ett antikvariat. Och vad hände? Jo, ca ett år senare insåg jag att en bok jag absolut hade behövt just då var en av dem jag gav bort. Så om någon har böcker av Martinus som ligger och skräpar så är jag en hugad spekulant. Jag stötte på hans filosofi på tidigt 1980-tal i samband med att jag jobbade på Mariagården i Kassjö, en tid som blev en viktig vändpunkt i mitt synsätt på tillvaron. En härlig arbetsplats! Jag kan faktiskt komma på mig själv känna stor saknad och längtan efter Mariagården. Egentligen vet jag inte varför jag anser att jag ska läsa Martinus ( det kan vara bara av sentimentala skäl jag vill ha en bok av honom ) men jag är nyfiken och allt tänkesätt som går utanför normen attraheras jag av. Det jag däremot blir tröttpå är när folk påstår saker som de sist och slutligen inte vet någonting om. Jag vet ingenting och därför kan jag inte säga vad som är sant eller falskt. Jag måste själv ta reda på vad som fungerar för mig och låta andra hitta sina vägar. Att vara en sökande människa betyder inte att man inte är nöjd med livet – det är ett sätt att leva. En fråga väcker en ny fråga. En del människor ställer inte så värst många frågor och det är också ett sätt att leva. 

                      

Just nu består min bokhög av arbetsrelaterad litteratur. Jag har ännu inte riktigt omfamnat e-böckerna men de kommer nog också småningom in på listan. Det är något speciellt ändå med att hålla i en bok, känna papprets kvalitet och doften. Usch, vilken torrt och tråkigt inlägg det här blev men min bloggaridentitet känns lite förvirrad och trevande just nu. Jag spånar väl runt så länge…

Snart fyller mitt söta barnbarn Michelle 4 år och hon ska få Pettson & Findus Målarbok. Snart kommer hon att knäcka koden hur bokstäver blir till ord och jag hoppas att hon kommer att uppleva något liknande som jag gjorde när jag som 4-5-åring satt på golvet med boken om Askungen och läste min första mening och förstod att jag hade gjort det…det var som om himlen öppnade sig, jag korsade en gräns i mitt inre landskap och jag visste någonstans i mitt barnasinne att jag hade öppnat dörren till kunskapens universum. Ingen unge på denna planet borde förnekas den upplevelsen. 

                                                          

 

 

 

 

                                                  

 

Idag är det 19 år sedan psykoterapeuten och existentiella filosofen Rollo May dog. Han är en man som med jämna mellanrum kommer vandrande längs mina minnesbankar och jag blir pinsamt medveten om att jag borde läsa mer än bara en av hans böcker. Han var en central figur under studietiden men då kändes han mera som ett nödvändigt ont, främst för att göra lärarna nöjda över sina val av teoretiker än att han var en sann humanist och en briljant filosof – om än en dyster sådan. Han var inte sådär jätteövertygad om människans strålande framtid och det är sannerligen inte svårt att hålla med när man ser sig omkring i världen. 

Jag lyssnade på nyheterna i morse där Sveriges Radios utrikeskorrespondent Cecilia Uddén intervjuade en syrisk kvinna som förlorat tre av sina fyra döttrar under en flykt till båt från Syrien till Europa. Båten sjönk utanför Alexandria, Egypten och de överlevande sitter nu i arrest hos polisen. De har ”brutit mot någon lag” – jag orkar inte ens ta reda på vilken lag det handlar om. Jag tänker på Eckhart Tolle. Han pratar om Egots olika skepnader och hur det gör allt för att separera oss från varandra genom smärta och attack. Att man inför människors nöd ens kan tänka på ”lagar” som ska följas till vilket pris som helst visar om något på Egots makt. Det vi inte verkar förstå är att Egot vill inget annat än vår död – vår själsliga död. Det skulle vara det ultimata beviset på att vi är ensamma och helt utlämnade. Vår rädsla för att vara helt övergivna sitter djupt. Vi söker med ljus och lykta efter mening och sammanhang och anklagar omvärlden för att den inte räddar oss från oss själva. Att slå ner på den som redan ligger är inget annat än en attack mot det egna självet. Jag värderar mig själv genom mitt bemötande av andra.

Det är så lätt att dras ner i förtvivlans brunn, slunga ut förbannelser och uppgivet säga ”låt hela hopen dö så slipper vi eländet”. Vi vet inte vad vi säger. Idag för 152 år sedan länkades den första telegrafiska linjen mellan öst- och västkusten i USA. Idag är hela jordklotet inbäddat i ett nätverk vi inte ens kan föreställa oss. Vi har tillgång till i stort allt med ett enkelt musklick eller en ”touch”. Vi kan välja vad vi vill få information om. Det vi vill få information om berättar vem vi är och den information vi tar in förstärker mera av det vi redan har inom oss. 

Det finns två vargar inom oss – den vi föder vinner. Vilken av dina vargar föder du? Den goda eller den onda?

Jag håller inte med Rollo May om den dystra framtiden han trodde vi hade framför oss. Det som pågår i världen känns kanske som jordens undergång men jag tror att det inte är annat än gamla och inte längre relevanta paradigm som ligger i dödsryckningar framför våra fötter. Jag lägger vita liljor på graven och ser framåt. Det enda jag kan göra är att tända ett ljus och ge det vidare till min nästa som ger det vidare till sin nästa som ger det vidare…jag vägrar lyssna till Egots ändlösa mantran om hopplöshet och mörker. Det är inte sant för Egot är inget annat än ett dåligt, uppblåst och av oss själva ett upphittat substitut för något som är så mycket större – vår storhet som människor med fullständig frihet att välja. Jag är helt övertygad om att den som lyckas se bakom egots dimridåer av rädsla väljer kärlek och glädje för sig själv och andra. Kärlek och glädje är vår sanna natur. 

Ett sätt att skydda sig mot det negativa informationsflödet är att välja bort det! Vad gör vi med all information? På vilket sätt förbättrar det våra liv med att ständigt fylla på med katastrofer och död? Har ingen sett kopplingen mellan handlingsförlamning och överstimulering? Varför sitta och sucka framför tv-apparaterna istället för att gå ut och göra något? Vi t.o.m. sitter och tittar på när andra har kul istället för att själva gå ut och ha kul! Det vi ser och därmed tolkar utanför oss är inget annat än en spegling av vad som försiggår inom oss. Ju mer vi matar rädslans och ondskans varg desto mera tar den över. Vi tror att vi är opåverkade av det vi ser och hör men det är lögn! Vi glömmer att vi är alla sammanlänkade i ett jättenätverk och att vi alla påverkar varandra – och det enbart med tanken! Så var noga med vad du tänker för dina tankar är meddelanden till dig från dig. 

Vad kan du göra idag för att föda den goda vargen?

Fridens liljor!

                                                   

                                                                         Foto: bedford-fair.com

Hej och välkommen till vår 10:e och sista steg i grunderna i drömbyggande. Som du säkert har förstått har varje av dessa 10 steg så mycket mera att erbjuda i forma av kunskap och djupare förståelse och att det jag har presenterat är bara en ram inom vilken det finns massor att hämta. Det är som att lära sig köra bil; till en början har du fullt upp med att koordinera växelspak, gaspedal, observera trafiken osv men med tiden blir du allt säkrare och behärskar bilen och körandet med alla dina sinnen. En husbyggare blir med tiden allt skickligare på att använda sina verktyg; hammare, såg, spik, vattenpass, borr osv. Samma principer gäller för dig som bygger dina drömmar. Du blir allt bättre på att använda de verktyg som jag har presenterat i den här serien – förutsatt att du använder dem! Du kommer ju att leva ett liv oberoende så varför inte leva ett liv du älskar att leva där du växer, känner dig friare, är mera kreativ och där du känner att du utvecklas till att bli den du vill vara? Likt byggkillen som använder bra verktyg för att underlätta arbetet så blir du alltmer medveten om den makt dina tankar har och du underlättar ditt drömarbete med att lära dig använda de verktyg som dina tankar de facto är!

Livet blir också mycket roligare när man bygger drömmar med bra verktyg! Det är i processen i själva byggandet som du upptäcker dina förmågor och din storhet som människa.

Så nu har du kommit till den tid då det är dags att skörda! Du har din dröm! Det är den version du drömde om från början eller den har utvecklats alltmedan du växte under processens gång. Den är kanske mera och bättre än du trodde var möjligt! Och sen då? Du stannar upp ett tag och firar det du har åstadkommit. Du har förhoppningsvis firat varje dag och varje steg du har tagit – du kommer ihåg tacksamhet för det du har nu i syfte att ackumulera positiv energi i allt du gör ( energi i sig är ju neutral men den bär med sig de tankar du ger energin ). Du väntade inte med att ha roligt förrän det hände utan du hade roligt under tiden när du var på väg mot drömmen som du kommer ifrån. Kom ihåg att när du kan föreställa dig något så har det egentligen redan hänt en gång – i dig! Du inser nu att det var processen och inte produkten som var det viktigaste. Den stora gåvan du fick när du byggde din dröm var insikten om vem du blev i processen. Du blev medveten om att du är så mycket mera än du trodde, att du är förmögen att åstadkomma så mycket mer än du trodde och att du är en ständig medskapare i skapelseprocessen som pågår i hela universum och på jorden. Och allt det här börjar synas i ditt liv här och nu. Du kommer att upptäcka att du hela tiden har trott att det var du som byggde drömmen medan det i själva verket var drömmen som byggde dig.

Du har din dröm, du kommer att bli i samklang med den allteftersom du övar på att förlåta, att komma över din rädsla genom att sätta dig ner med den över en kopp kaffe eller se den i vitögat och med alla de andra verktyg du har fått att bygga med. Du kommer att upptäcka dig själv leva ett friare, fylligare och kreativare liv som är DU. Det är essensen i att bygga drömmar – att upptäcka vem DU är.

Så nu har vi kommit till slutet på denna resa men den fortsätter lika säkert som att vi andas varje dag. Jag hoppas du får stor nytta och glädje av din verktygslåda. Varje dag medför nya drömmar, varje dag ger dig en ny chans att börja bygga – om det så är en liten låda eller ett helt hus. All lycka till Dig och lev, älska, gör skillnad!

                                                 

                                                                                  Namaste

 

 

                                                               

 

Hej igen och välkommen tillbaka! Allteftersom vi klättrar upp på stegen till vår förståelse om drömbyggandets ädla konst, inser vi också att det här är inte någonting som händer bara en gång. Det är en pågående process, en uppåtgående spiral av mera insikter, kunskap och förståelse och vi lär oss att använda verktygen resten av livet. Du har lärt dig bygga en ask, nu kanske du vill bygga ett bord osv. Vi människor vill expandera, växa och kunna mera – det ligger i vår natur. Din skicklighet att bygga drömmar är dina inre muskler du tränar upp, din förmåga att använda tankar och bilder konstruktivt, din styrka och din förståelse för hur du verkligen kan skapa ett meningsfullt liv där du kan göra skillnad, där du gör något som betyder något för dig och andra. Du börjar inse att du är en del i någonting mycket större och som kan leda dig mycket längre än du någonsin har kunnat föreställa dig. Du är en medskapare i den ständigt pågående skapelsen.

 

Så idag ska vi se på hur du möter och hanterar misslyckande. Alla drömbyggare misslyckas. Skillnaden mellan dem som har satt upp mål och drömmar och når dem och dem som inte når sina mål och drömmar är bl.a. hur de förhåller sig till misslyckande. Misslyckande för en drömbyggare är inget annat än feedback. För varje misslyckande du stöter på, lär du dig vad som inte fungerar och tar det som feedback för att göra så att det fungerar. Du ser det inte som ett misslyckande eller att du är misslyckad! Tänk på alla som har lyckats – de har gjort massor med fel och misstag men istället för att ge upp tar det som en lärdom inför nästa steg för att lära sig vad som fungerar.

Oberoende om våra misslyckanden har rört relationer, pengar eller något annat så är vi en del av denna mänskliga erfarenhet och du och jag har gjort massor med fel! Det kallas LIVET! Mary Morrissey har i slutet på sin CV två favoritmeriter, hennes ”svarta bälten”; ett i framgång och ett i misslyckanden. Båda är lika lärorika i vår utveckling och upptäckt av vad vi kan utvecklas till – det är en ständigt pågående inre evolution.

Men ibland fastnar du i något som verkar omöjligt att komma ur. Det är bara motgångar och ännu mera motgångar som tornar upp sig och du ser ingen väg ut. Ibland kan du inte påverka omständigheterna och vad gör du då? Napoleon Hill har sagt att ” i varje motgång finns ett frö av motsvarande eller ännu större välsignelse eller nytta för den som frambringar det”. Så länge du anklagar misslyckandet kan du inte kalla på nyttan i det. Ditt fokus är på misslyckandet och dit din uppmärksamhet riktar sig, dit går också din energi. När du ser att du inte kan göra någonting åt problemet – acceptera att det är så. Feedback. Du behöver inte ge upp din frihet p.g.a. ett misslyckande, misslyckandet ska inte äga dig. Du är inte misslyckandet, du är i en inlärningsprocess där du upptäcker alltmer vem du är och kan bli. Du lär dig att gå genom att falla, du lär dig cykla genom att falla. Du lyckas genom att misslyckas! Barnet som lär sig gå faller otaliga gånger och slår sig men har du någonsin sett en unge sätta sig ner och säga ”gå är ingenting för mig”?

Det finns en övning som håller dig ”elastisk” så att du inte ger upp utan fortsätter framåt trots misslyckanden eller hellre feedback; ta ställning för ”bättre över bitter”. En del av dig vill hålla fast vid ilska, bitterhet och fördömande men du kan använda samma energi till lyfta upp, höja dina tankar till bättre och hämta stryka ur det. Det är inte en lätt uppgift men jag kan lova dig att det fungerar. Din inre röst anklagar dig aldrig så om du lyssnar riktigt noga så är det feedback du hör – inte kritik. Och glöm för all del inte feedback av din omgivning! Den är lika viktig att ta till sig. Se det som att alla du möter är utsända till dig för att du ska lära dig någonting om dig själv. Ta tacksamt emot dem!

                                       

 

                                              Vad tänker du ta ställning för idag i ditt liv?

 

 

                                             

Hej och välkommen till steg 8 i grunderna om att bygga din dröm. Idag ska vi titta närmare på hur du kan bygga upp en större tro på det du vill uppnå, en större tro på att just DU kan leva ett friare, rikare, mer expanderande och kreativare liv och som uttrycker den du vill vara. Allting är möjligt för den som tror. Jag vill understryka att det du tror du kan uppnå ska vara i linje med dina värderingar och vad som är viktigt just för dig. Om du tror att du kan få en miljon euro på ett år på ditt bankkonto om du bara tror och tänker positiva tankar men samtidigt inte anser att pengar är det viktigaste så faller hela resonemanget platt ner framför fötterna.

Allting är möjligt för den som tror – en urgammal tes. Hur gör du då för att bygga en starkare tro på din dröm? För det första är det mycket viktigt att vara noga med åt vem du berättar dröm, vem du delar din dröm med. Ofta är det dina anhöriga eller nära vänner som du vill dela din dröm med och de är naturligtvis omtänksamma, de vill inte att du ska råka illa ut, de vill inte se dig ”misslyckas”. De kommer kanske med ”goda” råd om varför du inte ska förverkliga din dröm; den rådande ekonomin, din livssituation, barnen, din ålder osv. De har sin uppfattning om dig och världen och kanske tycker att du är helt ute och cyklar. Deras bristande tro på dig och din dröm kan vara förödande! Din dröm är nu som en liten och skör planta som är lätt att krossa och döda. Din egen tro på den är kanske inte den starkaste just nu – du har ju också en massa tvivel som stiger upp och vill med rationella resonemang förklara varför det inte är rätt tid, rätt område eller ens rätt dröm. Så var väldigt noga med vem du umgås med när det gäller att dela din dröm.

För det andra är det viktigt att hitta åtminstone en person som också är en ”drömbyggare”. En person som du vet också skulle vilja skapa ett liv som han/hon skulle älska. En person som du vet stöttar dig, tror på dig och ser din dröm lika klart som sin egen. Ni hjälper varandra att stärka tron på era respektive drömmar.

Hitta en person som du kan träffa en gång i veckan och prata om era drömmar, vilket nästa steg är och var varandras ”Yes, you can” röst när ni börjar tvivla och det känns lite svajigt och osäkert. Tro på varandras tro oberoende vad som kommer i vägen! Gå in i varandras visioner och förstärk bilderna åt varandra.

Du behöver en vän som tror på dig till 100%, som vill att du ska lyckas och som kan hjälpa dig att knäcka koden till din oförmåga att tro. Du ska också tro till 100% på den personens förmåga att nå sina drömmars mål. Tillsammans arbetar ni med en högre tro och tillåter er högre makt att arbeta för er på ett sätt som ni var för sig kanske inte skulle klara på egen hand. Kan du tro på att jag tror på dig?

 

                                            Vem ska du fråga att bli din partner i att tro?

 

                                        Foto: www.sarahkayhoffman.com

 

                                            

Så roligt att du kom tillbaka till steg 7 i grunderna i hur vi bygger våra drömmar. Välkommen!

I ett ”drömbygge” så rör vi oss från där vi står idag till den framtid vi drömmer om. Vi kan se det som att där vi står nu är på en ”lägre” nivå än dit vi vill – upp till ett friare, fullare och kreativare liv fylld med glädje och tillfredsställelse och där vi kan ge uttryck för dem vi är. Ofta tittar vi upp mot taket eller himlen när vi fantiserar och dagdrömmer. Det vi drömmer om finns på en högre frekvens, vi håller bilden om drömmen levande i våra sinnen, vi övar systematiskt och i sekvenser genom en uppåtgående rörelse ( våra tankar och vår förståelse förändras steg för steg ) i syfte att lägga oss på den frekvens som är i harmoni med drömmen och att komma från drömmen. Sett ur en vetenskaplig, metafysisk och spirituell synvinkel är det ju omöjligt att rent fysiskt flytta sig från en frekvens till en annan, eller hur? Lika omöjligt är det för oss att kunna titta på Svt1 när vi har zappat in TV4. Men när vi ändrar mottagaren till sändningen som Svt1 ligger på så får vi in alla program från den kanalen. Samma princip gäller för att nå våra drömmar.

Okej, hur gör vi? Vi har gått igenom vissa steg som bit för bit har fört oss till en större, bättre, solidare och stabilare harmoni med frekvensen som är i linje och i samklang med den dröm vi har i våra tankar och hjärtan. Nästa steg är att komma i kontakt med den inre rösten av insikt och visdom – gudomlig, om du så vill – och tillåta denatt tala till oss. Mahatma Gandhi sa att Sanningens Röst talar till alla på denna planet varje dag och den är så stark som vi är villiga att lyssna till den. Jaha, hur kan vi urskilja den rösten bland alla andra som skränar i våra huvuden dagarna i ända? Hur vet vi att det inte är mammas, arbetsgivarens, lärarens eller någon annans röst vi hör och som vill att vi ska göra si och vara så? Det börjar som med vilken relation som helst. När telefonen ringer vet du inte vem det är i andra ändan. Det kan vara vem som helst av flera miljoner människor. Men när du hör att det är din bästa vän så lyssnar du – du känner igen rösten! Du har ett intresse i att lyssna och du lärde dig snabbt i början av er vänskap att urskilja rösten bland alla andra. Det är samma sak med din inre, ännu kanske lilla röst, men ju mer du sätter din uppmärksamhet på det som känns som vägledning – det kan vara en magkänsla, en mening som kommer upp oväntat eller ståpäls – desto tydligare blir rösten. Det enda sättet att lära känna rösten är att ge den en chans.

Om du är beredd att tillåta din högre makt, tillåta rösten av inspirerande insikt att arbeta med dig och för dig idag, kan du bara ställa några frågor. Svaren du får är av samma kvalitet som frågorna du ställer – det vet alla som har googlat sökord. Om du skriver ”fåglar” men vill veta något om en specifik art så får du ALLT om fåglar. Ju tydligare fråga desto tydligare svar. Det finns en röst som vet allt som finns att veta i detta universum. Den närvaron vet hur din dröm ska byggas. Låt dig inte trilla av vägen. Rösten kommer att visa dig nästa steg. Den kommer knappast att visa dig hela vägen på en gång men den visar dig nästa steg och det är bara ett steg i taget du kan ta. Din övning är inte bara att urskilja eller avgöra det nästa steget, du ska också ta steget. Så din övning är följande: ställ en fråga, lyssna in och gå till kanten av ljuset du ser. Om du vill kan du också kalla rösten din intuition.

                            Vilken fråga tänker du ställa idag som för dig i riktning mot din dröm? 

                                              

Välkommen tillbaka till vår upptäcktsfärd i hur vi bygger drömmar. Om du har hunnit praktisera en dag av tacksamhet för allting du har NU – hur visade du det åt andra och hur kände du dig när du gick och lade dig på kvällen?

Varje morgon borstar du tänderna, tvättar ansiktet och kroppen. Det medför en känsla av att tvätta bort gårdagens och nattens damm och sandkorn som har fastnat på tänderna, i håret och på kroppen och du är redo för en ny dag. Ren, fräsch och nyputsad går du ut för att möta världen ännu en dag. Men det finns också andra sandkorn; psykiska och emotionella sandkorn som inte är lika lätta att få bort med en morgondusch och deodorant. En övning i processen att hålla sig ren psykiskt, emotionellt och spirituellt är förlåtelse. Det är en av de viktigaste övningarna en ”drömbyggare” bör praktisera i syfte att kunna tillåta mera positiv energi att flöda in i livet. Vi kan inte ha ett bra liv om vi håller fast vid bitterhet och hämndbegär. Vi kan inte ha fritt flöde av livsenergi om våra egna energifält har blockeringar eller läckage. Det är viktigt att komma ihåg att förlåtelse inte är till för den andra – förlåtelse är till för mig. Om jag inte kan förlåta är det jag som är fånge – inte den andra.

Vi dömer lätt en annan som vi tycker beter sig fel eller är ovänlig. Vi reagerar med att ha åsikter om den personen utan att egentligen veta historien bakom personens beteende. Vi går in i den andra personens energifält genom att reagera på samma energifrekvens – vi blir förolämpade och tycker det ena och det andra. Men hur skulle det vara om vi kunde förlåta utan att veta historien? Hur skulle det vara om vi alltid utgick ifrån att förlåta utan att först behöva få en förklaring? De flesta av oss har lätt att förlåta när vi får historien; det kan bero på att det har hänt något tragiskt i personens familj, det har hänt en olycka, någon har dött. Då svänger vi plötsligt från att ha varit förolämpade, fördömande och arga till att känna empati och sympati och det är plötsligt lätt att förlåta och känna empati.

Hur kan vi gå från fördömande till förlåtelse utan att behöva få veta hela historien? Vi kommer aldrig att få allas historier. Inom buddhismen finns en sed, en praxis som kallas boddhicitta. Boddhicitta är ett sinnestillstånd som inkluderar tanke, handling, känsla och tal och som är helt och hållet tillägnat andra genom empati och villkorslös kärlek oberoende av omständigheter.  Även om många av oss inte kanske klarar av att vara kärleksfulla och empatiska 24/7 är det ändå möjligt att sträva till det och vi kommer att bli bättre på det än igår. Varje dag ger oss en ny möjlighet att vara mera empatiska och att träna på att förlåta – oberoende om vi vet historien eller inte. Det handlar om att besluta sig för att varje dag och på alla sätt bli bättre och bättre. Därför är det så viktigt att förlåta sig själv för gårdagens och det förflutnas misstag. Vi måste börja där.

Empati och kärlek som startar med och från oss själva sprider sig till vår omgivning genom att vi är kärlek och empati. Det låter kanske som en utopi men det är något vi själva bestämmer om det ska vara en utopi eller inte. Vi kan välja. Behandla din nästa såsom du själv vill bli behandlad. Så enkelt men ack så svårt! Som du behandlar dig själv behandlar du andra – är det en utmanande tanke? När du står i duschen på morgonen eller borstar tänderna, fråga dig själv vad och hur du vill vara idag.

 

 

                               Hur kan du sprida empati och kärlek idag?