Vilka kvaliteter har en god  gäst? Hur uppför sig en god gäst? De här frågorna stannade kvar hos mig efter en föreläsning om Tankens Kraft senaste söndag i Vasa med Prashant Kakoday från Cambridge. Hen har rest runt i Finland i två veckors tid med föreläsningar och avslutade sin turné med ett besök i Vasa. Men först måste jag få berätta om hur det blev som det blev när det inte blev som det skulle.

Hens besök föregicks av en för mig medelsvår mardröm då den annonserade platsen för hens besök visade sig  ha ockuperats av valbås och valfunktionärer ( riksdagsvalet, you know… ). En parant dam med bred bröstkorg kom emot mig  ( jag kom att tänka på en bredsida av ett skepp med kanonerna laddade ) där jag stod i dörröppningen till den tänkta föreläsningssalen och såg antagligen ut som en fågelholk. Hennes lågmälda men väldigt raka och bestämda röst som upplyste mig om att här hade vi inget att hämta gjorde att jag vände på klacken och gick ut med kokande hjärnsubstans.  Jag menar, hur lätt är det att på en fredag eftermiddag hosta upp ett ställe som kan inhysa ett 50-tal personer och som inte kostar skjortan? Tänk, tänk, tänk…efter ett par samtal som inte ledde någonstans bestämde jag mig. Jag kontaktade ett hotell och saken var biff! Ett konferensutrymme, kaffe/te och frukt skulle ordnas och räkningen skulle skickas till Vasa Stad.  Och jag kände mig sååå….

Satisfied

Klappat och klart? Nja, någonting inom mig sa att jag inte skulle ropa hej ännu. Detta någonting hade rätt för någon timme senare ( nu var det sen eftermiddag ) fick jag ett samtal med frågan om hur vi ska göra med räkningen för den skulle bli bra mycket dyrare än den avtalade ( som jag inte ens i skrivande stund är säker på att den ligger på någons bord – i alla fall inte på dens bord som jag har haft kontakt med inför föreläsningen ). Min hjärna var vid det laget helt i avsaknad av aktivitet i den grå massan men personen i andra änden av tråden räddade mig och söndagen med att fixa ett annat ställe. Jag tackade av hela mitt hjärta och sände en begäran till himlens alla änglar att vaka över denna människa och att livet alltid ska vara vänligt mot henne. Och Vasa Stad slapp betala 1200 euro för att en anställd inte hade skött sitt jobb. Så kan det gå och jag fick mig en bra lärpeng; ha alltid en plan B och lita inte till 100% på att andra ska fixa allt. 

Tack för hjälpen, Leena Nyqvist!

 

Tillbaka till frågorna jag inledde denna kria med. Prashant pratade om att vi kan se oss som gäster på och förvaltare av denna planet vi lever på. Så föreställ dig nu att du har bjudit in en gäst till ditt hem och den gästen beter sig som en stor del av mänskligheten gör varje dag i hemmet Jorden. Tänk in det en stund.  Vad ser du för ditt inre öga? Det gäller lika mycket du som gäst hos någon så tro inte att du kommer undan…så om du hade en gäst som betedde som vi gör varje dag i vår värds hem, Moder Jords…..

Du har en gäst som klampar in med lortiga skor och som spottar och fimpar på golvet ( i en del kulturer är det oerhört respektlöst att spotta på marken ). Din gäst fyller sin tallrik till bredden med det som bjuds men äter bara lite av varje. Hen slänger servetten på golvet och kaksmulorna åker samma väg. Sen går hen lös på din mormors krukväxter som du lovade vårda ömt efter hennes död och nu ser du din inbjudna gäst bryta av dem och krafsa runt i krukorna och jord sprids över golvet. Din gäst använder upp hela toapappersrullen, använder upp all tvål och stänger inte vattenkranen efter sig när hen går ut från toan. Hen har naturligtvis inte heller spolat efter sig. Din gäst är dessutom verbalt otrevlig och sitter och gapar vid bordet om hur knäpp och ful du är, att dina vänner är korkade och att såna som du borde buntas ihop och slås ihjäl. Hen lyssnar inte på någon annan än sig själv och alla andra har fel. Hen sparkar åt dina katter och slår din hund som vill komma fram och hälsa. Och för att inte tala om vilket slöseri med att ha djur och inte kunna äta dom!

Ja, jag kan fortsätta hur långt som helst men du fattar nog vid det här laget. Vi bor i våra hem som vi värnar om och vill trivas i men när vi går utanför dörren tycks andra regler gälla. Då kan vi bete oss som vi aldrig skulle drömma om att göra innanför våra fyra väggar. Vad är det som inte kopplar? Vi lever som om vi vore dissocierade, som om den ena handen inte vet vad den andra gör. Och när jag skriver ”vi” menar jag inte att alla beter sig illa och respektlöst men på global nivå lever en alltför stor del av mänskligheten fortfarande på ett omedvetet plan.

Vi lever frånkopplade från vår omgivning och att allting som går att äta och använda ska vi äta och använda – bara för att vi kan.  Ibland tänker jag att vi i egentligen kommer från en planet som vi sedan länge har förstört i vår hunger efter mera och nu har vi hittat en ny planet, ett nytt värddjur att suga livet ur.

Pandora diranart.com

 

Trots denna dystopi så tror jag faktiskt att det finns hopp. Pandora fick en ask av Hermes ( gudarnas budbärare i den grekiska mytologin ) som hon aldrig skulle få öppna. Få är de som klarar av att styra sin nyfikenhet hur länge som helst med en spännande ask med okänt innehåll framför näsan. Pandora stod inte emot trycket och öppnade asken. All världens sjukdomar och olyckor flög ut ur asken. Hen blev förskräckt och lyckades stänga asken innan det sista flög ut – Hoppet. Men tröstlösheten och eländet bara fortsatte att hemsöka människan och till slut släppte Pandora även ut Hoppet. Hoppet kan bara vara till nytta för oss och världen om vi gör något med det istället för det många av oss gör nu – blundar och sitter med knäppta händer och hoppas.  Vi måste manifestera Hoppet i våra dagliga val, i våra dagliga handlingar men allt detta börjar i våra tankar och idéer om vilka vi är, vårt sammanhang, vår mening och vårt syfte. Vi hoppas på att alltmedan vi  glatt envisas med att kacka i eget bo ska någon annan  komma och städa upp skiten efter oss. Det är lika smart som att gå  ner på knä och be om att huset som brinner ska sluta brinna istället för att försöka släcka det med vatten. Jag väljer att hoppas att vi är smartare än så – jag hoppas verkligen det.

Prashant säger att en gäst har en underbar attityd och att en gäst vill inte ha någonting. En gäst njuter av stunden och lämnar platsen lika fin som den var när hen kom dit. 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>